När livet har guldkant!

Det finns vissa dagar som har en guldkant. Några av dessa dagar är för mig när jag får vara på hundläger med härlig människor, solen skiner och vi tränar hund, äter gott och pratar hund och allt annat mellan himmel och jord. Det skrattas och skämtas och nivån är hög på alla sätt. Det är ett helt underbart gäng som åker till Kloten, tyvärr saknade vi några som inte kunde följa med denna gång. Men i gengäld fick vi lite annan trevlig tillökning i gänget så vi var full grupp när vi körde söket.

Denna gång var det debut för lilla Hugo att vara med i Klotenhelgen. Nisse fick vara den sociala pensionären. Det är kanon att få sådana här dagar men en ung hund, flera korta pass och massor av bra tips, gör dessa dagar så värdefulla. Kör man en ung hund flera pass under flera dagar ser man utveckling direkt, är så kul. Fick som alltid också med mig många goda tips om vår fortsatta träning. Han är verkligen en kul hund Hugo. Är nu 6 månader, väldigt klumpig och bånglig för att vara en Kelpie. Ingen av mina tidigare har varit så klumpiga ;) Men han växer nog till sig med tiden. Men är go och glad utan några sorger. Hur enkel som helst att ha med sig vad jag än åker på. Finner sig snabbt till rätta och verkar mest tycka livet leker.

Helgen avslutades med en promenad med Ewa och Liselott och deras hundar. Kloten är så vackert, speciellt på hösten. Rundar vi gick går mellan några sjöar och bitvis går man högt upp på en ås mellan två sjöar, så vackert.

Vi sa sen hej då och tackade för denna underbara helg. Jag såg fram emot att få lyssna på del 8:a i serien om Isfolket under mina tre timmar tillbaka till verkligheten. Nu tyckte min nyinköpta bil inte att jag skulle få luta mig tillbaka och njuta av boken. Utan den drog igång en massa varningslampor och en gul motorlampa så snart jag startat den. Så färden hem tog lite längre då den inte gick på alla cylindrar – i uppförsbackarna höll vi en fart runt 40–50 km. Kanske inte riktigt det avslut jag tänkt mig på denna helg. Lyckades få tag i en stackars verkstadskille som jobbar där jag köpt bilen. Han gav  mig klartecken att köra hela vägen hem, bara jag körde försiktigt. Och då hela bilen började skaka om jag försökte gasa för mycket var det ändå inte aktuellt att försöka något annat. Så i sakta mak tog vi oss i alla fall hem.

Och så klart ett gäng bilder från vår helg! Vi har det så bra!