Ett härligt avslut på en minnesrik vecka!

Så har en galen vecka tagit slut. Det har varit fullt schema från morgon till sen kväll. Vilket verkligen känns idag. Kroppen känns som jag festat varje kväll och sprungit 2 maraton under veckan. Men det är väl avsaknaden av sömn misstänker jag. Men jag ska inte klaga för en sekund. För veckan har varit en vecka jag sent kommer glömma.

När klockan ringde i morse var det tungt. Men när jag lyckades räta ut hjärnan och kom på att det stod heldag med lydnad i Norrköping blev det mycket lättare att ta sig ur sängens värme. Så veckans avslutades med en kall men härlig dag på Norrköping BK med Helené, Anna och Petra.

Alla hade vi räknat med en dag med vårsol men vi fick kyla istället, burr. Men vi hade himla trevligt ändå och träningen blev kanon och sista timmarna tittade solen fram lite.

Hade tänkt att fota lite då jag trodde det skulle bli fint väder. Men när man är genomkyld så är man inte så sugen på att hålla i en tung kall kamera. Men några få bilder blev det ialla fall på Helenés två härliga hundar!

Hektisk kontrastrik vecka – från glamour till den hårda verkligheten

Denna vecka är helt galen! Jag har som uppdrag att fota på Melodifestivalen. Jag har fotat uppbyggnaden av scenen. Från ishockeyrink till en makalös scen. Lottning, intervjuer av deltagarna, showen och det kommer avslutas med lite matfotografering i morgon – och så klart – efterfesten!

Har hunnit med välkomsfesten på Borggården i torsdags. Där hade jag nöjet att hamna bredvid kameramännen från detta jippo. Killen jag pratade mest med har varit med på 15 melodifestivalen och 8 euroschlager! Var kul att höra dem berätta som sitt jobb. Vilket tajt team det är som jobbar med det här. Alla var rörande överens om att dessa 6 veckor var deras bästa veckor på året. Vilket jag helt och hållet kan förstå – det är ett jippo utan dess like.

Idag på förmiddagen klev jag från fest och glamour till vardagens hårda allvar. En nära vän till min chef gick bort alldeles för tidigt efter en tids sjukdom. Och jag var ombedd att föreviga begravningen. Jag kände inte honom så väl, men tillräckligt för att veta att det var en underbar människa.

Kyrkan var helt fullsatt denna förmiddag och när alla gått vidare efter begravningen gick jag för att fota blommorna som då var utburna på kyrkogården. Satt där i detta hav av blommor på kyrkogården med min kamera och fotade medan tårarna rann.

Ett gäng ungdomar passerade kyrkogården. Hörde hur en kille sa: vi kan väl fråga? Nej, svarade en tjej, det kan man inte. Jag vände mig då om och sa att visst får man fråga. De undrade varför det var så väldigt många blommor. En väldigt omtyckt person har begravts idag som gick bort alldeles för tidigt – däräv den stora mängden blommor. I en stund blev de helt tysta och bara stod och tittade på alla blommor innan de tyst fortsatte sin väg. Verkligheten är inte alltid rättvis.

Här lite bilder från min fredag. 

Att fota en begravning är nog något av det jobbigaste jobb jag gjort, men också något som kändes som det viktigaste. 

Men en kyrka med sina stora fönster och fylld med blommor är väldigt vacker.

Satt där i min ensamhet och studerade alla dessa blommor denna soliga fredag. Sorgligt vackert.

 Tack och ett sista farväl
Vila i frid

Som sagt, kontrast var ordet för dagen. 

Dags för genrep på Rosvalla.

Sarah Dawn Finer! Verkar bara vara så där jättemysig som person.

 Rockkillarna som bjöd på rök och raketer!

 Och så måste man bara ha en bild på kvällens små dockor!

 Det man inte ser i TV, kamerakillarna. Kamerakillen längst bort har ett brutet revben efter lekt lite häftigt med sin son. Borde göra väldigt ont att bära på den utrustningen kan man tycka, aj aj aj.

Sean Banan, inte någon favorit. Men får erkänna att han steg några snäpp när Josefin och jag intervjuat honom i torsdags. Han var riktigt vettig då.

Youngblood! Tidigare dansare fick jag lära mig idag. Killen i luften har just gjort en volt och är påväg att landa.

Kamrer överallt. De kom ivägen hela tiden...

En härlig eftermiddag!

Idag gav jag mig ut mot Aspa för att träffa Olles kullbror Sigge. Det är kul med alla olika människor man möter genom sitt hundintresse. Och idag blev jag verkligen inte besviken. Annika och Martin visade sig vara lika charmiga och härliga som våra Kelpies.

Jag träffade aldrig någon av syskonen som små då alla flyttat till sina nya hem när jag bestämde mig för att köpa Olle. Så lite nyfiken var jag på Sigge. Han visade sig vara lite go och glad som Olle. Något större och utan Olles totala matgalenhet. Gissar även att min lilla Olle är lite mer självständig. Så hon hade rätt kära Ragnhild när hon ringde mig och sa att den valpen som blivit kvar skulle passa mig perfekt. Speciell och lite lätt galen.

Här kommer lite bilder från min härlig eftermiddag i Aspa. Tror bilderna talar för sig själva över hur kul våra hundar haft. Det är nog lite sant som det sägs att lika barn leker bäst.

Dagar som ger energi!

Ibland är man lyckligt lottad och har vett att inse det!

Jag har haft två underbara dagar. Började med inspirerande möte på jobbet torsdag förmiddag. Åkte sen vid lunch till Kungsör för att träna lydnad med Maria Brandel, vilken i sig är en riktigt energikälla. Att sen att ha nöjet att få träna en så härlig hund som Olle, som sagt, lyckligt lottad!

Efter två kanonkul timmar i Kungsörs inomhus hall gav jag mig ut i kylan för att träna räddningssök med Västeråsgänget. Kallt, kallt, kallt. Men så kul. Ett härligt gäng som jag fått nöjet att träna med när jag har möjlighet – tänk vilket tur man har!

Idag har jag fått agera fotograf. Varit på en grisfarm i Mycklinge utanför Västerås samt hos en Ica butik i Enköping. Kul att få ha ett jobb som periodvis är så varierande.

Så nu är det fredagseftermiddag – och vem vet – kanske min kväll blir lika bra som dessa två dagar varit – om jag har lite tur ;)

Grisuppfödning - vad tänker du då? 

Jag tänker trångt, skitigt, skadade djur som mår dåligt. Blev lite förvånad när jag klev in på Mycklinge lantgård. Visst, det luktar, men var rent och snyggt och djuren välmående. 

Luktade gris resten av dagen, då jag inte kunde låta bli att även klappa de små grisarna – så söta!

Alla pojkars dröm? Kanske även tjejers, för jag skulle inte ha något emot att bo på gård och ha en sådan här hemma!

Sista stället att fota. Undrar om det var för jag luktade gris som folk tittade konstigt på mig...

Rastrunda med hundarna på hemvägen.

Flying Kelpie!

Min galna Olle!

Lyckade få båda på samma bild. En bedrift från min sida vill jag lova.

Nisse ville inte alls sitta på stenen och bli fotad. Han gled nämligen hela tiden ner. Så här är han lite sur gamla gubben.

På språng!

Min trogna Nisse.

En fantastisk gala och själv lite bitter

Idrottsgala - en kväll att hylla alla fantastiska idrottsprestationer. Och många av det slaget har Nyköping att hylla. Ledare som ställer upp i vått och torrt, os-medaljörer, vm medaljer, listan kan göras lång.

Jag sitter i förgrunden denna kväll för mig själv med endast kameran som sällskap. Gillar det. Vara med men inte synas eller umgås. Medverka men i bakgrunden, en stund att bara studera och insuga atmosfären. Jag njuter av showen, artisterna, applåder och hejjarrop. En glad kväll! En härlig kväll!

Men det är förmodligen sista året. Jag skriver förmodligen för vi sa förra året att det var troligen sista. Men nu är det sagt mer bestämt. Inga mer idrottsgalor för vår del i Nyköping och jag tror det blir så.

Så många att hylla och så lite intresse från många av klubbarna. En kväll för idrotten och de vill inte vara med. Det borde inte vara många här - det borde vara överfullt. Trist, mycket trist tänkter jag för mig själv. Lyfter min kamera och njuter av vår sista och ännu en gång  – en helt lysande idrottsgala. Skrattar så jag är dubbel åt Stand up med Lasse Nilsen, Tony Irvings minidansskola, applåderar kvällens vinnare och lyssnar på idrottshistorier från Curre Lundmark, Chris Härenstam och Henke Nilsson – en kväll att minnas!

Nu är jag hemma igen, klivit ur de högklackade, klänningen inhängd i garderoben, är iförd en onepiece och lite bitter att jag kanske aldrig mer kommer få vara del av Nyköpings Idrottsgala. Det är ju så roligt! Fast idrottsgalor lär jag nog få vara med på fler gånger – bara inte i Nyköping.

Tack Dala för en underbar gala och en extra stor eloge till min underbara kollega Eva som gjort ett hästjobb och till alla andra goa kollegor och vänner som varit inblandad och gjort ett fantastiskt jobb med kvällens gala!

Go' natt mina vänner!

 Kim Lindström – en av kvällens 12 pristagare.

 Anne-lie Rydén bjöd på härlig show.

  Lasse Nilsen, ett måste att se, en stand up och kroppsillusionist, så rolig!

 Henke Nilsson tar emot Gert Fredriksson stipendie. Fr v: Urban Granström, Henke, Chris Härenstam.

 Det är så här man vill att det ska se ut när ett läg får ett pris, alla är där och blir hyllade! Underbart tjejer!

 Anne-lie och 2enjoy.

Tony Irving! Jag gillar honom, men efter ikväll steg han många extra snäpp – vilken skön typ!

Besök från Finland

Man tror det ska vara så enkelt, men tyvärr är det inte alltid så. Kaisa kom från Finland med sin tik och skulle para med Nisse. Men ett löp som troligen splittade sig, en oerfaren tik och en lika oerfaren hane gjorde att det inte blev någon parning denna gång. Jag trodde det skulle bara vara att... Men så enkelt är ju inte alltid livet. Men vem vet kanske det blir fler gånger och då kanske det går som det ska. Men visst var jag besviken. Vore så kul om det föddes små Nisse-valpar!

Men det var kul att lära känna Kaisa. Många timmar tillsammans blev det i väntan på en parning och många timmars hundprat. Roligt att få höra hur andra tränar. Skiljer sig lite mer när det är ett annat land. Så lite kul tankar och idéer fick jag med mig. Framför allt så fick hon mig att mer och mer fundera på att träna räddningssök. En tanke som snurrat länge hos mig, har alltid haft en liten dröm att hinna med det också. Efter ha varit med och sökt vid Åsnen i en verklig situation så började det snurra ännu mer i huvudet. Det är något helt annat att vara i det verkliga. Att träna en hund för att verkligen hitta personer och inte få nerdrag för att det för glesa slag, inte rakt nog, inte tillräckligt högt tempo etc. Känns väldigt intressant tycker jag. Så nästa helg åker jag och kör vanligt sök – men med räddningshundsfolk. Får se vad det kan ge för tankar och idéer inför Olles kommande framtid.

Nisse med sin finska flickvän!

 Hon kallas för "Kuka", helt klart lite annorlunda... Men på finska betyder det "vem".

 

En normal och ett pucko...

Här lite bilder som visar hur kul en liten kelpie kan ha med en vante...

Det måste vara härligt att kunna ha så kul med något så enkelt som en vante.

Många skratt bjuder denna lilla hund på!

Lite lagom galen.

Men ibland kan han se vuxen och seriös ut – skenet bedrar...