Den dumma människan

Bara två saker är oändliga,
universum och den mänskliga dumheten 
och jag är inte säker på den första.
Einsten

Gör lögnen stor, gör den enkel,
upprepa den och tillslut kommer de tro på den. 
Adolf Hitler


Sitter och formger en bok om mjölk och hur en fantastisk produkt förstörs innan vi köper den i vår livsmedelsbutik. Nu hör jag till en av få som köper mjölk direkt från bonngården för att slippa pastoriseringen. Blir du inte sjuk sa någon – nä, varför skulle jag? Varför skulle mjölken vara så farlig.

Jag får köpa cigaretter, snus, coca-cola, godis, färdigpackade luncher, buljongtärning, ostbågar ect fulla av natriumglutamat, transfetter och gud vet jag för konstigheter. Men jag får inte köpa opastoriserad mjölk? Rätt märkligt om man tänker efter.

Reklamerna på TV säger matar in i oss vad som är bra för oss – och vi tror dem. Varför? Tror vi på att deras intresse är att vi ska må bra och inte att de ska tjäna mer pengar? De flesta väljer ialla fall att tro vad de säger. Ta ett piller eller ett pulver och du kommer bli pigg, glad, lycklig, smal och vacker! Allvarligt folk – inte fan kan någon tro på det. Eller kanske att vi ska köpa färdigrätterna och få massa tid över – men var tog infon om att det inte finns någon näring i den maten = vi tappar all vår energi att göra annat även om vi får tiden. Men det är nog så att vi så gärna vill tro att den enkla vägen är den rätta vägen!

En vän sa till mig igår – människan vill bli lurad, vill bli styrd, slippa ta ansvar, slippa konflikter, slippa ta den jobbiga vägen. Har han rätt, är vi så lata och rädda? Är jag?

Ja, inte vet jag om jag är det, svårt att se sanningen som sig själv. Men jag kommer i alla fall ifrågasätta maten jag stoppar i mig. Sen jag började göra det mår jag så mycket bättre – så det fortsätter jag med. Jag kommer också fortsätta njuta av att få dricka mjölk som inte hettats upp, slagits sönder, plockats isär och sen fått kemiska tillsatser tillsatta – och därefter kallas "färsk".

Ta hand om dig – ingen annan kommer gör det åt dig.

Alla sanningar går igenom tre faser. 
Först är den förlöjligad. 
Sen bereds den våldsamt motstånd. 
Till sist är den accepterad som självklar.
Arthur Schopenhauer

Sommaren är här!

Tänkte börja dagen med en varning som man aldrig kan tjata nog om och som alla hundägare måste tänka på – och det är bilen och sommarvärmen – kombinationen kan bli en mycket plågsam dödsfälla för våra hundar (och andra djur/barn).

Snart är det semester – ska bli helt ljuvligt!

Börjar redan vecka 26 med en vecka i Timrå där jag ska vara instruktör i sök. Ska bli jättekul men är också rejält nervös. Har inte hållt kurs så många dagar så det blir en ny upplevelse. Hoppas även att vi kan köra lydnad på kvällarna – gudarna ska vet att Nisse och jag behöver det.

När det är slut på fredagen vid lunch åker jag tillbaka till Nyköping och tvättstugan för att sen lördag morgon styra mot Uddevalla för nästan en veckas egen sökträning i det kuperade Herrestadsfjället. Hoppas nu bara att min lilla Kelpies tass har läkt och håller sommarens träning. När den veckan går mot sitt slut är det tillbaka till Nyköping och tvättstugan igen – där blir jag nog inte kvar så länge utan åker till Småland, familj och vänner resten av semestern – underbart!

SM:et närmar sig och paniken stiger. Man lovar sig en massa saker utan att sen hålla dem – stör mig att jag gör så. Vintern var lång och våren var fylld med jobb jobb jobb så träningen med Nisse har fått lida – vilket märks. Så istället för att vara ute i god tid och se till att jag skulle känna mig klar när tävlingen väl kom så blir det nu panikträning istället. Inte smart alls, men vad gör man.

Glad är jag! Om cirka två veckor byter jag ut min gamla Opel med gul lampa som lyser mot en Mazda 6 där inga lampor lyser som inte ska lysa! Känns så fantastiskt underbar skönt. Så nu kan jag med lugn se fram emot att köra kors och tvärs över Sverige i sommar. Gillar att köra bil - om bilen är hel och pålitlig – så nu kan jag njuta av vårt vackra land istället för att grubbla om bilen ska hålla!

Var och fotade Susannas ljuvliga nya "huggorm". Finns det något ljuvliga valpar!

Foto med Foppa

Mitt jobb innebär ofta många långa timmar framför en dator. Men ibland har jag fördelen att få hänga med på lite andra händelser. Och denna eftermiddag fick jag följa med på en eftermiddag som jag tror många drömmer om – i alla fall hockeyfansen. Jag fick följa med chefen tillsammans med Curre Lundmark upp till Stockholm för att göra en intervju med Peter Forsberg.

Det var bestämt att vi skulle hämta Foppa vid skolan där han pluggar just nu. Curre och Dala gav sig av för att möta upp Foppa vid skolan och jag stannande i bilen på dess helt olagliga parkering. När jag satt där i baksätet och insåg att snart kommer en av världens absolut främsta hockeyspelare – en legend – att sätta sig i baksätet bredvid mig. Tänkte då faktiskt att egentligen borde någon annan sitta här och vänta, någon som älskar hockey och förstår hur stor Foppa är. Inte jag som är intresserad av hundträning och att springa långt i skogen – långt bort från hockeyrinkarna. Men där var jag i alla fall, lite nervös så klart, trots att jag inte fullt ut förstår riktigt vilken stor legendar han är.

Men så kom han och satte sig bredvid mig och presenterade sig som Peter (för det visste jag ju inte innan, ha ha). Under en stund satt vi i baksätet och pratade om skolor, att börja plugga igen i vuxen ålder, travhästar, pendling mellan Stockholm och Örnsköldsvik. Min största förvåning var nog hur otroligt lättsam, ödmjuk och fantastiskt trevlig han är, och då trots att han är en riktig kändis. Har tyvärr själv en förutfattad mening att många kändisar är dryga och tror att de är överlägsna sin omgivning. Men kanske det är som Curre sa till mig senare. "Hade han inte varit så ödmjuk hade han aldrig kommit dit han kommit". Och det är nog sant.

I vilket fall som helst var det fantastiskt kul att få träffa och fota honom.

 Finns en fördel att fota kändisar, de bryr sig inte om att jag krälade runt och kameran smattrade. Ibland slängde han bara en kort blick mot kameran. 

 Som sagt, en härlig person som hade lätt för skratt.

 Har fotat honom tidigare, 1-0 till mig då jag denna gång inte var lika nervös och slapp handsvetten – knepigt att hålla min tunga kameran då ;)

 Tre goa gubbar! Curre Lundmark, Peter Forsberg, Leif "Dala" Dahlström.

Kunde vara en reklambild för kläder – och vilket märke skulle inte drömma om att ha honom som ansikte utåt?

En sen kväll

Vi släcker och larmar, dagen är slut för oss båda. När vi är påväg ut småpratandes med varandra, tänker jag, jisses vad jag kommer sakna honom. Känns som igår han kom för att söka en praktik hos oss. Idag är han en duktig grafiker och ska snart bege sig mot nya uppdrag i Stockholm. Jag hoppas jag lyckats lära honom tillräckligt, tänker jag.
– Sov gott Petter, vi ses imorgon säger jag innan jag styr stegen mot Oppeby och min säng.

Vi går ner mot ån, Nisse och jag. Han tittar förhoppningsfullt på mig och hoppas nog på att jag ska få för mig att vara lite rolig och träna med honom. Men hans matte är trött riktigt trött. Drygt 16 timmars arbetsdag sliter på en och det är den tredje i rad för min del. Tittar på min härliga hund och det slår mig att SM:et närmar sig. Borde verkligen träna mer. Har ju lovat mig själv att jag skulle känna mig klar för ett SM i år. Drar ett djupt andetag av kvällsluften och konstaterar att det kan jag inte göra något åt just nu ialla fall.

Fascineras av hur underbara sommarnätter är. Himlen är djupt blå och det är helt stilla ute. Undrar lite för mig själv vad som driver mig att bitvis jobba så hårt. Är det min härlig kollegor och delägare, våra gemensamma mål, mina drömmar eller kanske rent av vanan?

Går förbi psyket i Nyköping och in i skogen bakom. Känns lite ensamt i mörket bland träden. Kanske man borde köpa en Malle nästa gång, Kelpien är inte den tuffaste hunden direkt. Ökar på stegen lite för att komma in i till slinga med lampor lite fortare.

Bad romance, sjunger hon i mina öron och tankarna flyter iväg i en annan riktning till en av våra idrottsgalor för två år sedan. Kul kväll tänker jag leende för mig själv. Kvällen Nattis jag spelade Lady Gaga hela tiden på efterfesten till de andras förtvivlan, ha ha.

Kommer in i Oppeby som är helt tyst. Inte en själ verkar vaken mer än hunden och jag. Jag skulle nog aldrig kunna trivas i en större stad där det alltid är sorl och människor runt en hela tiden. Stänger av iPhonen en stund och njuter av tystnaden som denna sommarnatt bjuder på.

Närmar mig Berzelievägen när Nisse stannar upp och reser ragg. Kanske vi inte är själva trots allt... Börjar kika vad det är han uppmärksammat. Och så ser jag – två igelkotta som pinnar runt. Ja, jisses han är verkligen feg min lilla älskade hund.

Framme vid lägenheten. Inser att jag piggnat till under vägen hem och måste ha kommit in i 15:nde andhämtningen eller något liknande. Kanske man skulle blogga lite, tänker jag, kanske om en promenad hem genom natten efter en lång dag...

Teknikberoende

När internet började dyka upp i vår värld var jag skeptisk. Sa till och med meningen: Internet – det är bara en fluga som kommer försvinna... Hade lite fel där får jag väl erkänna.

För en tid sedan skaffade jag mig en iPhone. Har velat ha en sedan en kollega sa att ryktet gick Apple skulle komma med en telefon. Som den Mac-fan jag är så hamnade den snabbt på önskelistan. Och så för några månader sedan skaffade jag äntligen Apples telefon. Det tog bara några veckor innan jag var beroende och undrade hur jag klarat mig innan. Jag kollar mail, FB, puls, sträckor jag går, GPS när jag spårar med hunden för att inte gå vilse, spel, internet, ekonomikoll, inköpslistor, recept, filmar, fotar, lyssnar på musik. Ja, det är märkligt hur mycket som ryms i en liten svart plastbit – makalös liten makapär.

Och häromdagen dyk en pryl upp till i mitt hem – Garmin Forerunner 305. En klocka som mäter puls, tid per km, distans, väg. Den varnar för olika pulslägen, lägger upp träningspass har en "träningskamrat" som du kan plocka fram om du önskar, springer du vilse tar den dig hem och en hel del annat. Får se om det är prylen att ta min löpning till nya höjder. Dags för kärringen att öka tempot i skogen har jag insett och då får väl framtiden visa om det var ytterligare en pryl jag behövde för att nå mina mål.

Känns som jag börjar bli lite teknikberoende...

Men i påskas åkte jag till Ulricehamn och hälsade på en kompis och där funkade inte uppkopplingen så bra – rätt så skönt faktiskt att vet att alternativet att sätta sig och surfa och läsa mail inte fanns under några dagar. Men får erkänna att så snart jag satt mig i bilen och kommit inom "täckningsområde" genast kopplade upp mig...

Här spenderade jag och hundarna påskhelgen. Trevligt sällskap, hundträning, god mat och vackert väder – vad kan man mer önska. Skulle väl då vara det där med uppkopplingsmöjligheter...

Sökekipaget testar spårskogen

Idag var jag anmäld till spårtävling i Eskilstuna. Samling 07.00 på Eskilstuna BK, så klockan bestämde jag mig för att ställa på 04.45 för att hinna i tid.

Solen sken när jag vaknade kl 08.04. När jag såg vad klockan var och hjärnan hade registrerat att det var lördag och det var tävlingsdag sa jag många, många fula ord. Kastade mig på telefonen till tävlingsledare för dagen. Och efter några samtal, mycket snurrande och springande i trapporna satt jag i gamla Diesel Doris påväg mot Eskilstuna. Doris (bilen) har något motorfel så att jag har inte riktigt full motorverkan. Har en maxhastighet på 118 km i medvind och nerförsbacke. I längre uppförsbackar är maxhastighetheten 80 km. Och mellan Nyköping och Eskilstuna på den krokiga 53:an är det många som inte har bråttom och få ställen att köra om med en Doris med "halv motor". Sa även på den turen många fula ord...

Men kom fram och sista gruppen hade inte åkt ut ännu – så jag hann!

Nisse spårade jättefint men tyvärr missade vi två pinnar. Resten av dagen flöt på fint och vi klarade vår uppflyttning till högre på 545 p.

 Nisse 8 veckor gammal och nybadad och mycket sur, men oj så söt.

Nu har liten har blivit stor. 

Idag när vi väntade på budföringen la vi oss på gräset och njöt av vårsolen. Låg och tittade på min ljuvliga hund och tänkte på allt roligt vi har haft tillsammans. För sex år sedan hämtade jag honom i Vingåker – känns som igår – men tänk vad mycket vi har hunnit göra tillsammans. Han är verkligen en underbar hund och i många avseenden min bästa vän!

Trodde det skulle vara mer blod...

I helgen var jag och fotade MMA (Shootfighting). Var lite orolig när jag åkte dig för jag hade surfat på nätet och sätt mycket otäcka bilder. Så här står det på Wikipedia om MMA:

Mixed martial arts eller i dagligt tal ofta MMA är en kampsport med sparkar, slag, kast och markkamp med inriktning på fullkontakt. Till skillnad från många traditionella kampsporter så definieras inte MMA av hur utövaren ska genomföra en viss teknik, utan förklaras enklare av vad utövaren inte får göra. Förenklat kan några av de generella regler som definierar sporten sägas vara:

• Tillhyggen får ej användas.
• Nypa, klösa, bita, peta i ögon och slag mot bakhuvud och skrev är ej tillåtet.

Jag som är lite känslig för blod och folk som pucklar på varandra tänkte att här blir jag inte kvar länge. Åk dit och ta några bilder och åk därifrån var mitt motto. Men när jag väl kom dit var det faktiskt inte så farlig som jag trodde. Det såg mest ut som brottning med lite mer otäcka inslag då och då. Så jag blev kvar ett tag då jag även mötte på min före detta goa kollega fotografen Hugo! Skulle vara roligare att lägga ut hans bilder då han är en mycket bättre fotograf än mig, men det är min blogg så mina bilder får duga.

Ett av de otäcka inslagen. Killen underst dunkade i marken med nacken först i hög hastighet.

Killen som såg argast ut när han kom in i ringen. Alla var fokuserade men den här snubben såg rent elak ut. Men efter matchen hade även han ett leende i ansiktet.

 

Mycket klättrande på varandra var det i ringen.

 

Såhär såg det ut mesta delen av tiden. Klängande på varandra på marken.

 

Ibland så stod de upp, men det varade aldrig så länge.

 

Lite trist att de så snabbt slängde ner varandra på golvet.

 

Några var riktigt vältränade. Nu var jag inte kvar till slutmatcherna, där jag gissar att de riktigt vältränade dök upp. De jag såg vägde mellan 70-75 kg. MMA-träning ska vara något av det bästa du kan träna för att hålla dig i form – kanske något att prova på!