fredag 24 juli 2015

Dramatiskt i perfekt ljussättning!

Ibland tar naturen andan ur mig och jag står bara helt mållös och njuter av den skapelse vi lever på. Kanske var det gud, kanske var det "the big bang" som var den som la grunden till vår jord. Oavsett vilket så är den helt fantastisk.

Första gången jag körde in mot Lofoten sommaren 2012 tappade jag andan och bara stirrade. Kontrasten att komma via Riksgränsen och i många mil kört i Sveriges fjäll och sen rakt in i Lofotens dramatiska natur är en känsla man inte glömmer i första taget.

Den här gången kom jag via Norge och tillsammans med härliga Oddbjörg som jag bor hos under min vistelse här i Norge. Vårt första stop var Andenes för att åka på valsafari.

Vår första tur för att se valar bjöd endast på kraftig sjögång. Tror hälften av de som var på bården spydde eller i alla fall mådde bra illa. Värst var nog för familjen med två barn där alla blev riktigt sjösjuka. Oddbjorg stod på däck och höll i sig och tittat på horisonten och klarade sig riktigt bra. Jag la mig nere på däck horisontellt för att slippa använda påsarna som delades ut. I dessa omständigheter är fem timmar på en båt väldigt länge...

In på land en timme för att sen kliva på båten igen. Här en väldigt glad Oddbjorg när vädret bjöd på sol och lugnt vatten. 

Vi var tre båtar som snurrade runt där de plockat upp att det skulle finnas val. 

Det var riktigt häftigt att se val. Vi fick se två olika Spermvalar och vid tre olika tillfällen. Men lite besviken över att man inte kom så nära att man verkligen uppfattade hur enormt stora de är. Visst ser man hur stora de är även på avstånd – men skulle velat få en wow-känsla.



 

Den klassiska stjärtfenan!

Påväg tillbaka in till hamnen i Andenes. 

Efter valsafarin och en middag bestående av just val åkte vi till stranden med hundarna. Så vackra stränder här med kristallklart vatten och vit sand. På bilden schäfern Cobra med sin älskade boll i munnen.

Vänd ryggen mot solnedgången tog den här bilden. Allt ligger som i ett stilla lugn – till och med färgerna. Synd inte jag klarade att fånga just den känslan på bilden. Men det känns som allt ligger i ro och väntar på den nya dagen.



 Dagen efter bar det av mot Lofoten. Kolla stranden och vattnet på den här bilden – man kan tro att man är på någon helt annanstans än i norden.
Reine i Lofoten. En sådan vacker vy. Bilden är tagen kl 23 på kvällen.

På väg till en strand för att se kvällssolen gå ner. Då den just nu går ner och försvinner är det inte midnattssol längre lärde jag mig. Men lika vackert ändå!

Nere på Rambergets strand. En lång bred kritvit strand som denna kväll bjöd på en mäktig show. 

Som den hundnörd man är så ska man hela tiden fota hunden. Jag höll på att dirigera runt Hugo på stenar och ut i vattnet. Hörde sen ett tjatter och fnitter bakom mig. Där stod några Kineser och roade sig kungligt med att fota och skratta om mig och min hund som var rädd för vågorna. Tur man kan underhålla folk ;) Just den här bilden tog även de. Så kanske den dyker på en blogg i någon annan världsdel.

Kari var också på semester på Lofoten, så vi passade på att fota tre av hennes hundar. Och vad jag önskar att jag alltid fick fota i Lofotens magiska ljus. Klockan är här runt 19 om jag minns rätt. Ljussättningen kunde inte vara mer perfekt och landskapet inte underbarare med sina dramatik,  kontrast och färger!




1 kommentar:

  1. Ååå mine tre gamle aussier, så fine de ble!. Gleder meg til å se flere bilder! . Herlige lofoten, Hugo i solnedgang og fine turer:)

    SvaraRadera