En härlig eftermiddag!

Idag gav jag mig ut mot Aspa för att träffa Olles kullbror Sigge. Det är kul med alla olika människor man möter genom sitt hundintresse. Och idag blev jag verkligen inte besviken. Annika och Martin visade sig vara lika charmiga och härliga som våra Kelpies.

Jag träffade aldrig någon av syskonen som små då alla flyttat till sina nya hem när jag bestämde mig för att köpa Olle. Så lite nyfiken var jag på Sigge. Han visade sig vara lite go och glad som Olle. Något större och utan Olles totala matgalenhet. Gissar även att min lilla Olle är lite mer självständig. Så hon hade rätt kära Ragnhild när hon ringde mig och sa att den valpen som blivit kvar skulle passa mig perfekt. Speciell och lite lätt galen.

Här kommer lite bilder från min härlig eftermiddag i Aspa. Tror bilderna talar för sig själva över hur kul våra hundar haft. Det är nog lite sant som det sägs att lika barn leker bäst.

Dagar som ger energi!

Ibland är man lyckligt lottad och har vett att inse det!

Jag har haft två underbara dagar. Började med inspirerande möte på jobbet torsdag förmiddag. Åkte sen vid lunch till Kungsör för att träna lydnad med Maria Brandel, vilken i sig är en riktigt energikälla. Att sen att ha nöjet att få träna en så härlig hund som Olle, som sagt, lyckligt lottad!

Efter två kanonkul timmar i Kungsörs inomhus hall gav jag mig ut i kylan för att träna räddningssök med Västeråsgänget. Kallt, kallt, kallt. Men så kul. Ett härligt gäng som jag fått nöjet att träna med när jag har möjlighet – tänk vilket tur man har!

Idag har jag fått agera fotograf. Varit på en grisfarm i Mycklinge utanför Västerås samt hos en Ica butik i Enköping. Kul att få ha ett jobb som periodvis är så varierande.

Så nu är det fredagseftermiddag – och vem vet – kanske min kväll blir lika bra som dessa två dagar varit – om jag har lite tur ;)

Grisuppfödning - vad tänker du då? 

Jag tänker trångt, skitigt, skadade djur som mår dåligt. Blev lite förvånad när jag klev in på Mycklinge lantgård. Visst, det luktar, men var rent och snyggt och djuren välmående. 

Luktade gris resten av dagen, då jag inte kunde låta bli att även klappa de små grisarna – så söta!

Alla pojkars dröm? Kanske även tjejers, för jag skulle inte ha något emot att bo på gård och ha en sådan här hemma!

Sista stället att fota. Undrar om det var för jag luktade gris som folk tittade konstigt på mig...

Rastrunda med hundarna på hemvägen.

Flying Kelpie!

Min galna Olle!

Lyckade få båda på samma bild. En bedrift från min sida vill jag lova.

Nisse ville inte alls sitta på stenen och bli fotad. Han gled nämligen hela tiden ner. Så här är han lite sur gamla gubben.

På språng!

Min trogna Nisse.

En fantastisk gala och själv lite bitter

Idrottsgala - en kväll att hylla alla fantastiska idrottsprestationer. Och många av det slaget har Nyköping att hylla. Ledare som ställer upp i vått och torrt, os-medaljörer, vm medaljer, listan kan göras lång.

Jag sitter i förgrunden denna kväll för mig själv med endast kameran som sällskap. Gillar det. Vara med men inte synas eller umgås. Medverka men i bakgrunden, en stund att bara studera och insuga atmosfären. Jag njuter av showen, artisterna, applåder och hejjarrop. En glad kväll! En härlig kväll!

Men det är förmodligen sista året. Jag skriver förmodligen för vi sa förra året att det var troligen sista. Men nu är det sagt mer bestämt. Inga mer idrottsgalor för vår del i Nyköping och jag tror det blir så.

Så många att hylla och så lite intresse från många av klubbarna. En kväll för idrotten och de vill inte vara med. Det borde inte vara många här - det borde vara överfullt. Trist, mycket trist tänkter jag för mig själv. Lyfter min kamera och njuter av vår sista och ännu en gång  – en helt lysande idrottsgala. Skrattar så jag är dubbel åt Stand up med Lasse Nilsen, Tony Irvings minidansskola, applåderar kvällens vinnare och lyssnar på idrottshistorier från Curre Lundmark, Chris Härenstam och Henke Nilsson – en kväll att minnas!

Nu är jag hemma igen, klivit ur de högklackade, klänningen inhängd i garderoben, är iförd en onepiece och lite bitter att jag kanske aldrig mer kommer få vara del av Nyköpings Idrottsgala. Det är ju så roligt! Fast idrottsgalor lär jag nog få vara med på fler gånger – bara inte i Nyköping.

Tack Dala för en underbar gala och en extra stor eloge till min underbara kollega Eva som gjort ett hästjobb och till alla andra goa kollegor och vänner som varit inblandad och gjort ett fantastiskt jobb med kvällens gala!

Go' natt mina vänner!

 Kim Lindström – en av kvällens 12 pristagare.

 Anne-lie Rydén bjöd på härlig show.

  Lasse Nilsen, ett måste att se, en stand up och kroppsillusionist, så rolig!

 Henke Nilsson tar emot Gert Fredriksson stipendie. Fr v: Urban Granström, Henke, Chris Härenstam.

 Det är så här man vill att det ska se ut när ett läg får ett pris, alla är där och blir hyllade! Underbart tjejer!

 Anne-lie och 2enjoy.

Tony Irving! Jag gillar honom, men efter ikväll steg han många extra snäpp – vilken skön typ!

Besök från Finland

Man tror det ska vara så enkelt, men tyvärr är det inte alltid så. Kaisa kom från Finland med sin tik och skulle para med Nisse. Men ett löp som troligen splittade sig, en oerfaren tik och en lika oerfaren hane gjorde att det inte blev någon parning denna gång. Jag trodde det skulle bara vara att... Men så enkelt är ju inte alltid livet. Men vem vet kanske det blir fler gånger och då kanske det går som det ska. Men visst var jag besviken. Vore så kul om det föddes små Nisse-valpar!

Men det var kul att lära känna Kaisa. Många timmar tillsammans blev det i väntan på en parning och många timmars hundprat. Roligt att få höra hur andra tränar. Skiljer sig lite mer när det är ett annat land. Så lite kul tankar och idéer fick jag med mig. Framför allt så fick hon mig att mer och mer fundera på att träna räddningssök. En tanke som snurrat länge hos mig, har alltid haft en liten dröm att hinna med det också. Efter ha varit med och sökt vid Åsnen i en verklig situation så började det snurra ännu mer i huvudet. Det är något helt annat att vara i det verkliga. Att träna en hund för att verkligen hitta personer och inte få nerdrag för att det för glesa slag, inte rakt nog, inte tillräckligt högt tempo etc. Känns väldigt intressant tycker jag. Så nästa helg åker jag och kör vanligt sök – men med räddningshundsfolk. Får se vad det kan ge för tankar och idéer inför Olles kommande framtid.

Nisse med sin finska flickvän!

 Hon kallas för "Kuka", helt klart lite annorlunda... Men på finska betyder det "vem".

 

En normal och ett pucko...

Här lite bilder som visar hur kul en liten kelpie kan ha med en vante...

Det måste vara härligt att kunna ha så kul med något så enkelt som en vante.

Många skratt bjuder denna lilla hund på!

Lite lagom galen.

Men ibland kan han se vuxen och seriös ut – skenet bedrar...

En dag i verkligheten

I förra veckan satte jag mig i bilen sent på kvällen för att köra mot Småland. Hade bestämt mig för att se om jag och Nisse kunde vara någon nytta i sökande efter personerna som drunknat i Åsnen. De gav sig ut på tisdagen för att plocka upp fisknät de lagt ut – men kom aldrig hem.

Att få hjälpa till i verkliga livet med sin hund är nog mängas önskan som lägger så mycket tid på träning av hunden som jag. Så jag tänkte att jag åker så får vi se. Om inte annat så är vi ju en person till som letar och jag tror ialla fall att Nisse skulle visa något om han hittar något som inte är normalt utmed en kustlinje.

Hade inte en aning om vad som väntade mig när jag på morgonen körde från min kompis för att möta upp Tomas som skulle följa med till Åsnen. Det var ca 30 privatpersoner och två poliser som var på plats för sökandet. När personerna som försvunnit av polisen klassas som döda sjunker insatserna från deras sida. Jag blev utfrågad av polisen vad jag och min hund går för. Det var inte lätt att svara på då jag inte vet om min hund hittar döda personer, han har ju bara lärt sig hitta levande. Men blev godkänd av poliserna att få deltaga.

När jag satt i båten tillsammans med Nisse ut mot en ö vi skulle söka av var jag så nervös. Ingen tävling kan driva fram den känslan som man får när det är på riktigt. Skulle Nisse funka? Skulle han markera om han hittar en död person? Jag hade bett att det bara skulle vara jag, Nisse och en person till på ön. Vilket också gör situationen annorlunda för Nisse som är van att söka av vallade områden och med folk på stigen. Här var det inte vallat, inga mer personer, inga gömda figgar i skogen och betydligt större område än vi är vana vid. Men han är en lite klippa och jobbade så fint hela tiden.

Sen kom han med rullen i munnen – och jag var nära att få en hjärtinfarkt när jag kopplade på och sa "visa". Fanns det något? Eller var det bara en blindmarkering? Han betedde sig inte normalt utan var väldigt mån om att jag hängde på. Som om han behövde min hjälp. När vi kom till kanten vid vattnet kastade han sig ut i vattnet och ville ha med mig ut i sjön. Ett väldigt märkligt beteende för honom. Så frågan är än i dag. Var han bara trött och hoppades att en blindmarkering skulle hjälpa eller låg det något på bottnen? Det kommer jag nog aldrig få svar på - men jag kommer alltid undra.

På vägen tillbaka från ön vid lunch tog vi båten över ett område med lite vass för att se om något flutit upp och fastnat, men såg inget då. Men två timmar senare hittade de kvinnan där.

Det sliter att vara med en dag som denna. Sorgen, desperationen, hjälplösheten. Sonen som stod framför mig och tårögd sa: Snälla, snälla hitta min pappa. Det är en verklighet som sliter men som är så värd det om man känner att man kan hjälpa till.

Sökandet efter den sista personen pågår fortfarande i skrivande stund. Sonen driver sökandet själv just nu med hjälp av lokala personer samt att där varit likhundar, helikoptrar och båtar som söker av bottnen som han själv kallat dit. Skänker en tanke till den fantastiska familjen och alla de andra som fortfarande letar och hoppas de ska hittar sin pappa/vän i vattnet vid Åsnen.

Nisse, min lilla pärla som ställer upp på allt konstigt hans matte ber honom. Även om det gäller att söka av en ö i över två timmar genomblöta och kalla där terrängen mest bestod av stenar, ris och sumpmark. Min lilla vardagshjälte :-)

Stulen krönika!

Jag tror inte Jonas Colting tar illa upp att jag snott hans krönika idag. För den var så bra! och så sant. Känner mig väldigt, väldigt träffad. Aldrig nöjd, stressar jämt, sätter för många måsten på min lista. Måste göra det, måste lyckas med det, etc. Jag kommer aldrig bli klar, aldrig nå alla mina drömmars mål, men önskar jag kunde finna ro i den insikten och njuta lite mer av livet och faktiskt njuta av de drömmar jag uppnått – det är väldigt fel när man inte gör det...

Här kommer triatleten Jonas Coltings krönika:
Vill du läsa hans blogg hittar du den på http://coltingblogg.com

Att njuta av livet.

”Många förknippar ord och begrepp som hälsa, träning, kost och livsstil som något karga och kravfyllda. Det är begrepp som kan skapa känslan av otillräcklighet och lutherska måsten. Mycket i vår värld och vårt samhälle är inriktat på ytans perfektion och ett ständigt strävande efter mer och bättre. I det sammanhanget så kan det vara svårt att se skogen för alla träd. Vad är meningen med all strävan? Vad är målet med vår ambition?'¨

Ett svar på den frågan kanske är att njuta av livet. Ett annat svar är att eftersträva en hög livskvalitet. Ytterligare ett är måhända att få vara lyckliga.

Att vi vill och ska njuta av livet, leva med hög livskvalitet och vara lyckliga är självklara svar på varför vi strävar framåt och uppåt. Men när vet vi att vi är framme? När vet vi att vi åstadkommit tillräckligt för att vara nöjda ett tag? När är känslan av tillfredsställelse större än det dåliga samvetet över det som vi också borde hunnit eller som kunde gjorts bättre?

Det är en konst att vara nöjd. Nöjd med sig själv och nöjd med livet. Det är en konst att njuta. Njuta ohämmat utan ett sting i sidan av ett rättrådigt samvete. Det är en konst att vara lycklig. Lycklig med en känsla av att ingenting fattas.

Idag är vi experter på att få saker gjorda. Vi är experter på att maximera vår tid. Vi är experter på att fylla vår agenda och vi är experter på att nytifiera dygnets vakna timmar. Ironiskt nog har det lett till att vi sover allt mindre vilket gör att sömn hamnar högst på listan över det som svensken vill ha mer av i sin vardag. Så varför sover vi inte mer när sömn är så skönt? Vi hinner helt enkelt inte och vi prioriterar det inte.

Jag tror att vi borde planera för mer ledig tid. Tid för njutning. Tid för avkoppling. Tid då målet är att få så lite gjort som möjligt istället för så mycket. Det är den tiden som laddar batterierna och som påminner oss om vilka värden i livet som verkligen betyder mest. Idag är det nog många kör på med full gas till dess att man inte orkar mer och man blir tvungen till vila. Men det är ingen njutningsfull vila. Det är en paus där bensinen tagit slut och man inte ens har energi att gå på tomgång.

Vi borde vara nöjdare med oss själva. Inte på ett självgott och förnumstigt sätt utan med insikten att hur mycket vi än gör så blir vi aldrig riktigt klara. Och inte heller perfekta. Livet blir inte heller perfekt. Det betyder inte att vi inte ska göra vårt bästa eller att vi inte sikta högt men vårt värde som människor blir inte högre för att vi gjort mer, tjänat mer eller presterat bättre. Och att omgivningens, familjens och våra medmänniskors kärlek inte hänger på hur duktiga vi är. Den finns där, förutsättningslöst. Om vi bara har tid och plats för den.”

En hobby!

Jag gömmer mig under granar och in i grottor.Blir blöt, myggbiten, ibland blöder jag.
Ibland har jag nöjet att få vara inomhus när det regnar ute men ibland står jag i ösregnet.
Ibland är jag helt själv.
Ibland är jag med härlig människor.
Jag planerar, grubblar, funderar, diskuterar, skrattar, hejjar på, håller tummarna, är nervös, ibland väldigt nervös.
Lägger ner mycket tid – väldigt mycket tid.
Ibland går det lysande och ibland går det inte alls som jag tänkt mig.

Jag har en hobby!

Jag tror alla som har en hobby är lyckligt lottade. Min hobby tar mycket tid men ger så mycket tillbaka. Det är både uppför och nerför när man håller på. Men om man inte hade uppförsbackar skulle man inte uppskatta när det går i full fart i nerförsbacken och man bara kan njuta av tillfället. En hobby ger en små tillfällen att se fram emot nästan varje dag. Ibland har man lite större höjdpunkter man planerat inför och längtat till.
Har just haft ett sådant tillfälle!

I lördags var det clinic i Kungsörs hundarena om tävlingsträning med Maria Brandel (Hagström). Olle och Nisse skulle vara några av visningshundarna under dagen.  Och vilken kul dag det var! Vi var fem stycken som hade hundar med oss för att visa upp utvalda delar av det Maria pratade om under dagen inför de deltagare som kommit för att titta på clinicen.

Mest skratt bjöd nog Nisse och jag på när jag skulle spela den "dåliga tävlingsföraren", utåtriktad, tjatig och lite otrevlig mot min hund. Nisse såg ut som något katten dragit in...

Olle med sin ringa ålder fick visa lite grundträningstankar, hur man börja träna länkning innan man har färdiga moment. Att han skulle kunna hålla så bra fokus på mig och vad jag ville han skulle göra inför 50 personer var betydligt mer än jag väntat mig. Underbar liten hund.

Petra och jag sov över hos Maria för att på söndagsmorgon ge oss av till inomhushallen igen. Men denna gång var det träning för oss som stod på schemat. Har till större delen träna Olle idag, man får passa på när man har en heldag tillsammans med så duktiga männsiskor som ger tips och råd. Vet inte vilken som är tröttast, jag eller Olle. Men så kul han är att hålla på med. Positiv och glad hela tiden. Kommer ha mycket kul med denna lilla hund!

 Petra och Yazza får lite störning under sitt fria följ.

 BC:n Tindra gör fjärr men en liten störning till höger om sig.

 Olle och jag påväg fram till Maria.

 Tanken här var att jag skulle var ofokuserad på min hund och han skulle då trampa iväg in i publiken. Men Olle väntade som ett ljus att något kul skulle hända igen. Det blir inte alltid som man planerat när man håller på med djur. Men matte var väldigt stolt över sin lilla valp.

Maria och Gun! Verkligen ett underbart ekipage. 

Tack alla för en underbar helg!