En sen kväll

Vi släcker och larmar, dagen är slut för oss båda. När vi är påväg ut småpratandes med varandra, tänker jag, jisses vad jag kommer sakna honom. Känns som igår han kom för att söka en praktik hos oss. Idag är han en duktig grafiker och ska snart bege sig mot nya uppdrag i Stockholm. Jag hoppas jag lyckats lära honom tillräckligt, tänker jag.
– Sov gott Petter, vi ses imorgon säger jag innan jag styr stegen mot Oppeby och min säng.

Vi går ner mot ån, Nisse och jag. Han tittar förhoppningsfullt på mig och hoppas nog på att jag ska få för mig att vara lite rolig och träna med honom. Men hans matte är trött riktigt trött. Drygt 16 timmars arbetsdag sliter på en och det är den tredje i rad för min del. Tittar på min härliga hund och det slår mig att SM:et närmar sig. Borde verkligen träna mer. Har ju lovat mig själv att jag skulle känna mig klar för ett SM i år. Drar ett djupt andetag av kvällsluften och konstaterar att det kan jag inte göra något åt just nu ialla fall.

Fascineras av hur underbara sommarnätter är. Himlen är djupt blå och det är helt stilla ute. Undrar lite för mig själv vad som driver mig att bitvis jobba så hårt. Är det min härlig kollegor och delägare, våra gemensamma mål, mina drömmar eller kanske rent av vanan?

Går förbi psyket i Nyköping och in i skogen bakom. Känns lite ensamt i mörket bland träden. Kanske man borde köpa en Malle nästa gång, Kelpien är inte den tuffaste hunden direkt. Ökar på stegen lite för att komma in i till slinga med lampor lite fortare.

Bad romance, sjunger hon i mina öron och tankarna flyter iväg i en annan riktning till en av våra idrottsgalor för två år sedan. Kul kväll tänker jag leende för mig själv. Kvällen Nattis jag spelade Lady Gaga hela tiden på efterfesten till de andras förtvivlan, ha ha.

Kommer in i Oppeby som är helt tyst. Inte en själ verkar vaken mer än hunden och jag. Jag skulle nog aldrig kunna trivas i en större stad där det alltid är sorl och människor runt en hela tiden. Stänger av iPhonen en stund och njuter av tystnaden som denna sommarnatt bjuder på.

Närmar mig Berzelievägen när Nisse stannar upp och reser ragg. Kanske vi inte är själva trots allt... Börjar kika vad det är han uppmärksammat. Och så ser jag – två igelkotta som pinnar runt. Ja, jisses han är verkligen feg min lilla älskade hund.

Framme vid lägenheten. Inser att jag piggnat till under vägen hem och måste ha kommit in i 15:nde andhämtningen eller något liknande. Kanske man skulle blogga lite, tänker jag, kanske om en promenad hem genom natten efter en lång dag...