Hockeyfest!

Är inte speciellt intresserad av sport, inte hockey, fotboll eller något annat. Men mycket sport blir det när man jobbar där jag jobbar. Ikväll var det förfest på Globen innan matchen (smet innan den började). Mitt uppdrag denna kväll var att föreviga festen på bild. Så här kommer några av kvällens bilder. Och vare sig man gillar sport eller inte – så har vi väldigt väldigt roligt!

Två av mina goa kollegor. Eva och Curre!

Snygg dukning av hotellet och min kollega Marlene hade som vanligt lyckats göra lokalen fantastiskt fin!

Utsikten från balkongen gick inte för hackor, elva våningar upp.

Underhållning av 2njoy!

Så var det jag och mitt sportintresse, som vanligt känner jag inte igen hockeyprofilerna som intog scen. Men Curre känner jag i alla fall...

Kvällen bjöd på riktigt rolig stand up, som ni ser på publikbilden här :)

Ja, och så var det den snygga killen :)

 Curre med Bengt-Åke Gustafsson (tror jag...)

Det roliga gänget!

Och så min älskade chef, Dala!

En lyckad kväll var det och mycket gulblått!

Tar en chansning och jissar på att här är Curre med Tommy Salo.

Och så sist men inte minst. Min underbara kollega Eva som här posar så läckert ;)

Tackar för en härlig kväll med Dala&Co!

En lunchpromenad!

Fördelarna med att ha hund är många. En av alla är att man måste ut på lunchen och rasta, oavsett hur stressad man är. Blir en paus från stressen. Här några bilder från fredagslunchen.

Min lilla Olle börjar bli stor nu.

En liten paus. Kanske lite mindfullness ;)

Fast and furious!

Skriet från vildmarken...

Tittut!

En lydig helg!

En hobby borde väl alla ha tycker jag! I helgen har jag ägnat mig åt min, att träna hund och därmed också umgåtts med en massa sköna hundmänniskor. Maria Rydkvist hade ännu en gång ordnat ett läger i Strängnäs där det står främst lydnad på schemat. Vi var cirka 25 personer som denna helg invaderat Strängnäs BK och dess apellplaner, där vi tränat, diskuterat, skrattat, kacklat och åtit alldeles för mycket god mat och därefter prata lite mer hund!

Så roligt och så nyttigt att åka iväg och träna med folk som man inte tränar med till vardags. Så nu är man full av energi och en massa goda tips och råd om fortsatt träning.

Här kommer bilder från vår helg.

 Yvonne i full fart mot lite lydnadsträning.

 En hel del schäfar var det i mitt gäng.

Kul när det är så mycket folk på apellplan. 4 grupper var vi.

Schäfer som imponerar.

 Lillis imponerade med sin härliga hund!

Morra skötte sig fint som vanligt!

 Marias nya Signe studerar hur man lyfter en tung apport.

Vad gör man inte för att lyckas fånga en liten korvbit...

Koncentrerar Lyra.

Han är inte så farlig som han ser ut ;)

Vissa studerade mest. Lennart och Wilse.

Dags för att äta. Och oj vad vi har fått god mat. Rullade verkligen hem efter den här helgen.

Möte med vargar!

Historierna och berättelsen om dem är många. Alla har en åsikt på ett eller annat sätt. Hatet är stort på många håll, väldigt stor. Är det rätt tänker jag. De fanns före oss och vi är trots allt det värsta rovdjuret av alla. Samtidigt som jag har vänner som har fått stora förluster just på grund av vargen.  Men en säk är jag säker på ialla fall – de är rätt imponerade djur.

Jag och Josefin såg verkligen fram emot att göra en reportage om vargarna i Kolmården. Att få träffa dem så nära är ju en upplevelse.

Som hundägare kan man inte låta blir att studera deras beteenden mot varandra. Och det är verkligen svart eller vitt. Inga mesiga åsikter där inte, utan raka klara besked om det ena eller det andra. Väldigt likt hundar men ändå så stor skillnad.

Men en sak är säker. Att de som skaffar sig en varghybrid är inte riktigt frisk. Att ta hem ett djur som är till stor del varg är ingen bra idé. För visst är de lika en hund, men där tar det slut. Man ska aldrig glömma att de är ett vilt djur med väldigt starka instinkter som vi inte riktigt kan förstå och som inte passar in i våra hem. Det finns så många hundraser att välja på istället. Biten av en varg är inget man vill bli.

Läckra är de i alla fall att fota! Här lite bilder från min förmiddag med vargarna.

Idiot!

Idiot! Idiot! Idiot!

Att köra 2,5 timme, stiga upp i ottan och sen träna sin hund i 10 minuter för att sen åka tillbaka 2,5 timme. Ja lite vänttid på plats också. Idiot – eller hur. Men det gjorde jag i alla fall, 5 timmar i bil för 10 minuters träning i en tävlingssituation. Var det värt det, det vet jag inte och kommer troligen aldrig heller veta.

Men dagen gav mig en tankeställare då det var stora konstraster för Nisse och mig idag. Träningstävling på förmiddagen och sök i skarptläge på eftermiddagen. Förmiddagen är han en medelmåttig ko i skogen och på eftermiddagen kör jag honom ungefär 8 gånger så längt och han är en pärla. Så tankeställaren, ja, som vanligt – det är jag som är felet. Så nu har jag ytterligare en plan. Kanske plan 23 kommer funka... Inte bara idiot utan envis som en j-a åsna också.

Skänker en tanke till familjen och vänner till killen som försvann i Sjösa. Hoppas de kommer fram till vad som hänt med honom. Idag var det över 400 personer och letade efter honom. Så hemskt att inte veta vad som hänt.

Till något roligare – Jill Johnson. Var på hennes konsert ikväll. Hon spelade bara nya låtar och pratade mycket mellan låtarna. Berättade lite om sitt liv och om hur låtarna kommit till. Väldigt personligt och väldigt bra! Hon sjunger så bra och de nya låtarna var riktigt bra!

Born to run!

En träningkamrat sa till mig: "Nu har du tagit dig till elit och SM, nu börjar träningen att bli kvar där." Och så har det verkligen blivit för mig och Nisse. I början av min karriär med min unga och då lite mer springglada hund gick söket som på räls. En annan vän sa: "Tänk dig för, planera och lägg upp träningen på rätt sätt med tanke på hur tävlingarna ser ut." Ibland är jag lite dålig på att lyssna... Nisse går ner sig på tävling, blir osäker och frågande. Inte alls den jag har på träning, som går som ett spett vad jag än sätter honom inför. När vi var och letade efter de som druknat sökte han av kilometervis utan att ens tveka, och då helt utan figgar som belöning. Men vad vore väl en hobby utan motgångar! Får se om jag löser den här. I lydnaden och även i uppletet därimot visar han gång på gång att han är stabil och trygg. Konstigt hur det blir, helt tvärt emot vad jag skulle gissat på i början av vår karriär. Men man lär så länge man lever.

I söndags gav jag mig iväg för att fota 5 hundar. Och inte vilka hundar som helst utan Italienska vinthundar. Jag är lite nischad på att fota hundar i fart. Men den här farten, jisses. Små, spinkiga och kvicka som ingen annan. Kändes mer som jag jagade hundarna med kameran än fotade dem.

Men de är så häftiga. Så extrema. Atleter födda att springa. Och på det här är det hur mysiga och gosiga som helst, verkligen härliga hundar!

Här några av bilderna jag tog.

Got it!

 I run – and you?

Bambi?

Inte så veka som de ser ut – förstår varför de har munkorg när de tävlar...

The gang!

True athlete!