Stulen text

I "min" tidning Succé har vi en krönikör som heter Janne Thorstensson, välkänd här i Nyköping. Och en väldigt kul filur tycker jag. Så för att variera lite i min blogg kommer här hans krönika. Denna gång om Dala och hans fest.

Den sista festen!

Det hela började med en mycket trevlig 50-årsfest, och avslutades med ett hejdundrande bröllop a´la Vegas. Den sista festen. På Hjorten. I fredags. Med chefsredaktören i huvudrollen. Gresse höll ett 28 minuters tal, spontant och direkt från hjärtat, som strax därefter slogs av Sonken som snackade på i 34 minuter då han hyllande minst sagt  ingående. Vilka sköna artister.  Själv höll jag tal i 16 oförberedda minuter, jag hade nämligen skrivit en text till ”varmkorvboogie” men glömt den hemma på köksbordet. Den kommer här:

”Det bor ett sporrfån i staden, o han har känt Björn Borg. Nu var han långt över hundra och han hade sorg. Han gilla inte sin mage o han höll inte på gnage. Nu e de ingen som klage för han har gett frugan en mage. Daladansen, han tog chansen, vilken man’sen. Barnvagnboogie.”

Allt var sig likt, man blir liksom en kloning mellan kalv på grönbete, Travolta och Nils Poppe på dansgolvet, men det är kul och svettigt. Dom 40-åriga tanterna blir lika snygga, smala och attraktiva som på 80-talet. Tiden har stannat, natten är ung (i sinnet).

Pelle Mårts höll sista talet och avrundade med att slita fram en lapp och informerade om att han hade ett godkännande som vigselförrättare, och nu skulle det bli bröllop... Ja, den mannen kan verkligen chocka, Dala alltså. Tredje gången gillt för Leif-Erik, och dom såg både nervösa och lyckliga ut.

1969 träffade jag Leif-Erik Dahlström första gången. En mörk lite överviktig kille i 9 års åldern som lyckade få hela sporthallen att låta som ståplats på söderstadion i ramsan ”DALA” KLAPP KLAPP KLAPP; ”DALA” KLAPP KLAPP KLAPP.

I min 7-åriga skalle fattade jag inte mer än att han var en ledare, en profil, en sportkille och skapligt självgod pojk. Efter att ha sett alla tidningsklipp från hans långa karriär både som spelare, ledare, entrepenör, krogkung och tidningsmongul kan jag bara imponeras av hans otrolig medieexponering. Ta alla profiler i Nyköping från Göran Forsberg till Gert Fredriksson, så lovar jag att det inte finns någon som det har skrivits så mycket om som ”Dala”. Och när SN svalnat och guldet flagnat, ja då startar karl en egen tidning. Skön kombo, skriva om sig själv och sälja annonser och vara en liten tumme i ögat på makten och monopolblaskan som han brukar uttrycka det. Man kan väl säga att det både varit ris o ros i SN under åren, men det blåser på toppen och vill man synas så kostar det ibland. Det har blivit tusentals idéer och många förverkligande visioner. ”Gubbfan” har talang, vilja och en enorm förmåga att överleva.

Bara en sån sak som att ringa och säga att jag får dubbelt betalt om krönikan på ett trevligt och snällt sätt handlar om ”Dala-The one and only”, i sin egen tidning? Och står det inget om strippor, Björn Borg, krossade fönsterrutor, förbjudna solkrämer, smutsiga apdräkter, polisspaningar, hamnfestivaler eller 100 vita dagar, så vet du att ansvariga utgivaren har varit och suddat i manus. 1-0 till ”Dala” igen...

Stort grattis och lycka till!!! Jag hoppas du menade allvar med det du sa om din första fru, den fortfarande lika underbara Annika.

Slutligen så skiljer jag här med på ägodelar och egodelar, det kan de inte i Stockholm. Innan badsäsongen ska alla eventuella egodelar avyttras och eventuella medel kommer oavkortat gå till SMB (Save my brain) och alla ekvationer ska vara av karaktären, minsta gemensamma nämnare.
Man behöver inga kläder i helvetet, det är tillräckligt varmt ändå.

Krönika av: Janne Thorstensson