Teknikberoende

När internet började dyka upp i vår värld var jag skeptisk. Sa till och med meningen: Internet – det är bara en fluga som kommer försvinna... Hade lite fel där får jag väl erkänna.

För en tid sedan skaffade jag mig en iPhone. Har velat ha en sedan en kollega sa att ryktet gick Apple skulle komma med en telefon. Som den Mac-fan jag är så hamnade den snabbt på önskelistan. Och så för några månader sedan skaffade jag äntligen Apples telefon. Det tog bara några veckor innan jag var beroende och undrade hur jag klarat mig innan. Jag kollar mail, FB, puls, sträckor jag går, GPS när jag spårar med hunden för att inte gå vilse, spel, internet, ekonomikoll, inköpslistor, recept, filmar, fotar, lyssnar på musik. Ja, det är märkligt hur mycket som ryms i en liten svart plastbit – makalös liten makapär.

Och häromdagen dyk en pryl upp till i mitt hem – Garmin Forerunner 305. En klocka som mäter puls, tid per km, distans, väg. Den varnar för olika pulslägen, lägger upp träningspass har en "träningskamrat" som du kan plocka fram om du önskar, springer du vilse tar den dig hem och en hel del annat. Får se om det är prylen att ta min löpning till nya höjder. Dags för kärringen att öka tempot i skogen har jag insett och då får väl framtiden visa om det var ytterligare en pryl jag behövde för att nå mina mål.

Känns som jag börjar bli lite teknikberoende...

Men i påskas åkte jag till Ulricehamn och hälsade på en kompis och där funkade inte uppkopplingen så bra – rätt så skönt faktiskt att vet att alternativet att sätta sig och surfa och läsa mail inte fanns under några dagar. Men får erkänna att så snart jag satt mig i bilen och kommit inom "täckningsområde" genast kopplade upp mig...

Här spenderade jag och hundarna påskhelgen. Trevligt sällskap, hundträning, god mat och vackert väder – vad kan man mer önska. Skulle väl då vara det där med uppkopplingsmöjligheter...

Sökekipaget testar spårskogen

Idag var jag anmäld till spårtävling i Eskilstuna. Samling 07.00 på Eskilstuna BK, så klockan bestämde jag mig för att ställa på 04.45 för att hinna i tid.

Solen sken när jag vaknade kl 08.04. När jag såg vad klockan var och hjärnan hade registrerat att det var lördag och det var tävlingsdag sa jag många, många fula ord. Kastade mig på telefonen till tävlingsledare för dagen. Och efter några samtal, mycket snurrande och springande i trapporna satt jag i gamla Diesel Doris påväg mot Eskilstuna. Doris (bilen) har något motorfel så att jag har inte riktigt full motorverkan. Har en maxhastighet på 118 km i medvind och nerförsbacke. I längre uppförsbackar är maxhastighetheten 80 km. Och mellan Nyköping och Eskilstuna på den krokiga 53:an är det många som inte har bråttom och få ställen att köra om med en Doris med "halv motor". Sa även på den turen många fula ord...

Men kom fram och sista gruppen hade inte åkt ut ännu – så jag hann!

Nisse spårade jättefint men tyvärr missade vi två pinnar. Resten av dagen flöt på fint och vi klarade vår uppflyttning till högre på 545 p.

 Nisse 8 veckor gammal och nybadad och mycket sur, men oj så söt.

Nu har liten har blivit stor. 

Idag när vi väntade på budföringen la vi oss på gräset och njöt av vårsolen. Låg och tittade på min ljuvliga hund och tänkte på allt roligt vi har haft tillsammans. För sex år sedan hämtade jag honom i Vingåker – känns som igår – men tänk vad mycket vi har hunnit göra tillsammans. Han är verkligen en underbar hund och i många avseenden min bästa vän!

Trodde det skulle vara mer blod...

I helgen var jag och fotade MMA (Shootfighting). Var lite orolig när jag åkte dig för jag hade surfat på nätet och sätt mycket otäcka bilder. Så här står det på Wikipedia om MMA:

Mixed martial arts eller i dagligt tal ofta MMA är en kampsport med sparkar, slag, kast och markkamp med inriktning på fullkontakt. Till skillnad från många traditionella kampsporter så definieras inte MMA av hur utövaren ska genomföra en viss teknik, utan förklaras enklare av vad utövaren inte får göra. Förenklat kan några av de generella regler som definierar sporten sägas vara:

• Tillhyggen får ej användas.
• Nypa, klösa, bita, peta i ögon och slag mot bakhuvud och skrev är ej tillåtet.

Jag som är lite känslig för blod och folk som pucklar på varandra tänkte att här blir jag inte kvar länge. Åk dit och ta några bilder och åk därifrån var mitt motto. Men när jag väl kom dit var det faktiskt inte så farlig som jag trodde. Det såg mest ut som brottning med lite mer otäcka inslag då och då. Så jag blev kvar ett tag då jag även mötte på min före detta goa kollega fotografen Hugo! Skulle vara roligare att lägga ut hans bilder då han är en mycket bättre fotograf än mig, men det är min blogg så mina bilder får duga.

Ett av de otäcka inslagen. Killen underst dunkade i marken med nacken först i hög hastighet.

Killen som såg argast ut när han kom in i ringen. Alla var fokuserade men den här snubben såg rent elak ut. Men efter matchen hade även han ett leende i ansiktet.

 

Mycket klättrande på varandra var det i ringen.

 

Såhär såg det ut mesta delen av tiden. Klängande på varandra på marken.

 

Ibland så stod de upp, men det varade aldrig så länge.

 

Lite trist att de så snabbt slängde ner varandra på golvet.

 

Några var riktigt vältränade. Nu var jag inte kvar till slutmatcherna, där jag gissar att de riktigt vältränade dök upp. De jag såg vägde mellan 70-75 kg. MMA-träning ska vara något av det bästa du kan träna för att hålla dig i form – kanske något att prova på!

 

Härliga bilder

Satt igår och skickade lite bilder till en kompis. När jag satt och plockade ut bilder förundrades jag en liten stund över hur fräna hundar är att fota, de blir liksom alltid läckra på bild – oavsätt ras, storlek, färg eller form. Kanske lite mer än man kan säga om oss människor...

En rocklegend kom till stan!

En rocklegend och en hundtok – Jerry Williams – kom till Nyköping i fredags. Egentligen är det inte riktigt min musiksmak. Men min goa kollega Anders Tegner och jag hade laddat upp genom lyssna på lite "Jerka-musik" på fredagseftermiddagen.

Måste säga att jag blev riktigt imponerad av showen. Först var det Fatboy på scen - även det ett riktigt bra band med en sångare som jag tycker sjunger riktigt bra. Jerry bjöd sen på en härlig show och som jag tyckte mycket äkta glädje på scen. Något som jag verkligen tycker höjer helheten på en show i den här stilen. Kul att se honom på scen. Sist jag såg honom tävlade han på Nyköping BK med sin hund i elitskyddet.

Här kommer lite bilder.

Först ut var Fatboys!

Sen var det dags för Jerry Williams! 

 Han har ett scenspråk och en mimik som ingen annan!  

Mycket skratt och glädje och skämt – det gillar jag.

Måste säga att det är svårt att tro att han fyller 70 år.

Mycket kul historier berättade han och kan bara tänka hur mycket kul han har att berätta om man fick några timmar med honom...

 ...så på in önskelista om vad jag vill hinna med så står det nu en dag med Jerry Williams – tror han är en störtskön person!

Jag hade i alla fall en fantastisk kväll – från början till slut!

En praktikant utöver det vanliga

Hon kom som en frisk fläkt till vårt företag – 14-åriga Moa. I en vecka har hon varit hos oss och idag var hennes sista dag. Vi kommer alla sakna henne. En driftigare och mer framåt 14-åring har jag nog aldrig mött.

När vi hade fredagsfikat visade det sig att förutom alla texter och bilder hon fixad den här veckan hade hon även hunnit skriva några rader om sin praktik hos oss.

Nothing less than success

Succé

Jag är en helt vanlig tjej
som tror att fota och skriva är min grej.
Har ambitioner och drömmar så stora
att de räcker ända från Sidney till Mora.
Fixk ett uppdrag av min skola
att letapå en praoplats där de råkar vara riktigt coola.
Tänkte på den gamla tidningen Frotté
vilket senare kom att bli Succé!
Första dagen möttes jag av fart och fläng
och min enda tanke var "vilket härligt gäng"!
Många skratt och glada miner
antagligen därför solen skiner.
Snälla kvinnor och glada män,
att jag fick den här praoplatsen, känn på den!
Klocka ord och humor som få
får övriga tidningar att känna sig grå.
Många minnen jag sent kommmer att glömma.
Så tack så mycket för dessa dagar
hoppas jag inte brutit alltför många av Succés egna lagar.
Hasta la vista Roxana.
Adjö mina vänner.
Jag tror ni nu mig känner!

Moa Fohlin

Arga människor

Är hemma och är sjuk. Ingen höjdare precis. Men insåg idag jag att jag måste rasta Kelpien, han är i god kondition och blir riktigt sur om inget händer. Så jag satte mig på cykeln och gav mig ut en på en runda, när jag cyklat en bit hör jag någon som skriker på mig – lyfter blicken framåt och ser en ilsken kille nästan 100 meter längre fram som gapar och viftar. Tydligen vill han att jag ska koppla min hund. Tittar på Nisse som springer bredvid min cykel och ser lika undrande ut som jag över killen som gapar. Själv har han en "Softie" i långkoppel som flyger och far i kopplet och gör kraftig ryck för att komma loss och har tydligen siktat in sig på min kelpie. Mycket ilsken liten Softie – inte kul alls...

Valde att svänga av så jag slapp passera den ilska hussen med den ilskna hunden. Är lite förundrad över att någon orkar bli så arg för att min hund springer lös bredvid min cykel, lugnt och lydigt. Jag har inte mer koll för att jag har ett koppel. Om killens långkoppel därimot skulle gå sönder, vilket mycket väl kan hända, har han ett riktigt problem då hans hund skulle flyga på och bita alla hundar som kom i hans väg och killen skulle inte ha en chans att få in sin hund. Så egentligen, vem är det som har ett problem. Jag som alltid kan få in min hund eller killen som litar på att linan mellan honom och hunden aldrig ska gå sönder...

Funderade lite på detta när jag cyklade vidare utmed en liten asfaltsväg med ytterst få bilar. Nisse är sedan valp inlärd att det är vänster sida som gäller i alla lägen! Så när vi cyklar är jag på fel sida av vägen för att ha honom mot diket och inte ut mot bilarna. Idag kom vi njutandes av vårsolen då jag inser att en bil som körde mitt i vägen (liten väg utan vita streck i mitten) kör över på min sida och kör så han kommer utanför asfalten med däcken på ena sidan, nästan ner i diket. Jag får panik och kör ner i diket och nästan över Nisse som panikartat hoppar över diket upp i skogen. Wooom säger precis intill mig när den ilska gubben nästan kör över mig och viftar med näven åt mig. Jag antar att han var arg för att jag var på fel sida av vägen...

Om jag inte hunnit undan och han hade kört på mig, hade han tyckt att det var värt det för att lära mig en läxa? Jag hade kanske blivit skadad resten av mitt liv bara för att jag i hans ögon var på fel sida av vägen. Inte för att jag dödat någon eller misshandlat ett barn, utan cyklat på vänsterkanten av vägen med min hund.

Undrar över dessa arga människor. När det verkligen händer något allvarligt, som en barn som får stryk, blir utsatt för incest, en gammal dam som blir nedslagen och rånad - blir dessa människor arga över det då. Eller har de lagt så mycket energi på att vara arga på triviala saker att de inte orkar bryr sig över det som har vikt.

Jag hoppas ialla fall att dessa ilska människor ibland glömmer vara så arga och kanske för en stund njuter av att det till exempel är vår i luften idag! Livet blir så mycket lättare om man inte blir arg hela tiden...

Hellre en ilsken hund än en ilsken människa. Hunden har oftast en god anledning de gånger de blir arga och är mycket lättare att reda ut saken med ;-)