onsdag 23 juni 2010

En anmälan till SM

Många gånger har jag funderat på hur jag skulle känna den dagen jag skickade iväg anmälan till SM.

Igår anmälde jag mig till SM. Kvaltiden har ej gått ut men det ser inte ut att hända så mycket på sök-listan, så jag skickade iväg anmälan och förde över anmälningsavgiften. Många, många gånger har jag känt hur glad jag skulle vara om jag fick skicka in en anmälan till SM. Men igår var jag inte det – kändes mer som ett måste.

Pratade med Strömsholm och med en av alla trevliga veterinärer som hjälpt mig med Nisse. Det hon sa var att min hund troligen är blind på ena ögat och kommer aldrig få tillbaka synen, även om förlamningen släpper. Så jag måste bestämma mig för att operera bort hans öga. Känns så hårt och hoppet vill inte släppa taget om mig – hoppet om att min fina Kelpie ska blir 100% återställd. Men jag får nog förlika mig med att så är inte fallet den här gången.

Jag nämnde SM för henne och hon tyckte definitivt att jag skulle starta om jag ansåg hunden vara pigg och i form för det. 
– Kom hit, sa hon, så skriver vi alla intyg du behöver. Han är inte sjuk för övrigt och mår inte dåligt av sin förlamning. Skaderisk finns varje gång du tar ut din hund i skogen, oavsett om de är blinda på ett öga eller ej.

Så nu är vi anmälda i alla fall så får vi se om det blir start eller inte. Han är i stort sett inte tränad något alls sedan förra hösten samt att vi haft lite strul i söket. Men för tillfället skjuter jag beslutet om start eller ej till längre fram i tiden. Finns andra beslut att ta först. Har bokad tid hos Strömsholm den 20 juli hos en ortoped och ögonspecialist.

En vecka kvar innan semester. Jisses vad jag behöver semester. På torsdag åker vi på söklägret i Uddevalla. Hex får bli hemma och Nisse får följa med. Jag chansar på att han kommer vara pigg och funka att träna. Hade jag haft möjlighet hade jag tagit med mig båda. Hade varit nyttig träning för lilla härliga Hex. Men Nisse går i första hand.

Nu har musklerna i ansiktet börjat försvinna på en förlamade halvan. Vilket gör hans öga rundar och rundare. Här helt obekymrad över att solen lyser rätt in i ögat. Veterinären har nog rätt – han är i stort sett blind.

Men även en blind och lätt förlamad Kelpie gillar att få leka vid vattnet.

söndag 20 juni 2010

Grattis Grattis Grattis!

Nu är lydnads SM 2010 klart!

Segrade gjorde Lillemor och Krollie. Underbart kul för dem då det var på hemmaplan och Krollies sista SM innan hon pensioneras. Härligt!!

Tvåa kom Ylle med matte Maria, efter att återigen gjort en bra tävling och efter Ylle gjort ett riktigt bra program dag 2. Stor grattis kram till er båda!!

Trea kom Mona Kjernholm med Marwin. Grattis!!

Kan väl konstatera att det var tre härliga ekipage som var väl värda sina placeringar som tog hem medaljerna i år (o:


Vallmyra Ylle som valp. Charmigare valp får man leta efter – men så blev han också en stjärna som vuxen (o;

Två härliga halvbröder.

Lindjax kennelläger

Så har jag varit på mitt första malle-läger. Har varit en kanontrevlig helg även om jag och Nisse kände oss lite som katten bland hermelinerna. Vi bodde på militäranläggningen i Karlsborg, där polishundarna håller till en del. Jättefin anläggning med underbar omgivning. Löprundan gick till större delen utmed Vättern, så vackert.


Några av deltagarna samt Anette från Lindjax. Vi var ca 45 stycken denna helg.

Skydd var så klart ett av huvudämnerna. Inte riktigt min sport men kul att fota.

Vissa hundar var lite mer högbenta...

 
Litet ryck från en av deltagarna...


...och där kom hunden!

Publik!

Hex syster Hexa.
Väldigt lik Hex och verkar lika trevlig.
Men sötast var Lindjax nya belgien-import Jina from Marrax Place.

söndag 13 juni 2010

Glad eller ledsen

Nisse har genomgått alla tänkbara kontroller nu, allt från Borelia till magnetröntgen. Och vad hittade de – absolut ingenting. Är jag glad eller ledsen. Vet faktiskt inte. Han lever och har inte någon blödning eller knöl i huvudet. Han är hemma med mig och är pigg. Går på en hög dos kortison och får ögondroppar några gånger om dagen för att hålla ögat fuktigt. Har hört om en hel del hundar nu som har haft samma symptom som Nisse och som sen blivit helt återställda, men det har tagit tid, upp till 6 månader. Så det är bara att vänta och hoppas på det bästa!

Jag ligger kvar på SM-listan. Var helt säker på att jag skulle bli bortputtad, men med två helger kvar så ligger jag kvar. Om jag klara kvalet och inte blir bortputtad innan tiden gått ut – blir jag då glad att jag nått en av mina högsta drömmar? Hunden är sjuk och jag har inte tränat riktigt sen förra hösten och jag har inte en aning om han kommer bli friskförklarad innan SM:et i augusti. Så oddsen att jag kommer starta är inte speciellt höga. Någon del av mig hoppas att några i vårt avlånga land ska göra några superresultat i sista minuten och putta bort mig helt så jag inte behöver tänka: Jag kvalade – men kunde inte starta.

Min egen träning går inget vidare alls. Känner mig tung, fet och oändligt otränad. Har gått upp i vikt under de 11 veckor jag var sjuk och det stör mig rejält. Det stör mig så pass att jag får enormt svårt att hålla fast vid bra mat, rutiner, motion och mental inställning. Verkar som min kropp bara vägrar att vara med på de planer jag har. Men det är väl bara att bevisa för sig själv att man har den karaktär som krävs för att klara det. Mitt mål var att gå ner dit jag var innan jag blev sjuk inna jag åker till Uddevalla. Får se om jag lyckas, svårt att tro det. Sprang 5 km intervall idag - tung, mycket tungt. Imorgon är det gymmet och pensionärerna som står på listan. Hoppas det blir ett bra pass och en bra dag! Fokus!!

Imorgon är det också en stor dag. Skickar Maria Hagströms bok på tryck. Så spännande och så nervös, det finns mycket som kan gå tokigt. Men vi har kollat noga och tryckeriet verkar bra så allt ska nog flyta på.

Och snart är det semester – har aldrig i mitt liv längtat så efter semestern.

onsdag 2 juni 2010

Jag är så rädd

Är igång och tränar igen. Halsen är (nästan) helt bra nu. Idag var jag först på gymmet för att sen på kvällen ge mig ut på en löprunda på cirka 8 km. Normalt kör jag inte två pass per dag. Men idag behövde jag rensa tankarna. Så tillsammans med iPoden men utan hund gav jag mig iväg. Mattias börjar nog känna mig väl – han ville väldigt gärna att jag skulle ha telefon med mig när talade om att jag skulle prova en ny runda som jag inte direkt kände till. Jag har en liten förmåga att komma vilse – lokalsinnet är inte vad det borde, speciellt inte när tankarna är någon annanstans.

Sprang efter sörmlandsleden och jisses vad fint det var, kommer helt klart bli en favoritrunda. Sörmland är verkligen vackert! Tjejerna till häst fick nog lite att prata om efter de mött mig och jag frågat: "Vet ni vilket håll Oppeby ligger...?"Det är skönt att kunna ge sig ut på så pass lång runda fast jag inte riktigt är i form för det ännu. Fötterna går, fokus på var de landar och vart nästa steg går medans musiken och tankarna snurrar i huvudet... precis vad som behövs ibland.

Sen i fredags har Nisse varit förlamad i halva ansiktet. Han kan inte blinka. Var på Strömsholm i och fick inflamationshämmande och order om att om det inte blev bättre på cirka 5 dagar skulle jag komma tillbaka. Det har inte blivit bättre.

Tankarna snurrar nu i högsta fart. Jag har inte en aning om vad det kan vara för fel på honom. De alternativ som jag kommer upp med i huvudet är varken enkla eller ofarliga. För några dagar sedan var ett av mina stora bekymmer hur söket gick och hurvida jag kommer kvala till SM2010 eller inte – känns just nu helt orelevant.

Kanske jag om några veckor är tillbaka i trallen om hur söket går och om det blir SM eller inte. Vad vet jag. Eller kanske det är något allvarligt fel på min fantastiska hund som jag älskar så mycket.

Jag är så rädd! Men jag kan inget annat än att vänta och hoppas. Just nu ligger han bredvid mig ihopkrupen och hans matte har ont i magen av oro.

Min ljuvliga hund!