Man tror det ska vara så enkelt, men tyvärr är det inte alltid så. Kaisa kom från Finland med sin tik och skulle para med Nisse. Men ett löp som troligen splittade sig, en oerfaren tik och en lika oerfaren hane gjorde att det inte blev någon parning denna gång. Jag trodde det skulle bara vara att... Men så enkelt är ju inte alltid livet. Men vem vet kanske det blir fler gånger och då kanske det går som det ska. Men visst var jag besviken. Vore så kul om det föddes små Nisse-valpar!
Men det var kul att lära känna Kaisa. Många timmar tillsammans blev det i väntan på en parning och många timmars hundprat. Roligt att få höra hur andra tränar. Skiljer sig lite mer när det är ett annat land. Så lite kul tankar och idéer fick jag med mig. Framför allt så fick hon mig att mer och mer fundera på att träna räddningssök. En tanke som snurrat länge hos mig, har alltid haft en liten dröm att hinna med det också. Efter ha varit med och sökt vid Åsnen i en verklig situation så började det snurra ännu mer i huvudet. Det är något helt annat att vara i det verkliga. Att träna en hund för att verkligen hitta personer och inte få nerdrag för att det för glesa slag, inte rakt nog, inte tillräckligt högt tempo etc. Känns väldigt intressant tycker jag. Så nästa helg åker jag och kör vanligt sök – men med räddningshundsfolk. Får se vad det kan ge för tankar och idéer inför Olles kommande framtid.
Nisse med sin finska flickvän!
Hon kallas för "Kuka", helt klart lite annorlunda... Men på finska betyder det "vem".
En normal och ett pucko...
Här lite bilder som visar hur kul en liten kelpie kan ha med en vante...
Det måste vara härligt att kunna ha så kul med något så enkelt som en vante.
Många skratt bjuder denna lilla hund på!
Lite lagom galen.
Men ibland kan han se vuxen och seriös ut – skenet bedrar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar