söndag 10 februari 2013

Nu har han åkt

Nu har min fina Olle åkt. Ikväll går båten till Finland och han ska följa med sin nya familj till sitt nya hem i ett nytt land.

Påminner mig själv om att det är mitt eget beslut och att jag hittat ett fantastisk bra hem till honom hos härliga människor som kommer ta god hand om honom. Till och med kanske ett bättre hem än hos mig, vem vet. Om inte annat kommer han slippa åka så mycket bil som han så innerligt hatar och få chansen att börja om med bilåkande och lära sig att det inte är så farligt. Han är en hund som älskar alla och kommer snabbt anpassa sig i det nya hemmet. Där är det nog hans gamla matte som har svårare att vänja sig vid att vara utan honom och hans glada uppsyn.

Det svåra är att intala sig att det bara är en hund. För vi som lever med hund och har ett liv som innefattar mycket hund, ja då är hunden så mycket mer än en hund. Den är vägen till så mycket roligt. Man har så många roliga minnen tillsammans med mina hundar. Ofta när jag har som roligast och är som gladast är när jag gör något med mina hundar. Inte alltid pågrund av hunden, det ska jag erkänna, men det livet som kommer med att vara en hundmänniska. Alla roliga träningar och läger med härliga människor. Glädjen när man lyckats bra med att lära in något moment, en tävling där allt flyter som det ska. Alla gånger jag skrattat åt min knäppa clown-Olle – även dagar när jag varit ur form har han fått mig skratt med alla sina spratt och påhitt. Tidiga mornar när han hoppar upp i sängen och kryper upp när och drar en tung suck och somnar bredvid mig. Ja, jisses vad man älskar de små djuren.

Men påminner jag mig om, det är bara en hund och jag kommer älska min nästa hund också. Det var bara det att det här var inte planen. Vi skulle ha många roliga år tillsammans. Från den dagen han flyttade in här har jag älskat honom och tänkt att det här är den perfekta hunden för mig – och nu kommer han inte tillbaka.

Gamla Nisse ligger med ryggen mot mig där han ligger vid ytterdörren. Han vet att något är fel och att flocken inte är vad den ska vara längre. Han favorit är borta och jag har en känsla av att han just nu anklagar mig rätt kraftigt för det, med all rätt.

Idag är det tungt men imorgon blir det lättare. När jag sen får höra att allt går bra i Finland kommer nog allt kännas bra och rätt. Och jag kommer se tillbaka på våra minnen och tid tillsammans med värme och glädje. Men just nu finns det en mening som stämmer rätt bra in:

Du fattas mig, min goaste Olle.





 










Önskar Emma och Janne Mäkelä stort lycka till med deras nya hund – vet ju att det är en underbar hund de skaffat sig!