En anmälan till SM

Många gånger har jag funderat på hur jag skulle känna den dagen jag skickade iväg anmälan till SM.

Igår anmälde jag mig till SM. Kvaltiden har ej gått ut men det ser inte ut att hända så mycket på sök-listan, så jag skickade iväg anmälan och förde över anmälningsavgiften. Många, många gånger har jag känt hur glad jag skulle vara om jag fick skicka in en anmälan till SM. Men igår var jag inte det – kändes mer som ett måste.

Pratade med Strömsholm och med en av alla trevliga veterinärer som hjälpt mig med Nisse. Det hon sa var att min hund troligen är blind på ena ögat och kommer aldrig få tillbaka synen, även om förlamningen släpper. Så jag måste bestämma mig för att operera bort hans öga. Känns så hårt och hoppet vill inte släppa taget om mig – hoppet om att min fina Kelpie ska blir 100% återställd. Men jag får nog förlika mig med att så är inte fallet den här gången.

Jag nämnde SM för henne och hon tyckte definitivt att jag skulle starta om jag ansåg hunden vara pigg och i form för det. 
– Kom hit, sa hon, så skriver vi alla intyg du behöver. Han är inte sjuk för övrigt och mår inte dåligt av sin förlamning. Skaderisk finns varje gång du tar ut din hund i skogen, oavsett om de är blinda på ett öga eller ej.

Så nu är vi anmälda i alla fall så får vi se om det blir start eller inte. Han är i stort sett inte tränad något alls sedan förra hösten samt att vi haft lite strul i söket. Men för tillfället skjuter jag beslutet om start eller ej till längre fram i tiden. Finns andra beslut att ta först. Har bokad tid hos Strömsholm den 20 juli hos en ortoped och ögonspecialist.

En vecka kvar innan semester. Jisses vad jag behöver semester. På torsdag åker vi på söklägret i Uddevalla. Hex får bli hemma och Nisse får följa med. Jag chansar på att han kommer vara pigg och funka att träna. Hade jag haft möjlighet hade jag tagit med mig båda. Hade varit nyttig träning för lilla härliga Hex. Men Nisse går i första hand.

Nu har musklerna i ansiktet börjat försvinna på en förlamade halvan. Vilket gör hans öga rundar och rundare. Här helt obekymrad över att solen lyser rätt in i ögat. Veterinären har nog rätt – han är i stort sett blind.

Men även en blind och lätt förlamad Kelpie gillar att få leka vid vattnet.