lördag 30 december 2017

Vad förmedlar vi till hunden?

Det var en grådisig dag och rätt folktomt på hundklubben. Värmde upp lite och hade bestämt lägga en hel del fokus på apporteringsdirigeringen - ett svårt moment för min lilla cocker Jabba. 

Jag skickade ut Jabba till konen för att sedan skicka honom mot den vänstra apporten - han väljer att vända rakt bak mot mittenapporten. Då ropar jag NEJ... Han stannar och vänder sig mot mig och ser ut som något katten dragit in.

Jag går till min lilla fantastiska cocker, låter honom hoppa upp i min famn, pussar på honom och muttrar ”vi går och tar en kaffe med Susanne istället”. 


Jag använder sällan ordet nej i träning, men det händer - men det är inte negativt betingat. Hur mina hundar tar det beror på tonfall och känslor bakom ordet.

Men den här grådisiga dagen var jag ur form - sorgen över Hugo slet i mig. Hade jobbat mycket och var därför också trött – och det lös igenom i min träning. Jag har arbetsglada hundar som gör det jag lärt dem. Jabba har, som alla hundar, saker han har svårare för, och det är min uppgift att lära honom - med tålamod och glädje – det ökar mina chanser att få exakt det utförande jag önskar. Jag har ingen rätt att lägga min frustration på honom – han gör sitt bästa/det jag lärt honom.

I min träning vill jag ge mina hundar ett starkt självförtroende – vill att de ska vara helt säkra på att de gör momenten på absolut bästa sätt, vara riktigt stolta över sina prestationer. Genom att jobba för det tycker jag man får en härlig attityd och go känsla i hunden. Våra hundar läser oss och känner av våra känslor – viktig att komma ihåg när man tränar. Det är inte att man behöver som jag gjorde - använda ett hårt nej. Utan känslan vi har när vi tränar, är vi inte nöjda känner hundarna det och det kommer spegla av sig i dem och deras utförande och vilja att jobba. Om de inte gör som vi tänkt är det vi som får göra annorlunda så hunden förstår.

Det finns en mängd olika "metoder" att följa när man ska lära sin hund något – jag tror på det som för mig ger bästa resultatet, så länge det är positiv träning såklart. Min åsikt är att det inte, i de flesta fall, är metoden i sig, utan hur man utför den, som avgör resultatet. Viktigt är också att man tror på sättet/metoden man valt – då gör man det helhjärtat och har uthållighet, för det mesta tar tid och mycket träning, både kvalité och kvantitet!

Så denna grådisiga dag plockade jag undan alla prylar på plan. Tog min lilla cocker och mitt risiga humör och tog en kopp kaffe med Susanne och Wira i stuga istället. Dagen efter och dagarna därefter har jag sett till att min lilla ”Jabba den förträfflige” fortsätter vara säker på att han stjärnan på lydnadsplan – att han är Jabba den förträfflige på alla sätt och vis!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar