Lös hund!

Idag på morgonens promenad med mina hundar mötte jag en kvinna med tre Amerikanska cockrar.  Tre ljuvligt söta små hundar. Hennes undran denna morgon var dock hur jag lyckas ha mina hundar lösa utan att de springer fram till andra hundar och människor?

Jag tror att nästan alla hundägare har en bild av när de köper sin första hund hur det går långa promenader och hunden springer fint runt dem och kommer i full fart när de ropar på den. Men tyvärr blir det sällan så. Vilt, andra hundar, människor, lukter, nya områden, ja tusen andra saker lockar vår hund att ge sig av från oss på egna upptäcksfärder på egen hand.

Så vad sa jag till henne. Jo, det enda jag kunde råda var att: börja i tid, ha din lilla valp lös från första dagen. Börjar du koppla den när den är liten blir det bara svårare att börja ha den lös när den blivit större och kaxigare...

Idag var Olle och jag på Rosvalla och jag lät honom roa sig med att få härja fritt med lydnadspåsen med alla leksaker i. Ett litet paradis för en 11 1/2 veckor gammal valp! Ett litet paradis för matte som älskar att fota sin ljuvliga valp!

Att får härja fritt med mattes leksakspåse hör inte till vardagen för liten valp.

En riktigt höjdare ansåg Olle.

Svårt att välja mellan alla kuligheter... Men kanske en blå pipis...

Och ibland spottar man ut en för att få plats med en annan!

Den rosa pipisen var helt klart dagens favorit.

Kolla minen :-)

 

Mera Olle!

Var i Paris idag! Fast inte Paris med Eiffeltorn och leende Mona Lisa utan Paris med travhästar utanför Nyköping. Inte lika flott, men trevlig. Var där och fotade en av våra krönikörer – Uffe Bertilsson. Påvägen hem stannade jag för att rasta hundarna och hade ju lämplig nog kameran i bilen!

Olle växer så det knakar, börjar bli högbent nu. En riktig liten pärla är han. Alltid glad och med på allt vi hittar på.

Att ha valp är helt fantastisk underbart! Att få följa varje steg i utvecklingen. Att få forma dem till den hund man vill ha. En av mina tidigare uppfödare sa att när du hämtar en hund får du 25% som du inte kan påverka och 75% du kan påverka. Och, jag tror, att det stämmer. Lilla Olle har idag, om han håller sig frisk, alla förutsättningar att bli en kanontrevlig hund som också kan sopa rent på tävlingsbanorna. Det är bara upp till mig att lära honom hur han ska vara i vardagen och lära honom vad jag vill han ska göra på tävlingsbanorna – lätt som en plätt – eller hur!

En valp är som en oskriven historia, det är upp till dig hur det kommer gå!

Lilla Olle ofta med ett lätt förvånat uttryck.

Han är lite som Ferdinand ibland...

Har just vågat sno bollen från Nisse, modigt!

Men om inte matte stoppar den stora Kelpien, så får liten inte ha bollen speciellt länge.

Funderar nog på om man ska våga försöka sno bollen igen... Det kan vara lite riskfyllt anser nog Olle.

En härlig hund!

Olle går till attack...

En lunchpromenad

Jag har fördelen att ta lite längre lunch ibland. Helt lysande just nu när jag har en liten valp samtidigt som Nisse behöver sin träning. Så på dagens schema stod först simning med Nisse hos Lillemans här i Nyköping. Försöket ha Olle i en bur där inne medans Nisse simmade. Men han åkte ut i bilen efter en stund, då han inte alls var av samma åsikt som jag i den frågan.

Efter simmet åkte vi ner till vattnet vid Brandholmen för en liten promenad. Idag tog jag med mig kameran. Har ju bestämt att denna lilla parvel ska fotas hela sin uppväxt. Så kul att ha bilder på dem som valpar!

Så här kommer vår lunchpromenad denna härliga fredag!

Kanadagässen häckar ofta utmed promenadvägen i Brandholmen. De har försökt sätta upp nät för att stoppa dem, men utan någon direkt framgång. Men lilla Olle tycker de är jättespännande!

Här kan man träna golfutslag, högst intressant för en liten valp.

Idag står båda öronen upp!

Oj, där är visst matte...

... och där är Nisse...

...han ska det smygas på... Mycket vall i den här lilla krabaten!

Men också full rulle!

Hjälpsam liten hund är han lilla Olle – försökte "hjälpa" Nisse när jag gjorde ett upplet.

Nisse helt nöjd med att det är han som får tag i prylarna...

...men Olle är lika glad för det!

Tänk vilka härlig luncher jag har!

En valp och en VM 2:a i orientering

Har haft en härlig söndag. Gillar söndagar som dessa. Började med en löprunda på morgon. Lite segt numera då min egna träning har skjutits åt sidan för jobb och träning med hunden. Men nu ska jag se till att prioritera min träning och kost framöver.

Åkte sen till klubben för lite hundträning. Höjdpunkten just nu är ju lilla Olle. Att en liten valp kan göra en så glad. Vad vi har skrattat åt denna lilla krabat idag. Och ljuvlig är han. Så glad och go. Idag var det Petra som höll i min kamera och fotade lilla Olle.

På eftermiddagen åkte jag till Stigtomta för att fota årets VM 2:a i orientering – Peter Öberg. Han är vår omslagsperson på nästa Succé. Har aldrig fotat till vår huvudartikel och omslag tidigare. Men tänkte att ska jag börja med det passar väl en person som Peter. Är ju van att fota hundar som springer och Peter springer fort han också!

Här lite bilder från dagen. Börjar med hundbilder!

Foto: Petra Gaspari

Han är väldigt glad i att leka med saker, sa Ragnhild mig när hon ringde och tyckte jag skulle titta på den "bruna". Och det är han lilla Olle. Missar inte en chans att få leka och kampa.

Lyckan är en liten valp!

Lyckan för en valpägare är också träningskamrater som är fantastiska på leka med lilla valpen.

 

Så kul tycker lilla Olle.

Släpper inte taget så lätt.

 

Så en för mig annorlunda fotografering. Var nervös när jag åkte dit då det här inte är riktigt mitt område att fota. Men övning ger färdighet. Och Peter visade sig vara en helt okomplicerad person med fantastisk fin skog bakom huset. 

Och så en mer prydlig Peter till omslaget. Nyköpingskillen som tävlat orientering på VM-nivå i många år. Jag personligen hoppas han vinner VM nästa år och så klart SM som går av stapeln snart.

Läs mer om Peter i nästa nummer av tidningen Succé som kommer ut om en vecka. Den kommer även finnas på vår hemsida www.succe.nu

 

Opastoriserad mjölk!

Jag har haft nöjet att formge en bok som handlar om opastöriserad mjölk skriven av Fredrik Colting, en mycket intressant bok på många sätt. Den, liksom hans bror Jonas böcker, ifråga sätter dagens livsmedelsindustri och framförallt vår oförmåga att tänka själva.

Mjölk ska man inte dricka som vuxen! Opastöriserad mjölk är farligt! Det tror vi på!? Men utanvidare stoppar i oss chips, läsk, godis, micro-mat och annat som livsmedelsverket/butikena vill att vi ska äta. Varför? De tjänar klart mer pengar på mat med lång hållbarhet, det är bara att stoppa i en massa E-ämnen och annat helt onaturligt. En microportion tagen ur en butiks frysdisk kan innehålla över 30 olika E-ämnen och utöver det en massa konstgjorda aromämnen för att det över huvudtaget ska gå att äta. Och så säger vi att mjölk är farligt för oss?

Här kommer en debattartikel, som man jag hittade på Jonas Coltings blogg http://coltingblogg.com/, som varit med i Borås Tidning, skriven av Fredrik Colting.


Den vita lögnen – opastöriserad mjölk, 
en mänsklig rättighet eller en fara för allmänheten?
”Visst är det underligt att varje gång vi har ett utbrott av matförgiftning, komma det från tyska gurkor eller spanska tomater, varnar myndigheter oss raskt för konsumtion av opastöriserad mjölk. Trots att inte en enda person insjuknat pågrund av just mjölk. Faktum är att varken Smittskyddsinstitutet eller Livsmedelsverket har några siffror på hur många svenskar som smittats av opastöriserad mjölk, man differentierar nämligen inte mellan de båda ytterligheterna. Mjölk är mjölk, verkar man resonera, oavsett om den kommer från en fabrik eller en ko. Slutsatsen är att det kan vara så få som ingen. Men det viktiga är förstås inte siffrorna. Siffror har alltid varit ammunition i händerna på de som vill bestämma över oss. Och bestämma över oss är precis det man gör. Med ihåliga varningar om opastöriserad mjölk och skrämmande siffror tror vi idag att döden aldrig är längre bort än den ko som förser oss med mjölk. Kor som i alla tider, ja i alla fall innan man införde tvångspastöriseringen 1937, levererat närande mjölk till oss människor (tvångssterilisering utsatte vi i Sverige däremot bara Finländare och Romer för, aldrig kor) utan att ta livet av oss. Just sån mjölk vi borde referera till när vi använder det slitna uttrycket färsk. 

Men nu laddar vi om. I USA, där pågår just nu ett mjölkkrig. De som kämpar är hälsomedvetna konsumenter och bönder som på ena sidan vill ha rätten att dricka färsk, opastöriserad mjölk, mot andra sidan där staten, sporrade av livsmedelsföretag, vill behålla och till och med utöka pastöriseringen av mjölken (och juicen och äggen och helst även köttet och salladen). De vill göra mjölk till en lika säker dryck som Coca-Cola.
I USA gillar man förresten också siffror. De siffrorna säger att många hundra tusen fall av matförgiftning, flera med dödlig utgång, orsakats av pastöriserad mjölk, bland annat en epidemi där 197 000 människor insjuknade. Just det, det gällde pastöriserad mjölk. Vidare säger andra siffror att mer än 290 miljarder glas opastöriserad mjölk druckits sen 60-talet utan ett enda vetenskapligt dokumenterat fall av matförgiftning. Statistik från 2011 visar att det är 35 000 gånger större sannolikhet att bli sjuk av andra matvaror än opastöriserad mjölk. Pang och aj. Siffrorna fungerar tydligen åt båda håll.

Det finns många som hävdar att pastörisering av mjölk försämrar kvaliteten på en stor mängd vitaminer och mineraler, att den förändrar sammansättning av proteiner och fetter, att den eliminerar funktionen av de enzymer som är nödvändiga för att ta upp näringen i mjölken. Detta understöds med forskningsmaterial som sammanställts ända från 1930-talet fram till idag, av vetenskapsmän obundna livsmedelsföretag. Samma forskningsmaterial visar hur de flesta laktosintoleranta blir besvärsfria då de dricker opastöriserad mjölk, hur allergier och astma hos barn kan förebyggas eller till och med botas med opastöriserad mjölk och hur unga människor som får riktig mjölk utvecklas mycket bättre än sin motpart. Sen finns det de som säger att pastöriseringen inte har någon särdeles effekt alls på mjölkens kvalitet, att vi gott kan kalla den färsk, även då den blivit uppvärmd. De flesta i den här gruppen hör till någon del av mjölkindustrin. Inte så konstigt kanske då mjölk som pastöriseras har längre hållbarhet.
Det finns till och med de som hävdar att man inte skall dricka mjölk, i alla fall inte som vuxen. Det är självklart upp till var och en, ursäkta, det borde vara självklart att var och en skall få bestämma vad vi skall äta eller inte äta. Men vad gäller mjölk verkar det vare ett alldeles för stort beslut för att en enskild svensk medborgare skall klara av att bilda sig sin egen uppfattning. In rider staten på sin vita springare, eller kanske är det numera en hunsad mjölkko och dömer fördel matbranschen. Ingen färsk mjölk i Sverige, bara Coca-Cola. Uttrycket du är vad du äter har vi alla hört, kanske är det hög tid att vi ändrar det till: du är vad staten bestämmer att du skall äta.
Visst är det absurt att vi har rätt att köpa hjärtattacksframkallande mat, diabetesframkallande mat och överviktsframkallande mat, men när det kommer till vad vetenskapen och historien vittnar om är naturens nyttigaste mat, då är vi plötsligt livegna. Vi skall helt enkelt nöja oss med det staten bestämt att vi skall äta. 
Men du som sätter din egen, din familjs och dina barns hälsa främst, ta dig en funderare på det här med opastöriserad mjölk. Bli lite förbannad, nyp en politiker i örat, höj rösten i mataffären. För stirrar du tillräckligt enträget ner i mjölkglaset skingras plötsligt lögnens skrämmande hinna och vem vet vilken revolution som väntar dig där. ”

Fredrik Colting, författare till boken Mjölkrevolutionen

Fredrik Colting

Nu är han min!

Det var inte alls planerat. Men inte mycket i mitt liv är det. Men ibland får man tro på ödet och tro på att det var meningen.

I måndags hörde Nisses uppfödare Ragnhild av sig och sa att jag borde titta på den bruna: – Det är något speciellt med honom, sa hon. Och det har jag aldrig hört henne säga om någon hund, tänkte jag.

Ja, och igår blev han min, lilla Olle. Och han är helt ljuvlig! Så jag tror på ödet, det var nog meningen att denna lilla kaxiga, kampglada, uppkäftiga och envisa lilla Working Kelpie ska bo hos mig.

Här lite idolbilder!

 Fullfart är det på lilla Olle. Blir nog en häftig hund.

 Han fick komma in till fåren igår innan vi åkte hem. Spännande tyckte han. Han spanade in moster Lil och gjorde sen som henne – säkrast så tänkte nog liten valp.

 Moster Lil, kom hit från Australien samtidigt som sin kullsyster Meg – Olles mamma.

Tror denna lilla krabat har mycket vall och stil i sig. Får väl se om tid och möjlighet finns att träna vallning också. Vore så kul! Men tiden, ack denna tid...

Springer Nisse med boll så "vallar" Olle. Smyger och sen kastar sig ner. Snygg stil - eller hur!

Så ljuvligt söt!

Han gillar att leka – och det gillar matte! En klar fördel i kommande träning.

Stor och liten. 

Tror han kommer bli väldigt lik Nisse när han växer upp. Om jag minns rätt är han väldigt lik Nisse som valp.

Liten Olle avgudar Nisse – tyvärr inte ömsesidigt just nu. 

Favoritleksak. Fårskinn på snöre!

Mamma Meg från Austrailen.

 Hon har lite av ett "bush-utseende" tycker jag. Långa ben och lite kropp. Jag tycker hon ser häftig ut så lilla Olle får gärna ta sitt utseende från mor sin.

Bryt ihop – Bit ihop – F-n ta den som ger sig!

Många är vi som drömmer om SM. Träningen börjar när vi får hem vår lilla 8 veckors valp. Timmar, timmar och åter timmar läggs på träning. Många roliga timmar blir det i sol, vind, regn, åska, snö, hagel – inget väder stoppar den som fastnat i hundträningens värld.

Jag kvalade lyckades kvala redan förra hösten till årets SM efter två bra tävlingar, lite flyt ska man ha ibland. Min hund går dock ner sig på tävling – varför vet jag inte. Planen blev att köra på vissa pass lite hårdare, mer likt tävling samt träna i förhållanden som påminner om tävling, men utan att tävla. Detta för att förhoppningsvis göra ett bra sök lördagen den 20 augusti utanför Värnamo.

Planen funkade inte. Ibland funkar inte planer. Man planerar och planerar och sen genomför på bästa möjliga sätt – men helt utan resultat. Min hund betedde sig som han var kraftigt sjuk, seg, omotiverad, låg och helt utan tryck. Vad händer tänkte jag. Min härliga hund som går så bra på träning. Bet ihop och vi tog oss igenom banans 300 m inkl 3 figga, för att få köra lydnaden på söndagen. Men det var några av de svettigaste och jobbigaste 300 meter jag någonsin gjort.

Men att bryta ihop är aldrig någon lösning. Lite självömkan kan man ju pyssla med en liten stund, sen är det bara att bita ihop. När jag sen styrde hem från SM:et på söndagseftermiddagen tänkte jag för mig själv att f-n ta den som ger upp.

Nu har jag en ny plan. Plan B. Bara framtiden kan visa om plan B kommer funka bättre än plan A. Så nu är det bara på det igen. Med glad min och med envisheten som hos en åsna ger jag och min goa Nisse oss ut i sökskogen igen – mål SM 2012 på Axevalla och drömmen om en plats på pallen!

Vi ses i sökskogen!

 Lydnaden var jag nöjd med i år. Visst hade vi lite missar. Men överlag var jag nöjd. Framför allt för att jag var mer fokuserad och lugnare än förra året.

Det är en häftig känsla att få kliva in på en SM-plan! Det går det inte att komma ifrån.