Nu är han min!

Det var inte alls planerat. Men inte mycket i mitt liv är det. Men ibland får man tro på ödet och tro på att det var meningen.

I måndags hörde Nisses uppfödare Ragnhild av sig och sa att jag borde titta på den bruna: – Det är något speciellt med honom, sa hon. Och det har jag aldrig hört henne säga om någon hund, tänkte jag.

Ja, och igår blev han min, lilla Olle. Och han är helt ljuvlig! Så jag tror på ödet, det var nog meningen att denna lilla kaxiga, kampglada, uppkäftiga och envisa lilla Working Kelpie ska bo hos mig.

Här lite idolbilder!

 Fullfart är det på lilla Olle. Blir nog en häftig hund.

 Han fick komma in till fåren igår innan vi åkte hem. Spännande tyckte han. Han spanade in moster Lil och gjorde sen som henne – säkrast så tänkte nog liten valp.

 Moster Lil, kom hit från Australien samtidigt som sin kullsyster Meg – Olles mamma.

Tror denna lilla krabat har mycket vall och stil i sig. Får väl se om tid och möjlighet finns att träna vallning också. Vore så kul! Men tiden, ack denna tid...

Springer Nisse med boll så "vallar" Olle. Smyger och sen kastar sig ner. Snygg stil - eller hur!

Så ljuvligt söt!

Han gillar att leka – och det gillar matte! En klar fördel i kommande träning.

Stor och liten. 

Tror han kommer bli väldigt lik Nisse när han växer upp. Om jag minns rätt är han väldigt lik Nisse som valp.

Liten Olle avgudar Nisse – tyvärr inte ömsesidigt just nu. 

Favoritleksak. Fårskinn på snöre!

Mamma Meg från Austrailen.

 Hon har lite av ett "bush-utseende" tycker jag. Långa ben och lite kropp. Jag tycker hon ser häftig ut så lilla Olle får gärna ta sitt utseende från mor sin.