Bryt ihop – Bit ihop – F-n ta den som ger sig!

Många är vi som drömmer om SM. Träningen börjar när vi får hem vår lilla 8 veckors valp. Timmar, timmar och åter timmar läggs på träning. Många roliga timmar blir det i sol, vind, regn, åska, snö, hagel – inget väder stoppar den som fastnat i hundträningens värld.

Jag kvalade lyckades kvala redan förra hösten till årets SM efter två bra tävlingar, lite flyt ska man ha ibland. Min hund går dock ner sig på tävling – varför vet jag inte. Planen blev att köra på vissa pass lite hårdare, mer likt tävling samt träna i förhållanden som påminner om tävling, men utan att tävla. Detta för att förhoppningsvis göra ett bra sök lördagen den 20 augusti utanför Värnamo.

Planen funkade inte. Ibland funkar inte planer. Man planerar och planerar och sen genomför på bästa möjliga sätt – men helt utan resultat. Min hund betedde sig som han var kraftigt sjuk, seg, omotiverad, låg och helt utan tryck. Vad händer tänkte jag. Min härliga hund som går så bra på träning. Bet ihop och vi tog oss igenom banans 300 m inkl 3 figga, för att få köra lydnaden på söndagen. Men det var några av de svettigaste och jobbigaste 300 meter jag någonsin gjort.

Men att bryta ihop är aldrig någon lösning. Lite självömkan kan man ju pyssla med en liten stund, sen är det bara att bita ihop. När jag sen styrde hem från SM:et på söndagseftermiddagen tänkte jag för mig själv att f-n ta den som ger upp.

Nu har jag en ny plan. Plan B. Bara framtiden kan visa om plan B kommer funka bättre än plan A. Så nu är det bara på det igen. Med glad min och med envisheten som hos en åsna ger jag och min goa Nisse oss ut i sökskogen igen – mål SM 2012 på Axevalla och drömmen om en plats på pallen!

Vi ses i sökskogen!

 Lydnaden var jag nöjd med i år. Visst hade vi lite missar. Men överlag var jag nöjd. Framför allt för att jag var mer fokuserad och lugnare än förra året.

Det är en häftig känsla att få kliva in på en SM-plan! Det går det inte att komma ifrån.