Felsignaler och känslor

För många år sedan följde jag med en vän till en lydnadskurs som åhörare. Har några väldigt klara minnen från den kursen. Ett var instruktörens hund, jag var helt fascinerad av den. Det andra var när hon visade en inkallning med ställande och felade ställandet – varpå den springer med full fart tillbaka till där den startade inkallningen, glad och positiv och redo att få en ny chans att visa att den minsann kan göra momentet riktigt fint.

Två saker fick jag med mig från den kursen som följt mig efter det: Ett tag efter kursen köpte jag min första Working Kelpie och sedan dess har det alltid funnits en WK i mitt hem.
Det är andra är bilden av hunden som fick en felsignal och dess inställning.

Läste Maria Eidenskogs blogg för några dagar sedan om felfri inlärning och felsignaler. Alltid intressant att fundera på hur får vi hunden på bästa sätt förstå vad vi önskar av den, hur vi kan bli bättre på det. I lydnadsträningen är vi många gånger ute efter detaljerna medans i till exempel söket är det mer en helhet och mycket självständigt arbete. Men hundträning oavsett.

Jag tycker att när det kommer till just felsignaler är det listigt lära in det separata övningar, precis som att lära in omvänt lockande eller t ex byteslek. Då kan du också välja känslan i det ordet. Jag vill att mina felsignaler ska säga något i stil med: Du är kanonbra, men för att få belöningen behöver du göra något annat och visa mig vad du kan. Lite attityd i det hela, lite jäklaranamma. Inga känslor av besvikelse eller liknande. Känslorna av det negativa slaget försöker jag alltid lämna utanför träningen.

Men även om jag använder felsignaler tror jag att ligga på en hög rättfrekvens i träningen. Om hunden gör en övning på olika sätt, lär oturen komma fram och den sämre versionen dyker upp på tävling ;)

Tidigare idag på sökträningen diskuterade jag med en kompis om att hon behöver fela och göra om vissa sökskick på sin hund för att få det hon önskar. Inte låta ett oönskat beteende fortsätta. Men hennes hund behöver också förstå vad hon felar, i det här fallet att hunden ibland gör bakslag och lite grunda slag. Att bara fela sökskicket och skicka om ger ju inget om hunden inte förstår vad vi är ute efter, och kanske upprepar samma beteende. Den behöver lära sig vad vi önskar när vi ger felsignaler.

Ibland glömmer vi bort att hunden kanske inte kan momentet/övningen eller förstår det vi önskar och då tar in fel saker i felsignalen. Den kan lätt bli osäker och istället kanske ta in andra känslor eller beteenden som vi inte önskar.

Det finns många olika teorier och tankar runt bästa vägen till bra resultat i hundträning. I min egna tro på vad som ger bäst resultat, är att man själv ska tro på det så man gör det fullt ut. Men viktigast tror jag nog ändå är att ha kul, lämna negativa känslor hemma och träna med goa träningskamrater och njuta av vår härlig hobby! Då har vi energi att lära oss mer om hundträning och få till ännu bättre träningspass med våra hundar.