fredag 11 mars 2011

Arga människor

Är hemma och är sjuk. Ingen höjdare precis. Men insåg idag jag att jag måste rasta Kelpien, han är i god kondition och blir riktigt sur om inget händer. Så jag satte mig på cykeln och gav mig ut en på en runda, när jag cyklat en bit hör jag någon som skriker på mig – lyfter blicken framåt och ser en ilsken kille nästan 100 meter längre fram som gapar och viftar. Tydligen vill han att jag ska koppla min hund. Tittar på Nisse som springer bredvid min cykel och ser lika undrande ut som jag över killen som gapar. Själv har han en "Softie" i långkoppel som flyger och far i kopplet och gör kraftig ryck för att komma loss och har tydligen siktat in sig på min kelpie. Mycket ilsken liten Softie – inte kul alls...

Valde att svänga av så jag slapp passera den ilska hussen med den ilskna hunden. Är lite förundrad över att någon orkar bli så arg för att min hund springer lös bredvid min cykel, lugnt och lydigt. Jag har inte mer koll för att jag har ett koppel. Om killens långkoppel därimot skulle gå sönder, vilket mycket väl kan hända, har han ett riktigt problem då hans hund skulle flyga på och bita alla hundar som kom i hans väg och killen skulle inte ha en chans att få in sin hund. Så egentligen, vem är det som har ett problem. Jag som alltid kan få in min hund eller killen som litar på att linan mellan honom och hunden aldrig ska gå sönder...

Funderade lite på detta när jag cyklade vidare utmed en liten asfaltsväg med ytterst få bilar. Nisse är sedan valp inlärd att det är vänster sida som gäller i alla lägen! Så när vi cyklar är jag på fel sida av vägen för att ha honom mot diket och inte ut mot bilarna. Idag kom vi njutandes av vårsolen då jag inser att en bil som körde mitt i vägen (liten väg utan vita streck i mitten) kör över på min sida och kör så han kommer utanför asfalten med däcken på ena sidan, nästan ner i diket. Jag får panik och kör ner i diket och nästan över Nisse som panikartat hoppar över diket upp i skogen. Wooom säger precis intill mig när den ilska gubben nästan kör över mig och viftar med näven åt mig. Jag antar att han var arg för att jag var på fel sida av vägen...

Om jag inte hunnit undan och han hade kört på mig, hade han tyckt att det var värt det för att lära mig en läxa? Jag hade kanske blivit skadad resten av mitt liv bara för att jag i hans ögon var på fel sida av vägen. Inte för att jag dödat någon eller misshandlat ett barn, utan cyklat på vänsterkanten av vägen med min hund.

Undrar över dessa arga människor. När det verkligen händer något allvarligt, som en barn som får stryk, blir utsatt för incest, en gammal dam som blir nedslagen och rånad - blir dessa människor arga över det då. Eller har de lagt så mycket energi på att vara arga på triviala saker att de inte orkar bryr sig över det som har vikt.

Jag hoppas ialla fall att dessa ilska människor ibland glömmer vara så arga och kanske för en stund njuter av att det till exempel är vår i luften idag! Livet blir så mycket lättare om man inte blir arg hela tiden...

Hellre en ilsken hund än en ilsken människa. Hunden har oftast en god anledning de gånger de blir arga och är mycket lättare att reda ut saken med ;-)

2 kommentarer:

  1. Håller med dig till fullo! Tycker mest synd om alla arga, frustrerade människor. Tänk vad mycket solsken i livet de missar! Ha en trevlig helg och krya på dig. Stor kram Anna

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Vet inte hur jag hamnade på din sida..? Men i alla fall! Vilket bra inlägg du skrivit. Håller fullständigt med dig! :)
    Underbara bilder du har :))

    Ha en bra dag! Mvh AnnaLena

    SvaraRadera