Born to run!

En träningkamrat sa till mig: "Nu har du tagit dig till elit och SM, nu börjar träningen att bli kvar där." Och så har det verkligen blivit för mig och Nisse. I början av min karriär med min unga och då lite mer springglada hund gick söket som på räls. En annan vän sa: "Tänk dig för, planera och lägg upp träningen på rätt sätt med tanke på hur tävlingarna ser ut." Ibland är jag lite dålig på att lyssna... Nisse går ner sig på tävling, blir osäker och frågande. Inte alls den jag har på träning, som går som ett spett vad jag än sätter honom inför. När vi var och letade efter de som druknat sökte han av kilometervis utan att ens tveka, och då helt utan figgar som belöning. Men vad vore väl en hobby utan motgångar! Får se om jag löser den här. I lydnaden och även i uppletet därimot visar han gång på gång att han är stabil och trygg. Konstigt hur det blir, helt tvärt emot vad jag skulle gissat på i början av vår karriär. Men man lär så länge man lever.

I söndags gav jag mig iväg för att fota 5 hundar. Och inte vilka hundar som helst utan Italienska vinthundar. Jag är lite nischad på att fota hundar i fart. Men den här farten, jisses. Små, spinkiga och kvicka som ingen annan. Kändes mer som jag jagade hundarna med kameran än fotade dem.

Men de är så häftiga. Så extrema. Atleter födda att springa. Och på det här är det hur mysiga och gosiga som helst, verkligen härliga hundar!

Här några av bilderna jag tog.

Got it!

 I run – and you?

Bambi?

Inte så veka som de ser ut – förstår varför de har munkorg när de tävlar...

The gang!

True athlete!