När jag köpte Hugo hade jag av någon märklig anledning helt ställt in mig på att få en rätt lugn hund som jag skulle behöva jobba mycket tempo på. Såg också framför mig en rätt liten hund.
Men jag fick en stor kelpie med mycket motor och inte alls så lugn som jag trodde utan en gasad herre som ger sig in i det mesta med fullfart och stor entusiasm. Det på både gott och ont. Han är helt underbar att jobba med, alltid glad och på hugget att göra något, hur trött han än må vara. Men därimot har jag fått ljud på honom. I min start med honom gasade jag rätt mycket och tänkte mig inte så noga för. Men så en dag så insåg jag att jag nog måste tänka i lite andra banor. Blev ärligt talat rätt ordentligt orolig. Lydnadshundar måste vara tysta...
Och när man står i vad man kan kalla ett problem inom träningsbiten på hunden, gäller det nog mest av allt för oss att inte förstora upp det för mycket. Vi grubblar så mycket att vi kanske i vissa fall gör det värre eller missar andra bitar vi behöver jobba på. Att hitta en plan man tror på och följa den och inte ha för bråttom, ofta behöver man tid för att lösa något. Och vi lever ju i en värld där allt ska gå så fort, så just den biten glömmer vi nog också lätt bort.
När jag insåg hur gasad Hugo blivit och hur pass mycket ljud jag hade, tänkte jag också mycket väldigt mycket. Jag grubblade lite i min ensamhet och fick också några bra råd på vägen. Kom upp med en plan som jag försökt hålla. Nu börjar han bli tystare och tystare. Och jag hoppas och tror att vi ska kunna ha det inom en hanterbar gräns så småning om, även om jag tror att det är en bit bort. Jag kommer alltid att behöva jobba på det och aldrig glömma att han lätt går till ljud.
Men genom att hela tiden jobba på att han ska hålla en hög koncentration blir det bättre. Det är inte alltid så lätt med en galen kelpie som just också verkar ha mycket hormoner och annat som snurrar i kroppen på honom. Men utvecklingen går framåt. Har även försök vara noga och rätt så "fyrkantig" i min träning, inte så mycket nyinlärning, passen kan ofta se rätt lika ut. Är det ny miljö gör jag lätta pass så han ska känna sig trygg i övningarna.
När vi får "problem" pratar mer runt det och funderar ut lösningar. Desto "större" eller märkligare det är, desto fler blir diskussionerna. Man lär sig väldigt mycket på det. Så jag måste säga att jag oftast tycker att våra "problem" vi får på vägen i träningen av våra hundar är intressanta problem.
En liten valp, något av det ljuvligaste som finns tycker jag.
Mycket funderar man runt sin lilla valp. Men det är inte lätt att veta vad de kommer bli när de växer upp. Man kan bara hoppas att den får vara frisk och man kommer ha mycket roligt ihop.
Hugo var en energisk men väldigt fokuserad valp. Var helt ljuvlig att pyssla med som valp. Koncentrerad och lätt lärd.
Nu börjar han växa upp den lilla valpen. Tonårskille på många sätt just nu. Men så ljuvlig. För varje dag som går uppskattar jag honom bara mer och mer. En härlig härlig hund! Jag hoppas vi får många år tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar