lördag 27 januari 2018

En kort tid

Valptiden går så fort. Plötsligt är den bara förbi och man står med en gänglig unghund. Den lilla bedårande söta valpen har vuxit upp. Jag älskar att ha valp. Visst är det mycket pass och pyssel för att få ihop vardagen. Men så mycket glädje. Att se de små utvecklas är fantastiskt.


Jag gör mycket med mina valpar, älskar att träna och se hur de tar upp nya saker. Inom träningen lägger jag mest tid på att få bra belöningar, en följsamhet och att den förstår att man jobbar för belöningarna, shaiping. Detta för att få hunden att själv försöka lösa sina uppgifter och bli aktiv och delaktig i träningen, lägga en grund för kommande års träning. Inte så viktigt vad vi gör utan att han tycker det är kul och lär sig uppskatta att träna med mig. Också ett härligt sätt att bygga relation med sin lilla valp, en stund av lek och skoj med sin nya matte/husse är aldrig fel.


Men det härligaste jag vet med valp är att vandra rakt ut i skogen utan att följa stigar och vägar. Om vädret tillåter tar jag med mig kameran. Strosar sakta och stannar ibland upp på en fin plats, sätter mig där och tittar på hundarna. Har ofta en boll eller liknande med mig och leker lite. Blir aldrig några längre sträckor men kan vara ute en stund om vädret tillåter. Jag vill att mina hundar tidigt ska lära sig att röra sig i terräng, träna sin balans, använda hela kroppen och få njuta av att vara i skogen. Ibland tränar vi på att gå balansgång på fallna träd. Brukar lära dem att gå på en stam som går uppåt för att sen stanna och låta mig lyfta ner dem – enkelt som valp – och man lär dem att inte hoppa utan vänta på att bli nerlyfta. Smart att ha om de blir rädda för stegen som vuxna. Så vi njuter av skogen så mycket vi bara kan och vädret tillåter såhär års.

Här lite mer bilder från våra senaste två turer i skogen.



















fredag 12 januari 2018

Be serious!!

You got a hunting Cocker – so you must be serious, very serious, in your training – your cocker just want's to play !


I måndags var jag på lydnadskurs för Valentina Balli, VM-vinnaren från Italien. Väldigt rak i sin kommunikation och förstod på de som varit och lyssnat på henne i helgen att ibland högg hon vid fotknölarna. Lite mer europa-temperament kanske, här i Sverige lindar vi ju gärna in saker och ting i ett litet paket med rosa rosett på ;)

Nu var jag bara en dag och lyssnade på hennes tankar runt hundträning. Men tycker det skiljde sig en hel del tycker jag från de flesta jag lyssnat på. Hon är väldigt ärlig och rak i sin träning gentemot hunden, "lurar" aldrig hunden i sin träning. Hon anser att träning ska vara kul, både för hund och förare. Men har ändå en väldigt hög seriositet och allvar i sin träning. Var noga med att aldrig belöna en hund som tänker belöning. Hunden ska tänka uppgift, inte belöning. Hunden ska ta sin uppgift på allvar och inte fjanta runt och tänka på leksaker och annan belöning. Som hon just påpekade med min cocker, att han helst vill leka och vara pajas istället för att ta sina uppgifter på allvar.


Valentina var också väldigt noga med vilket "mood" hunden var i. Intensitet var verkligen hennes ord, hon sökte intensitet i allt och med det fokus. Jag kan nog säga att jag pratar för många när jag säger att vi gärna "curlar" våra hundar, och det kan man säga att Valentina inte gjorde – de fick jobba och när de jobbat bra, fick de bra belöning. Hela tiden jobba för att få hunden att prestera mer och mer.


Jag valde att blanda annat ta upp fart och på det fick jag svaret att jag har för dåliga ingångar, sista biten. Att om jag jobbar så han har en första tanke att komma in fot och göra det fort, kasta sig in, lovade hon att jag kommer ha bra fart in i alla mina moment.


Sen visade jag en apporteringsdirigering och tog upp att Jabba gärna tar mittenapporten och verkar här inte riktigt bry sig, utan tar rättning och jag upplever honom nöjd med det. Alltså ingen önskan från hans sida att faktiskt alltid göra rätt på första. Valentina påminde igen om "playfull breed". Föreslog att jag skulle ställa honom vid konen och skicka honom till targets vid sidan för att bygga upp en bättre vinkling från konen. Sen sa hon också att hon låter den som lägger ut apporten vara glad och uppmuntrande mot hunden när de lägger apporterna på "hörnen" men säger typ usch och nej när de lägger mittenapporten. Hon sa också att här fick de vara så tydliga att man såg att hunden verkligen sjönk ner och inte gillade det.

Har i några dagar testat detta, inte så mycket som hon föreslog. Men när jag är själv och tränar och lägger ut apporter har jag visat honom och "hetsat positivt" på de på hörnen och sagt en nej o usch när jag lagt mittenapporten. Och vad som är att Jabba börjar lära sig momentet eller Valentinas förslag vet jag ej, men samtliga har varit rätt sedan kursen.

söndag 7 januari 2018

Bilder!

Njuter av att ha en liten valp hemma. Tuggar, biter, skäller, bråkar med Jabba, måste kissas ofta, hänger i mina byxor, tuggar på mina tofflor och är helt bedårande söt.

Alltid lika spännande när man får hem en valp. Mycket påverkar vi själva hur den kommer att bli i framtiden, men personlighet och vissa mentala bitar kan vara svåra att påverka. Förhoppningsvis ska denna lilla ljuvliga krabat vara vid min sida i många och vi ska få många härliga minnen tillsammans.

Tyvärr är det kallt ute vilket gör att man inte kan vara utomhus så länge med en liten valp. Men lite korta stunder har vi varit ute på upptäcktsfärd och jag har haft med mig min kamera.