Debut i eliten

Skrev ett inlägg i somras om att träna en hund som Hugo. Alla hundar är olika och så även Hugo. Brukar kalla honom ett Kinderägg – då han är full av överraskningar. Överraskningar som ibland verkligen kommer som en total överraskning, och inte alltid det man kanske önskat sig. Som att på ett sökskick på en sökträning i skogen gå över till att göra ett jättesnyggt sakta gående (från momentet framåtsändande). Som sagt – full av överraskningar. Han väger nästan 29 kg, vilket gör honom till en väldigt stor Kelpie, han är en orolig själ som alltid vill göra rätt och blir förkrossad om det blir något fel. Men har en fantastisk arbetsförmåga. Han ställer verkligen alltid upp, hur jobbigt det än må vara. Ibland med hela sitt hjärta och själ vilket också har gett resultat lite väl mycket av det mesta och mycket ljud.

Så under en väldigt lång tid, närmare 2 år har min största fokus varit att få honom koncentrerad på den uppgiften vi gör, att han förstår och att han är tyst. Desto mer han förstått sina uppgifter ju tystare har han blivit – så efter lång tid vågade jag på att även länka moment. Vilket i början var helt omöjligt då han direkt blev orolig och fick ljud. Men med 100% engagemang från hans sida har det varit kul att träna honom, trots att det varit en berg och dalbana, där jag ibland undrat om jag klarar göra honom till lydnadshund. Ljud och en stor kropp som han inte haft kontroll på har många gånger fått mig att fundera på om det är orättvist mot oss båda att ta den vägen.

Klass I och 2 var lite av ett kaos även om vi klarade uppflyttningarna. Inför klass 3 tränade jag mycket helthet innan det var dags för start. Och ännu en gång förvånade han mig, återigen lilla Kinderägget. Förutom fria följet gjorde han en jättefin runda och var 100% tyst (ej på fria följet) och väldigt fokuserad. Jisses tänkte jag, det här känns inte som min totalförvirrade hund.

Stora Stockholm har varit en dröm för mig att starta på sedan många år tillbaka. Så när jag nu fått upp Hugo i elitklass började jag fundera. Hugo har en stark sida till – han är inte speciellt berörd av miljöer samt att jag tränat på allt från parkeringar vid Ica och utanför ingångar till shoppingcentra till avgångshallar på Arlanda. Så med vetskapen att han inte kommer tycka det är så jobbigt anmälde jag mig. Målet var att vi skulle ta oss igenom programmet och göra alla moment. Kanske inte det smartaste att göra debuten på Stora stockholm. Men, någon ska ju göra det också ;)

När jag sen var på plats, med startnummer 16, tänkte jag jisses, vad har jag gett mig in på. Ringen låg inte i C-hallen som tidigare, utan i A-hallen med montrar runt och precis intill agilityn där det skälldes, tjoades och spelades hög musik. Då det var så central placering var det fullt med folk runt och ringen var inte väl tilltagen utan rutan och apporteringarna låg bara någon dryg meter från staketet. Jag gick ut på eftermiddagen och då var det verkligen packat runt lydnadsplanen. Flera hundar missade kommandon på grund av att de inte hörde. Mycket svårare miljö kan man inte få.

Så på skakiga ben gick jag och Hugo in i ringen och började med sitt-stå-ligg. Jag röt i STÅ på sista kommandot så stackars Hugo satte sig väl i rena förskräckelsen. Vittringen plockade han fel pinne. Men sen skötte hans sig så fint. Och till min förvåning klarade min stora klumpiga hund underlaget superfint. Med bra fart och tryck klarade han momenten fint. Mitt älskade lilla Kinderägg överraskade igen! När jag sen slutade på en fjärdeplats kunde jag inte riktigt fatta det. Och med lovord från domaren vilken fantastisk hund jag har – inte riktigt den kommentar jag hade väntat. Men det värmde! Kanske min stora, klumpiga, snurriga och ljuvliga Hugo kommer bli en fin lydnadshund i framtiden! I vilket fall som, så är han så rolig att träna och med överraskningarna han plockar fram blir träningen allt annat än enformig!

När hösten är som bäst!

Klar hög luft, sol, vacker natur i höstskrud – underbara höst!
Vårt "Kloten-gäng" ses två gånger per år i Kloten i dagarna fyra. Tränar hund, tjatar hund och bara har det gott. I år bjöd även vädrets makter på sol och visade hösten från sin bästa sida!

Det är verkligen kanon att få hela dagar med hundträning. Att hinna med både sök, uppletande och lydnad på samma dag. Det blir inte av så ofta men är så nyttigt för både förare och hund att hålla igång en hel dag. Hugo och jag har verkligen haft några underbara dagar i Kloten med riktigt bra träning, många bra tips och mycket att träna och tänka på framöver.

Att träna en Hugo

Som den hundnörd man är har man haft flera hundar och träffat många olika hundar genom egen träning och olika kurser. Själv har jag hunnit med att själv träna Irländsk setter, Schäfer, Beauceron och Working Kelpie.

Det var när jag flyttat upp till Södertälje och följde jag med en vän som åhörare på en kurs för Maria Brandel som jag för första gången mötte en Working Kelpie. Jag blev upp över öronen förälskad i Marias Kecke. Älskade sättet han var på och hur han såg ut – det var helgen jag hittade "min" ras.

En tid senare åkte jag mot Vingåker och Vallmyra kennel för att titta på "den bruna valpen". Två veckor senare klev han in i mitt liv med säkra kliv. Han har på så många sätt berikat mitt liv. Man säger ju ofta att man får en hund som är HUNDEN med stora bokstäver. Och jag är rätt säker på att Nisse är just den hunden. Med sin lite lätt bittra och småsura personlighet (även kallad "Bitter-Nils") som inte har mycket av "willing to please" i sig, men som ändå är så underbar, har lärt mig enormt mycket och gett mig många fantastiska minnen och också genom åren många gånger varit min bästa vän.

För några år sedan klev Working Kelpien Olle in i mitt liv. Aldrig haft en hund som var så lättränad. Redan i tidig ålder hands han lärt sig enormt mycket. Det var bara att lära honom så kunde han. Men tyvärr när han gick över halvåret började rädslorna komma. Och efter cirka ett år insåg jag att det var ohållbart för honom att leva tillsammans med mig i mitt röriga liv och med mycket bilkörning. Han var rädd för saker som susade ovanför huvudet och därav hade blivit bilåkning en skräck för honom. Idag lever han ett fantastisk bra liv i Finland och jag kan fälla en tår av glädje över hur glad jag är att han fick komma till Emma och hennes familj!

Den 1 april föddes Hugo i Norge och 9 veckor senare åkte jag och hämtade honom. Man har ofta lite förutfattade meningar hur valpen som man ska hämta ska vara till sättet. I alla fall jag har det. Hugo trodde jag skulle vara en rätt lågtempererad, stabil och rätt hård hund (för att vara en WK). Men, ja, det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Idag är Hugo två år gammal och jag vet idag att han är en högtempererad, förarvek hund med mycket snurr i huvudet. Ibland tror jag han slår flera knutar på sina tankar. Har många gånger under dessa två år skrattat och sagt han verkligen är mitt egna lilla aprilskämt. Under en lång period tränade jag och tränade, men tänkte att jag kommer inte kunna få till en bra tävlingshund av Hugo. I lydnaden har jag haft väldigt mycket ljud, svårt att koncentrera sig, snurrig, väldigt gasad och då även fått jobba på farten. I söket har han haft svårt att jobba ifrån mig och gärna hållit sig på ett avstånd på 30 meter från mig, stopp med snurr och ljud innan han gick ut etc. När jag nu kom till Norge hade jag under en period tyckt han flytit på bra i sökträningen, men då bestämde han sig för att blinda på varje tomslag.

Hugo hittar konstiga saker i sin träning. Han uppfattar saker på ett väldigt märkligt sätt ibland. Men till hans fördel har jag så här långt kunna lösa upp de hinder vi stött på och han går vidare glatt i sin träning. Självklart har han många fördelar också. Framförallt har han en väldigt stor arbetsmotor och arbetsglädje och en underbart charmerande personlighet och en vilja att vara till lags i alla lägen. Lite har jag en känsla av att vi genom åren kommer gå igenom nästan alla "problem" man kan stöta på, utom brist på arbetsglädje – för det har han. Han är också miljöstark och följer glatt med mig på mina "roadtrips". Han har vid det här laget varit i nordens alla länder, åkt båt (tränat massor av lydnad på båtdäck), flygit några gånger och åk många mil bil och sovit på jag vet inte hur många olika platser och finner sig glatt och lugnt i alla situationer jag sätter honom i. En underbar reskamrat!

Man kan aldrig veta hur ens nästa hund kommer att vara att träna. Man lär sig något nytt på varje individ och när man tror man vet hur man ska träna nästa hund – ja, då får man något man aldrig haft förut. Och att träna Hugo är en utmaning på många nivåer. Men en sak är alltid det samma vid varje träningstillfälle, glädjen att få träna denna galna, tokiga, förvirrade, arbetsglada och helt underbara hund. Jag hoppas jag kommer få träna min Hugo i många år framöver och tillsammans med honom få många goa minnen!

Dramatiskt i perfekt ljussättning!

Ibland tar naturen andan ur mig och jag står bara helt mållös och njuter av den skapelse vi lever på. Kanske var det gud, kanske var det "the big bang" som var den som la grunden till vår jord. Oavsett vilket så är den helt fantastisk.

Första gången jag körde in mot Lofoten sommaren 2012 tappade jag andan och bara stirrade. Kontrasten att komma via Riksgränsen och i många mil kört i Sveriges fjäll och sen rakt in i Lofotens dramatiska natur är en känsla man inte glömmer i första taget.

Den här gången kom jag via Norge och tillsammans med härliga Oddbjörg som jag bor hos under min vistelse här i Norge. Vårt första stop var Andenes för att åka på valsafari.

Vår första tur för att se valar bjöd endast på kraftig sjögång. Tror hälften av de som var på bården spydde eller i alla fall mådde bra illa. Värst var nog för familjen med två barn där alla blev riktigt sjösjuka. Oddbjorg stod på däck och höll i sig och tittat på horisonten och klarade sig riktigt bra. Jag la mig nere på däck horisontellt för att slippa använda påsarna som delades ut. I dessa omständigheter är fem timmar på en båt väldigt länge...

In på land en timme för att sen kliva på båten igen. Här en väldigt glad Oddbjorg när vädret bjöd på sol och lugnt vatten. 

Vi var tre båtar som snurrade runt där de plockat upp att det skulle finnas val. 

Det var riktigt häftigt att se val. Vi fick se två olika Spermvalar och vid tre olika tillfällen. Men lite besviken över att man inte kom så nära att man verkligen uppfattade hur enormt stora de är. Visst ser man hur stora de är även på avstånd – men skulle velat få en wow-känsla.

 

Den klassiska stjärtfenan!

Påväg tillbaka in till hamnen i Andenes. 

Efter valsafarin och en middag bestående av just val åkte vi till stranden med hundarna. Så vackra stränder här med kristallklart vatten och vit sand. På bilden schäfern Cobra med sin älskade boll i munnen.

Vänd ryggen mot solnedgången tog den här bilden. Allt ligger som i ett stilla lugn – till och med färgerna. Synd inte jag klarade att fånga just den känslan på bilden. Men det känns som allt ligger i ro och väntar på den nya dagen.

 Dagen efter bar det av mot Lofoten. Kolla stranden och vattnet på den här bilden – man kan tro att man är på någon helt annanstans än i norden.

Reine i Lofoten. En sådan vacker vy. Bilden är tagen kl 23 på kvällen.

På väg till en strand för att se kvällssolen gå ner. Då den just nu går ner och försvinner är det inte midnattssol längre lärde jag mig. Men lika vackert ändå!

Nere på Rambergets strand. En lång bred kritvit strand som denna kväll bjöd på en mäktig show. 

Som den hundnörd man är så ska man hela tiden fota hunden. Jag höll på att dirigera runt Hugo på stenar och ut i vattnet. Hörde sen ett tjatter och fnitter bakom mig. Där stod några Kineser och roade sig kungligt med att fota och skratta om mig och min hund som var rädd för vågorna. Tur man kan underhålla folk ;) Just den här bilden tog även de. Så kanske den dyker på en blogg i någon annan världsdel.

Kari var också på semester på Lofoten, så vi passade på att fota tre av hennes hundar. Och vad jag önskar att jag alltid fick fota i Lofotens magiska ljus. Klockan är här runt 19 om jag minns rätt. Ljussättningen kunde inte vara mer perfekt och landskapet inte underbarare med sina dramatik,  kontrast och färger!