Han börjar bli till åren

 Jag har varit glad, skrattat, njutit av livet,  gråtit ut i hans päls, sett stora delar av vårt avlånga land med honom som sällskap, han har så många gånger varit min bästa vän, jag har lärt känna nya härliga människor tillsammans med honom. Ja, mycket har vi hunnit med sedan han som liten valp första gången klev i mitt hem och i mitt liv med säkra steg.

Man har så många fantastiska minnen tillsammans med sin gamla tävlingshund. Det har varit läger, tävlingar, vänner och allt däromkring. Nisse och jag har verkligen hunnit med massor tillsammans. Allt från att njuta av vacker natur till att få göra bättre resultat än jag någonsin trodde och äran att få delta på 3 SM. Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi har haft flera fantastiska år tillsammans.

Har senaste halvåret också lärt mig att när han har ont så fortsätter han för min skull, när jag utan vetskap fortsätter träna och tävla. En hård läxa jag tror att fler hundägare än jag har fått känna av.

Men nu vet jag att han har pålagringar på två ställen i ryggen. Jag har röntgat, fått smärtstillande och inflammationshämmande tabletter. Fick rådet att åka till Kjerstin på Ultuna för att få hjälp med rehaben. Ett besök som slog hårt på mig. Min hund hade ont på många ställen i kroppen utan att jag förstått det. Bland annat 3 cm mindre muskler på höger bak och börjat bli vinglig i bakdelen, ingen kul diagnos.

Men med Kjerstins hjälp på hur jag skulle träna honom så är idag den vingliga bakdelen borta, han har ökat sin muskelmassa i baklåret så det skiljer 0,7 cm istället, breddat hela sin bakdel. Och på senaste genomgången låg han mest och halvsov när hon klämde på honom. Stor skillnad mot första gången vi var där, när han visade tydligt att han hade ont.

Nu har jag slutat med tabletterna och ska på återkoll till påsk. Förhoppningsvis har jag idag fått tillbaka honom så pass bra och skaffat mig så mycket kunskap att han kommer må bra även om han inte får smärtstillande. Har en liten önskan att få tävla några fler tävlingar med honom i spår. Det är något speciellt att få tävla min sin gamla trotjänare, sin gamla "grånos", som man känner så väl. Vi lär nog aldrig mer göra så höga poäng som vi än gång i tiden gjorde, för idag tål han inte den mängden träning som det kräver, men det vore kul ändå.

Men framförallt hoppas jag att jag kan hålla honom pigg i knopp och kropp många år till. Vill kunna ta med min gamla vän på många härliga löprundor till, ha honom ihopkrupen bredvid mig i soffan när vi kikar på TV, han få leva med en hund som känner mig så väl och som nästan blivit som en del av mig.

Det är sannerligen bitterljuvt med en gammal hund – bittert när man börjar inse att slutet närmar sig, men så ljuvligt för de är så härligt goa när de börjat lägga de flesta av sina år bakom sig.

Från liten till stor!

Liten ynklig Nisse efter fått sitt liv första bad. Han tycker än idag lika illa om det.

Var en nyfiken stabil lite valp.

Fick i tidig ålder smeknamnet "Snygg-Nils".

Go glad med mycket enerig!

Kul hund att leka med för han vill helst av allt leka med mig. Kelpies kan ju vara lite snåla och gilla ha prylarna för sig själva.

Min snygga Nisse.

 Bilden som fick bli en tavla i mitt vardagsrum!

Min favoritbild på min härliga Nisse! 

Ser fram emot många fler år tillsammans!