fredag 26 februari 2010

En härlig kvinna över 30!

Varför välja en kvinna över 30!?

Nya argument o tips:
* En vuxen kvinna är billigare att dejta. En yngre kvinna kostar minst 12 öl, medan en vuxen kvinna
vill ligga med dig redan efter en kopp te.

* En vuxen kvinna kommer aldrig att anklaga dig för att du utnyttjar henne.Hon utnyttjar dig.

* Vuxna kvinnor är mer ärliga. Vuxna kvinnor kommer att säga att du är ett svin om du uppför dig som ett. En yngre kvinna säger ingenting, för tänk om du skulle göra slut för att hon säger fel saker...

* Vuxna kvinnor tar inte över dina vänner och dina intressen. De har egna vänner och intressen.

* Vuxna kvinnor är synska. Du behöver aldrig komma och erkänna att du har gjort något galet. Det vet de redan.

* Vuxna kvinnor är erfarna. De vet att efter 12 öl kan det vara lite vanskligt att "få upp den". Yngre kvinnor behöver lite mer tid att förstå det och du får använda resten av natten till att massera hennes ego med komplimanger.

* Vuxna kvinnor kommer aldrig att anklaga dig för att stjäla de bästa åren av hennes liv! De har någon annan redan stulit !

* Ja, jag hyllar kvinnor över 30 av många orsaker. Dessvärre kan inte detta sägas om männen.... För varje vacker, smart, sexig kvinna över 30, finner vi en skallig, småfet typ som sliter ut sig med en eller annan 20 -årig servitris.

* Och till alla de män som säger: "kon när man kan få mjölken gratis"... Här kommer en liten uppdatering:
* Nu för tiden är hela 80 % av alla kvinnor emot äktenskap.
Varför? – För det är inte värt att köpa hela grisen, bara för att få en liten korv....

tisdag 23 februari 2010

Stulen text

I "min" tidning Succé har vi en krönikör som heter Janne Thorstensson, välkänd här i Nyköping. Och en väldigt kul filur tycker jag. Så för att variera lite i min blogg kommer här hans krönika. Denna gång om Dala och hans fest.

Den sista festen!

Det hela började med en mycket trevlig 50-årsfest, och avslutades med ett hejdundrande bröllop a´la Vegas. Den sista festen. På Hjorten. I fredags. Med chefsredaktören i huvudrollen. Gresse höll ett 28 minuters tal, spontant och direkt från hjärtat, som strax därefter slogs av Sonken som snackade på i 34 minuter då han hyllande minst sagt  ingående. Vilka sköna artister.  Själv höll jag tal i 16 oförberedda minuter, jag hade nämligen skrivit en text till ”varmkorvboogie” men glömt den hemma på köksbordet. Den kommer här:

”Det bor ett sporrfån i staden, o han har känt Björn Borg. Nu var han långt över hundra och han hade sorg. Han gilla inte sin mage o han höll inte på gnage. Nu e de ingen som klage för han har gett frugan en mage. Daladansen, han tog chansen, vilken man’sen. Barnvagnboogie.”

Allt var sig likt, man blir liksom en kloning mellan kalv på grönbete, Travolta och Nils Poppe på dansgolvet, men det är kul och svettigt. Dom 40-åriga tanterna blir lika snygga, smala och attraktiva som på 80-talet. Tiden har stannat, natten är ung (i sinnet).

Pelle Mårts höll sista talet och avrundade med att slita fram en lapp och informerade om att han hade ett godkännande som vigselförrättare, och nu skulle det bli bröllop... Ja, den mannen kan verkligen chocka, Dala alltså. Tredje gången gillt för Leif-Erik, och dom såg både nervösa och lyckliga ut.

1969 träffade jag Leif-Erik Dahlström första gången. En mörk lite överviktig kille i 9 års åldern som lyckade få hela sporthallen att låta som ståplats på söderstadion i ramsan ”DALA” KLAPP KLAPP KLAPP; ”DALA” KLAPP KLAPP KLAPP.

I min 7-åriga skalle fattade jag inte mer än att han var en ledare, en profil, en sportkille och skapligt självgod pojk. Efter att ha sett alla tidningsklipp från hans långa karriär både som spelare, ledare, entrepenör, krogkung och tidningsmongul kan jag bara imponeras av hans otrolig medieexponering. Ta alla profiler i Nyköping från Göran Forsberg till Gert Fredriksson, så lovar jag att det inte finns någon som det har skrivits så mycket om som ”Dala”. Och när SN svalnat och guldet flagnat, ja då startar karl en egen tidning. Skön kombo, skriva om sig själv och sälja annonser och vara en liten tumme i ögat på makten och monopolblaskan som han brukar uttrycka det. Man kan väl säga att det både varit ris o ros i SN under åren, men det blåser på toppen och vill man synas så kostar det ibland. Det har blivit tusentals idéer och många förverkligande visioner. ”Gubbfan” har talang, vilja och en enorm förmåga att överleva.

Bara en sån sak som att ringa och säga att jag får dubbelt betalt om krönikan på ett trevligt och snällt sätt handlar om ”Dala-The one and only”, i sin egen tidning? Och står det inget om strippor, Björn Borg, krossade fönsterrutor, förbjudna solkrämer, smutsiga apdräkter, polisspaningar, hamnfestivaler eller 100 vita dagar, så vet du att ansvariga utgivaren har varit och suddat i manus. 1-0 till ”Dala” igen...

Stort grattis och lycka till!!! Jag hoppas du menade allvar med det du sa om din första fru, den fortfarande lika underbara Annika.

Slutligen så skiljer jag här med på ägodelar och egodelar, det kan de inte i Stockholm. Innan badsäsongen ska alla eventuella egodelar avyttras och eventuella medel kommer oavkortat gå till SMB (Save my brain) och alla ekvationer ska vara av karaktären, minsta gemensamma nämnare.
Man behöver inga kläder i helvetet, det är tillräckligt varmt ändå.

Krönika av: Janne Thorstensson

söndag 21 februari 2010

Ännu en vinterhelg

Sitter framför datorn med en liten Chihuahua sovandes i knät. Lite svårt att skriva då hon ligger i vägen. Men vad gör det – hon är ju så söt. Har just kollat vädret för morgondagen. Hade planerat en rejäl långrunda med hundarna istället för gymmet imorgon. Men med -20 tror jag att det blir sovmorgon.

Var förbi på Rosvalla idag och hälsade på Helena som jobbade där som veterinär. Hade lite tankar på lördagen att man kanske skulle åka dit och erbjuda sin hjälp, men Helena sa att det inte hade varit brist på folk, så jag höll mig till att serva henne med lite extra kaffe. Tycker synd om alla som förlorat sina djur. Men värst är nog när man som djurägare inte vet om djuret är död, lever eller kanske ligger och lider. Döden är hanterbar, men ovissheten om de lider är värst.

Idag mötte jag upp med Susanna och hennes nya lilla valp Stoj, endast drygt 8 veckor. Underbart!! Behövde fota lite mer valpbilder till Marias bok, den handlar mycket om valpar och valpträning. Petra, Nicke och Mattias kom också förbi. Så då gjorde vi vad vi hundägare gör mest nu - fikade och snackade skit.

Jag älskar vintern och all snö – vackrare kan det inte vara ute – men nu börja till och med jag sakna värme och sommar.

Men lite fina vinterbilder fick jag idag på Stoj och Yazza.

 

  

  

  

  

  

  

 

lördag 20 februari 2010

Dagen då han klev in i mitt liv

Ikväll har jag varit på Dalas (min chef) 50 års fest. Och gissa min förvåning när Pelle Mårts sa att det kommer hända något nu – och så spelade han kort den klassiska bröllopsmarschen. Herre gud tänkte jag, Dala och Anette ska gifta sig. Och mycket riktigt. Nu spelas det då inte någon klassisk bröllopsmusik när herr Dahlström är på väg upp för att gifta sig, utan låten "Just idag är jag stark". Ni som känner Dala förstår varför. Helt underbart att få vara med när han och Anette sa ja till varandra.

Kommer ihåg första gången jag träffade Dala. Hade fått jobb på New Market Town och in i konferensrummet steg Dala och Tegner och presenterade sig som Frotté. Inte visste jag väl då att två av de mest underbara människor jag skulle lära känna just klev in i mitt liv.

Få människor kan ändra dig som person. Men det har Dala lyckats med. Jag är inte samma människa idag som jag var den där dagen då han klev in i mitt liv för nästan sex år sedan. Har nog aldrig träffat någon som är så osjälvisk som Dala, han sätter alltid de personer som är honom nära i första rum. En av de anledningar till att han ligger högt, väldigt högt på min "topp-tio-lista".

Jag kan inte annat än vara evigt tacksam för att jag fått förmånen att lära känna Dala och får jobba med honom. Man kan lungt säga att det aldrig blir en tråkig dag om man jobbar med honom. Alltid saker på och gång en mängd galna påhitt. Många skratt blir det.

Så Dala – tack för att du klev in i mitt liv!

Önskar av hela mitt hjärta att du får ett underbart liv tillsammans med Anette!

fredag 19 februari 2010

Den långa kampen!

Igår, negativ som bara fan, gav jag mig av till Fias Kraft & Hälsa. Jag står just nu still i vikt och tycker inte så mycket händer på något håll med kroppen. Tyvärr hade jag tappat en del i muskelmassa. Fia tyckte det var konstigt då min kost är så pass bra att jag borde behålla muskelmassan. Men efter lite prat kom vi fram till att en av anledningarna troligen är perioden när Soya och hennes valpar dog, mådde inte så bra så det blev lite väl lite mat, men istället mycket kaffe under drygt en vecka. Efter det kom sen en väldigt stressig början på det här året. Men trots det borde fettmassan minskat mer, verkar som kroppen tagit semester, konstigt.

Så vad gör man när man inte riktigt får de resultat man önskar. Jo, kosten blir ännu mer strikt. Proteiner och bra fetter ska däremot ökas. Ska helst ligga mellan 1600 till 1800 kcal, beroende lite på hur mycket jag har tränat. Ligger tydligen just nu nästan på samma träningsmängd som en atlet, kändes konstigt att höra. Fias kommentar: Du fattar nog inte hur vältränad du är, eller hur? Svar: nix.

Visst känns det bitvis som en lång kamp. Det är inte alltid så fränt att stiga upp kl 05.00, för att ge sig ut i snön för en timmes löpning eller för att pallra sig till gymmet, när sängen är så varm och go.  Men när jag väl kommit upp har jag inte en gång ändrat mig. Och när det kommer till maten är det bara en vana. Känner ju själv hur dåligt jag mår när jag haft min "frossarkväll" som jag har en gång i veckan.

Men är det värt allt? utan tvekan! Jag mår så underbart mycket bättre, har mängder av energi och ork. Blir inte längre trött och grinig på eftermiddagen (då jag kunde trycka i mig en påse godis för att vakna till). Sen att jag satt rätt hårda mål för mig själv ser jag bara som en kul utmaning, även om det kräver en hel del jobb.

Det som däremot är trist är den negativitet jag ofta möter på. Sen 10 kg tillbaka har jag fått höra att: nu räcker det, du är så smal, du måste leva, du måste unna dig fet mat, godis och annat onyttigt. Tycker det är lite intressant för då jag vägde +30 kg var det ingen som sa, sluta ät nu, sluta unna dig godsaker – då mådde jag verkligen dåligt och jag förstörde sakta men säkert min kropp. Konstigt att när man lever nyttigt och tar hand om sig får man kritik av sin omgivning att man är för nyttig och att man bör äta mer onyttigt. Om jag nu mår bra, så varför ändra det?

Sköt om er!

lördag 13 februari 2010

På gymmet med den vältränade

I går morse var jag inte ett dugg sugen att gå upp när klockan ringde. Låg och vägde fram och tillbaka om jag skulle gå upp eller inte. Har rejäl träningsvärk efter veckans träning så det kändes tungt. Men så tänkte jag att jag kommer garanterat bli piggare när jag möter de goa pensionärerna i deras morgonklubb på Hjortens, så jag steg upp. Har fått en ny rutin när jag värmer upp på morgonpromenaden med hundarn innan gymmet, jag dansar. Ett pucko är jag väl, men det gör att jag vaknar till liv och så även kroppen. Gör att man blir på bättre humör dessa tidiga mornar (o;

Väl på gymmet har min "uppvärmningsmaskin" lagt av så jag fick välja löpbandet istället. Jag har lite svårt för träning med för mycket folk i närheten, är väl för mycket av en ensamvarg för att trivas med det. Men tyvärr är det något man får stå ut med när man ger sig av till ett gym. Därför är tidiga mornar med pensionärerna perfekt för mig. Men i gänget är också på fredagar den vältränade killen. Idag sprang vi bredvid varandra på var sitt löpband. Bitvis helt i samma takt, kändes konstigt. Som den jag är tycker jag det är lite störande, skogen är bättre... Men kunde inte låta bli att tänka att så här skulle det vara att ge sig ut och springa med någon annan. Men insåg också, med ett halvt flin på läpparna, att gav jag mig ut med den här killen i skogen skulle jag se hans vältränade rygg försvinna i horisonten – inte en chans att jag skulle orka hänga på.

När vi var klara med uppvärmningen är han snäll och frågar alltid om jag vill vara vid "stången" först, han vet vid det här laget att jag inte blir så långvarig där, har bara två övningar. Mycket uppskattat från min sida. Annat är de med de två andra killarna som brukar vara där ibland. De verkar se till att de kommer till avdelningen med lösa vikter först och sen flyttar de inte på sig utan tar all plats hela morgonen. Inte lika uppskattat från min sida.

I går var det simträning på schemat för mina hundar. Funkar så bra att låta Fina simma samtidigt som Nisse. Hon verkade tycka att det var lite mer ok idag. Efter simningen tog vi en kort stund på "Vibben" och skakade lite.

Film från simningen på Lillemans med hundarna.





Nisse och Fina på vibben.

torsdag 11 februari 2010

Lekande vinter!

Det är så underbart med denna vinter vi fått! Jag njuter till fullo. I morse när jag mig ut på joggrundan hade jag en hel liga med mig – en chihuahua, en kelpie och på besök har vi härliga flatten Yazza. Gott med lite sällskap – och underhållande att se vad de pysslar med. Nisse uppskattar verkligen dambesöket vi har hemma just nu. Det är så vackert att ge sig ut tidiga mornar. Kommer ofta på mig själv att nästan studsa iväg i några danssteg till musiken när rundan börjar. Antar att det är ett tecken på att jag inte längre ser det som något jobbigt måste att ge mig ut på morgonen. Misstänker också att grannarna i husen i Oppeby börjar fundera på om hon i den vita (otroligt fula) mössan med alla djuren kanske borde spärras in... Man dansar inte i joggingkläder kl 05.20 på vardagsmornar...

Var hos en sierska igår, mest för skojs skull. Vet inte vad jag ska tro. Hon var väldigt säker på sin sak och prickade in många saker som hon inte kunnat gissa sig till. Men jag kan ärligt säga att jag hoppas att allt hon sa stämmer – för då ser det just ut för mig på alla fronter. Men det kan väl endast framtiden visa.

På lunchen idag tog jag med mig kameran då solen lös och passade på att fota djuren lite. Här ett gäng "lunchbilder".

 
Flatten Yazza som är på besök hos oss!

  
 Man kan tro att hon är lite tokig...

  
...men i och för sig är hon lite knäpp...

  
 ...men ibland ser hon normal ut.

  
 Kelpien som har full koll på var kameran är.
 
 
Tror han anser att något så snyggt som honom måste hamna på många bilder.

  
Lilla nya dockan i familjen!

  
Så ljuvligt söt.

  
Verkar som även hon uppskattar att bli fotat.

  
Någon matade änderna när vi gick förbi. Snacka om lättare kaos.

 
 Så började lunchpromenaden gå mot sitt slut.

onsdag 3 februari 2010

Krävande sängkamrat

Snön den faller i mängder just nu. Kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om den vinter vi har just nu. En del av mig vill ha vår så jag kan komma igen med hundträningen igen. Den andra halvan älskar vintern, det är så ljust och vackert ute!

Fina tyckte det var kanonkul med snön som yrde i morse, var inte alls bekymrad över att det nästan var storm. Hon är verkligen en pigg och glad hund. Alltid på gott humör och pigg på nya saker.

Nisse och jag har däremot en hel del diskussioner i sängkammaren. Jag har en dubbelsäng, varav han och Fina har tillgång till ena halvan. Vilket jag anser är gott nog åt två hundar. Men min kära Kelpie är av en helt annan åsikt. Så fort jag somnat kommer han över till min halva och lägger sig på den nedre delen av sängen. Efter hand som tiden går så tar han mer och mer plats. I morse när jag vaknade låg han över halva min del och jag låg uppkrupen med fötterna utanför sängen. Och puttar jag undan honom så blir han riktigt grinig. Tror han börjar till 100% göra sig förtjänt av halsbandet han har som det är broderat "Bortskämd" på...

måndag 1 februari 2010

En mobbad gokart

Långhelgen i Växjö har varit kanontrevlig. Har träffat vänner jag inte sett på nästan 7 år – och ändå kändes det som det var igår, underbart. Åsa och Cissi har lovat att komma och hälsa på här i Nyköping och göra staden lite osäker under en helg! Och Marie hoppas jag träffa i samband med jaktmässa på Tullgarn! Ska bli så kul!

På fredagen var det tjejmiddag med tacos hemma hos Lotta. Jag log lite för mig själv när tjejerna började droppa in. Det här var tjejfest med de "riktiga" tjejerna (hästtjejer) och de kör den större modellen av bilar som har 4-hjulsdrift och har hög markgång. Tror att min lilla gocart kände sig liten och blev lite mobbad av de stora bilarna på gårdsplanen denna kväll.

Ett av samtalsämnerna under intaget av tacos var självklart bilar då det är vinter och massa snö ute. En tjej blev hårt mobbad då hon var osäker på hur hon slog på och av 4WD och lågdrift. Annars pratades vilket bilmärke, konstant fyrhjulsdrift eller bil som väljer själv, diffning etc. Och så kom även en och annan galen bilhistoria om olika dikeskörningar. Som hästtjej har man gjort lite tokiga saker. Själv har jag varit envis som synden att komma iväg på träning med hästen oavsett väder. Följden blir att man ibland inte lyckades så bra – hela ekipaget med häst, släp och bil började åka baklänges. Då tackar man högre makter för höga snövallar...

Självklart kom "männen" upp på samtalslistan också. Marie berättade om sin första date som tillbringades i en koja i skogen väntandes på vildsvinen. Marie tyckte det var jätteintressant, då hon jagat mycket men inte vildsvin. När hon låg spänt och väntade på att vildsvinen skulle komma,  påpekade Tomas nöjt att om han skulle "klämma" henne på benen och hon skrek – skulle inte vildsvinen komma...

Lilla Fina har skött sig perfekt hela helgen. Piggt och glatt har hon hängt med mig till alla möjliga olika ställen, träffat massor med folk och så klart en och annan hund. En riktig liten pärla är hon, blev snabbt poppis på tjejfesten, tror hon tog hål på en och annan förutfattad mening om Chihuahuas.