fredag 25 februari 2011

Min egotripp!

Det är inte så speciellt svenskt – men ibland behöver man slå sig för bröstet och säga – vad jag är bra! Men det är  just vad jag ska göra i det här inlägget – man behöver göra det ibland (o;

I april för två år sedan bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Många gånger hade jag sagt att jag skulle göra en förändring, men aldrig hade jag känt mig så säker att det var nu eller aldrig. Var alldeles för tjock och jag var nästan jämt trött, behövde sockerkickar för att ta mig genom dagarna, hade svårt med koncentrationen, ont i kroppen på så många olika sätt. Men, offerkoftan som jag tidigare haft på mig jämt hade börjat släppa sitt grepp. Jag hade sakta börjat inse att det är jag – bara jag – som kan bestämma hur mitt liv ska se ut. Ett val som är så mycket viktigare än man någonsin kan tro.

De mål jag satte upp för mig själv har ändrats utmed vägen. Nu är det inte längre storlek eller vikt som är de viktiga målen utan puls, kondition, muskelmassa, längd på löppassen och så drömmen Transalpine Run. Idag väger jag 69 kg, min muskelmassa har ökat med ca 2 kg, benmassan har också ökat och väger idag 2,7 kg, min metaboliska ålder är 24 år och jag har en aktiv vilopuls på 47 – kortfattat kan man säga – jag mår så ofantligt mycket bättre. Målen har förändrats med tiden. Nu vill jag bli riktigt vältränad så jag är inte klar ännu. Ska man ut och springa 8 dagar i alperna krävs det mer, träningsschemat är hårt och det är noga med kosten, men idag har det blivit en del av min livsstil, så det är bara kul!

Vägen har varit lång. Mitt första löppass orkade jag jogga knappt 200 meter, sen tog det nästan lika lång sträcka gåendes innan jag slutade flåsa. Med hjälp av Fias kost & hälsa med kost och träningssupplägg och med min envishet har jag lyckats ta bort 30 kilo från min kropp. Och idag 2 år senare är 200 meter inga problem att jogga för idag orkar jag 2 timmar.

Många har frågat mig hur jag har lyckats. Jag vet faktiskt inte – jag var nog bara beredd att lägga ner det jobb som krävdes.

Men det jag vet är att idag ska allt fixas i en handvändning. En stor del av reklamen vi hör och ser och samhället vi lever i ger oss ofta helt felaktig information. Inte att det är ditt ansvar att ta reda på vad som verkligen är bra för dig. Företagen vill bara sälja sina produkter – inte få dig att må bra. "Ät Allbran och du får i dig fibrerna du behöver, ät Kellogs special K och du kommer snart i jeansen du hade när du var 18". Ingenstans i reklamen berättar de om allt socker eller olika E-tillsatser och andra kemiska tillsatser som så ofta förekommer! Reklamen om snabba dieter, pulver, piller som ska ge dig kroppen du vill ha, lätt som en plätt...

Men det är inte lätt som en plätt, vägen är lång. Men det är värt det, så värt det. Och då pratar jag inte bara om vikt och att jag idag kan köpa kläder i den vanliga avdelningen och inte behöver gå till avdelningen för de extra stora storlekarna. Utan hur jag mår - det är fantastiskt att må fantastiskt.

Idag njuter jag av livet på ett helt annat sätt. Mindfullness kanske någon skulle säga. Jag mår bra och tar då mig tid att njuta av de små sakerna i livet. Som att se änderna vid ån som samlar sig vid solfläcken för att fånga lite av den sista eftermiddagssolen. Känslan att springa på en skogsstig i ett stilla vårregn och känna kraften i benen när fötterna bär mig fram mellan stenar och rötter. Skogsdoften som blir efter regnet upphört och solen sakta visar sig igen. Hur snöflingorna som yr från träden glittrar som diamanter i kvällssolen. En eftermiddagsfika på jobbet när man skrattar så det gör ont i magen tillsammans med sina kollegor.

Livet är så fantastiskt – så våga leva fullt ut!

söndag 20 februari 2011

Han sover så gott!

En tung suck, smackar lite lätt och och huvudet instucket under tassen. Han sover så gott! Människans bästa vän - hunden! Trött efter helgens aktiviteter. Alltid lika glad att hänga med mig vad jag än hittar på. Många kilometer har han följt mig, lika glad vare det sig det är löpskor, promenadkängor eller skidskorna jag har på mig. Men nu är han trött och sover tungt, drömmer lite ibland, kanske om att vara med matte i skidspåren – helst i nerförsbackarna när det går fort. Men nu ska vi båda snart sova – ny vecka väntar imorgon med nya utmaningar för både mig och min älskade hund.

Roade idag mig också med att fota lite. Gillar att fota i snön när solen skiner – ger helt klart lite extra effekter. Modeller för dagen var Malte, Bonzo och Frazze.

Schäfern Malte var först ut i snön. Ser lite ut som en bulldog här...

Snön är häftig att fota i!

Sen var det Bonzos tur – vad vore livet utan boll när man är en Schäfer.

Han såg just att matte också har en boll – kanske den är bättre?

Flatten Frazze. Sa någon till mig att om jag köpte en flat skulle den bli som Frazze skulle jag köpa den direkt. Vilken hund han är – helt fantastisk!

Ibland ser de lite kul ut.

fredag 18 februari 2011

Hundbilder!

Vintern är här med all sin vita skönhet.
Landskapet ligger i vila i väntan på våren.
Våren är snart här – men glöm inte njuta av vår vackra vinter!

 Fotade härliga Morra åt en kompis. Hon är lite galen ibland!

 Full av liv och glädje.

 Hör helt klart till en av Nisse favoritflickor!

 Även knappt två kilo Chihuahua gillar att posera i snön!

 En egensinnig liten dam – med mycket åsikter och höga tankar om sig själv.

Men sötare kan man nog inte vara!

torsdag 17 februari 2011

Ett fantastiskt land

Idag var jag på Nyköpings Campus och anmälde mig på en webbutbildning. Visst är det fantastiskt att man helt gratis kan utbilda sig i alla möjliga ämnen. Något som inte alltid är så självklart på vår runda jord. Böckerna hoppas jag kunna låna på biblioteket för att spara den kostnaden – och utbildningen är gratis! Jag kunde välja på 25, 50 eller 100 procent. Valde 50 procent då jag också har ett heltidsjobb att sköta. Men vill jag göra uppgifterna snabbare är det fritt fram, eller om jag får mycket på jobbet kan jag dra ner takten under en period. Snacka om fantastiska förutsättningar! Tycker jag detta funkar bra gissar jag att det kommer bli mer utbildningar. Är sugen på lite mer mediautbildning och så klar psykologi - är ju så intressant.

Ikväll har jag haft klickerkurs på klubben. Tycker det är kul att hålla kurser men också lite jobbigt. Vill så gärna att de ska vara nöjda när de går hem från kursen. Har fått lite förfrågningar om att hålla mer kurser. Får se om jag kommer göra det. Är lite sugen, det är kul och jag lär mig själv en hel del också på vägens gång. Och så är det alltid kul att träffa nya människor och deras hundar!

Ja, mycket kan man fylla livet med, bara man vill. Gäller väl bara att man ser till att fylla det med rätt saker – som berikar, utvecklar och får en att må bra. Känns faktiskt just nu som jag är lite på rätt spår, fyller det med mycket kul saker just nu. Man kan göra allt, bara man vill, sägs det. Så vi får väl se. Börjar med en webbutbildning, lite löplopp och en plan för Nisses träning så vi kanske kan göra ett bättre resultat i år, för det skulle inte vara tokigt alls (o;

lördag 12 februari 2011

Kalla mig inte expert!

Ibland blir det inte som man tänkt sig. I det här fallet sa jag ja – men insåg sen att jag inte alls visste vad jag sagt jag till – för då hade jag sagt blankt nej!

För drygt en vecka sedan ringde en person från SVT till mig och undrade om jag ville delta i programmet "Huset fullt av hundar". Ett program som jag då inte hört något om alls. De behövde ett sökekipage som skulle filmas medan man körde sin hund. Detta skulle visas i 1 minut medans en speakerröst berättade vad personsök innebär.

– Kommer jag behöva prata i TV? undrade jag.
– Nej, inte alls, vi kommer lägga till speakerröst och du kommer bara synas i bild.


Ja, men varför inte tänkte jag. Kunde vara riktigt kul att se hur en inspelning går till. Nisse är van vid störning så han ska nog klara en inspelning. Samt tänkte jag för mig själv, kanonbra träning för oss båda. Så då hörde jag mig själv svara tjejen från SVT:

– Visst kan jag det!


Så i torsdag bar det av mot Bålsta. Självklart lyckades jag köra fel på vägen och bli lite sen. Så när vi kom 15 min sent, kom en kille och sa att vi kör igång direkt. Först filmar vi hunden och sen tar vi klippen där du berättar om personsök och hjälper familjen att göra några övningar med hundarna. Jag stirrade stort på den söta killen framför mig och svarade.

– Vad, ska jag prata i TV? Det har jag inte fått någon information om, för då hade jag aldrig sagt ja.


Stackars kille. Han blev helt tyst och tittade frågande.
– Du visste inte, å nej, men säg att du gör det! Sa han.
 

Så jag sa ja.


Inspelningen pågick hela förmiddagen. Delen där Nisse och jag filmades var kul. Nisse är en liten stjärna får jag säga. Det var en grupp människor som ökade respektive minskade i antal hela tiden. De stod aldrig där de skulle och kom ofta att stå så Nisse var tvungen att springa förbi dem på nära håll på sökslagen. Vid figuranten stod det vid flera tillfällen även två kamrer och kameramän. Men min lilla kelpie ägnade inte dem en tanke utan valde figgen – hur han nu än räknat ut vilka som ingick i hans lekstund. Men så duktig var han!


Sen kom familjen, en väldigt trevlig familj. Och sen var det inte lika kul längre. Jag hoppas att klippet blir kort och att de fokuserar mest på att ha med Claudia och familjen. Jag hade inte en aning om vad jag skulle säga och kände mig hur dum som helst. Ingen var lyckligare än jag när det var  över.


Sen insåg jag att de tänker kalla mig "Expert på sök" i TV. Å, herregud tänkte jag. Sen började jag jaga efter samtliga som var inblandade i projektet. De har nu lovat att inte kalla mig expert utan något i stil med aktivt tävlingsekipage eller liknade. Vore ytterst pinsamt om det står att jag är expert. Jag menar, vem kan rakryggad kalla sig expert inom något inom hund? Inte jag i alla fall – det är en sak som är säkert. Det är en sak att göra bra tävlingsresultat och en annan att vara "expert", anser jag.


Det var kul att få se en inspelning och det var kul att se hur duktig Nisse var under väldigt annorlunda situationer. Min lilla pärla till hund. Att jag sen åkte på att prata i TV – usch vad jobbigt. Men förhoppningsvis är inslaget kort och ingen kommer se det. Allt brukar ju blåsa förbi efter en tid och då kan jag nog skratta åt det hela.


Programledaren Claudia. Jättegullig och trevlig tjej. Nisse blev nog lite småförtjust i henne tror jag.

Familjen som vill ha hund - en helt underbar familj måsta jag säga. Goa glada och hjärtliga! Under några veckor är det kennlar som har hundar som behöver nya hem som denna familj får låna några timmar varje dag och se vad de tycker om hundarna. Det var en Sheltie, en dvärgpinsher och två jack russel som var med. När de inte gör bland annat "sökövningar" i skogen med den här familjen åker de tillbaka till sina hem, respektive ett pensionat.

fredag 4 februari 2011

I have a dream!

Alla har vi drömmar. Vi drömmer varje dag om allt från smått till stort, verkligt och overkligt. Vi dagdrömmer, kanske om att bli rockstjärna, få driva eget företag, träffa prinsen på den vita springaren, bli president eller kanske stålmannen. Ibland tror jag att en hel del av drömmarna skulle kunna bli verklighet om vi bara vågade sats – vågade tro på oss själva.

Jag drömmer också – en hel del. En del är rent dagdrömmeri, reser iväg i mitt huvud till ett helt annan plats till ett helt annat liv. Men sen finns där drömmarna som ligger på gränsen till att kunna bli verklighet. En dröm jag hade var att gå ner i vikt och bli smal, att ta bort 1/3 av min vikt, den drömmen blev verklighet, även om jag när jag drömde om det många gånger trodde att det inte var möjligt. Att jag, som den person jag är, inte skulle lyckas med ett sådan. Det är ju bara personer som har en enorm vilja och karaktär som klarar det – så gissa min förvåning när jag insåg att det gick... Kanske var det så att jag en dag vågade tro på mig själv.

Nu har jag en dröm igen – en sådan som ligger på gränsen – ska den förbli en dröm eller kanske bli verklighet? En dröm som är svår att nå – som nog kommer kosta blod, svett, mycket svett, träningsvärk och troligen även några tårar. Men jag tror att belöningen är värd det. Känslan när man står där i mål och har klarat det – att för en stund få vara mer än man någonsin trodde man skulle vara!

Kolla klippet

http://www.transalpine-run.com/alpen_cross_clips.htm

8 dagar i Alperna
9 platser
4 länder


Åtta steg, många toppar och klippiga stigar är mellan dig och din framgång. Upplev Alperna Experience - sida vid sida med ditt team partner i ett av de mest spektakulära löpartävlingar i världen. Du förväntar dig: hisnande landskap, en unik erfarenhet och den oförglömliga känsla - att vara en del av det!
 
GORE-TEX ® Transalpine-Run, sedan premiären 2005 som en av de största utmaningarna för berg och spårlöpare. Rutten är upp till 3000 meter höga bergspass och genom vackra dalar över de alpina åsar.. Rutten går från Oberstdorf till Latsch i Sydtyrolen och för första gången i Kleinwalsertal Montafon. GORE-TEX ® Transalpine-Run anses vara en av de vackraste och tuffaste löpgrenar och regelbundet fullbokad i flera år. Teamlöpare från mer än 25 nationer. Daglig stadier av cirka 40 kilometer och mer än 2500 meter ger de tävlande en dem en unik men tuff upplevelse i en av de mest spektakulära bergsområden i världen. Enligt preliminära beräkningar, bär det totala avståndet under 2011 cirka 260 miles långt och mer än 15.000 meters höjd.


Som sagt – jag har en dröm...