Lyckan att lära sig nytt!

Jag har de senaste åren tränat hund flitigt och då främst i söket och brukslydnaden. Har åkt land och rike över över och tränat med så många duktiga hundtränare. Från början var jag helt grön. Har genomgått perioden när jag var fast besluten att en väg/träningsmetod är min väg (och var nog rätt säker på att det också var den bästa). Perioder när jag undrat vad jag håller på med? Är det rätt väg? Sen skaffar man sig mer erfarenhet, kunskap och genom sina framgångar och mindre lyckade planer lär man sig att vägen nog inte är så rak, men med flit och goda träningsvänner brukar det bli rätt bra ändå.

I början var allt så nytt och det var många aha-upplevelser. Hade turen att redan från början få träna med duktiga förare som gett mig en fantastisk grund att stå på för att sen kunna utveckla mig och hitta på lite egna vägar och tankar. Jag älskar att träna sök och lydnad, men då man skaffat sig många års erfarenhet och pratat så väldigt väldigt många timmars hundträning försvinner sakta men säkert nybörjarruset.

Men nu har jag det igen!! Jag har börjat på vallkurs med min nya Working Kelpie Hugo. Och det är så kul. Har än så länge bara varit på ett kurstillfälle (en timme) och ska på mitt andra tillfälle på torsdag – och gissa om jag längtar! Visst har jag vallat med min förra WK, men inte gått på kurs från grunden så som jag gör nu. Och framför allt inte haft tillgång till får som jag kan träna på emellan kurserna.

Idag var jag riktigt nöjd i fårhagen, känns som det går åt rätt håll. Men i ärligenhetens namn har jag inte en aning om det är så. Tycker jag det går bra bara för att jag tycker jag har koll och han ser läcker ut? Eller är jag helt ute och cyklar? Ja, frågorna snurrar i huvudet just nu. Och det gör det så spännande att  åka på torsdag. Är min känsla rätt? Vad för nytt ska jag få lära mig? Vilka roliga läxor ska Hugo och jag få. Det är ju helt fantastiskt spännande!

Solen sken ju för första gången på väldigt länge. Så då var jag tvungen att ta med mig kameran till fårhagen. Undrar vad utomstående hade tänkt när jag sitter på huk i fårflocken med en stor kamera och stor objektiv och skickar lite kommandon och smackningar åt min hund en bit ifrån...

Min vackra Hugo. Ljuvlig ljuvlig ljuvlig!

Gick faktiskt rätt bra att fota såhär. Annars är vallning svårt för det går väldigt fort, hunden är ofta långt borta och ligger och smyger i högt gräs. Så mest brukar jag få gräs på bilderna...

Tanterna och baggen som jag börjar bli kompis med nu. Idag var de lite griniga på oss tror jag. Tredje dagen på rad som de skuffas runt i lilla hagen.

Idag är vi i en 25:a, känns som det är lång väg till vi kan göra långa hämt i stor hage...

Det bästa som finns är att valla anser Hugo.

Träna sök, lydnad är också kul – men inget går upp mot att få valla tycker en vallhund.

 Tänk den dagen vi står på vår första tävling/prov, ojoj.

Nisse börjar bli till åren, men även han får hänga med bland fåren.