söndag 25 december 2011

En dag i verkligheten

I förra veckan satte jag mig i bilen sent på kvällen för att köra mot Småland. Hade bestämt mig för att se om jag och Nisse kunde vara någon nytta i sökande efter personerna som drunknat i Åsnen. De gav sig ut på tisdagen för att plocka upp fisknät de lagt ut – men kom aldrig hem.

Att få hjälpa till i verkliga livet med sin hund är nog mängas önskan som lägger så mycket tid på träning av hunden som jag. Så jag tänkte att jag åker så får vi se. Om inte annat så är vi ju en person till som letar och jag tror ialla fall att Nisse skulle visa något om han hittar något som inte är normalt utmed en kustlinje.

Hade inte en aning om vad som väntade mig när jag på morgonen körde från min kompis för att möta upp Tomas som skulle följa med till Åsnen. Det var ca 30 privatpersoner och två poliser som var på plats för sökandet. När personerna som försvunnit av polisen klassas som döda sjunker insatserna från deras sida. Jag blev utfrågad av polisen vad jag och min hund går för. Det var inte lätt att svara på då jag inte vet om min hund hittar döda personer, han har ju bara lärt sig hitta levande. Men blev godkänd av poliserna att få deltaga.

När jag satt i båten tillsammans med Nisse ut mot en ö vi skulle söka av var jag så nervös. Ingen tävling kan driva fram den känslan som man får när det är på riktigt. Skulle Nisse funka? Skulle han markera om han hittar en död person? Jag hade bett att det bara skulle vara jag, Nisse och en person till på ön. Vilket också gör situationen annorlunda för Nisse som är van att söka av vallade områden och med folk på stigen. Här var det inte vallat, inga mer personer, inga gömda figgar i skogen och betydligt större område än vi är vana vid. Men han är en lite klippa och jobbade så fint hela tiden.

Sen kom han med rullen i munnen – och jag var nära att få en hjärtinfarkt när jag kopplade på och sa "visa". Fanns det något? Eller var det bara en blindmarkering? Han betedde sig inte normalt utan var väldigt mån om att jag hängde på. Som om han behövde min hjälp. När vi kom till kanten vid vattnet kastade han sig ut i vattnet och ville ha med mig ut i sjön. Ett väldigt märkligt beteende för honom. Så frågan är än i dag. Var han bara trött och hoppades att en blindmarkering skulle hjälpa eller låg det något på bottnen? Det kommer jag nog aldrig få svar på - men jag kommer alltid undra.

På vägen tillbaka från ön vid lunch tog vi båten över ett område med lite vass för att se om något flutit upp och fastnat, men såg inget då. Men två timmar senare hittade de kvinnan där.

Det sliter att vara med en dag som denna. Sorgen, desperationen, hjälplösheten. Sonen som stod framför mig och tårögd sa: Snälla, snälla hitta min pappa. Det är en verklighet som sliter men som är så värd det om man känner att man kan hjälpa till.

Sökandet efter den sista personen pågår fortfarande i skrivande stund. Sonen driver sökandet själv just nu med hjälp av lokala personer samt att där varit likhundar, helikoptrar och båtar som söker av bottnen som han själv kallat dit. Skänker en tanke till den fantastiska familjen och alla de andra som fortfarande letar och hoppas de ska hittar sin pappa/vän i vattnet vid Åsnen.

Nisse, min lilla pärla som ställer upp på allt konstigt hans matte ber honom. Även om det gäller att söka av en ö i över två timmar genomblöta och kalla där terrängen mest bestod av stenar, ris och sumpmark. Min lilla vardagshjälte :-)

onsdag 7 december 2011

Stulen krönika!

Jag tror inte Jonas Colting tar illa upp att jag snott hans krönika idag. För den var så bra! och så sant. Känner mig väldigt, väldigt träffad. Aldrig nöjd, stressar jämt, sätter för många måsten på min lista. Måste göra det, måste lyckas med det, etc. Jag kommer aldrig bli klar, aldrig nå alla mina drömmars mål, men önskar jag kunde finna ro i den insikten och njuta lite mer av livet och faktiskt njuta av de drömmar jag uppnått – det är väldigt fel när man inte gör det...

Här kommer triatleten Jonas Coltings krönika:
Vill du läsa hans blogg hittar du den på http://coltingblogg.com

Att njuta av livet.

”Många förknippar ord och begrepp som hälsa, träning, kost och livsstil som något karga och kravfyllda. Det är begrepp som kan skapa känslan av otillräcklighet och lutherska måsten. Mycket i vår värld och vårt samhälle är inriktat på ytans perfektion och ett ständigt strävande efter mer och bättre. I det sammanhanget så kan det vara svårt att se skogen för alla träd. Vad är meningen med all strävan? Vad är målet med vår ambition?'¨

Ett svar på den frågan kanske är att njuta av livet. Ett annat svar är att eftersträva en hög livskvalitet. Ytterligare ett är måhända att få vara lyckliga.

Att vi vill och ska njuta av livet, leva med hög livskvalitet och vara lyckliga är självklara svar på varför vi strävar framåt och uppåt. Men när vet vi att vi är framme? När vet vi att vi åstadkommit tillräckligt för att vara nöjda ett tag? När är känslan av tillfredsställelse större än det dåliga samvetet över det som vi också borde hunnit eller som kunde gjorts bättre?

Det är en konst att vara nöjd. Nöjd med sig själv och nöjd med livet. Det är en konst att njuta. Njuta ohämmat utan ett sting i sidan av ett rättrådigt samvete. Det är en konst att vara lycklig. Lycklig med en känsla av att ingenting fattas.

Idag är vi experter på att få saker gjorda. Vi är experter på att maximera vår tid. Vi är experter på att fylla vår agenda och vi är experter på att nytifiera dygnets vakna timmar. Ironiskt nog har det lett till att vi sover allt mindre vilket gör att sömn hamnar högst på listan över det som svensken vill ha mer av i sin vardag. Så varför sover vi inte mer när sömn är så skönt? Vi hinner helt enkelt inte och vi prioriterar det inte.

Jag tror att vi borde planera för mer ledig tid. Tid för njutning. Tid för avkoppling. Tid då målet är att få så lite gjort som möjligt istället för så mycket. Det är den tiden som laddar batterierna och som påminner oss om vilka värden i livet som verkligen betyder mest. Idag är det nog många kör på med full gas till dess att man inte orkar mer och man blir tvungen till vila. Men det är ingen njutningsfull vila. Det är en paus där bensinen tagit slut och man inte ens har energi att gå på tomgång.

Vi borde vara nöjdare med oss själva. Inte på ett självgott och förnumstigt sätt utan med insikten att hur mycket vi än gör så blir vi aldrig riktigt klara. Och inte heller perfekta. Livet blir inte heller perfekt. Det betyder inte att vi inte ska göra vårt bästa eller att vi inte sikta högt men vårt värde som människor blir inte högre för att vi gjort mer, tjänat mer eller presterat bättre. Och att omgivningens, familjens och våra medmänniskors kärlek inte hänger på hur duktiga vi är. Den finns där, förutsättningslöst. Om vi bara har tid och plats för den.”



söndag 27 november 2011

En hobby!

Jag gömmer mig under granar och in i grottor.Blir blöt, myggbiten, ibland blöder jag.
Ibland har jag nöjet att få vara inomhus när det regnar ute men ibland står jag i ösregnet.
Ibland är jag helt själv.
Ibland är jag med härlig människor.
Jag planerar, grubblar, funderar, diskuterar, skrattar, hejjar på, håller tummarna, är nervös, ibland väldigt nervös.
Lägger ner mycket tid – väldigt mycket tid.
Ibland går det lysande och ibland går det inte alls som jag tänkt mig.

Jag har en hobby!

Jag tror alla som har en hobby är lyckligt lottade. Min hobby tar mycket tid men ger så mycket tillbaka. Det är både uppför och nerför när man håller på. Men om man inte hade uppförsbackar skulle man inte uppskatta när det går i full fart i nerförsbacken och man bara kan njuta av tillfället. En hobby ger en små tillfällen att se fram emot nästan varje dag. Ibland har man lite större höjdpunkter man planerat inför och längtat till.
Har just haft ett sådant tillfälle!

I lördags var det clinic i Kungsörs hundarena om tävlingsträning med Maria Brandel (Hagström). Olle och Nisse skulle vara några av visningshundarna under dagen.  Och vilken kul dag det var! Vi var fem stycken som hade hundar med oss för att visa upp utvalda delar av det Maria pratade om under dagen inför de deltagare som kommit för att titta på clinicen.

Mest skratt bjöd nog Nisse och jag på när jag skulle spela den "dåliga tävlingsföraren", utåtriktad, tjatig och lite otrevlig mot min hund. Nisse såg ut som något katten dragit in...

Olle med sin ringa ålder fick visa lite grundträningstankar, hur man börja träna länkning innan man har färdiga moment. Att han skulle kunna hålla så bra fokus på mig och vad jag ville han skulle göra inför 50 personer var betydligt mer än jag väntat mig. Underbar liten hund.

Petra och jag sov över hos Maria för att på söndagsmorgon ge oss av till inomhushallen igen. Men denna gång var det träning för oss som stod på schemat. Har till större delen träna Olle idag, man får passa på när man har en heldag tillsammans med så duktiga männsiskor som ger tips och råd. Vet inte vilken som är tröttast, jag eller Olle. Men så kul han är att hålla på med. Positiv och glad hela tiden. Kommer ha mycket kul med denna lilla hund!

 Petra och Yazza får lite störning under sitt fria följ.


 BC:n Tindra gör fjärr men en liten störning till höger om sig.

 Olle och jag påväg fram till Maria.

 Tanken här var att jag skulle var ofokuserad på min hund och han skulle då trampa iväg in i publiken. Men Olle väntade som ett ljus att något kul skulle hända igen. Det blir inte alltid som man planerat när man håller på med djur. Men matte var väldigt stolt över sin lilla valp.

Maria och Gun! Verkligen ett underbart ekipage. 

Tack alla för en underbar helg!

fredag 25 november 2011

Västerås hyllar idrotten!

Det är lite kul att när man åker till jobbet ibland har packat ner cocktailklänningen, de glansiga strumpbyxorna och de höga klackarn.

I torsdagskväll var det dags för den årliga idrottsgalan i Västerås. Och då det är min chef som anordnar den tillsammans med Curre Lundmark är man självklart på plats!

Och en härlig kväll var det när Västerås hyllade sina idrottsstjärnor!

Till min besvikelse visade det sig att jag tyvärr missat ta med mig det lite kortare objektivet samt att blixten strulade rejält Så några kanonbilder bjöd inte kvällen på.

 Kvällen värdinnor som du dagtid hittar på tidningen Succé redaktion. Foto Gunta Podina.

Västerå Stad delad ut spendier till några av Västerås fantastisk idrottsmän och kvinnor.

16 år gammal elitgymnast. Vann SM förra året och kom två i år. Tränar 30 timmar i veckan! Hur många timmar tränar du? frågade Chris Härenstam Henke Nilsson (som för närvarande tränar för att vinna guld i kanot på nästa OS). Henke skrattade lite och bad att slippa svara på den frågan. Tror han ligger i lä mot den här lilla tjejen.

En av Sveriges bästa friidrotts-tjejer. Till vänster om henne en representant från Möller bil i Västerås. Han berättar just att hon fått tillgång till en VW Golf cab att köra med! Inte illa!

Dogge Doggelito! Mer behövs väl inte säga. Skön typ!

Micke Syd från Gyllene Tider!

Tommy Ekman från Style.

Sist men inte minst. Min chef Dala (till vänster) och hans polar Östen. Läckra, inte sant!

söndag 6 november 2011

En magisk kväll!

Joe Labero kom till Rosvalla ikväll! Helt klart underhållande – bryr mig inte ett dugg att försöka klura ut hur han gör. Vet ju att det är en illusion – så luta dig tillbaka och njut av en fantastisk show.

Här gick han sen rakt igenom tjejen.

En vodkaflaska blev hela bordet fullt – och en i rött.

Klassiska ringtricket.

De små detaljerna gör showen.

Han tog en iPhone från publiken. La den i ett glas med vatten, här slår han den med hammaren. "Trollade" sen bort den. Minuten efter kommer ett "pizzabud" med en Calzone i kartong – och, ja, ni gissar nog vad som låg inuti pizzan.

Ett svävande bord som han gick genom publiken med.

Tjejen blev spetsad!

Inte alltid lätt att få helheten med på bild. Men ljusen står på scenen. Tjejen svävar högt och Labero är svävande påväg upp mot henne. 

En fantastisk show bjöd Labero på! Men så är han ju smålänning också ;-)

söndag 30 oktober 2011

En helg i Strängnäs!

Hunderiet är verkligen roligt! Har just kommit hem från en träningshelg i Strängnäs med lydnad och uppletande på schemat. Maria som höll i lägret är fantastisk och hade som vanligt gjort ett kanonjobb med planering och fixet runt lägret och maten var så underbart god! Känns som det inte bara var bilen som rullade hem...

Sådana här helger är något av det bästa med att ha en hobby. Kvittar nog om man orienterar, kör gamla motorcyklar eller något annat. Man kommer hemifrån i några dagar, träffar gamla och nya bekantskaper, pratar, skrattar, tränar och har så himla trevligt. Den gemensamma hobbyn för en samman under några härliga dagar.

Denna helg hade jag mina två hundar med mig. Passade på att ta ut Olle en hel del för att han skulle få lite extra störningsträning. Och måste säga att han imponerar på mig. En riktig liten go och glad pärla som är fantastiskt duktigt på att hålla fokus trots störningar och sina unga ålder (17 veckor). Är en hund som jag tror jag kommer har väldigt mycket rolig med. Nisse börjar nog tycka att han kan det här och är lite nonchalant ibland, så jag ska "hotta" upp träningen lite och börja bli lite mindre förutsägbar i vår träning. Han börjar bli en rutinerad tränings- och tävlingshund och även det har sina baksidor. Men det känns kul att ha en ny rolig träningsplan med honom.

Så man kan kort och gott säga att min helg har varit ljuvligt rolig! Tusen tack alla som var med för alla goa skratt, tips och fantastiska dagar! Hoppas vi ses snart igen!

Tyvärr missade jag ta ut kameran och när jag kom på det han jag bara fota tre av hundarna i min grupp innan vädret gjorde det lite hopplöst att få till bra bilder. Men här kommer några av de jag tog.


Lillemor i gruppen jag tränade med håller på med IPO, en gren jag kan väldigt lite om. Men apporten var lite häftig tycker jag. Även om jag inte tycker den så speciellt smidig ut när hon skulle kasta iväg den...

Undrar vem som kom på att den skulle vara så stor?

Men ser lite fränt ut!

Morra fick syn på fotografen!

En skönhet en höstdag.

Inte lätt att vara en liten Ossie och bära en apport som väger 4 kg.

En annan skönhet!


lördag 22 oktober 2011

Yster syster Pinna!

I torsdags var jag som sagt i Kungsör för att kika på en lydnadskurs. Som ett extra bonus var Olles syster Pinna också där med matte Maria. När Maria tagit ut Pinna satt och tittade förundrat på den lilla valpen som var en kopia av Olle. Samma uttryck och exakt samma kroppsspråk. En tjejig variant av Olle helt enkelt.

På lunchen åkte vi till ett fält och lät dem leka en stund. Olle har inte så många jämnåriga han kan leka med i vanliga fall – så det här var en höjdare ansåg nog han.

Verkligen ljuvligt att se dem härja på fältet. Men mest slogs jag nog av hur spänstiga och säkra de är i sina rörelser, rör sig nästan som vuxna hundar. När bilderna togs är de 16 veckor gamla. Svårt att tro – undrar hur de kommer röra sig när de är vuxna...

Här nu lite bilder, titta o njut – vad kan bli ljuvligare än två valpar som leker på ett fält!


High five!

 Mot attack!

 Titta jag flyger.

 Radarpar!

Lite temperament hade lilla syster.

Sister from hell...

Tjo – catch me if you can!

Bluttanblä du kan inte ta mig!

 Ooops, lätt knockout

 Syster Pinna, så söt!


Syster Pinna håller täten – snabb som en vessla är hon.

Pinna 16 veckor gammal – sådana här bilder brukar jag få på vuxna hundar.

torsdag 20 oktober 2011

På kurs i Kungsör!

Idag åkte jag till Kungsörs hundarena för att lyssna på Jessica Svanljung från Finland när hon höll kurs i lydnad. Det är alltid kul att komma iväg på kurs. Alltid något matnyttigt med sig hem, lite nya ideér, saker som fallit glömska som man blev påmind om. Och sen är det är så kul att se andra ekipage träna. En lite extra bonus idag var att Olles syster Pinna var på plats också. Vi tog en tur iväg på lunchen med dem, lite bilder därifrån kommer senare. Pinna är en kopia av Olle både till utseende och sätt – en tjejvariant av Olle helt enkelt!

Här lite bilder från min dag i Kungsör!

 Olle? Nix, Olles syster Pinna med matte Maria.

Fria följet med dess förflyttningar var ett av momenten som det pratades mycket om idag. 

Roligt med alla diskussioner det blir!

Mycket störningar av olika former. Här i form av en kon mitt bland vittringspinnarna.

Lite extra gott mellan passen kanske?

Spegel spegel på väggen...

Som sagt, ströningsträning i alla former.

Min hundar befinner si gi buren i bakgrund. Imponerande att de bitvis sov som stockar där inne trots all rörelse runt dem.

Stanna fort fort fort

Fritt följ!

Powernap

Hoppa högt, hoppa långt långt, fort fort fort

Stilla, inte fort fort fort

Gotta i massor vid näsan...

Stilla med tassarna

Belöning, bästa som finns!

Duktigt husse!

Powernap funkar fint – pigg o vaken igen!

Fräck liten hund!

  Pinnes matte med sin andra hund, den andra varianten av Kelpie, men faktiskt väldigt lik Nisse.