Rolig historia

En dag på mentalsjukhuset

Putte och Edna var båda patienter på ett mentalsjukhus. En dag när de gick förbi sjukhusets pool, hoppade plötsligt Putte i på den djupaste delen. Han sjönk till botten och blev liggande. Edna hoppade direkt i för att rädda honom, simmade till botten och drog upp honom.
När chefsläkaren fick höra om Ednas heroiska insats beordrade hon omedelbart att Edna skulle skrivas ut från sjukhuset.

Hon gick till Edna och sa:
– Edna, jag har både goda nyheter och dåliga nyheter. De goda är att du blir utskriven.
Eftersom du var kapabel att reagera rationellt i ett akut krisläge genom att hoppa i och rädda livet på en annan patient, konstaterar jag att du har ett friskt tänkande.
De dåliga nyheterna är att Putte, patienten du räddade, hängde sig själv i badrummet i sitt badrocksskärp precis efter det att du räddade honom. Jag är ledsen, men han är död."
Edna svarade:
– Han hängde sig inte själv, jag hängde upp honom för att torka! När får jag åka hem?

Och vad lär vi oss av detta?
Döm ingen för enstaka händelser!

Det gjorde ont

Att springa blir lättare och lättare för varje vecka som går. Bitvis tänker jag inte alls på att jag springer utan låter tankarna flyta iväg någon annanstans. En härlig känsla som ger en bra start på dagen – men också farligt.

Jag har klena vrister som jag lätt stukar. I en nerförsbacke med bra fart med rätt så långa kliv och med tankarna någon helt annanstans, missade jag stenen. Klev med fullkraft ner snett på den och olyckan var oundviklig. Foten stukades kraftigt och jag flög framåt och skrapade både händer och knän. Det gjorde så ont och att sen stappla hemåt drygt 2 km var inte speciellt underhållande. För varje steg kände jag hur foten svullnade mer och mer.

På lördag ska jag tävla med Nisse, vilket innebär att jag måste kunna springa i skogen iförd mina Lundhagskängor, vilket känns långt borta just nu. Lite deprimerad över att mina nya springbyxor gick sönder är jag också, det var andra gången jag hade dem.

Nisse har fått agera fotomodell här på jobbet. Inte lätt att sitta still med en godis på näsan, sa Kelpien.

Höstmörkret

Idag när klockan ringde var jag helt säker på att jag ställt klockan fel. Det var nästan helt mörkt. De dagar jag springer en runda innan jobbet ställer jag klockan på 05.15. I förra torsdagen när det var springdag var jag ledig och gick därför inte upp så tidigt. Så bara på en vecka blev det mörkt. Fasar lite inför vintern, kylan, rusket. Att gå upp kl 05.15 under sommarhalvåret när morgonstund har guld i mun är en sak, november är en helt annan sak...

Weddingdance

Så härligt! och oväntat.

Kika på länken:
http://www.youtube.com/watch?v=Vqiw-Kqtlr0

Knäppskalle-dagen

Idag är det tydligen, enligt ett mail jag fick, den internationella Knäppskalle-dagen. I mailet stod det:

Skicka detta jobbiga meddelande till en störd kompis,
precis som jag gjorde.
Jag bryr mig inte om ifall du slickar på fönster,
åker med en speciell buss eller okontrollerat kissar på dig.
Du sprider solsken runt dig, du är helt jävla speciell!


Dagens meddelande är:
Livet är kort, bryt reglerna, glöm snabbt, kissa långsamt,
älska innerligt, skratta okontrollerbart och
ångra aldrig något som fått dig att le.

Tyckte dagens meddelande var kanon!

Njut av helgen!

Vallning

Vallningen går framåt – något jag aldrig trodde jag skulle säga.

Nu ska jag inte vara för optimistisk. Vallning är svårt och jag är till större delen själv och försöker på egen hand fundera ut vad jag ska göra och vad nästa steg blir. Det är inte lätt att vara ny inom något och sen försöka "tänka själv". Inte för mig ialla fall, jag har inte en aning om vad jag gör ibland. Men, men, våra mål är inte höga inom vallningen så blir det tokigt gör det inte mig så mycket. Vill mest lära mig mer om vallning, det är så kul!

Var hos Nisses uppfödare Ragnhild förra helgen och vallade lite på lite mer "springiga får" och i en mindre inhängnad där jag har mer koll på min ibland lite olydiga hund. Han skötte sig iallafall bättre än när Ragnhild såg honom sist. Optimistisk sa hon att det kanske blir en vallhund av honom innan han fyller 10 år – sätter väl lite perspektiv på hur det går för oss...



Vissa får är så söta tycker jag. Speciellt svag är jag för bruna får – kanske för att jag kan se dem som en fäll hemma...



Dum som ett får? är ett ordspråk jag jag inte tycker stämmer alls, finns folk som är trögare.


Men onekligen ser vissa får rätt så dumma ut, kanske ordspråket kommer därifrån.


Hästar finns såklart också på gården!


Nisse solar sig på jobbet. Lite fotoutbildning för mig på jobbet innan fotografen Johan slutade hos oss. Jag håller på att lära mig att över- och underexponera bilder samt hantera blix och placeringen av blixten. Roligt, men knepigt.

Chihuahuavalpar

Soya har blivit mormor! Lilla Bambina från första kullen bor numera på en rätt så stor kennel i Finland. För en tid sedan fick hon en kull valpar. Hon liksom sin mor födde dem utan komplikationer och fick 3 ljuvliga chokladvalpar. Börjar längta till jag har några sådana hemma i början av nästa år!



Bambina med sin första kull.



Från vänster en korthårig tik, långhårig hane och till höger en korthårig hane.



Kan man vara sötare? Synd att de bor i Finland, hade varit kul att träffa kullen och se hur Soyas barnbarn blir.