lördag 16 juni 2018

Mål och planering


I höstas förlora jag Hugo. Min älskade, snälla Hugo. Hjärtat krossas och man känner en enorm sorg när man förlorar en så ung hund, endast 4 år. Men när sorgen börjar lätta behöver man se framåt. Jag bokade en ny hund och i samma veva tittade jag på min lilla cocker. Tanken och drömmen om att starta SM2018 fanns där när sorgens dimma lättade.

Så jag bestämde mig för att göra en försök – att satsa på en plats på deltagarlistan för lydnaden på SM 2018. Att ge det en riktigt bra chans så att om jag inte lyckades skulle jag känna att jag verkligen försökt och gjort ett bra försök.

Jabba är som alla andra hundar, när man byter ras och byter hund, han är inte likadan som de tidigare man haft. Det man lärde sig på en hund funkar inte alltid som man tänkt på nästa hund. 
Jabba är en glad hund, han springer gärna, även om galoppen går mer uppåt än framåt. Han har inte mycket tugg, gillar att använda luktsinnet (vilket gör att han försökt använda näsan i de flesta moment...) Har med lite jobb fått en riktigt bra kamp och lek och han älskar mat. Han tycker om att göra saker med mig och är en väldigt flitig liten hund som kämpar och vill mycket.


Jabba brukar jag skämta om att han är lite trög i hjärnkontoret ;) Han har svårt att sära på olika ord. Han är en cocker så att vara still och inte leka "pajas" är också svårt. Han har svårt att hålla sig "serious". Gör han fel och jag säger det är fel och gör om, förstår han inte problemet, belöningen kommer ju ändå och vad gör det om man gör lite fel på vägen dit. Cockerns starka sida är inte heller att springa rak. Han är liten så att det kan ibland vara svårt för honom att se till exempel rutan. De är även reaktiva som hundar, vilket gör dem lite lättstörda och impulskontrollen kan man lugnt säga är just reaktiv. Genom att gå igenom för och nackdelar, lista vad vi behövde jobba på i stora drag, sen se till detaljerna och köra "kampanj" på vissa delar under en period.


Det jag har mest fokuserat är överträning och att lyfta mina lilla cocker så han ska vara säker på att han är "Jabba den förträfflige". Att han trots svåra förutsättningar kan fokusera och klara sin uppgift. 

Har även sett till att planera så jag fått mycket tävlingsträning, dragit ihop gäng hit till Nyköping där vi kunnat få nya som kommenderar och mer tävlingskänsla. Jag har under vår långa vinter hittat en fotbollsplans där snön blåst bort vilket gjorde att lilla cockern kunde springa obehindrat. Så där har vi nött lilla Jabben och jag. Och främst har jag tränat, låtit flitens lampa lysa. Och jag vill inte ens tänka på summan pengar jag lagt på hallhyror och diesel...

Debuten i Klass 3 gjorde han helt fantastiskt, vi gjorde ett riktigt fint program och fick 301 poäng. Men då han är ung så vinglar resultaten lite, nollar ibland momenten när han missar något avgörande.  Så det tog några tävlingar (totalt 6) innan jag fick ihop tre förstapris. Under tävlingsperioden har det varit mycket fokus på helhet och gick över till mer normala förhållanden, minskade överträningen, då jag hela tiden haft en tävling runt hörnet. Det är aldrig bra att ligga för länge i den fasen. Så nu lägger vi om träningen och kör mer detaljer under en tid, blandat med helhet och väldigt stort fokus på transporter mellan momenten för att den delen ska stärkas mer. 

Under vintern och våren har Jabba gått från en liten charmig pajas som gjort mycket bra, men just pajas har varit hans ledord. Nu börjar han bli riktig fin – har fått en bra fokus och kan sortera på ett helt annat sätt. Så nu hoppas jag att planen att få tre förstapris och sen vänta och hoppas att de poänger vi fått ihop ska räcka hela vägen till Ronneby!


Så nu planerar vi för att nästa start blir i augusti i Ronneby. Filmen nedan är från en träningsdag på Sundbyholm häromdagen. Travhästar bakom oss, högtalare och folk och hästar som passerar gräsmattan vi var på, så bra träning!



onsdag 2 maj 2018

Om en ko (repris)

 










Faktauppsats om ko, skrivet av en mellanstadieelev
Historian om Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan – Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den andra sidan – Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan – Och den ena sidan 
 Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur, men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra fötter. Dom heter kofötter. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har bra luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter kofångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i paket som vi kan köpa i affären. Kons fyra fötter skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!

måndag 9 april 2018

Instruktör – ett privilegium!

Tänkte häromdagen när jag höll kurs, vilket privilegium det är. För det första är det alltid lika kul att få träffa olika hundmänniskor och prata hund och hundträning. Jag personligen gillar folk som brinner för något, har en hobby. En hobby berikar ens liv på så många sätt. Och jag får idag äran att utveckla och motivera andra i deras hobby. Vissa ekipage har jag regelbundet på kurs och får därmed möjligheten att lära känna dem bättre och få vara med och följa deras utveckling i både motgång och framgång, det är så roligt.


Det finns en sida till förutom glädjen att få hjälpa andra och se deras framsteg och utveckling. Och det är min egen utveckling. I början när jag hade kurs var jag väldigt nervös över att det skulle komma upp problem som jag inte hade en lösning på. Idag vet jag att man inte alltid kan ha det, ingen kan det. Din träning med din hund påverkas av vem du är, vilket personlighet och erfarenhet du har, vilken hund du har och dess personlighet och erfarenheter, vilka grunder du lagt på din hund – ja listan kan göras lång.

När man håller kurs stöter man på olika hundar, ingen lik den andra. Saker som kommer upp på kurs är saker som jag kanske inte stött på med mina hundar eller någon av mina ordinarie hundträningskompisar, vilket gör att jag måste tänka lite extra och därmed även utmana mig själv.  Man fastnar gärna i sin egen träning och kan mest om sin hund och den ras man har. Men på kurs kommer andra raser, andra hundar och andra människor och man måste se utifrån dem och deras hund. Min tro är att det inte finns en "metod" som är direkt bättre än en annan. Tror mer det hänger på den som utför "metoden" och att det viktigaste är att man tror på det och ser hela bilden. På kurserna får jag en chans att träna mitt sätt att se och fundera ut olika vägar att gå framåt i utvecklingen. Se till hunden och dess förare och utifrån det föreslå en väg och utvecklingsbana. Varje gång tar jag med mig erfarenhet till min egen träning – helt klart ett riktigt privilegium!

Imorgon ska jag ge mig ut och prova en ny variant i min lydnadsträning, ska plocka in en sökövning och justera den lite – funkar det hoppas jag i framtiden att min lilla cocker klarar av momentet "rutan" lite bättre!

Så ut och träna med er och våga prova, våga gör fel och framförallt se till att ha riktigt kul med er hund och njut av en fantastisk hobby som ger så mycket.







lördag 31 mars 2018

En kamera – två hundar

Måns har passerat 5 månader – och väldigt mycket tonåring. Idag har vi spenderat en del av dagen vid Nyköpingshus, jag letade lite kul miljö att fota i med min nya kamera. Men att styra upp en 5-månaders som inte alls har lust att lyssna på matte och en galen cocker som men myror under tassarna, ställer till det lite ibland. Men härligt att sitta och bara studera hundarna när de är på upptäcktsfärd i nya områden och leker med varandra. Men ser fram emot när även Måns kan stå still lite längre stunden så jag kan få även stillbilder på honom, just nu är det typ 5 sekunder som gäller så det gäller att vara snabb.

Här lite bilder från min eftermiddag!













tisdag 20 mars 2018

När det inte vill släppa!


Vintern har sitt grepp om landet – man börjar undra om vintern någon gång ska släppa sitt grepp. Jag har njutit till full – tills nu. Jagar gräsfläckar för att träna på. Trött på inomhushallar och inte kunna vara ute mer och träna min lilla Måns. Får väl glädjas över att det är ljust och vackert!




Jobbar med klass 3 momenten med Jabba och skulle gärna vilja göra en start snart. Men insåg idag när jag tränade att det inte är riktigt samma sak på en blöt och lerig gräsplan med stora isfläckar. Lite skillnad från inomhushallar och pudersnö på fotbollsplaner. Så får inse fakta att jag har lite jobb att få allt att sitta även utomhus på gräs, var ett tag sedan.


Men det positiva med all vinter är att jag fokuserat på det som Jabba har svårast för, vilket är bland annat rutan. Han är så låg att han nog inte alltid kommer se rutan innan jag skickar. Så har fokuserat på det och gjort det svårt för honom. Smidigt med snövallar som finns överallt just nu som är lätt att gömma en ruta bakom. Finns det sen en kon, en punkt vi gjort något på innan eller liknande på vägen mot rutan fastnar han lätt där. Det är en stor skillnaden mellan raserna och jag brukar skämtsamt säga att han nog är lite trög. Framförallt uppfattar jag den största skillnaden på Jabba och de Kelpies jag haft att han inte har någon förmåga att generalisera. Har han gjort en sak på ett ställe på ett sätt kan han inte överföra samma uppgift om omgivningen förändras. Har även jobbat mycket på att han ska våga försöka och ta tag i uppgiften fullt ut i alla lägen, även när omgivningen/situationen gör det svårt för lilla Jabba. Sen är han bra duktig på att slå över till att leta efter en boll om han tycker det känns roligare för stunden. Lekfulla cockrar och deras charm ;)


Med Måns har det blivit mycket lek när vi varit ute, det är lite väl kallt för en liten valp att göra stillsamma saker i vinterkylan. Också det är en stor fördel då han idag leker riktigt fint och intensivt även om han dock visar en hel del ägande som jag får jobba på. Han är en kul kille med mycket envishet och skön personlighet. Har en känsla att han kommer bli en riktigt kul hund att träna.

Idag har vi varit ute hela dagen och njutit av solen, på isiga gräsmattor och i skogen. Gjorde även ett litet upplet. Fokuserar just nu bara på att Måns ska gilla uppgiften, förstå att han ska leta saker som finns rakt utanför mig. Sen vill jag även att han själv tar tagit uppgiften, utan att jag säger något, efter vi lekt färdig efter föregående föremål han hittat. Och när han hittat ha väldigt bråttom tillbaka till mig och superbelöningen till lilla goa Kelpien.


torsdag 1 mars 2018

Utveckla brister

Måns växer och utvecklas. Han är en charmig hund med mycket egen vilja. Också visat sig vara en liten kelgris, vilket matte verkligen uppskattar ;)


Har lagt mest tid på lek och väcka intresset för att göra saker med mig. Kikar, som jag skrev i förra inlägget, efter brister hos honom. Måns har i sig en bra lek i sig, men som den lilla working kelpie han är, dyker det upp lite "låsningar" på leksakerna. Så jag har lagt mycket tid på att utveckla leken utan att det dyker upp låsningar. Jobbat med att han ska ta i och ha tryck i leken, bygga fart och fokus tillsammans med leken. Han är en känslig kille och därför har jag också tränat "skojbråk", så han vänjer sig vid att jag kan vara lite hårdhänt. Det är lätt hänt, bland annat i söket, att någon råkar trampa på honom, knuffa lite hårt eller något liknande, vill inte då att han ska uppfatta det som negativt, utan som en del av leken. Och så har vi även tränat på att det finns fler leksaker, koner och annat utlagt där vi tränar, men vi håller oss till den uppgift som jag bett om, inte springa och hämta annat och roa sig på egen hand. Bästa och roligaste aktivitet är alltid hos/med mig.

Måns är väldigt uppgiftsfokuserad och söker gärna uppgifter från mig, t ex springa runt kon. Så vi har tränat mycket på att han ska kunna skilja på om jag vill att han ska söka sig ut för nästa uppgift eller hålla fokuset kvar på mig. Kan ju bli livat i framtiden annars, Måns i full fart runt alla koner på apellplanen innan tävlingsledaren ens visat mig till startpunkten ;) Har även börjat jobba in lite mer social belöning, då han anser att det är toppen, förutsatt att den kommer efter godis eller boll.

Idag provade jag att länka för första gången. Det var inte lätt sa Måns, men gick helt ok. . Han testat innan att göra två saker på rad med kort belöning emellan för att han ska vänja sig att göra fler olika saker på raken, lära sig att växla. Men idag blev det två saker utan belöning emellan, duktig liten Måns.

Sen har jag tränat mycket på leken inför söket. Måns har mycket kamp, men brister socialt, så jag vill inte riskera att de som figgar för honom börjar kampa för mycket. Det kan bli allt annat än positivt för den lilla hunden med en social brist. Så jag har lekt mycket själv, testat och börjat bygga upp olika sätt att leka med honom som kan fungera bra i söket. Sen har jag "lånat" goa träningskamrater som fått leka med honom för att se om det funkar bra. Han har liten tendens att dra iväg med leksakerna så det har jag tränat på också. Samt att jag vill att han ska kunna gå från leksak till godis och sen tillbaka i lek. Nedan en film med underbara Monica som leker med Måns.


I skogen har jag vid några tillfällen låtit Måns leka med en träningskompis som sedan fått gömma sig i någon buske för att sen låta Måns vinda in den. Har gått väldigt fint och Måns tycker det är superkul. Nu i början använder jag några få personer så Måns känner igen sig i situationen och kan bygga en go självkänsla innan jag utökar antalet personer. Nedan en liten film från en av våra vindövningar. Är noga med att se hur han reagerar när ha kommer fram till "figgen", att han blir "glad i hela kroppen" utan osäkerhet.


lördag 24 februari 2018

Ny kamera!

Läste för rätt länge sedan en artikel och test av en nyare version av den kamera jag haft i många år, det var rena "porrläsningen" om jag ska vara ärlig. Tänkte jag att någon dag ska jag uppgradera min kamera – och nu är den här hos mig, min nya kompis!

Tid och väder har gjort att jag inte hunnit testa kameran. Men idag tog jag några minuter innan det blev för kallt att var helt still och utan vantar i vinterkylan. Nedan lite smakprov efter min första korta "provtur" med nya kärleken ;)

Jag tar även emot bokningar på fotograferingar om man önskar få sin hund fotad av mig. Kontaktinfo etc  på kerje.se