Den långa kampen!

Igår, negativ som bara fan, gav jag mig av till Fias Kraft & Hälsa. Jag står just nu still i vikt och tycker inte så mycket händer på något håll med kroppen. Tyvärr hade jag tappat en del i muskelmassa. Fia tyckte det var konstigt då min kost är så pass bra att jag borde behålla muskelmassan. Men efter lite prat kom vi fram till att en av anledningarna troligen är perioden när Soya och hennes valpar dog, mådde inte så bra så det blev lite väl lite mat, men istället mycket kaffe under drygt en vecka. Efter det kom sen en väldigt stressig början på det här året. Men trots det borde fettmassan minskat mer, verkar som kroppen tagit semester, konstigt.

Så vad gör man när man inte riktigt får de resultat man önskar. Jo, kosten blir ännu mer strikt. Proteiner och bra fetter ska däremot ökas. Ska helst ligga mellan 1600 till 1800 kcal, beroende lite på hur mycket jag har tränat. Ligger tydligen just nu nästan på samma träningsmängd som en atlet, kändes konstigt att höra. Fias kommentar: Du fattar nog inte hur vältränad du är, eller hur? Svar: nix.

Visst känns det bitvis som en lång kamp. Det är inte alltid så fränt att stiga upp kl 05.00, för att ge sig ut i snön för en timmes löpning eller för att pallra sig till gymmet, när sängen är så varm och go.  Men när jag väl kommit upp har jag inte en gång ändrat mig. Och när det kommer till maten är det bara en vana. Känner ju själv hur dåligt jag mår när jag haft min "frossarkväll" som jag har en gång i veckan.

Men är det värt allt? utan tvekan! Jag mår så underbart mycket bättre, har mängder av energi och ork. Blir inte längre trött och grinig på eftermiddagen (då jag kunde trycka i mig en påse godis för att vakna till). Sen att jag satt rätt hårda mål för mig själv ser jag bara som en kul utmaning, även om det kräver en hel del jobb.

Det som däremot är trist är den negativitet jag ofta möter på. Sen 10 kg tillbaka har jag fått höra att: nu räcker det, du är så smal, du måste leva, du måste unna dig fet mat, godis och annat onyttigt. Tycker det är lite intressant för då jag vägde +30 kg var det ingen som sa, sluta ät nu, sluta unna dig godsaker – då mådde jag verkligen dåligt och jag förstörde sakta men säkert min kropp. Konstigt att när man lever nyttigt och tar hand om sig får man kritik av sin omgivning att man är för nyttig och att man bör äta mer onyttigt. Om jag nu mår bra, så varför ändra det?

Sköt om er!