torsdag 25 november 2010

Synas i mörkret

En ny reflexväst har kommit – en som även blinkar!

Klicka här om du vill få chansen att vinna en!

onsdag 24 november 2010

Kanske chihuahuavalpar till nästa år!

För en liten tid sedan var jag i Växjö och ställde ut Fina. Vi fick en slät etta med god kritik. Stod ungefär såhär: "Mycket glad och trevlig tik med bra rörelser. Bra uttryck och vackert huvud. Något lång i ryggen. Bra vinklar. Något tunn i pälsen." Hon är lite stor och lite lång i ryggen – fördelar när man ska avla på en så liten hund. Så jag är nöjd och belåten. Hon uppför sig också mycket fint i ringen. Pigg och glad hela tiden.

Hon lyckades också på vår lilla Växjötur att bryta av en sporren på frambenet. Slutade med att vi fick åka till veterinären och dra bort den helt.

Småhundar i mina ögon är lite speciella. Har en enorm envishet inbyggd med mycket egna idéer, både på gott och på ont. Men får säga att hon är kul att ha kring sig lilla Fina, även om jag ibland blir tokig på henne. Det är numera full fart och hon hade i morse fullt race i snöyran. Verkade tycka det var kanonkul att hon slirade på isen under snön. Ja jisses vad jag skrattade åt henne när hon lekte "Bambi på hal is".

Snart hoppas jag att hon börja löpa så jag kan para henne. Hoppas på en jättefin och trevlig hane som finns i norra Stockholm. Tror det kan bli en kanonfin kull – lite sugen på att behålla en själv...


Fina ute på rastning med en plasthandske virad runt bandaget vid den borttagna klon.

Hon tyckte det var jättetrist när hon bara fick kortrastas. Inte någon hund som föredrar att vara inne och lata sig.

lördag 20 november 2010

En annan person...

Look, if you had one shot 
or one opportunity
to seize everything you ever wanted. 
One moment.
Would you capture it...
or just let it slip?

Låtarna på iPod:en fastnar. Man lyssnar en stund sen flyter tankarna runt i huvudet igen. Slutet på låten närmar sig och jag fastnar i låten igen. Funderar på om jag orkar genomföra målet jag satt upp för dagen och följer sen med i texten igen. Låten går mot sitt slut och Eminem sjunger sista meningen...
You can do anything you set your mind to...

...å jag sprang vidare och lät tankarna susa genom huvudet i den ordning som de dök upp. Allt från "vem är jag" till "vad gott det ska bli med blodpudding ikväll". Men främst var ämnet i mitt huvud idag – folk, personer, vänner, relationer av olika slag.

Var i Växjö för en tid sedan och träffade mina "gamla" vänner som jag saknar så. Träffade bland annat Sazza jag inte sett på länge. Tänkte när jag satt hemma hos henne och drack kaffe, att jisses vad jag saknar att ha henne i mitt liv. Men flyttar jag till Växjö – ja, då missar jag flera härliga personer som finns i Nyköping.

Vissa människor man möter känner man direkt att den här människan skulle jag verkligen vilja ha i mitt liv – vilken härlig personlighet. Då och då dyker det upp någon person som gör en så lycklig för att nästa dag kunna göra en så ledsen. Men det är intressant hur påverkad man kan bli av en annan person...

Får några månader sedan lärde jag känna en underbar person som verkligen förgyllde mitt liv. En som bland annat är en av anledningarna till att jag idag klarade springa i 2 timmar i sträck. Ibland krävs det bara rätt person säger rätt saker för att man ska våga prova att ta ett steg till. Våga tro att man kanske, kanske klarar mer än man tror – och faktiskt ta steget att prova.

Var lite förvånad över mig själv idag när jag sprang. Främst att jag orkade och att jag inte blev tröttare än jag blev. Visst när jag svängde av hemåt och hade cirka 1 km kvar blev jag riktigt trött. Bara vetskapen av att jag bara hade 1 km kvar till bilen gjorde mig tvärtrött på 3 sekunder. Men kanske jag vågar sätta nästa mål – att klara av ett maraton – utan att gå halva...

När jag sprang för mig själv i skogen funderade jag även på mig själv. Hur folk uppfattar mig och tycker om mig. Min kollega sa till mig i fredags att jag är så mycket roligare och trevligare att jobba med nu när jag gått ner i vikt. Att jag är mycket gladare nu. Och ja, det stämmer nog till viss del. Nu när jag springer på motgångar tar jag nog de på ett bättre sätt samt att jag har mer ork. Även om jobbet just nu sliter hårt på mig och gör mig stressad och tjurig. Men han har nog lite rätt, på gott och på ont så har jag nog till viss del blivit lite av en annan person...


Ha det ljuvligt!


fredag 19 november 2010

Otroligt

Mycket skitmail får man som skickas runt. Men ibland kommer det ett guldkorn. Här kommer ett som jag fick idag med två små bildberättelser i.

Polar bear – jag kommer i fred...
Norbert Rosings otroliga bilder av en vild isbjörn som kom över isen till ett gäng uppbundna slädhundar i vildmarken i Kanadas Hudson Bay. Han var helt säker på att han skulle förlora sina hundar när den stora isbjörnen kom gående mot dem.






Det är svårt att tro – isbjörnen vill bara krama någon och få lite sällskap.

Isbjörnen återvände varje kväll denna vecka för att leka med hundarna.


Över 40 grader varmt i Australien
Så varmt så att Koalorna frågade människorna efter vatten!


En Koala gick till ett hus för att unkomma värmen och få lite skugga. Här är vad som hände när ägaren gav honom vatten att dricka.




"Tills man har älskat ett djur – förblir en del av din själ unawakened."

torsdag 18 november 2010

Höstrusk

Var hos Fias Kraft och hälsa igår för att göra en liten test. Tycker det går sakta nu mot mitt mål. Men jag ska väl vara glad att det går framåt. Ytterligare 3 cm bort runt midjan och 2 kilo mindre fett på kroppen. Jag hade över 33 procent fett i kroppen när jag började hos henne och idag har jag 23 procent. Så visst har det hänt mycket och jag mår så mycket bättre i kropp och själ.

Alla vill ju undvika att bli sjuka nu när det är kallt och ruggigt ute. Och faktum är att om du motionerar och äter rätt så håller du dig friskare. Du ger kroppen en bättre chans att stå emot alla baskeluster som cirkulerar just nu.

Här lite tips:
1. Yoghurt gör livet surt för onda bakterier. När du äter yoghurt med proboiotiska bakterier hindrar du virus att bita sig fast tarmarna. Så ät syrade mjölkprodukter med levande aktiva bakteriekulturer.

2. Imunförsvaret älskar kostfibrer. Vissa kostfibrer fungerar som prebiotika, och andra är bra för din matsmältning. När de goda bakterierna trivs med god näring hjälper de till att starka tarmväggen. Ät lök, äpplen purjolök, havre, quinoa, korn, morötter, färsk frukt och baljväxter.

3. D-vitaminer kickstartar och speedar upp mördarcellerna – vilka gör sig redo att bekämpa även det envisaste virus. Ät fet fisk!

4. Ris och pasta försvagar din tarmflora och så klart socker! Ät mindre kolhydrater och tänk på vilka kolhydrater du äter.

5. Ät C-vitaminerna innan du blir sjuk. När väl förkylningen kommit är det för sent.

6. Motion, motion och åter motion. Tränar du stärker du din kropp och du mår fysiskt och psykiskt bättre.

Ta hand om dig!

fredag 12 november 2010

Om en ko...

Faktauppsats om ko, skrivet av en mellanstadieelev
Historian om Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in til staden, men bara när den skal dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan – Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den andra sidan – Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas
mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan – Och den ena sidan
Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur, men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra fötter. Dom heter kofötter. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig å magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har bra luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter kofångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i paket som vi kan köpa i affären. Kons fyra fötter skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!


Världens största ko.

söndag 7 november 2010

När jag lämnade Småland

Nu är det cirka 7 år sedan jag flyttade ifrån Växjö. När jag bestämde mig för att flytta var det för att jag egentligen sökte något mer i livet – vad visste jag inte då. Men trodde att en flytt från Växjö skulle vara svaret. Det är lätt att "romantisera" en flytt till en annan stad. Jag tänkte bara på hur kul och spännande det skulle bli. Det jag inte tänkte på var hur mycket mina vänner betydde för mig och hur många härliga vänner jag hade i Växjö. När det kom till vänner var jag stormrik!

Livet i Södertälje var allt annat än spännande och roligt. Ett jobb jag hatade, hundarna hade det dåligt på dagarna, bodde i en liten etta i centrala Södertälje med en tvåfilig väg utanför fönstret, en sambo som jobbade jämt – och helt utan mina goa vänner. Lördagsförmiddagarna var min räddning. Sök med ett av gängen i Botkyrka och lite socialt umgänge. När jag sen flyttade till Nyköping blev det sakta bättre. Kul jobb med härliga arbetskamrater hjälpte till samt att jag lärde känna trevligt hundfolk att träna hund med i och utanför Nyköping.

Men ofta känner jag att det är ett tomt hål i mig och återigen känns det som jag söker något mer i mitt liv. Men den här gången vet jag vad det är. När jag i förmiddags sa farväl till Lotta och styrde bilen mot Nyköping kände jag den kalla tomheten komma krypande igen.

Det var ett svårt val att välja att flytta från tryggheten jag hade i Växjö – och i mitt fall blev ett svårt val att leva med. Saknar mina vänner samtidigt som jag idag byggt upp ett liv här i Nyköping. Älskar folket jag tränar hund med och vet att det kommer jag inte finna i Växjö. Mitt jobb tar bitvis knäcken på mig, men jag älskar det. Brinner för tidningen och mina kära kollegor samt fördelen att få ha hundarna med sig på jobbet. Har också ett jobb som är väldigt fritt även om jag bitvis lägger enormt många timmar. Svårt att hitta en sådant jobb någon annanstans. Och så är vädret i Nyköping mycket bättre än i Växjö – det regnar väldigt mycket där! Så kort och gott så vill jag vill ha lite från Nyköping och lite från Växjö – men man kan inte både äta kakan och ha den kvar – eller hur. En sierska sa till mig en gång att valet att flytta till Nyköping har varit förutbestämt. Att jag kan sluta grubbla på hur mitt liv skulle sett ut om jag valt att stanna – för det valet har jag aldrig haft. Hon sa också att jag kommer bli kvar i Nyköping – får se om hon såg rätt i sina kort.

Så jag kan idag i alla fall konstatera  – att dagen då jag lämnade Småland hade jag inte en aning om vad jag gav mig in på.

 Huset jag skulle vilja bo i! Men en totalrenovering behövs då det inte bott någon i det här huset på säkert 30 år. Men läget kunde inte vara bättre tycker jag. Hunden på bilden är beauceronen Mira, snart 12 år som följde med mig på löprundan för att jag inte skulle springa vilse. Starkt gjort av gammal hund då jag sprang över en timme, 
med en kort paus för att fota huset.

Utsikt från tomten på huset. Vid pilen ligger goa Lottas hus. 
Så som sagt – läget är perfekt!