Cocker på rankingtävling

Munnen är torr och pulsen lite högre, andas några djupa andetag och tittar ner på min lilla Cocker vid min sida och tänker: Vilket tur jag har som får tävla med en så härlig hund som lilla Jabba.

Länge och mycket har man oftast tränat för tävlingar. Tänker man ranking vet man att det många gånger är en svår miljö, mer folk, trixiga upplägg/banor, kanske lite mer nervositet som spelar in, man tävlar ju dock mot landets bästa lydnadsekipage. Vilket gör att man kanske lagt ännu mer tid och pengar på sin träning, det är ju tyvärr inte gratis med hund som hobby.

Jabba och jag är rätt nya i dessa sammanhang, så vi har en del saker jag känner att jag behöver få mer rutin på. Ofta är det kort mellan momenten och det går snabbt. Helgens tävlingsledare gjorde ett kanonbra jobb, det gick snabbt och effektivt – vilket kräver ett högt fokus från både hund och förare.

Dag 1 var upplägget att vi körde några moment på förmiddagen och några efter lunch. Jabba lite väl på hugget på förmiddagen men samlade sig till runda 2. Han gjorde en större miss och jag gjorde också en större miss. Men överlag var jag ändå nöjd.

Dag 2 var det ett riktigt kul upplägg där varje meter var utnyttjad i hallen, vilket också gör det utmanande. Hallen var uppdelad på två delar så två hundar körde samtidigt. Hallen är inte speciellt stor vilket gjorde att det blev tajt inpå. Till exempel på en svårighet var att rutan låg bakom apporteringsdirigeringen. Jag tycker den här typen av upplägg är riktigt roligt. Det är en kul träning att klura till det så hunden måste sortera vilket ord matte säger och inte störas av saker runt, det ställer lite extra krav på förare och hundar.

Jabba gjorde en riktigt fin runda. Hade bra fokus och var följsam. Inte alls märkbart störd av att ringarna var nära och momenten låg tajt inpå varandra. Någon miss från mig och någon från honom men överlag ett fint program.

När det senare blev dags för gruppmoment tror jag att Jabba var trött. Lördagen hade varit lång och det var skitväder vilket gör att det är ruggigt i bilarna även om jag gjorde mitt bästa för att hålla honom varm. Så han missförstod mig och la sig i samband med att momentet började, jag var kvick så han hann bara ner innan han satt sig upp igen. Domaren sa att han var lite osäker på om Jabba satt eller låg när momentet började, så han valde tyvärr att nolla oss. På inkallningen tyckte Jabba ett ett cockerhopp på matte och en halvsnurr runt henne vore ett fint avslut. För de som är sugen på ett sådant avslut på en inkallning kan jag informera att det kostar 4 enheter ;)

Jag är ingen direkt tävlingsmänniska. Jag tycker guldkanterna i hunderiet är att träna och umgås med härliga hundmänniskor. Men det jag gillar med tävling är att jag får kvitto på det jag tränat på gett resultat. Det är stor skillnad att få en hund att gå bra på en tävling jämfört med när man tränar hemmavid. Jabba gjorde överlag en bättre rankingtävling den här helgen än han gjorde sist, vilket visar att jag gjort en del rätt i min träningsplanering och i träningen. Så nu är det bara att skriva ner vad vi ska tänka på i träningen fram till nästa ranking i maj. Men först ska vi ta lite lydnadsvila och lägga lite mer fokus på att njuta långa promenader i skogarna runt Nävekvarn tillsammans.

Vill du se film från rankingen i Ulricehamn gå in på Supriced puppy på youtube.

Tack till våra sponsorer som tror på oss även om det dyker upp lite Cocker-snurrar ibland ;)
Jami hundsport
https://nordichundfoder.com/ 

Felsignaler och känslor

För många år sedan följde jag med en vän till en lydnadskurs som åhörare. Har några väldigt klara minnen från den kursen. Ett var instruktörens hund, jag var helt fascinerad av den. Det andra var när hon visade en inkallning med ställande och felade ställandet – varpå den springer med full fart tillbaka till där den startade inkallningen, glad och positiv och redo att få en ny chans att visa att den minsann kan göra momentet riktigt fint.

Två saker fick jag med mig från den kursen som följt mig efter det: Ett tag efter kursen köpte jag min första Working Kelpie och sedan dess har det alltid funnits en WK i mitt hem.
Det är andra är bilden av hunden som fick en felsignal och dess inställning.

Läste Maria Eidenskogs blogg för några dagar sedan om felfri inlärning och felsignaler. Alltid intressant att fundera på hur får vi hunden på bästa sätt förstå vad vi önskar av den, hur vi kan bli bättre på det. I lydnadsträningen är vi många gånger ute efter detaljerna medans i till exempel söket är det mer en helhet och mycket självständigt arbete. Men hundträning oavsett.

Jag tycker att när det kommer till just felsignaler är det listigt lära in det separata övningar, precis som att lära in omvänt lockande eller t ex byteslek. Då kan du också välja känslan i det ordet. Jag vill att mina felsignaler ska säga något i stil med: Du är kanonbra, men för att få belöningen behöver du göra något annat och visa mig vad du kan. Lite attityd i det hela, lite jäklaranamma. Inga känslor av besvikelse eller liknande. Känslorna av det negativa slaget försöker jag alltid lämna utanför träningen.

Men även om jag använder felsignaler tror jag att ligga på en hög rättfrekvens i träningen. Om hunden gör en övning på olika sätt, lär oturen komma fram och den sämre versionen dyker upp på tävling ;)

Tidigare idag på sökträningen diskuterade jag med en kompis om att hon behöver fela och göra om vissa sökskick på sin hund för att få det hon önskar. Inte låta ett oönskat beteende fortsätta. Men hennes hund behöver också förstå vad hon felar, i det här fallet att hunden ibland gör bakslag och lite grunda slag. Att bara fela sökskicket och skicka om ger ju inget om hunden inte förstår vad vi är ute efter, och kanske upprepar samma beteende. Den behöver lära sig vad vi önskar när vi ger felsignaler.

Ibland glömmer vi bort att hunden kanske inte kan momentet/övningen eller förstår det vi önskar och då tar in fel saker i felsignalen. Den kan lätt bli osäker och istället kanske ta in andra känslor eller beteenden som vi inte önskar.

Det finns många olika teorier och tankar runt bästa vägen till bra resultat i hundträning. I min egna tro på vad som ger bäst resultat, är att man själv ska tro på det så man gör det fullt ut. Men viktigast tror jag nog ändå är att ha kul, lämna negativa känslor hemma och träna med goa träningskamrater och njuta av vår härlig hobby! Då har vi energi att lära oss mer om hundträning och få till ännu bättre träningspass med våra hundar.

Valpar!

Har haft nöjet att ha lilla Mallevalpen Elsa i några dagar.  Elsa har skött sig så fint, väl uppfostrad av Marias grundtankar i hennes Bäst-Var-Dag. Dessa dagar har Elsa varit med på sökträning, hängt med mig när jag höll lydnadskurs samt idag hängt med mig och Torun i Nävekvarn där jag bor.

Idag har jag roat mig med det som jag gör mycket med mina egna valpar. Varit i skogen! Skogen är en fantastisk plats att umgås med sin valp i. Man kan klättra gömma sig, balansera på stockar, eller bara sitta en stund och njuta av att se sin lilla valp utforska världen. Att låta en valp klättra bland stock, sten och berg och därmed träna sin motorik samt lära sig att finns andra vägar ner eller upp än den första man ser, är bra träning inför kommande sökträningar. Speciellt med en matte som mig som tycker om tekniskt svåra sökbanor med mycket berg att leta bland. Emellanåt behöver valpen hjälp att komma upp och ner, ett naturligt sätt att lära den att vi samarbetar och hjälps åt när det behövs.

På förmiddagen var vi i skogen intill mitt hus. Filmade Elsa lite, hon är ju så himla söt!

På eftermiddagen kom Torun och hälsade på. Vi tog med kameran och trotsade blåsten och tog en sväng till hamnen i Nävekvarn och gick över broarna till öarna intill. Lär mina hundar att posera för kameran, då jag gillar att fota dem ;) Så idag fick även lilla Elsa ställa upp, och vilken liten stjärna hon är. Poserade så snyggt och ställde glatt upp på att klättra på sten, bänkar och stockar.