onsdag 27 juni 2018

Inte hans värld

För drygt ett halvår sedan flyttade Måns hem till mig. När man köper en hund har man en bild av vad man vill göra med den. Och Måns skulle i första hand bli brukshund, tränas i grunderna för lydnad ifall jag skulle vilja det. Hoppades även klara av att göra Vallprov med honom och få honom till godkänd vallhund.



Måns var den valpen i kullen som höll sig lite bakom, men lekte gärna och glatt. Så jag tänkte det här bli nog bra. När han kom hem tog det två dagar innan han vågade gå fram till en människa, även när kompisar kom hem till mig. Han fixade inte det. Men sen började det släppa och han började hälsa på människor i min omgivning. Ute hade han problem på promenader då han inte tyckte om att vi mötte folk som dök upp från ingenstans. Försökte styra upp med regler och godis och beröm när han inte brydde sig. Tyckte det blev bättre en tid. Lagt mycket tid på att han ska tränas socialt och bara få positiva upplevelser. 

För en tid sedan åkte jag på en veckas hundträning på Gotland. Såg fram emot att träna sök med härliga människor och få möjlighet att varje dag träna lydnad med människor som störning. Men tyvärr tyckte inte Måns det. Han mår inte bra i miljöer där det rör sig mycket människor som han inte känner och har koll på. Vid bland annat ett tillfälle var vi i en park inne i Visby. Det var kanske 10 personer där och solade och fikade. Bra träningsplats som var okänd för mina hundar och lite rörelse runt omkring. Jabba tycker ju allt är toppen. Men min andra, lilla Måns, satt vid trädet i skuggan och skakade. Insåg då till fullo – att jag inte är hans människa och den värld han vill leva i. 
Filmen nedan är från Gotland när vi var i parken.


Den sista tiden hemma har han även fått jobbigt i hemmamiljön. På promenader har han koll på alla vi möter och morrar när de passerar och är rejält stressad. Häromdagen var vi och tränade på klubben, helt plötsligt drar han in i skogen och sätter sig, då har det kommit en annan människa in apellplanen. Så beslutet att sälja honom var inte svårt även om det är så jobbigt att lämna bort en hund man tagit in i sitt hjärta. 
Så nu är han såld till Finland och kommer där vara vallhund på heltid på en stor gård. Han är född till vallning och kommer bli en lysande vallhund – och får då leva i en värld han trivs i. Fick meddelande idag att allt går bra med Måns och har redan börjat anpassat sig. Är go och glad och sköter sig fint i sin nya värld. 

I samma veva som jag tog beslutet att Måns inte mår bra hos mig såg jag på fb att det var en trevlig Working Kelpie kull född i Halland. Så nu ligger en liten Highmax bredvid mig i soffan och sover. Han flyttade hem till mig igår och är 10 veckor. Ville inte ta hem en valp när Måns bodde kvar hos mig. Inte riskera att valpen lär sig av den andra kelpie i flocken att folk inte är att lita på.

Man kan aldrig veta vad man får hem för valp, ibland får man den som inte vill leva det livet jag vill. Det var väldigt tungt att lämna bort Måns – men får trösta mig med att han kommer inte sakna mig utan istället få leva ett liv där han känner sig glad och trygg. 

Så får jag hoppas att lilla parveln som ligger bredvid mig kommer tycka om mig och min värld så som Cockern på andra sidan om mig gör, så vi får många roliga år att se fram emot tillsammans. 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar