Semester!

Så var man då hemma från en härlig vecka i Spanien. Sol och hyfsad värme. Tyvärr var veckan inte så varm som den kan vara vid den här tiden på året. Men vad gör det när solen ändå är framme och ibland värmde riktigt mycket. Att inte behöva stiga upp i ottan. Springa en runda innan frukost utan att ha en tid att passa. Och äta god mat i massor och få umgås med mina härliga föräldrar vilket det inte blir så mycket av när jag numera bor i Nyköping.

Det var tio år sedan jag var där senast. Helt otroligt egentligen med tanke på att jag bor vid Skavsta och de har en underbart hus vid havet. Får se till att ändra på det!

Bilderna är sisådär då de alla är tagna med min iPhone, lämnade min stor kamera hemma. Skulle kvickt stigit över gränsen på 10 kg i handbagage som Ryanair har.

Huset vid havet! Och så pappas kära Suburban – en bil som inte riktigt passar i Spanien där de flesta verkar köra småbilar och parkeringar, parkeringshus och vägar är anpassade efter det.

Usikt från balkongen på andra våningen.  Husen här ligger utmed en bergskant och det är väl 100 m ner till havet. Klättrade ner där en morgon för att springa utmed havet. En klättring som kändes i benen. Men höjden ger en slående utsikt.

Utanför bilden till höger ligger en fyr. Området heter också El Faro som betyder just Fyren.

Är nu intill fyren. Bostadsområdet till vänster i horisonten Alicante.

 Morgonens löprundor gick i området intill som jag tror är ett naturreservat eller något. De får i alla fall inte bygga där. Ett härligt område med massor av småvägar och stigar och så klart underbar utsikt.

Larver påväg att hitta ett hål att krypa ner i för att sen bli vita fjärilar. Men i denna form riktigt farliga. De kan skjuta iväg "håret" upp till en meter och göra rejäl skada. En liten hund kan dö och om en människa blir utsatt är det bråttom för de förlamar och hudområden kan dö. Hundar som kliver på dem och sen slickar tassarna när de kommer hem får ofta amputera sin tunga.

Liston, mina föräldrars rottweiler som fick hänga med mig på promenaderna. Skrattade gott åt den "tuffa" rottisen som inte var glad när jag ville ner och kolla en gång under jorden i gamla militärbunkrar. Fick dra honom med mig ner i gången. Var ju för feg att gå ner själv...

I hans smak så var nog våra promenader lite för långa för en rultig smålat rottis. Lätt utslagen på sin favvoplats i huset – där han har full koll över vad som händer i köket!