söndag 7 februari 2016

Clinic när det är som bäst!

I helgen var det dags för 2-dagars clinic i hundträningens tecken i Kungsör. Temat var tävling. Ett ämne som är så viktigt. Ser många ekipage på klubbarna runt om i landet som har lysande detaljer på sina hundar, men sen kommer tävling och då håller det inte längre. Faktorerna varför det kan vara så svårt att få till sitt bästa på tävling är många – och det var just det den här helgen riktade in sig på.

Att gå på clinic tycker jag är fantastiskt. Så mycket information på kort tid. Får jag chansen att gå på en clinic gör jag det direkt. Alltid får man lite tankar med sig hem. Av de som föreläste i helgen har jag hört de flesta innan och har fördelen att träna med. Men hade ändå så mycket nyttigt med mig hem. Lite nya tankar, saker man inser att man inte tänkt på länge. Och framför allt lite extra inspiration. Och sen är det ju underbart ljuvligt att gräva ner sig i hundträning en hel helg ;)

Oavsett om du är nybörjare eller tävlat SM, så har man med sig saker hem. Hörde att det den här helgen var totalt 6 st SM-vinnare på plats under helgen, föredragshållare ej inräknat. När jag kikade i publiken satt där väldigt många väldigt duktiga hundförare. Personer som vet att hur mycket du än kan, finns det alltid mer att lära och fler sätt att utvecklas på. Är man grön inom hundträning, ja, då kommer man ha så mycket med sig hem att huvudet kommer snurra i några veckor ;)


Lördagen började med föredraget "Starka tillsammans" med Heléne Lindström och Jenny Wibäck. De pratade om den mentala biten, hur vi kan utveckla oss både som tävlingsförare och på det personliga planet. Hunden kan ju vara, om vi vill, ett verktyg för en personlig utveckling. Inte bara för att skaffa bättre tävlingsresultat. Vi kan lära oss att hantera prestationsångest, utmana vår mentalitet på många olika sätt och framför allt tycker jag, utveckla vår självkänsla.
De pratade även mycket om att vi ska se vår hund som en medspelare och hur vi kan ta fram det bästa hos oss och hos hunden. Hur vi agerar påverkar ju våra hundar mer än vi nog ibland inser. Är du självsäker är det just det du kommer att förmedla till din hund.

Just det här ämnet brinner jag för, har själv gjort en resa från att skaka i benen, ingen tilltro till mig själv och mina kunskaper. Skämtat och försökt ursäkta mina prestationer på tävlingsplan med hunden. Märkligt att jag inte tog med mig säkerhet jag hade inom ridsporten – men den var som bortblåst när jag bestämde mig för att ge mig ut att tävla med en hund istället. Tycker att 30 kg hund borde vara mindre skrämmande än de 700 kg, mesta dels muskler, jag styrde över på hästtiden...


 Heléne Lindström och Jenny Wibäck. Två duktiga hundförare och inspirerande föreläsare.



På lördags eftermiddagen var det härliga Maren Teien som bjöd på en föreläsning och visning av överträning. Vi fastnar lätt i att träna likadant varje gång. I många avseenden är det också bra och stärker hunden i vad den ska göra. Men det är också nyttigt att utmana hundarna i att klara av sin uppgift trots yttre, ibland lite extrema, faktorer. Överträning är också roligt. Jag tycker personligen att det blir lite minder "allvar". Vi blir lite gladare och hundarna blir (om man gör det rätt) också glada och extra stolta över sina bedrifter. På rätt sätt kan man få den osäkra hunden att sträcka på sig och tyck "det där var ju rätt häftigt". Öka vårt samarbete med hunden och öka hundens koncentration.

Maren berättade också att när hon skulle göra sin sista tävling för att kvala in till landslaget i Norge hade hon brutit benet. Så med smärtstillande (men ändå en väldigt smärta) tog hon sig igenom lydnadsprogrammet på kryckor. Hon var då glad att hon tränat sin hund att kunna gå fot i alla märkliga situationer, även när hon gick konstigt. Han hade aldrig gått fot med henne på kryckor. Men van vid annorlunda situationer så fixade han det galant. Och hur gick det? Jo, hon tog sig till VM och vann!!

 Maren Teien vann VM endast 18 år gammal!

 Att runda en kon är en sak – men att göra det när det är massa folk ivägen.

En fjärr – när matte gömt sig under ett nät...

 Apportering, där apporten ligger mellan benen på folket. 

Söndagen var det Siv som började. En alltid lika bra föreläsare! Hon pratade om hur vi motiverar våra hundar att hålla fokus och motivation så de utför sina uppgifter på bästa sätt, även på tävling. Ett tryck och glädje i hunden både på träning och tävlingsplan. Hur vi kan påverka hunden genom att hålla den motiverad. Visade även hur man kan går från detaljträning till att börja få ihop ett program som håller för tävling. Jämförde tävlingsträning med ett lego. Bygg en stor bra bottenplatta och sen uppåt som en pyramid och det kommer hålla, i många år. Men har du bråttom till tävlingsstart så blir det lätt att du på "höjden". Och då blir det vingligt och faller lätt omkull.

 Siv visar hur man kan bygga upp leken, så du får de bästa belöningarna möjligt.

Här pratar hon om att vi ska se tävlingsträningen som ett lego. Bygg en stabil grund.

 
 Helgen avslutades med föredag med Maria Brandel och Carin Bengtsson. Deras föredrag fokuserade på hur man uppnår långvariga och stabila resultat på tävling. Hur man redan i tidig ålder kan börja förbereda sin hund för kommande tävlingar.

Här finns det så mycket och det är så roligt. Att tänka på miljö, ingångar, belöningar och tävlingsbelöningar, hur agerar jag etc. Ett väldigt spännande ämne tycker jag. Hur gör man för att prestera lika bra på tävling som man gör på träning. Vad behöver jag och min hund för att göra det ultimata resultatet för just oss.

Just den här biten passade jag på att träna med min nya lilla Jakt Cocker Jabba under helgen. Det är helt lysande på dessa clinics då det kryllar av folk och även några hundar. Han har fått springa i och hämta leksaker mellan benen på folk (träning inför kommande apporter, rutan etc där publiken sitter nära). Kunna koncentrera sig på mig trots rörig miljö runt. Och får säga att jag är imponerad av honom, inte speciellt brydd alls. Men så har han sen han kom till mig varit med på en hel del inomhusträningar och är van vid att det är rörigt och hundar som springer i full fart förbi honom, men att det inte rör honom. Men ja, ljuvlig är han den lilla krabaten!

Har fördelen att träna en hel del med både Maria och Carin, två verkligen fantastiska hundtränare. Och deras föredrag är alltid kanonbra. Maria bjöd även på sig själv när hon började med en liten show hur det kan se ut om vi inte är förberedda för en tävling. Skrattade så jag hade ont i magen!

En av de charmiga hundarna som vi fick se i helgen. Tävlingar elitlydnad om jag minns rätt. Urgullig och mycket duktig!
 
Så avslutningsvis – funderar du på att kanske gå på en clinic, gör det. Om Maria återigen ordnar en 2-dagars clinic, anmäl dig. Du kommer få så mycket med dig hem!


onsdag 27 januari 2016

Lite sök

Söket är så kul! Igår var jag var ute i skogen i min ensamhet tillsammans med min kelpie Hugo. Har alltid tyckt sökträning är kul, det är ett självständigt arbete som samtidigt ska utföras enligt ett system (om man tränar personsök för tävling). Och just det självständiga arbetet är det jag gillar. Att få hunden att utveckla sig själv – inte styras av mig varje steg. Och fördelen med hundträning är väl att man aldrig blir fullärd – finns alltid nytt att upptäcka.

Hugo jag tränar nu är ibland lite av en utmaning. Har ibland tänkt att jag kanske borde göra något annat med honom än just sök. Han, kan man väl säga, inte riktigt varit skapt för sök. Men jag är envis och vill ha en hund att träna sök med, så han får helt enkelt bli min sökhund, tänkte jag. Och bakom varje framgång lyser ju även flitens lampa, så jag får väl sätta en 100 watts lampa i min ;)

Skrev ett inlägg för en tid sedan som jag kallade "Att träna en Hugo". Få hundar har lärt mig så mycket som han, på så kort tid. Han tänker lite snurrigt ibland, är en orolig själ. Vore han människa skulle jag nog säga att han lider av en väldigt dålig självkänsla, självförtroende och har lite drag av autism ;) Men det är väl det som är charmigt med hundträning - när man får en hund som inte var som de andra – utvecklar det mig istället. Och Hugo har en fantastisk sak – och det är hans arbetskapacitet. Han lägger aldrig av, utan ställer upp så länge jag vill. Så när jag satt i 100 watt i "flitenslampa" så ställer han upp till 100%.

Jag tycker det viktigaste i söket är motivationen. Hunden ska kunna jobba länge och ibland i tuff terräng – då behöver motivationen vara hög. Har man en högmotiverad hund är inlärningen så mycket lättare. Lite skämtsamt kan man väl då säga att det bara planera din träning, så kommer du får en hund som går som tåget. Och just motivationen lägger jag mycket tid på. Ser till att min hund gillar belöningen jag har, vilket ibland kan kräva en hel del jobb. Det ger att motivationen att hitta "gubben" som gömt sig blir riktigt hög. Och att sen ta den motivationen och utveckla själva sökarbetet är det jag gillar mest. Få en hund som tar hänsyn till terräng, vindar etc i sitt sökarbete. Inte bara går "snygga slag". Mitt mål är att få en hund som anpassar sin sökslag efter hur terrängen ser ut. Är det kuperat och kanske mycket berg och bergskrevor vill jag att hunden tar sin tid att söka igenom området. Mer öppen terräng snabbare sökslag. En hund som kan hitta de kluriga legorna, höga, låga, jobba sig fram till figgen även om vittringsbilden gör att den får jobba hårt och kanske lämna vittringen för att söka ny väg fram.

Kanske just de hundarna inte alltid är de som plockar högst poäng på söktävlingar, men de får med sig sina gubbar in ;) Men vad är väl hundträning om man inte tränar så som man själv tycker är roligt och utvecklande!

Men med Hugo får jag erkänna att jag har fått ändra mina grundtankar lite. Och med honom har jag tränat mer system än med någon hund innan. Dels för att jag ofta är uppbokad på helgerna och inte alltid har möjlighet att träna med mitt härliga gäng här i Nyköping. Och då har jag fått lösa det med att träna sök med egen hand. Med Hugo kör jag systemträning själv. Jag kör ofta på banor där jag kört "vanligt sök" tidigare. Men kan även nyttja att jag kan köra sökslag i ny terräng som jag tycker vore nyttigt för honom att jobba i.

Då jag kör mycket på egen hand utan figuranter och egentligen lär honom sökslagen istället för söket just nu, ska det bli spännande att se resultatet när vi ger oss ut och tävlar lite mer. Får erkänna att det inte är den här biten som jag tycker är roligast. Men samtidigt kul att prova lite nytt och se vad det kan leda till i längden. Har valt att inte lägga in markeringar i den är träningen. Hade han varit skallmakör kanske jag hade gjort det. Men markeringarna är inte det som varit hans problem i söket, utan främsta problemet har varit att jobba sig ut längre än 30 meter. Under en lång tid hade han svårt att jobba sig ut. Det var då jag började köra på egen hand för att kunna köra mer pass och bara fokusera på att få honom att arbeta sig ut. Och efter en tid blev det ett sätt att få till träningspass när jag inte kunde träna i en grupp.

När jag var lite av en nybörjare i hundträningen sa jag emellanåt "det skulle jag aldrig göra". Eller den metoden passar inte mig. Med lite mer erfarenhet vet jag idag att jag gjort flera av de saker jag "aldrig" skulle göra. Och jag använder inte en metod – utan utgår från hunden och föraren. Det sätt som ger bästa resultat och som jag tycker det är kul att träna – blir det sätt jag tränar mina hundar. Har haft föredelen senaste åren att hålla många kurser i sök, uppletande och lydnad. Och det är väldigt lärorikt. Har ofta hamnat inför "problem" som jag aldrig sett tidigare. Detta gör att man utvecklas ännu mer. Har också lärt mig att det pratas mycket om olika "metoder och träningssätt". Jag har sett resultatet av en mängd olika. Och alla kan ge ett fantastiskt resultat. Men det som i slutänden ger det bästa resultatet tycker jag är när man själv tror på sättet man tränar och det är inte metoden, utan förarens känsla som ger resultatet.

Ja sökarbete, i alla former, är verkligen roligt att träna. När man sen tränar personsök har man ju också nöjet att ha ett härligt sökgäng att träna med och se deras hundar utvecklas! Så har ni inte provat sök, kanske det är dags – tar lite tid att få en riktigt bra sökhund, men ack så roligt man har på vägen!