En underbar går mot sitt slut!
8.45 möttes vårt härlig sökgäng för en förmiddag i skogen!
Nisse gick som en klocka. Mycket funderingar över träning vs tävling. Verkar som om han räknat ut när det tävling och när det är träning. Det är som att ha två olika hundar. Ska försöka lägga upp en plan och det är väl först på SM som jag vet om jag lyckats så lång, då jag inte kommer tävla några söktävlingar innan dess. Men det ska bli spännande att se om jag lyckas lösa det här problemet och samtidigt också få hans markeringar att fungera som de ska.
Vad vore väl hundträning om vi inte fick problem att lösa!
Efter söket åkte vi till klubben för att fika och prata igenom hundarna. Tycker det är så kul i gruppen vi är nu för taket är högt och mycket tankar och funderingar runt hur våra hundar går. Det är så kul och givande att få träna med så engagerade, duktiga och trevliga människor. Jag passade på idag att bjuda på fika eftersom mina två tävlingar gett Nisse och mig två kanonresultat och därav också kval till SM. Till min stora förvåning lyckades jag med både After eight-kladdkakan och med ananaspajen. Så för er som önskade kommer här recepten. Och kan jag lyckas med de här recepten – då kan alla lyckas!
Mintchokladtårta
Ingredienser
200 g mörk choklad
3 ägg
2 1/2 dl strösocker
200 g smör
3 dl vetemjöl
Chokladglasyr
25 g smör
1 dl vispgrädde
20 plattor after eight
Sätt ugnen på 175°C
Smörj en form
Bryt chokladen och smält med smöret på svag värme, rör om då och då
Vispa ägg och socker poröst och rör ner mjölet. Tillsätt chokladblandingen och rör till en jämn smet. Häll i smeten i formen och grädda i den nedre delen av ugnen i ca 20 min.
Låt kakan svalna
Blanda matfett, grädde och after eight till chokladglasyren. Smält på svag värme under omrörning. Låt blandningen svalna och bli tjockflytande.
Bred glasyren över kakan och låt den stelna i kylskåp
Ananaspaj
Ingredienser
150 g smör
3 dl mjöl
2 dl socker
1 tsk bakpulver
Ananassmet
150 g krossad annanas
2 dl creme fraiche
1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1 st ägg
Blanda alla ingredienser till pajdegen. Tryck ut den i en form och grädda i 10 min i 200 grader.
Blanda till smeten. Ananasen ska vara utan spad. Ha i creme fraichen sist.
Häll smeten på pajskalet och grädda i 10–15 min.
lördag 9 oktober 2010
torsdag 7 oktober 2010
Han är bäst!!
I helgen var jag och tävlade i Gnesta. Var i Katrineholm för två veckor sedan och fick ihop 624p, så visst funderade jag lite att det skulle vara gott att få ett bra resultat till så man redan nu är klar för SM.
På söket var han lite seg, men vi fick 9.25. Lydnaden tyckte jag var svår då det blåste kraftigt och jag har väl lite manliga gener – har svårt att göra två saker samtidigt, både gå med hunden och lyssna extra noga blev knepigt. Men jag var nöjd när jag gick av plan. Nisse hade hållt ihop bra kändes det som.
Uppletet gjorde han kanonbra – 10!
Sen blev det lång väntan innan vi fick våra resultat. Många gånger räknade jag och funderade på vad jag kan ha fått på lydnaden. Skulle jag få ihop 580 skulle det ge ett snitt på strax över 600, vilket borde ge en biljett till SM.
Lilla Nisse hade klarat sig fint på lydnaden, snitt 278,25 vilket gav oss totalt 606,5 – och därmed kvalad till SM2011 – helt otroligt!!
Nisse fick ett stort märgben när han kom hem och i hans åsikt alldeles för många pussar och kramar. Men han är ju bara bäst min lilla hund!!
På söket var han lite seg, men vi fick 9.25. Lydnaden tyckte jag var svår då det blåste kraftigt och jag har väl lite manliga gener – har svårt att göra två saker samtidigt, både gå med hunden och lyssna extra noga blev knepigt. Men jag var nöjd när jag gick av plan. Nisse hade hållt ihop bra kändes det som.
Uppletet gjorde han kanonbra – 10!
Sen blev det lång väntan innan vi fick våra resultat. Många gånger räknade jag och funderade på vad jag kan ha fått på lydnaden. Skulle jag få ihop 580 skulle det ge ett snitt på strax över 600, vilket borde ge en biljett till SM.
Lilla Nisse hade klarat sig fint på lydnaden, snitt 278,25 vilket gav oss totalt 606,5 – och därmed kvalad till SM2011 – helt otroligt!!
Nisse fick ett stort märgben när han kom hem och i hans åsikt alldeles för många pussar och kramar. Men han är ju bara bäst min lilla hund!!
Sidan han var förlamad på är nu överkompenserad och extra "stram", men han fungerar nu normalt och verkar fått en stor del av synen och hörseln på den sidan. Nu är han frisk igen och visat igen vilken pärla han är – två tävlingar på två veckor och redan klar för SM! Bättre hund kan man inte önska sig.
Den bästa helgen på hösten!
Så har man varit i Kloten och tränat hund! Denna gång blev det även en hel del svampplockande undertiden vi tränade. Har aldrig sett så mycket svamp! Som vanligt hade vi ialla fall underbart trevlig. Man vill inte att helgen ska ha sitt slut. Men nu träffas vi redan onsdag em/kväll så då får vi en heldag till. Ja, bättre kan man nog inte ha det i livet (o:
Hubbe med husse Curre – gruppens charmigaste par!
Qurre (döpt efter Curre på bilden ovan) nykomling i gänget. Ung och härlig förmåga som med matte Anna säkert kommer ha en lysande karriär!
Den andra "Mallen". Lilla goa Gun. Hon och matte Maria har något av det finaste framåtsändande jag sett. Inte farligt avundsjuk alls...
På bild fr v: Ewa med nya WK Rio, Maria, Petra och Anna med Qurre. "Gubbarna" hade gett sig av mot stugan och värmen medans vi tränade lydnad.
Ytterligare en liten ny stjärna i gänget. Lilla Rio (även kallad Runar...). Så charmig och redan så duktig!
Ibland ser han lite ut som en fladdermus!
Petra! Hon sprang så gärna bort till Ewas bil för att hämta de goa kakorna. Vad gör man inte för lite godsaker!
Bäverbo – vilken vi även använde att placera figgar på.
Uppletande på gång. Curre och Anders i bild.
Nisses svarta broder Trix.
Härliga, härliga Hubbe!
tisdag 21 september 2010
Min fantastiska Nisse!
I söndags bar det av mot Katrineholm och söktävling. Har mina bekymmer med att han inte alltid tag rullen så jag hade inte så höga planer för dagen. Spenderade vänttiden med att bland annat prata labrador med Lennart. Jag är lite sugen på att köpa en jaktlabbe som nästa hund.
Banan var riktigt trevlig. Och till min lycka (vilket nog ibland hördes) markerade lilla kelpien gubbe efter gubbe i skogen. Så när jag passerat 200-skylten insåg jag att alla figgar var inne och att han gått bra. Fick lite hjärnsläpp på slutet och skickade väldigt tätt – det läskiga är att jag tyckte jag skickade glest. Säger väl en del om min skogskänsla. Men gick därifrån med betyg 9.75.
Uppletrutan var i min och Nisse smak. Rätt så öppen och vinden var lagom. Han har blivit mycket bättre på uppletande bara de sista halvåret. Jobbar mer systematiskt och söker själv av på en kanonbra sätt – betyg 10!
Undrar om han kommer hålla ihop tänkte jag när jag gick in på lydnaden. Konditionen är inte 100% och han är en lågtempererad hund och jag körde honom hårt på söket, så han var rätt trött. Det märktes lite på fria följet där han var lite okoncentrerad och inte riktigt med. Även på krypet som han tycker är tungt när han är trött och på inkallningen där han tappar trycket lite. Men det är till en klar fördel i framåtsändandet där jag fick 9-10!!
Vi slutade på otroliga 624!! Känns lite ofattbart faktiskt att jag och min lilla Kelpie kan ha ett sådant flyt att vi gör så höga poäng.
Nisse fick ett stort, stort tuggben som belöning. Tror själv att han var rätt nöjd med sig själv.
Banan var riktigt trevlig. Och till min lycka (vilket nog ibland hördes) markerade lilla kelpien gubbe efter gubbe i skogen. Så när jag passerat 200-skylten insåg jag att alla figgar var inne och att han gått bra. Fick lite hjärnsläpp på slutet och skickade väldigt tätt – det läskiga är att jag tyckte jag skickade glest. Säger väl en del om min skogskänsla. Men gick därifrån med betyg 9.75.
Uppletrutan var i min och Nisse smak. Rätt så öppen och vinden var lagom. Han har blivit mycket bättre på uppletande bara de sista halvåret. Jobbar mer systematiskt och söker själv av på en kanonbra sätt – betyg 10!
Undrar om han kommer hålla ihop tänkte jag när jag gick in på lydnaden. Konditionen är inte 100% och han är en lågtempererad hund och jag körde honom hårt på söket, så han var rätt trött. Det märktes lite på fria följet där han var lite okoncentrerad och inte riktigt med. Även på krypet som han tycker är tungt när han är trött och på inkallningen där han tappar trycket lite. Men det är till en klar fördel i framåtsändandet där jag fick 9-10!!
Vi slutade på otroliga 624!! Känns lite ofattbart faktiskt att jag och min lilla Kelpie kan ha ett sådant flyt att vi gör så höga poäng.
Nisse fick ett stort, stort tuggben som belöning. Tror själv att han var rätt nöjd med sig själv.
Min härlig hund!
Bilden är några år gammal – inte trodde jag då att vi skulle kunna göra så fina resultat. Men han är en lite stjärna – brås kanske lite på far hans – Jim har varit en fantastisk hund i unga dar. Hans högsta poäng var 638,5 om jag minns rätt.
lördag 18 september 2010
En regning filminspelning!
Nu var det en tid sedan Maria Hagströms bok "Från valp till stjärna kom ut". Idag började filminspelningen för tillhörande DVD vid Taxinge slott. Jag var där för att jag hoppades få lite bra bilder till kommande bok – men tyvärr slog vädrets makter ut mig som fotograf. Men fick lite bilder på dagens event i alla fall. Trots vädret var det en härlig dag med duktiga hundförare. Jag var extra sugen på att få träffa lilla Bobby som jag fött upp och inte träffat på länge!
Lilla Bobby som var där med matte Sara. Han är så lik sin far!
Kan det bli gulligare. Ingen kunde vara gladare än jag att han fått en så underbart bra hem!
Matte Sara med sin lilla stjärna!
Många duktiga ekipage var där.
Totalt tre kamrer var igång samtidigt för att få olika vinklar. En väldigt högt upp!
Så här såg det ut idag.
Tyvärr kom regnet och det rejält bitvis. Tur det finns paraplyer.
Välbehövlig fika-paus.
torsdag 16 september 2010
Det trallar på...
Inte så mycket händer egentligen just nu. Jag jobbar, tränar mig, tränar hunden, läser en bok eller två.
Träningen har jag kommit igång med igen, så skönt. Konstant träningsvärk lär man sig leva med. Hoppas så att jag håller mig frisk nu och orkar hållar fast så jag kan nå de mål jag satt upp för mig själv. Det är väl bara att bestämma sig och sen ligga i – ingen annan gör det ju åt en!
Fina verkar numera uppskatta våra joggingrundor lite mer. Hon hänger på bättre och springer ofta före mig och får "knäpp-ryck" när vi springer förbi klippta stora gräsytor och springer som en tok runt, runt. Hon har varit hos mig 8 månader nu och det är stor skillnad på henne. Hon är betydligt mer positiv till allt vi pysslar med och har blivit riktigt vältränad nu både muskulärt och konditionsmässigt. Och visst är det väl inte så lätt att komma från ett stillsamt liv, med korta promenader, till livet med mig. Joggingturer, ibland långa, promenader, cykling, spår, svampplockning och allt annat hon får hänga med på. Men nu verkar hon fått den kondition som krävs och hon hänger på med en glad min. Det enda som sänker henne är när det regnar – men när hon väl blivit blöt struntar hon oftast även i det. Skön liten hund!
Nu är hon partella-kollad och allt var som det skull så nu ska hon paras i vinter med en hane på Ekorrens Kennel, lilla läckra chokladbruna Mio från Finland. Ska bli så spännande! Med hennes linjer finns det stor chans att det blir chokladfärgade – och det vill jag ha!
Träningen har jag kommit igång med igen, så skönt. Konstant träningsvärk lär man sig leva med. Hoppas så att jag håller mig frisk nu och orkar hållar fast så jag kan nå de mål jag satt upp för mig själv. Det är väl bara att bestämma sig och sen ligga i – ingen annan gör det ju åt en!
Fina verkar numera uppskatta våra joggingrundor lite mer. Hon hänger på bättre och springer ofta före mig och får "knäpp-ryck" när vi springer förbi klippta stora gräsytor och springer som en tok runt, runt. Hon har varit hos mig 8 månader nu och det är stor skillnad på henne. Hon är betydligt mer positiv till allt vi pysslar med och har blivit riktigt vältränad nu både muskulärt och konditionsmässigt. Och visst är det väl inte så lätt att komma från ett stillsamt liv, med korta promenader, till livet med mig. Joggingturer, ibland långa, promenader, cykling, spår, svampplockning och allt annat hon får hänga med på. Men nu verkar hon fått den kondition som krävs och hon hänger på med en glad min. Det enda som sänker henne är när det regnar – men när hon väl blivit blöt struntar hon oftast även i det. Skön liten hund!
Nu är hon partella-kollad och allt var som det skull så nu ska hon paras i vinter med en hane på Ekorrens Kennel, lilla läckra chokladbruna Mio från Finland. Ska bli så spännande! Med hennes linjer finns det stor chans att det blir chokladfärgade – och det vill jag ha!
Tänk att ha såhär söta små hemma igen!
söndag 5 september 2010
Träning vs Tävling
På de senaste tävlingarna har markeringarna strulat mer eller mindre – men inte på träning. Ofta får man problem på tävling när hunden lärt sig räkna ut när det är träning och när det tävling. Tävling = inga belöningar hos figuranterna = mindre motiverad att jobba.
Men Nisse jobbar på men markerar inte som han ska när det är tävling. Var igår i Botkyrka och tränade. Bad att få köra först för att få det mer tävlingslikt. Jag var inte med och vallade, gick inte upp till rutan innan utan satt vid bilen. Hade okänd figg, ingen i det gänget tränar vi så ofta med att Nisse borde koppla dem till träning. Och sen körde vi tävlingslikt och han gick som en klocka.
Så vad är det som skiljer som gör honom osäker på tävling. Vad är det jag har missat? Hoppas kunna åka till Västerås nästa helg och göra om samma sak för att försöka "lura" honom. Ev tävling i Surahammar helgen efter – så får vi väl se hur det går då...
Tur är väl att man har något att grubbla över. Man lite trött, som min härliga träningskamrat Ewa sa – även hon har ett liknande problem – och hennes hund går verkligen helt underbart fint – om han markerade som han skulle...
Men Nisse jobbar på men markerar inte som han ska när det är tävling. Var igår i Botkyrka och tränade. Bad att få köra först för att få det mer tävlingslikt. Jag var inte med och vallade, gick inte upp till rutan innan utan satt vid bilen. Hade okänd figg, ingen i det gänget tränar vi så ofta med att Nisse borde koppla dem till träning. Och sen körde vi tävlingslikt och han gick som en klocka.
Så vad är det som skiljer som gör honom osäker på tävling. Vad är det jag har missat? Hoppas kunna åka till Västerås nästa helg och göra om samma sak för att försöka "lura" honom. Ev tävling i Surahammar helgen efter – så får vi väl se hur det går då...
Tur är väl att man har något att grubbla över. Man lite trött, som min härliga träningskamrat Ewa sa – även hon har ett liknande problem – och hennes hund går verkligen helt underbart fint – om han markerade som han skulle...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
