lördag 25 december 2010

Draghunden!

Nisse och jag njuter av livet i Småland! Vill inte åka hem igen! Det var längesedan jag mådde såhär gott. Inte en tillstymmelse till stress och alla stressymptom börjar sakta försvinna. Helt underbart!

Idag lyxade Nisse och jag till det och var nästan 2 timmar i skidspåret. Kan lugnt säga att vi båda är möra i kroppen nu. Även om Nisse inte drar hela tiden utan får gå vid kanten lös en hel del så är det ändå rätt tungt för honom att gå i skoterspåret. Filmade lite en kort sträcka när han dra mig. I början av filmen springer han i språret, men han gillar inte det så efter ett tag lägger han sig bredvid, antar att det blir ojämt eller något att springa i spåren.

http://www.youtube.com/watch?v=u5ub54oizMQ

fredag 24 december 2010

En dag om året

Min mamma har alltid en mängd olika dikter uppsatta på dörren på en av toadörrarna så man har lite att läsa under tiden.

Det här är min favoritdikt.


En dag om året ...

En dag om året borde alla låtsas,
att döden vilar i ett vitt schatull.
Inga stora illusioner krossas
och ingen skjuts för fyra dollars skull.

Världskatastrofen sover lugnt och stilla
emellan lakan på ett snyggt hotell.
Inget rep gör någon broder illa
och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

Inga män blir plötsligt sönderbrända
och ingen dör på gatorna just då.
Visst är det lögn det kan väl hända.
Jag bara säger: Vi kan låtsas så.

Stig Dagerman

onsdag 22 december 2010

Ett sagoland

Man kan ta smålänningen ur Småland - men inte Småland ur smålänningen.

Såg den texten på en servitris för många år sedan. Tror det ligger en del i det faktiskt.

Jag är nu hos Lotta i Gasslanda sedan några dagar tillbaka. Jag mockar och pysslar i stallet, umgås med vänner, åker skidor, tränar på Hälsostudion, julbakar, lagar mat, går promenader, ligger i jacuzzin och allmänt slappar och har det helt underbart!

Det är väldigt kallt här just nu, det har varit minus 24. Men så vackert att det nästan gör ont. Tittar och tittar på detta sagolandskap som nästan helt går i vitt, rosa, blått och som gnistrar i solen och även i månens sken. Önskar jag kunde stoppa ner lite av det vackra i liten låda och ta fram då och då bara för att kunna få njuta lite av skönheten.

Nisse och jag trotsade kylan idag och gav oss ut på skidor i Brittatorps skidspår, minus 19 grader, men det gick fint ändå. Tror kelpien njöt lika mycket som jag av våra timmes tur i vinterland.

På eftermiddagen lekte Nisse med en boll i snön. Att det kan var så kul med en boll med snöre...

 Nisse i full fart att fånga bollen i farten.

 Han roar sig kungligt i snön!

 Lyckan är en boll och lite snö...

 Min goa vinterhund!

 Klockan är runt tre på eftermiddagen och solen börjar gå ner. Jag tyckte hästarna borde komma in och värma sig. Men icke, de ville hellre vara ute i kylan.

Gamla  Märtas åsikt för dagen...


 Vackra Lotus, barnbarn till Märta. Till och med vackrare än sin mormor i unga dagar. En helt underbar häst, både till temperament och utseende.

 Och lik sin mormor i vissa avseenden...

Daphne, mamma till Lotus. Hon passar fint in i vinterlandskapet.

tisdag 14 december 2010

Lokal konstnär ställer ut

Emir Selimi – en lokal konstnär kommer att ställa ut i matbutiken Tempo i Nyköping.  Utställningen pågår fram till den 22 december. Tanken är att "om du inte kommer till konsten kommer konsten till dig". Och vilka härliga målningar han gör. Kolla gärna in hans hemsida! Kanske ett julklappstips!

måndag 6 december 2010

Mer idrottsgala

Idag kom fotografen Gunta förbi med bilder som hon tog på idrottsgalan. Så här kommer ett gäng bilder på mina kära kollegor som var med denna kväll!

 Mysigaste Anders Tegner med Dalas vackra fru Anette. 
Till höger vår praktikant Hilda!

 Jag med kvällens hunk! Vi sålde lotter där man kunde vinna en karikatyr signerad av Martin.

 Curre Lundmark säljer ockå lotter. Här i sällskap med Dala och Eva.

 Josefin, Eva och Anders. Ibland undrar man vad Eva gör...

 Genomgång innan allt drar igång. Eva och och Mia insturerar vad som gäller för kvällen.

 Mer genomgång!

 Goa härliga Eva och jag.

 Anders Tegner iklädd sin rosa frottéfrack, trumpetade när folk kom.

Bakom kulisserna. Anders, Martin Lidberg och Jan Johansen.

Vilken härlig kväll vi hade!
Nu får man se fram emot Nyköpings Idrottsgala – den 27 januari.

fredag 3 december 2010

En idrottsgala!

Så var det dags för Västerås Idrottsgala! Det är andra gången som Dala och Curre Lundmark höll i galan och allt runt omkring. Ser det verkligen som en förmån på jobbet att få vara med på allt som Dala hittar på, det är verkligen omväxlande från mitt vardagliga jobb.

Och jag gillar att få sätta på mig min dyra, fina klänning och de glittriga smyckerna. Jag tycker det är kul att få lära känna Curre Lundmark och Pelle Mårts, att få hälsa på Jan Johansen, springa runt och sälja lotter tillsammans med Martin Lidberg och att få hjälp av Nanne Grönwall med den svåra knappen på min klänning när det är dags att byta den mot Jeans och tröja. Får väl erkänna för mig själv att jag tycker det är kul med kändisar ibland, att faktiskt träffa dem och få en annan bild än bara den på TV.

När kvällen led mot sitt slut stod jag lite i utkanten medans Nanne gjorde sitt sista uppträdande. Lika fullt av energi som alla hennes uppträdande – härlig människa – och som jag lärde mig under kvällen – mycket trevlig också!

Satt och till fullo uppskattade på vad livet bjöd på för tillfället. En härlig kväll gick mot sitt slut och jag bara njöt av att få vara just där jag var just då medans Nanne sjöng en gammal go låt:



Lite bilder från galan.

 Thomas Järvheden – alltid lika rolig. Gud vad jag skrattade!

 2Enjoy, Tina och Kristin gjorde ett kanonjobb på gala!

 Curre Lundmark och Chris Härenstam. Undrade under kvällens gång hur en männinska (Chris) kan kunna så mycket om sport. Han kan verkligen allt, alla mål, namn, datum, divisioner, händelser, ja allt du kan tänka dig. Fantastisk konferencier för en idrottsgala.

 Och så kvällens hunk! Martin Lidberg. Skulle vara kul att delta på något av hans träningcampus någon gång!

 En översikt. På scen, Martin, Pelle Mårts och Curre.

 Han vet vart han ska titta för att fastna på bild. Jan Johansen, han sjunger verkligen bra! Hälsar alltid på ens om han känt en hela livet – fast misstänker att han inte har en aning om vem man är. Men trevligt ialla fall!

 Och sen kom han – chefen! Tillsammans med Östen från Västerås och en snubbe jag inte kände till. Sjungande hellre än bra. Men ja vad säger man. Man måste bara älska Dala – underbar person!

 Jan Johansen igen!
 Min favorit under kvällen. 

Kanonuppträdanden av en liten energisk människa men en stor röst!

torsdag 25 november 2010

Synas i mörkret

En ny reflexväst har kommit – en som även blinkar!

Klicka här om du vill få chansen att vinna en!

onsdag 24 november 2010

Kanske chihuahuavalpar till nästa år!

För en liten tid sedan var jag i Växjö och ställde ut Fina. Vi fick en slät etta med god kritik. Stod ungefär såhär: "Mycket glad och trevlig tik med bra rörelser. Bra uttryck och vackert huvud. Något lång i ryggen. Bra vinklar. Något tunn i pälsen." Hon är lite stor och lite lång i ryggen – fördelar när man ska avla på en så liten hund. Så jag är nöjd och belåten. Hon uppför sig också mycket fint i ringen. Pigg och glad hela tiden.

Hon lyckades också på vår lilla Växjötur att bryta av en sporren på frambenet. Slutade med att vi fick åka till veterinären och dra bort den helt.

Småhundar i mina ögon är lite speciella. Har en enorm envishet inbyggd med mycket egna idéer, både på gott och på ont. Men får säga att hon är kul att ha kring sig lilla Fina, även om jag ibland blir tokig på henne. Det är numera full fart och hon hade i morse fullt race i snöyran. Verkade tycka det var kanonkul att hon slirade på isen under snön. Ja jisses vad jag skrattade åt henne när hon lekte "Bambi på hal is".

Snart hoppas jag att hon börja löpa så jag kan para henne. Hoppas på en jättefin och trevlig hane som finns i norra Stockholm. Tror det kan bli en kanonfin kull – lite sugen på att behålla en själv...


Fina ute på rastning med en plasthandske virad runt bandaget vid den borttagna klon.

Hon tyckte det var jättetrist när hon bara fick kortrastas. Inte någon hund som föredrar att vara inne och lata sig.

lördag 20 november 2010

En annan person...

Look, if you had one shot 
or one opportunity
to seize everything you ever wanted. 
One moment.
Would you capture it...
or just let it slip?

Låtarna på iPod:en fastnar. Man lyssnar en stund sen flyter tankarna runt i huvudet igen. Slutet på låten närmar sig och jag fastnar i låten igen. Funderar på om jag orkar genomföra målet jag satt upp för dagen och följer sen med i texten igen. Låten går mot sitt slut och Eminem sjunger sista meningen...
You can do anything you set your mind to...

...å jag sprang vidare och lät tankarna susa genom huvudet i den ordning som de dök upp. Allt från "vem är jag" till "vad gott det ska bli med blodpudding ikväll". Men främst var ämnet i mitt huvud idag – folk, personer, vänner, relationer av olika slag.

Var i Växjö för en tid sedan och träffade mina "gamla" vänner som jag saknar så. Träffade bland annat Sazza jag inte sett på länge. Tänkte när jag satt hemma hos henne och drack kaffe, att jisses vad jag saknar att ha henne i mitt liv. Men flyttar jag till Växjö – ja, då missar jag flera härliga personer som finns i Nyköping.

Vissa människor man möter känner man direkt att den här människan skulle jag verkligen vilja ha i mitt liv – vilken härlig personlighet. Då och då dyker det upp någon person som gör en så lycklig för att nästa dag kunna göra en så ledsen. Men det är intressant hur påverkad man kan bli av en annan person...

Får några månader sedan lärde jag känna en underbar person som verkligen förgyllde mitt liv. En som bland annat är en av anledningarna till att jag idag klarade springa i 2 timmar i sträck. Ibland krävs det bara rätt person säger rätt saker för att man ska våga prova att ta ett steg till. Våga tro att man kanske, kanske klarar mer än man tror – och faktiskt ta steget att prova.

Var lite förvånad över mig själv idag när jag sprang. Främst att jag orkade och att jag inte blev tröttare än jag blev. Visst när jag svängde av hemåt och hade cirka 1 km kvar blev jag riktigt trött. Bara vetskapen av att jag bara hade 1 km kvar till bilen gjorde mig tvärtrött på 3 sekunder. Men kanske jag vågar sätta nästa mål – att klara av ett maraton – utan att gå halva...

När jag sprang för mig själv i skogen funderade jag även på mig själv. Hur folk uppfattar mig och tycker om mig. Min kollega sa till mig i fredags att jag är så mycket roligare och trevligare att jobba med nu när jag gått ner i vikt. Att jag är mycket gladare nu. Och ja, det stämmer nog till viss del. Nu när jag springer på motgångar tar jag nog de på ett bättre sätt samt att jag har mer ork. Även om jobbet just nu sliter hårt på mig och gör mig stressad och tjurig. Men han har nog lite rätt, på gott och på ont så har jag nog till viss del blivit lite av en annan person...


Ha det ljuvligt!


fredag 19 november 2010

Otroligt

Mycket skitmail får man som skickas runt. Men ibland kommer det ett guldkorn. Här kommer ett som jag fick idag med två små bildberättelser i.

Polar bear – jag kommer i fred...
Norbert Rosings otroliga bilder av en vild isbjörn som kom över isen till ett gäng uppbundna slädhundar i vildmarken i Kanadas Hudson Bay. Han var helt säker på att han skulle förlora sina hundar när den stora isbjörnen kom gående mot dem.






Det är svårt att tro – isbjörnen vill bara krama någon och få lite sällskap.

Isbjörnen återvände varje kväll denna vecka för att leka med hundarna.


Över 40 grader varmt i Australien
Så varmt så att Koalorna frågade människorna efter vatten!


En Koala gick till ett hus för att unkomma värmen och få lite skugga. Här är vad som hände när ägaren gav honom vatten att dricka.




"Tills man har älskat ett djur – förblir en del av din själ unawakened."

torsdag 18 november 2010

Höstrusk

Var hos Fias Kraft och hälsa igår för att göra en liten test. Tycker det går sakta nu mot mitt mål. Men jag ska väl vara glad att det går framåt. Ytterligare 3 cm bort runt midjan och 2 kilo mindre fett på kroppen. Jag hade över 33 procent fett i kroppen när jag började hos henne och idag har jag 23 procent. Så visst har det hänt mycket och jag mår så mycket bättre i kropp och själ.

Alla vill ju undvika att bli sjuka nu när det är kallt och ruggigt ute. Och faktum är att om du motionerar och äter rätt så håller du dig friskare. Du ger kroppen en bättre chans att stå emot alla baskeluster som cirkulerar just nu.

Här lite tips:
1. Yoghurt gör livet surt för onda bakterier. När du äter yoghurt med proboiotiska bakterier hindrar du virus att bita sig fast tarmarna. Så ät syrade mjölkprodukter med levande aktiva bakteriekulturer.

2. Imunförsvaret älskar kostfibrer. Vissa kostfibrer fungerar som prebiotika, och andra är bra för din matsmältning. När de goda bakterierna trivs med god näring hjälper de till att starka tarmväggen. Ät lök, äpplen purjolök, havre, quinoa, korn, morötter, färsk frukt och baljväxter.

3. D-vitaminer kickstartar och speedar upp mördarcellerna – vilka gör sig redo att bekämpa även det envisaste virus. Ät fet fisk!

4. Ris och pasta försvagar din tarmflora och så klart socker! Ät mindre kolhydrater och tänk på vilka kolhydrater du äter.

5. Ät C-vitaminerna innan du blir sjuk. När väl förkylningen kommit är det för sent.

6. Motion, motion och åter motion. Tränar du stärker du din kropp och du mår fysiskt och psykiskt bättre.

Ta hand om dig!

fredag 12 november 2010

Om en ko...

Faktauppsats om ko, skrivet av en mellanstadieelev
Historian om Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in til staden, men bara när den skal dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan – Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den andra sidan – Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas
mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan – Och den ena sidan
Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur, men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra fötter. Dom heter kofötter. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig å magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har bra luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter kofångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i paket som vi kan köpa i affären. Kons fyra fötter skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!


Världens största ko.

söndag 7 november 2010

När jag lämnade Småland

Nu är det cirka 7 år sedan jag flyttade ifrån Växjö. När jag bestämde mig för att flytta var det för att jag egentligen sökte något mer i livet – vad visste jag inte då. Men trodde att en flytt från Växjö skulle vara svaret. Det är lätt att "romantisera" en flytt till en annan stad. Jag tänkte bara på hur kul och spännande det skulle bli. Det jag inte tänkte på var hur mycket mina vänner betydde för mig och hur många härliga vänner jag hade i Växjö. När det kom till vänner var jag stormrik!

Livet i Södertälje var allt annat än spännande och roligt. Ett jobb jag hatade, hundarna hade det dåligt på dagarna, bodde i en liten etta i centrala Södertälje med en tvåfilig väg utanför fönstret, en sambo som jobbade jämt – och helt utan mina goa vänner. Lördagsförmiddagarna var min räddning. Sök med ett av gängen i Botkyrka och lite socialt umgänge. När jag sen flyttade till Nyköping blev det sakta bättre. Kul jobb med härliga arbetskamrater hjälpte till samt att jag lärde känna trevligt hundfolk att träna hund med i och utanför Nyköping.

Men ofta känner jag att det är ett tomt hål i mig och återigen känns det som jag söker något mer i mitt liv. Men den här gången vet jag vad det är. När jag i förmiddags sa farväl till Lotta och styrde bilen mot Nyköping kände jag den kalla tomheten komma krypande igen.

Det var ett svårt val att välja att flytta från tryggheten jag hade i Växjö – och i mitt fall blev ett svårt val att leva med. Saknar mina vänner samtidigt som jag idag byggt upp ett liv här i Nyköping. Älskar folket jag tränar hund med och vet att det kommer jag inte finna i Växjö. Mitt jobb tar bitvis knäcken på mig, men jag älskar det. Brinner för tidningen och mina kära kollegor samt fördelen att få ha hundarna med sig på jobbet. Har också ett jobb som är väldigt fritt även om jag bitvis lägger enormt många timmar. Svårt att hitta en sådant jobb någon annanstans. Och så är vädret i Nyköping mycket bättre än i Växjö – det regnar väldigt mycket där! Så kort och gott så vill jag vill ha lite från Nyköping och lite från Växjö – men man kan inte både äta kakan och ha den kvar – eller hur. En sierska sa till mig en gång att valet att flytta till Nyköping har varit förutbestämt. Att jag kan sluta grubbla på hur mitt liv skulle sett ut om jag valt att stanna – för det valet har jag aldrig haft. Hon sa också att jag kommer bli kvar i Nyköping – får se om hon såg rätt i sina kort.

Så jag kan idag i alla fall konstatera  – att dagen då jag lämnade Småland hade jag inte en aning om vad jag gav mig in på.

 Huset jag skulle vilja bo i! Men en totalrenovering behövs då det inte bott någon i det här huset på säkert 30 år. Men läget kunde inte vara bättre tycker jag. Hunden på bilden är beauceronen Mira, snart 12 år som följde med mig på löprundan för att jag inte skulle springa vilse. Starkt gjort av gammal hund då jag sprang över en timme, 
med en kort paus för att fota huset.

Utsikt från tomten på huset. Vid pilen ligger goa Lottas hus. 
Så som sagt – läget är perfekt!

torsdag 28 oktober 2010

Det perfekta sättet att vakna

En sådan här skulle jag väldigt gärna vilja ha!

tisdag 26 oktober 2010

Magisk morgon!

När klockan ringer på morgonen undrar jag för mig själv en stund om jag verkligen är normal och kanske borde somna om – och vem gör inte det kl 05.00 på morgonen när det bäcksvart utanför fönstret. Men sen stiger jag upp. Idag var det löpning som stod på schemat. Efter en titt ut genom fönstret och på termometern så blev det Crafts stormpants, en fodrad löparjacka och mössa –  kylan är här.

På morgonen är det nästan bara jag ute. Känns som om världen sover och endast jag och hundarna är vakna. Allt är helt stilla i skogen. Att springa på de upplysta stigarna är fantastiskt vackert och idag gnistrade det lite i frosten och i den blöta marken.

Vid ett ställe kan jag välja att följa lamporna eller styra in där det inte finns några lampor. Stod där en stund och funderade och kika sen på månen – tänkte att den hjälper mig och styrde i på den mörka stigen. För en stund stängde jag av iPod:en för att kunna lyssna på tystnaden och ljudet av mina steg mot de frusna löven. Månens sken glittrade i ån och lös genom träden så det blev långa skuggor. Genom denna nästan helt svartvita värld sprang jag och kände mig helt förundrad över hur fantastisk en tidig morgon kan vara!
 

torsdag 21 oktober 2010

En eloge till min Chihuahua

I januari i år flyttade lilla söta Fina hem till mig. Det är ju alltid en omställning att flytta till nytt hem och denna lilla varelse kom till ett väldigt aktivt hem. Många gånger har hon försökt slippa undan, sett sur ut, påstått att hon borde ligga på en sidenkudde och äta pralinkuddar. Hon har dragit hem och sen undrat när jag kommer varför jag verkar sur...

Men häromdagen slog det mig – allt har vänt. Hon är numera den som är först ut genom dörren, oavsett väder. Visst regnar det tippar hon en liten stund tills hon blivit blöt, sen är det fullt race igen. Häromdagen var vi ute och sprang en långrunda på mestadels stigar. Och det var riktigt lerigt bitvis – där hade chihuahuan sitt eget "mudrace" i full fart så vatten och lera skvätte runt henne! Igår när vi cyklade till jobbet trampade jag lite sakta av hänsyn till att hon är liten och har korta ben. Hör då en snatter av tassar bredvid mig  – och så blev man omsprungen av en liten Chihuahua som uppenbarligen tyckte att jag cyklade för sakta.

Visst har det sina baksidor att hon fått så bra kondition och vant sig vid en hög aktivitet – hon kräver att hon får det varje dag. Men gärna för mig. Det är underhållande att se denna lilla varelse med så mycket energi som aldrig verkar ta slut. Så en stor eloge till min lilla Chihuahua som gladeligen hänger med mig i på alla rundor i alla väder!



onsdag 13 oktober 2010

Brukshunden vs Hundsport

Underbart inlägg på en annan blogg. Kunde inte beskrivit det bättre själv.

Gå in och läs här.

lördag 9 oktober 2010

Underbar dag!

En underbar går mot sitt slut!

8.45 möttes vårt härlig sökgäng för en förmiddag i skogen!

Nisse gick som en klocka. Mycket funderingar över träning vs tävling. Verkar som om han räknat ut när det tävling och när det är träning. Det är som att ha två olika hundar. Ska försöka lägga upp en plan och det är väl först på SM som jag vet om jag lyckats så lång, då jag inte kommer tävla några söktävlingar innan dess. Men det ska bli spännande att se om jag lyckas lösa det här problemet och samtidigt också få hans markeringar att fungera som de ska.

Vad vore väl hundträning om vi inte fick problem att lösa!

Efter söket åkte vi till klubben för att fika och prata igenom hundarna. Tycker det är så kul i gruppen vi är nu för taket är högt och mycket tankar och funderingar runt hur våra hundar går. Det är så kul och givande att få träna med så engagerade, duktiga och trevliga människor. Jag passade på idag att bjuda på fika eftersom mina två tävlingar gett Nisse och mig två kanonresultat och därav också kval till SM. Till min stora förvåning lyckades jag med både After eight-kladdkakan och med ananaspajen. Så för er som önskade kommer här recepten. Och kan jag lyckas med de här recepten – då kan alla lyckas!

Mintchokladtårta
Ingredienser
200 g mörk choklad
3 ägg
2 1/2 dl strösocker
200 g smör
3 dl vetemjöl

Chokladglasyr
25 g smör
1 dl vispgrädde
20 plattor after eight

Sätt ugnen på 175°C
Smörj en form
Bryt chokladen och smält med smöret på svag värme, rör om då och då
Vispa ägg och socker poröst och rör ner mjölet. Tillsätt chokladblandingen och rör till en jämn smet. Häll i smeten i formen och grädda i den nedre delen av ugnen i ca 20 min.

Låt kakan svalna

Blanda matfett, grädde och after eight till chokladglasyren. Smält på svag värme under omrörning. Låt blandningen svalna och bli tjockflytande.

Bred glasyren över kakan och låt den stelna i kylskåp


Ananaspaj
Ingredienser
150 g smör
3 dl mjöl
2 dl socker
1 tsk bakpulver

Ananassmet
150 g krossad annanas
2 dl creme fraiche
1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1 st ägg

Blanda alla ingredienser till pajdegen. Tryck ut den i en form och grädda i 10 min i 200 grader.

Blanda till smeten. Ananasen ska vara utan spad. Ha i creme fraichen sist.

Häll smeten på pajskalet och grädda i 10–15 min.

torsdag 7 oktober 2010

Han är bäst!!

I helgen var jag och tävlade i Gnesta. Var i Katrineholm för två veckor sedan och fick ihop 624p, så visst funderade jag lite att det skulle vara gott att få ett bra resultat till så man redan nu är klar för SM.

På söket var han lite seg, men vi fick 9.25. Lydnaden tyckte jag var svår då det blåste kraftigt och jag har väl lite manliga gener – har svårt att göra två saker samtidigt, både gå med hunden och lyssna extra noga blev knepigt. Men jag var nöjd när jag gick av plan. Nisse hade hållt ihop bra kändes det som.

Uppletet gjorde han kanonbra – 10!

Sen blev det lång väntan innan vi fick våra resultat. Många gånger räknade jag och funderade på vad jag kan ha fått på lydnaden. Skulle jag få ihop 580 skulle det ge ett snitt på strax över 600, vilket borde ge en biljett till SM.

Lilla Nisse hade klarat sig fint på lydnaden, snitt 278,25 vilket gav oss totalt 606,5 – och därmed kvalad till SM2011 – helt otroligt!!

Nisse fick ett stort märgben när han kom hem och i hans åsikt alldeles för många pussar och kramar. Men han är ju bara bäst min lilla hund!!

Sidan han var förlamad på är nu överkompenserad och extra "stram", men han fungerar nu normalt och verkar fått en stor del av synen och hörseln på den sidan. Nu är han frisk igen och visat igen vilken pärla han är – två tävlingar på två veckor och redan klar för SM! Bättre hund kan man inte önska sig.

Den bästa helgen på hösten!

Så har man varit i Kloten och tränat hund! Denna gång blev det även en hel del svampplockande undertiden vi tränade. Har aldrig sett så mycket svamp! Som vanligt hade vi ialla fall underbart trevlig. Man vill inte att helgen ska ha sitt slut. Men nu träffas vi redan onsdag em/kväll så då får vi en heldag till. Ja, bättre kan man nog inte ha det i livet (o:

Hubbe med husse Curre – gruppens charmigaste par!

Qurre (döpt efter Curre på bilden ovan) nykomling i gänget. Ung och härlig förmåga som med matte Anna säkert kommer ha en lysande karriär!

 Den andra "Mallen". Lilla goa Gun. Hon och matte Maria har något av det finaste framåtsändande jag sett. Inte farligt avundsjuk alls...

 På bild fr v: Ewa med nya WK Rio, Maria, Petra och Anna med Qurre. "Gubbarna" hade gett sig av mot stugan och värmen medans vi tränade lydnad.

 Ytterligare en liten ny stjärna i gänget. Lilla Rio (även kallad Runar...). Så charmig och redan så duktig!

 Ibland ser han lite ut som en fladdermus!

 Petra! Hon sprang så gärna bort till Ewas bil för att hämta de goa kakorna. Vad gör man inte för lite godsaker!

 Bäverbo – vilken vi även använde att placera figgar på.

 Uppletande på gång. Curre och Anders i bild.
 Nisses svarta broder Trix.

Härliga, härliga Hubbe!