måndag 13 oktober 2014

När regnet öser ner!

Där låg jag under en gran medans regnet snattrade på mig. Hade försökt vika upp kragen på jackan och vinklat min sylvester för att skydda ansiktet mot regnet. Först regnade det lite stilla men efter en stund kom en rejält skur som smällde mot mina regnkläder. Jag låg där tyst och lyssnade för att försöka höra något mellan regndropparna som nu slog med kraft emot mig. Efter en stund hörde jag prassel och ett flåsande som rörde sig en bit från mig för att sen försvinna iväg igen. Regnet fortsatte att ösa ner på mig och jag undrade om jag skulle behöva ligga gömd länge till. Men sen hörde jag flåsandet igen – och nu kom det i full fart mot mig mellan buskarna.

Några av mina härligaste dagar på året spenderar jag i Kloten med att träna hund i ett gott gäng. Men den här gången kan vi inte skryta med bra väder. Det regnade nästa alla dagarna. Men som den hundtok man är så håller ju inte väder en inne. Den delen av garderoben som innehåller Gore-tex och andra regnkläder brukar ju ta upp en stor del i hundägarens garderob. Och så finns det ju torkskåp att hänga kläderna i när man kommer tillbaka till stugan.

Det huvudsakliga på schemat i Kloten är sökträning. Hugo är inte hunden som har gått från klarhet till klarhet. Han är en högtempererad halvgalen barnslig tok som är hur charmig som helst men emellanåt lämnar sin lilla hjärncell hemma. I söket har han varit lite "snurrig". Mycket vilja men riktigt åt rätt håll alla gånger. Men dessa dagar i Kloten började han kännas som en sökhund. Så hur mycket det än regnade på mig dessa dagar har det varit så väl värt att sitta under en blöt gran när regnet öser ner!

Då det regnat har jag inte fotat så mycket men en dag hölls sig regnet på annat håll.

 Snart dags för det prestigefyllda "Kloten-mästerskapet"

  Curre och Dåna.

  Lunchdax! Bland det viktigaste i hundträning. Här är Anders i full gång med att få lite bättre glöd.

  Liten blir stor och nu har stor börjat bli gammal. Nisses kullbror Trix. Lika grå om näsan som Nisse. Bröderna fyller tio om några månader.

 Det pratas mycket om belöningsplaceringar när det kommer till hundträning. Lise-lotts placering tycker jag är i toppklass :)

  Viktigt med att föra protokoll i dagens tre grenar. Uppletande där de ska ta dem i rätt ordning. Springa fort och stå till länge var mästerskaps-grenarna. Hugo hade svårt på uppletet men springer rätt fort och är bra på att hålla sin stadga, så vi tog en ärofylld tredje-plats.

Dåna lämnar lösrullen till husse. 

Nisse fick till sin stora glädje även han vara med i Kloten-mästerkapen tillsammans med Petra. Han gjorde ett fint uppletande, men förstod inte varför man ska stå länge när man kan lägga sig istället...

Ewas lilla söta Rio är redo!

Loui har lite svårt att hålla sig i rutan när det kommer till upplet. Men imponerar stort på hur han jobbar och hur länge han kan jobba utan att ta ner på tempot. Men så har ju matte en anka i byxkanten!

tisdag 5 augusti 2014

Lite bitter...

Mot slutet av hösten förra året började jag valla med Hugo. Fick vara och valla hos fantastiska Monica och deras får. Samtidigt kom jag med på kurs för Peter i Norrköping där jag fick komma en timme åt gången med jämna mellanrum. Passade mig perfekt, då kunde jag åka hem och träna på läxorna till nästa tillfälle. Bestämde mig då att ge vallningen lite mer tid och satte upp som mål att starta i Novisklassen på mästerskapen i augusti. Vi har alla brist med tid och jag tränar både vallning, sök, spår och lydnad med Hugo så tiden försvinner ibland. Men bestämde mig för att vallningen skulle få en högre prioritet med bekostnad på de andra grenarna. Novisklass och sen ett riktigt vallprov, sen skulle jag bestämma mig hur vidare jag skulle fortsätta satsa på vallningen eller inte.

Att vara en nybörjare och ta sig till att få en hund klar att gå ett vallprov är en lång väg. Många krokar blir det på vägen för en novis som jag. Men tisdagen den 15 juni var jag på kurs för Peter och körde igenom ett VP. Inte vackert men det gick. På kvällen anmälde jag mig till min första "valltävling" – en fantastisk känsla! Det kvittar nog vad man sätter upp för mål, det är häftigt när man når dem.

Tyvärr fick Hugo hög feber några dagar senare. Visade sig vara anaplasma (fästingsmitta). Så det blev ingen Novisklass för oss. Har försökt att inte vara bitter, men det går inte så bra...

Så till helgen som varit åkte jag och Annica till Halland eller rättare sagt till Tvååker och Öströö Fårfarm för att se på Working Kelpie mästerskapen – utan Hugo.

Men vi hade ändå två härliga dagar. Jag fotograferade mest hela tiden. Vilket också gör att man är väldigt uppmärksam på vad som sker och händer. Samt att jag till stor del stod vid domaren Peter och hörde mycket av vad hans kommentarer om hundarna och förarna.

Förra året kunde jag inte mycket om vallning, men i år har jag i alla fall kommit igång själv med vallningen och dess värld börjar öppna sig för mig. Så det var väldigt intressant att se alla hundar och dess förare. Man behöver alltid ha en målbild framför sig när man själv tränar sin hund. Det har jag haft lite svårt för i vallningen för jag har sett för lite vallning. Men efter två dagar med bara vallning börjar även den banken att fyllas på lite grann.

Men det jag tror jag fick mest av allt fick med mig var en massa inspiration att träna vidare. Så nu planeras nästa års mål inför WK-mästerskapen. Ska se om jag kanske vågar satsa på Bonnklassen – men då krävs det träning, träning och åter träning. Vi är ju noviser både jag och Hugo. Men hujja vad kul det skulle vara!

Här lite bilder. Mer bilder finns att se i mitt galleri på min hemsida kerje.se

Här en kille som jag tyckte gjorde bra ifrån sig i fållan. Lugn och fin och lugnt väntade på att han behövdes.

Och helt klart snyggast i gänget. Snygg-Dany, Hugos pappa med matte Ingegerd i bakgrunden. Dany i full fart för att hämta fåren som ska in i fållan.

Många rumpbilder blev det...

Min förra hund Olles syster Pinna. Som tillsammans med matte Maria var de som gav mig väldigt många målbilder. Matte är lugn och koncentrerad och hunden följsam med mycket känsla för får. Ett riktigt fint ekipage!

Jag smyger sakta sakta... Gillar rumpbilderna! Om jag minns rätt på rumpan är det är en norsk liten dam som jag verkligen gillade.

Peter har genomgång inför Novisklassen. Jag var inte bitter alls...

Så här frustrerad blir man när ett litet får smiter lite kvickt utanför rännan i mästerskapsklassen ;) 

Mycket kroppsspråk i alla former blir det i vallning. Önskar nästan att jag filmat och kunnat sätta ihop ett klipp med musik. Skulle nog se ut som en mycket märklig dans i en fårhage.

Genomgång inför helgens första klass, Bonnklassen – kan jag lyckas träna så väl att jag platsar i det här gänget med min Hugo!?

onsdag 30 juli 2014

Tåme och kurser!

Sommarens ledighet börjar lida mot sitt slut. Att sommarens veckor ska gå så himla fort!

Jag började semestern med att åka till norrland och vara instruktör på Tåme-lägret. Det är ett häftigt läger, nästa alla bor på området och det är mycket välarrangerat. Funderar du på att åka på läger nästa sommar kan jag varmt rekommendera Tåme. Passa på att gå på ett riktigt kul läger och samtidigt få njuta av vackra Sverige. Kanske kombinera en norrlandssemester med ett norrlandsläger! När jag sen kom tillbaka var det nästa direkt dags för Nyköpings egna läger i dagarna tre. Även här var det ett toppenläger med härliga deltagare.

Senaste tiden har jag haft turen att få hålla en hel del kurser. Jag tycker det är så roligt! Dels att kunna ge tips och råd till deltagarna och ge dem lite extra inspiration att komma vidare med sin träning. Men också för att jag lär mig så mycket. Man behöver hitta lösningar som passar just den hunden och den föraren – vilket får mig att tänka till lite extra. Verkligen fundera igenom vad det är exakt jag är ute efter och vad det ska leda till och varför. Vill att de ska ha med sig träningstips som de själva kan jobba vidare med och utveckla när de kommer hem. Det blir också ofta intressanta diskussioner, speciellt när man tränar flera dagar tillsammans. Det finns mycket kompetens inom en grupp på kurs och tillsammans kan man hitta en hel del intressanta tankar och idéer att ta med sig.

Det var en hel del som ville ha sin hundar fotade på Tåme. Så här kommer lite bilder på ett gäng hundar som fick roa sig en vecka på Tåme-lägret.

För er som vill kika på mer hundbilder finns det numera ett galleri på min hemsida kerje.se där man kan se en mängd olika hundbilder (och lite annat) och även köpa om man önskar.














onsdag 4 juni 2014

När söket är som bäst!

Hugo sprang ner för bergskanten och över blötmossan och fram till den lodräta nästan helt släta bergväggen som var nästan 10 meter hög. När han kom fram till kanten fick han vittring på figgen där uppe, precis som jag hoppats (lyckan är stor när ens planering funkar). När jag sen såg hur han efter lite klurande löste uppgifter att hitta en väg upp sken jag nog som en liten sol! Duktig, duktig Kelpie!

Det är den här biten jag tycker är det roligast med söket. Att träna hundarna att själva kunna lösa uppgifterna utan att vi styr dem hela tiden. Det läggs mycket fokus idag på raka snygga skick, sen om hunden hittade figgen eller inte är inte alltid så viktigt. Ofta hör man när hunden bommat figg på slaget, "jag tar det som ett tomslag för det var ett bra slag" – men var det verkligen det? Hunden missade ju figgen...

Jag tycket det känns som att söket är lite påväg  åt fel håll. Ofta känns det som att det den hund som springer snyggast slag och har bäst kondition vinner. Banorna och legorna är ofta rätt enkla tekniskt, men däri mot börjar det bli lite populärt att ha fysiskt tunga banor utan några egentliga svårigheter, bara tungsprungna. Banor som kräver en lätt och springglad hund, mer än en riktigt duktig sökhund.

Jag älskar att vara petig och styra min hund, men det gör jag på apellplanen. När jag är i sökskogen vill jag säga "sök" och sen ska han lösa uppgiften själv. Vill självklart ha slag och system jag också. Tycker också det är "snyggt" med raka fina skick. Men sökarbetet är det jag vill prioritera. Önskar ha en hund som jag vågar använda på ett verkligt sök, där någon saknas på riktigt och inte bara gått och gömt sig. En hund jag vet söker själv och anpassar sitt sökarbete efter terräng och vind.

Jag gissar på att Hugo kommer vara ungefär som Nisse när han blir äldre. Ser redan tendenserna till att få en självständig hund som jobbar hårt för att hitta sina figgar. Tävlingsmässigt kanske det kommer visa sig att det inte var poängmässigt det bästa alla gånger. För jag kommer nog aldrig få en hund som koncentrerar sig mer på slagen än letandet och han kommer nog plocka många figgar mycket längre fram i banan än jag önskar på en tävling. Men en sak är jag säker på – jag kommer fortsätta att tycka det är superkul att träna min hund i söket. Och det är för mig många gånger så mycket viktigare än att garantera sig de höga poängen på tävlingen.

Och med glädje hos hund och förare i träningen brukar det blir rätt bra ändå i längden!

Här lite bilder från en helg där söket helt klart var som bäst och roligast i mina ögon. Hugo och hans tjej Chica fick med sig så mycket erfarenheter så jag tror de kommer drömma om sökträning flera veckor framåt. Bilderna är tagna med telefonen så kvalitén är inte att skryta med.

 Hugo har hittat sin figge på toppen. Det var en så rolig banan med en massa knepigheter för hundarna. Var väldigt stolt över min Kelpie när han hittade en väg upp på berget.



Här en av mina favoriter. De får vinden på toppen av berget men måste ta sig ner och runt för att komma till figgen. En mer erfaren hund tar troligen markeringen på toppen då man sitter precis under ett stenblock som hundarna ställde sig på. Men våra är unga och vet inte hur man tar rullen ännu, så de jobbade på tills de hittade vägen in till figgen. 

Den här legan skickade vi också på så att de fick den ovanifrån. Min Kelpie är lite feg och tyckte det var lite läskigt på toppen. Men med lite stöttning från mig hittade han sen vägen ner och runt upp till Åsa i legan. Åsas därimot kom till mig i 300 km och stack upp huvudet till mig under lådan. På bilden till höger ser ni hålet hon hittade in till mig innan jag knappt ens märkt att hon var där. Häftig hund!


Här Åsas "racer-labbe" i samma lega. Det har varit kul att se dessa två under helgen. De är i samma ålder men väldigt olika som hundar. Min är klumpig och lite feg, men har oftast huvudet med sig. Åsas labbetik har fart som en formel 1 bil och har full kontroll på sin kropp, men därimot går det lite för fort för hon ska hinna få med sig huvudet ibland.
Alla hundar är så olika och man måste ta hänsyn till det och utvecklas olika och att de har mattar/hussar som också är helt olika. Våra två har löst uppgifterna toppenfint i helgen, men många gånger på olika sätt och haft svårt för olika saker.



Det är inte bara terrängen som varit rolig den här helgen utan också legorna som är av toppklass enligt mig. Den som syns på nedersta bilden hade hundarna svårt att hitta. Den låg på toppen av ett litet berg och de var tvungna att komma upp på berget utanför legan för att få vittring. Man låg fastkilad rätt långt ner mellan stenarna. Det är tur man inte har cellskräck eller är rädd för spindlar...


 
Sen till sist kanske det som ändå är det viktigaste i söket – figgarna. Bra figgar är många gånger A och O i sökträningen. Utan ett sökgäng som du trivs i och som är bra figgar är det svårt att lyckas på tävlingsbanorna hur flitig du än är.

Jag har turen att ha en fantastisk sökgrupp här i Nyköping som ställer upp i vått och torrt och som bjuder på många skratt och mycket kunskap. Så nu är det bara upp till mig att om jag lyckas lära min nya hund att bli en fantastisk sökhund ;)



söndag 25 maj 2014

Ett pucko bland fårskallar!

Titta på fåren, titta på hunden, vilket drag är det? Du måste stå där, nu ska du dit. Såg du nu? Du får inte styra med helt med kroppen. Titta på fåren! Håll reda på hundens höger och vänster, inte ditt höger och vänster... Han måste hålla ut mer och bromsa. Han trycker för mycket. Lär honom känna av...

Ja, jisses, det är ingen som påstått att vallning är rätt. Det jag också får höra av Peter samma saker som jag säger när jag håller kurs. Inte curla hunden, se till att ha din målbild klar. Bestäm dig innan hur du vill att de ska se ut. Tala om att din hund var superduktig nu – glöm inte det! Tycker väl att i alla fall de sakerna skulle Peter slippa tjata om, eller!?

Men kul har Hugo och jag. Och jag var mycket imponerad av min hund i lördags. Han slet i värmen och ställde upp fast jag körde hårt med honom. Men om matte vet jag inte riktigt vad jag ska säga just nu. Hon känner sig nog mest som ett riktigt pucko bland fårskallar...

Vägen mot vallprovet känns för mig lång och bitvis väldigt krokig. Men som tur är så är det så kul!

Får ju tyvärr inga bilder på min egen hund, blir lite jobbigt att hålla i kamera styra hunden, hålla koll på fåren och lyssna på Peter samtidigt. Men här kommer lite bilder på Peter, Ragnhild och hennes två hundar Fia (WK) och Donna (BC).


 Fia gick riktigt fint i lördags. Toppen för mig för då kunde jag bygga på lite målbilder till vissa delar för Hugo och mig.

 Man kommer långt på att vara söt!

Som tur är blir det en hel del pratande så hundarna och fåren fick pusta lite i värmen.

Fina Fina!

Tror Fina trivs rätt bra med att ligga och här och bara hålla kolla på fåren.

Lägga tryck, släppa tryck, flankera – många nya saker lär man sig.


 Ragnhild med visselpipa. Donna får gå en bana med fåren på fältet.

Finns en baksida med att fota vallning och det är gräs och låga hundar. Om det är mycket "eye" blir de så låga att gräset kommer mellan mig och hunden. Så mest får jag bilder på gräs...
 

torsdag 22 maj 2014

En uppsats om kon


Faktauppsats om ko, skrivet av en mellanstadieelev

Historian om Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in til staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan – Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den andra sidan – Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan – Och den ena sidan 
 Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur, men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra fötter. Dom heter kofötter. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har bra luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter kofångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i paket som vi kan köpa i affären. Kons fyra fötter skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!


söndag 18 maj 2014

Härlig känsla med någon annans!

Att tävla med hund är inte lätt. Man lägger ner timmar på att träna sin hund. Man tycker det går riktigt bra. Sen kommer tävlingen och inget gick som man tänkt sig. En tävling är så mycket mer och annorlunda än en träning. Att lyckas på träning är inte så svårt alla gånger  – konsten är att få det att funka på tävling. Just där och då – inte sen eller vid nästa försök.

En av de stora skillnaderna mellan träning och tävling är ju våra kära tävlingsnerver. De är svåra att hålla i schack. Man kan jobba på den mentala biten och få ordning på sina nerver. Har du tränat mycket tävlingsmässigt och har bra rutiner blir det även oftast lättare. Men en del nerver kommer alltid finnas där, oavsett om du startar en lydnadsetta på en klubbtävling eller VM. Och till viss del kanske det är en del av tjusningen. Men det gör det också så mycket svårare. Det finns de som är som gjorda för tävlingar mentalt sätt. Sen finns den andra kategorin, de som är som jag... Jag har jobbat mycket med min nervositet, ja, ärligt talat hela min inställning till tävlandet. Idag är jag bara hanterbart nervös, men jobbar fortfarande på att få det ännu bättre.



I förra veckan frågade min granne Sara mig om jag vill starta hennes hund Nike i elitlydnad, då hon har ett skadat knä. Men givet! Det säger man ju inte nej till. Jisses tänkte jag, undrar hur det kommer stå till med mina nerver när jag ska tävla en hund jag känner rätt väl men bara tränat några få pass under en vecka.

Så idag var det tävling i Katrineholm. När vi satt i klubbstugan och väntade på lottningen, ett tillfälle jag ofta får en krypande lätt obehaglig nervositet, satt jag tänkte igenom programmet. Vilken ordning momenten kom. Vilka kommandon Sara har. Lite saker jag måste tänka på etc. Och insåg att jag endast såg fram emot det. Ingen obehaglig nervositet alls. Nike är inte min hund vilket gör att jag inte vet vad vi "borde" klara av eller vad våra svagheter finns. Jag kunde bara lugnt gå igenom momentens ordning, vilka kommandon etc. Helt utan att lägga någon vikt vid hur det kan gå, vilka poäng vi borde kunna få till etc. Är inte mycket för att köra ursäkter när det inte gått bra på tävling, det går som man tränat, är mer min filosofi. Men ska man nu ha en ursäkt var min idag absolut de bästa  – det är inte min hund och jag har inte tränat henne ;)

Så med ett leende på läpparna och tog vi oss igenom elitprogrammet och jag hade så kul. En hel del missförstånd och några kraftiga dk, men var över det hela riktigt nöjd ändå.  Ska försöka att komma ihåg den känslan jag hade idag och försöka ta med mig till den dagen då Hugo och jag tävlar. Vore inte dumt alls att vara så lugn och nöjd över situationen på hans första tävling som jag var idag.

Avslutningsvis vill jag ge en stor eloge till malinoisen Nike som glatt och piggt följde mig under hela programmet och gjorde sitt bästa utan att försöka leta upp matte som gömt sig på parkeringen. Och sista men inte mist ett enormt stort tack till Sara för att jag fick låna din härliga hund och ha så roligt på tävlingsplan idag!

måndag 21 april 2014

Skippade blåkulla i år!

Planeringen för ett Påsksök i Nyköping började för rätt längesedan när jag var hos Monica i Umeå. Men tiden går fort och i torsdag började det droppa in hundfolk från lite olika håll i vårt avlånga land. Och i dagarna fyra har vi tränat sök, spår, lydnad och uppletande. Och vilka dagar det varit!

Ett stort tack till alla härliga människor som bestämde sig för att fira påsken här i Nyköping, ett verkligt nöje att få träffa er alla!

För min del har jag fått så bra träning. Att få träna en ung hund så många dagar i rak är så lärorikt för oss båda. Det är långa dagar för både ung och rutinerad hund. Är mycket nöjd med min Hugo som hållit ihop riktigt bra alla dagarna. Tror i det här fallet att det är hans matte som är mest slutkörd efter helgen. Långa dagar, full aktivitet, mängder med skratt och prat, nya träningstips och tankar och på det en sol som lyst upp vår tillvaro ännu mer, gör sådana här dagar helt ljuvliga men sliter lite också ;)

Kanske man ska byta ut rutinen att dra till Blåkulla över påsk och istället träna hund här i Nyköping!

 Något av det fina med att träna hund, är att vi fikar en hel del! Speciellt härligt när solen lyser.


Yngsta deltagaren, lilla Busy. Så härlig liten hund!


 På påskaftonen lekte vi lite. Skojupplet där det sen delades ut priser från ett fullspäckat prisbord efter vi ätit en stor påskbuffé!











 Det har varit en helg som bjudit på många roliga träningstankar och idéer.