söndag 13 december 2015

Debut i eliten

Skrev ett inlägg i somras om att träna en hund som Hugo. Alla hundar är olika och så även Hugo. Brukar kalla honom ett Kinderägg – då han är full av överraskningar. Överraskningar som ibland verkligen kommer som en total överraskning, och inte alltid det man kanske önskat sig. Som att på ett sökskick på en sökträning i skogen gå över till att göra ett jättesnyggt sakta gående (från momentet framåtsändande). Som sagt – full av överraskningar. Han väger nästan 29 kg, vilket gör honom till en väldigt stor Kelpie, han är en orolig själ som alltid vill göra rätt och blir förkrossad om det blir något fel. Men har en fantastisk arbetsförmåga. Han ställer verkligen alltid upp, hur jobbigt det än må vara. Ibland med hela sitt hjärta och själ vilket också har gett resultat lite väl mycket av det mesta och mycket ljud.

Så under en väldigt lång tid, närmare 2 år har min största fokus varit att få honom koncentrerad på den uppgiften vi gör, att han förstår och att han är tyst. Desto mer han förstått sina uppgifter ju tystare har han blivit – så efter lång tid vågade jag på att även länka moment. Vilket i början var helt omöjligt då han direkt blev orolig och fick ljud. Men med 100% engagemang från hans sida har det varit kul att träna honom, trots att det varit en berg och dalbana, där jag ibland undrat om jag klarar göra honom till lydnadshund. Ljud och en stor kropp som han inte haft kontroll på har många gånger fått mig att fundera på om det är orättvist mot oss båda att ta den vägen.

Klass I och 2 var lite av ett kaos även om vi klarade uppflyttningarna. Inför klass 3 tränade jag mycket helthet innan det var dags för start. Och ännu en gång förvånade han mig, återigen lilla Kinderägget. Förutom fria följet gjorde han en jättefin runda och var 100% tyst (ej på fria följet) och väldigt fokuserad. Jisses tänkte jag, det här känns inte som min totalförvirrade hund.

Stora Stockholm har varit en dröm för mig att starta på sedan många år tillbaka. Så när jag nu fått upp Hugo i elitklass började jag fundera. Hugo har en stark sida till – han är inte speciellt berörd av miljöer samt att jag tränat på allt från parkeringar vid Ica och utanför ingångar till shoppingcentra till avgångshallar på Arlanda. Så med vetskapen att han inte kommer tycka det är så jobbigt anmälde jag mig. Målet var att vi skulle ta oss igenom programmet och göra alla moment. Kanske inte det smartaste att göra debuten på Stora stockholm. Men, någon ska ju göra det också ;)

När jag sen var på plats, med startnummer 16, tänkte jag jisses, vad har jag gett mig in på. Ringen låg inte i C-hallen som tidigare, utan i A-hallen med montrar runt och precis intill agilityn där det skälldes, tjoades och spelades hög musik. Då det var så central placering var det fullt med folk runt och ringen var inte väl tilltagen utan rutan och apporteringarna låg bara någon dryg meter från staketet. Jag gick ut på eftermiddagen och då var det verkligen packat runt lydnadsplanen. Flera hundar missade kommandon på grund av att de inte hörde. Mycket svårare miljö kan man inte få.

Så på skakiga ben gick jag och Hugo in i ringen och började med sitt-stå-ligg. Jag röt i STÅ på sista kommandot så stackars Hugo satte sig väl i rena förskräckelsen. Vittringen plockade han fel pinne. Men sen skötte hans sig så fint. Och till min förvåning klarade min stora klumpiga hund underlaget superfint. Med bra fart och tryck klarade han momenten fint. Mitt älskade lilla Kinderägg överraskade igen! När jag sen slutade på en fjärdeplats kunde jag inte riktigt fatta det. Och med lovord från domaren vilken fantastisk hund jag har – inte riktigt den kommentar jag hade väntat. Men det värmde! Kanske min stora, klumpiga, snurriga och ljuvliga Hugo kommer bli en fin lydnadshund i framtiden! I vilket fall som, så är han så rolig att träna och med överraskningarna han plockar fram blir träningen allt annat än enformig!