Var hos Fias Kraft och hälsa igår för att göra en liten test. Tycker det går sakta nu mot mitt mål. Men jag ska väl vara glad att det går framåt. Ytterligare 3 cm bort runt midjan och 2 kilo mindre fett på kroppen. Jag hade över 33 procent fett i kroppen när jag började hos henne och idag har jag 23 procent. Så visst har det hänt mycket och jag mår så mycket bättre i kropp och själ.
Alla vill ju undvika att bli sjuka nu när det är kallt och ruggigt ute. Och faktum är att om du motionerar och äter rätt så håller du dig friskare. Du ger kroppen en bättre chans att stå emot alla baskeluster som cirkulerar just nu.
Här lite tips:
1. Yoghurt gör livet surt för onda bakterier. När du äter yoghurt med proboiotiska bakterier hindrar du virus att bita sig fast tarmarna. Så ät syrade mjölkprodukter med levande aktiva bakteriekulturer.
2. Imunförsvaret älskar kostfibrer. Vissa kostfibrer fungerar som prebiotika, och andra är bra för din matsmältning. När de goda bakterierna trivs med god näring hjälper de till att starka tarmväggen. Ät lök, äpplen purjolök, havre, quinoa, korn, morötter, färsk frukt och baljväxter.
3. D-vitaminer kickstartar och speedar upp mördarcellerna – vilka gör sig redo att bekämpa även det envisaste virus. Ät fet fisk!
4. Ris och pasta försvagar din tarmflora och så klart socker! Ät mindre kolhydrater och tänk på vilka kolhydrater du äter.
5. Ät C-vitaminerna innan du blir sjuk. När väl förkylningen kommit är det för sent.
6. Motion, motion och åter motion. Tränar du stärker du din kropp och du mår fysiskt och psykiskt bättre.
Ta hand om dig!
torsdag 18 november 2010
fredag 12 november 2010
Om en ko...
Faktauppsats om ko, skrivet av en mellanstadieelev
Historian om Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in til staden, men bara när den skal dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan – Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den andra sidan – Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas
mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan – Och den ena sidan – Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur, men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra fötter. Dom heter kofötter. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig å magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har bra luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter kofångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i paket som vi kan köpa i affären. Kons fyra fötter skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!
Historian om Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in til staden, men bara när den skal dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan – Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den andra sidan – Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas
mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan – Och den ena sidan – Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur, men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra fötter. Dom heter kofötter. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig å magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har bra luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter kofångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i paket som vi kan köpa i affären. Kons fyra fötter skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!
Världens största ko.
söndag 7 november 2010
När jag lämnade Småland
Nu är det cirka 7 år sedan jag flyttade ifrån Växjö. När jag bestämde mig för att flytta var det för att jag egentligen sökte något mer i livet – vad visste jag inte då. Men trodde att en flytt från Växjö skulle vara svaret. Det är lätt att "romantisera" en flytt till en annan stad. Jag tänkte bara på hur kul och spännande det skulle bli. Det jag inte tänkte på var hur mycket mina vänner betydde för mig och hur många härliga vänner jag hade i Växjö. När det kom till vänner var jag stormrik!
Livet i Södertälje var allt annat än spännande och roligt. Ett jobb jag hatade, hundarna hade det dåligt på dagarna, bodde i en liten etta i centrala Södertälje med en tvåfilig väg utanför fönstret, en sambo som jobbade jämt – och helt utan mina goa vänner. Lördagsförmiddagarna var min räddning. Sök med ett av gängen i Botkyrka och lite socialt umgänge. När jag sen flyttade till Nyköping blev det sakta bättre. Kul jobb med härliga arbetskamrater hjälpte till samt att jag lärde känna trevligt hundfolk att träna hund med i och utanför Nyköping.
Men ofta känner jag att det är ett tomt hål i mig och återigen känns det som jag söker något mer i mitt liv. Men den här gången vet jag vad det är. När jag i förmiddags sa farväl till Lotta och styrde bilen mot Nyköping kände jag den kalla tomheten komma krypande igen.
Det var ett svårt val att välja att flytta från tryggheten jag hade i Växjö – och i mitt fall blev ett svårt val att leva med. Saknar mina vänner samtidigt som jag idag byggt upp ett liv här i Nyköping. Älskar folket jag tränar hund med och vet att det kommer jag inte finna i Växjö. Mitt jobb tar bitvis knäcken på mig, men jag älskar det. Brinner för tidningen och mina kära kollegor samt fördelen att få ha hundarna med sig på jobbet. Har också ett jobb som är väldigt fritt även om jag bitvis lägger enormt många timmar. Svårt att hitta en sådant jobb någon annanstans. Och så är vädret i Nyköping mycket bättre än i Växjö – det regnar väldigt mycket där! Så kort och gott så vill jag vill ha lite från Nyköping och lite från Växjö – men man kan inte både äta kakan och ha den kvar – eller hur. En sierska sa till mig en gång att valet att flytta till Nyköping har varit förutbestämt. Att jag kan sluta grubbla på hur mitt liv skulle sett ut om jag valt att stanna – för det valet har jag aldrig haft. Hon sa också att jag kommer bli kvar i Nyköping – får se om hon såg rätt i sina kort.
Så jag kan idag i alla fall konstatera – att dagen då jag lämnade Småland hade jag inte en aning om vad jag gav mig in på.
Livet i Södertälje var allt annat än spännande och roligt. Ett jobb jag hatade, hundarna hade det dåligt på dagarna, bodde i en liten etta i centrala Södertälje med en tvåfilig väg utanför fönstret, en sambo som jobbade jämt – och helt utan mina goa vänner. Lördagsförmiddagarna var min räddning. Sök med ett av gängen i Botkyrka och lite socialt umgänge. När jag sen flyttade till Nyköping blev det sakta bättre. Kul jobb med härliga arbetskamrater hjälpte till samt att jag lärde känna trevligt hundfolk att träna hund med i och utanför Nyköping.
Men ofta känner jag att det är ett tomt hål i mig och återigen känns det som jag söker något mer i mitt liv. Men den här gången vet jag vad det är. När jag i förmiddags sa farväl till Lotta och styrde bilen mot Nyköping kände jag den kalla tomheten komma krypande igen.
Det var ett svårt val att välja att flytta från tryggheten jag hade i Växjö – och i mitt fall blev ett svårt val att leva med. Saknar mina vänner samtidigt som jag idag byggt upp ett liv här i Nyköping. Älskar folket jag tränar hund med och vet att det kommer jag inte finna i Växjö. Mitt jobb tar bitvis knäcken på mig, men jag älskar det. Brinner för tidningen och mina kära kollegor samt fördelen att få ha hundarna med sig på jobbet. Har också ett jobb som är väldigt fritt även om jag bitvis lägger enormt många timmar. Svårt att hitta en sådant jobb någon annanstans. Och så är vädret i Nyköping mycket bättre än i Växjö – det regnar väldigt mycket där! Så kort och gott så vill jag vill ha lite från Nyköping och lite från Växjö – men man kan inte både äta kakan och ha den kvar – eller hur. En sierska sa till mig en gång att valet att flytta till Nyköping har varit förutbestämt. Att jag kan sluta grubbla på hur mitt liv skulle sett ut om jag valt att stanna – för det valet har jag aldrig haft. Hon sa också att jag kommer bli kvar i Nyköping – får se om hon såg rätt i sina kort.
Så jag kan idag i alla fall konstatera – att dagen då jag lämnade Småland hade jag inte en aning om vad jag gav mig in på.
Huset jag skulle vilja bo i! Men en totalrenovering behövs då det inte bott någon i det här huset på säkert 30 år. Men läget kunde inte vara bättre tycker jag. Hunden på bilden är beauceronen Mira, snart 12 år som följde med mig på löprundan för att jag inte skulle springa vilse. Starkt gjort av gammal hund då jag sprang över en timme,
med en kort paus för att fota huset.
med en kort paus för att fota huset.
Utsikt från tomten på huset. Vid pilen ligger goa Lottas hus.
Så som sagt – läget är perfekt!
Så som sagt – läget är perfekt!
torsdag 28 oktober 2010
tisdag 26 oktober 2010
Magisk morgon!
När klockan ringer på morgonen undrar jag för mig själv en stund om jag verkligen är normal och kanske borde somna om – och vem gör inte det kl 05.00 på morgonen när det bäcksvart utanför fönstret. Men sen stiger jag upp. Idag var det löpning som stod på schemat. Efter en titt ut genom fönstret och på termometern så blev det Crafts stormpants, en fodrad löparjacka och mössa – kylan är här.
På morgonen är det nästan bara jag ute. Känns som om världen sover och endast jag och hundarna är vakna. Allt är helt stilla i skogen. Att springa på de upplysta stigarna är fantastiskt vackert och idag gnistrade det lite i frosten och i den blöta marken.
Vid ett ställe kan jag välja att följa lamporna eller styra in där det inte finns några lampor. Stod där en stund och funderade och kika sen på månen – tänkte att den hjälper mig och styrde i på den mörka stigen. För en stund stängde jag av iPod:en för att kunna lyssna på tystnaden och ljudet av mina steg mot de frusna löven. Månens sken glittrade i ån och lös genom träden så det blev långa skuggor. Genom denna nästan helt svartvita värld sprang jag och kände mig helt förundrad över hur fantastisk en tidig morgon kan vara!
På morgonen är det nästan bara jag ute. Känns som om världen sover och endast jag och hundarna är vakna. Allt är helt stilla i skogen. Att springa på de upplysta stigarna är fantastiskt vackert och idag gnistrade det lite i frosten och i den blöta marken.
Vid ett ställe kan jag välja att följa lamporna eller styra in där det inte finns några lampor. Stod där en stund och funderade och kika sen på månen – tänkte att den hjälper mig och styrde i på den mörka stigen. För en stund stängde jag av iPod:en för att kunna lyssna på tystnaden och ljudet av mina steg mot de frusna löven. Månens sken glittrade i ån och lös genom träden så det blev långa skuggor. Genom denna nästan helt svartvita värld sprang jag och kände mig helt förundrad över hur fantastisk en tidig morgon kan vara!
torsdag 21 oktober 2010
En eloge till min Chihuahua
I januari i år flyttade lilla söta Fina hem till mig. Det är ju alltid en omställning att flytta till nytt hem och denna lilla varelse kom till ett väldigt aktivt hem. Många gånger har hon försökt slippa undan, sett sur ut, påstått att hon borde ligga på en sidenkudde och äta pralinkuddar. Hon har dragit hem och sen undrat när jag kommer varför jag verkar sur...
Men häromdagen slog det mig – allt har vänt. Hon är numera den som är först ut genom dörren, oavsett väder. Visst regnar det tippar hon en liten stund tills hon blivit blöt, sen är det fullt race igen. Häromdagen var vi ute och sprang en långrunda på mestadels stigar. Och det var riktigt lerigt bitvis – där hade chihuahuan sitt eget "mudrace" i full fart så vatten och lera skvätte runt henne! Igår när vi cyklade till jobbet trampade jag lite sakta av hänsyn till att hon är liten och har korta ben. Hör då en snatter av tassar bredvid mig – och så blev man omsprungen av en liten Chihuahua som uppenbarligen tyckte att jag cyklade för sakta.
Visst har det sina baksidor att hon fått så bra kondition och vant sig vid en hög aktivitet – hon kräver att hon får det varje dag. Men gärna för mig. Det är underhållande att se denna lilla varelse med så mycket energi som aldrig verkar ta slut. Så en stor eloge till min lilla Chihuahua som gladeligen hänger med mig i på alla rundor i alla väder!
Men häromdagen slog det mig – allt har vänt. Hon är numera den som är först ut genom dörren, oavsett väder. Visst regnar det tippar hon en liten stund tills hon blivit blöt, sen är det fullt race igen. Häromdagen var vi ute och sprang en långrunda på mestadels stigar. Och det var riktigt lerigt bitvis – där hade chihuahuan sitt eget "mudrace" i full fart så vatten och lera skvätte runt henne! Igår när vi cyklade till jobbet trampade jag lite sakta av hänsyn till att hon är liten och har korta ben. Hör då en snatter av tassar bredvid mig – och så blev man omsprungen av en liten Chihuahua som uppenbarligen tyckte att jag cyklade för sakta.
Visst har det sina baksidor att hon fått så bra kondition och vant sig vid en hög aktivitet – hon kräver att hon får det varje dag. Men gärna för mig. Det är underhållande att se denna lilla varelse med så mycket energi som aldrig verkar ta slut. Så en stor eloge till min lilla Chihuahua som gladeligen hänger med mig i på alla rundor i alla väder!
onsdag 13 oktober 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
