Han är bäst!!

I helgen var jag och tävlade i Gnesta. Var i Katrineholm för två veckor sedan och fick ihop 624p, så visst funderade jag lite att det skulle vara gott att få ett bra resultat till så man redan nu är klar för SM.

På söket var han lite seg, men vi fick 9.25. Lydnaden tyckte jag var svår då det blåste kraftigt och jag har väl lite manliga gener – har svårt att göra två saker samtidigt, både gå med hunden och lyssna extra noga blev knepigt. Men jag var nöjd när jag gick av plan. Nisse hade hållt ihop bra kändes det som.

Uppletet gjorde han kanonbra – 10!

Sen blev det lång väntan innan vi fick våra resultat. Många gånger räknade jag och funderade på vad jag kan ha fått på lydnaden. Skulle jag få ihop 580 skulle det ge ett snitt på strax över 600, vilket borde ge en biljett till SM.

Lilla Nisse hade klarat sig fint på lydnaden, snitt 278,25 vilket gav oss totalt 606,5 – och därmed kvalad till SM2011 – helt otroligt!!

Nisse fick ett stort märgben när han kom hem och i hans åsikt alldeles för många pussar och kramar. Men han är ju bara bäst min lilla hund!!

Sidan han var förlamad på är nu överkompenserad och extra "stram", men han fungerar nu normalt och verkar fått en stor del av synen och hörseln på den sidan. Nu är han frisk igen och visat igen vilken pärla han är – två tävlingar på två veckor och redan klar för SM! Bättre hund kan man inte önska sig.

Den bästa helgen på hösten!

Så har man varit i Kloten och tränat hund! Denna gång blev det även en hel del svampplockande undertiden vi tränade. Har aldrig sett så mycket svamp! Som vanligt hade vi ialla fall underbart trevlig. Man vill inte att helgen ska ha sitt slut. Men nu träffas vi redan onsdag em/kväll så då får vi en heldag till. Ja, bättre kan man nog inte ha det i livet (o:

Hubbe med husse Curre – gruppens charmigaste par!

Qurre (döpt efter Curre på bilden ovan) nykomling i gänget. Ung och härlig förmåga som med matte Anna säkert kommer ha en lysande karriär!

 Den andra "Mallen". Lilla goa Gun. Hon och matte Maria har något av det finaste framåtsändande jag sett. Inte farligt avundsjuk alls...

 På bild fr v: Ewa med nya WK Rio, Maria, Petra och Anna med Qurre. "Gubbarna" hade gett sig av mot stugan och värmen medans vi tränade lydnad.

 Ytterligare en liten ny stjärna i gänget. Lilla Rio (även kallad Runar...). Så charmig och redan så duktig!

 Ibland ser han lite ut som en fladdermus!

 Petra! Hon sprang så gärna bort till Ewas bil för att hämta de goa kakorna. Vad gör man inte för lite godsaker!

 Bäverbo – vilken vi även använde att placera figgar på.

 Uppletande på gång. Curre och Anders i bild.

 Nisses svarta broder Trix.

Härliga, härliga Hubbe!

Min fantastiska Nisse!

I söndags bar det av mot Katrineholm och söktävling. Har mina bekymmer med att han inte alltid tag rullen så jag hade inte så höga planer för dagen. Spenderade vänttiden med att bland annat prata labrador med Lennart. Jag är lite sugen på att köpa en jaktlabbe som nästa hund.

Banan var riktigt trevlig. Och till min lycka (vilket nog ibland hördes) markerade lilla kelpien gubbe efter gubbe i skogen. Så när jag passerat 200-skylten insåg jag att alla figgar var inne och att han gått bra. Fick lite hjärnsläpp på slutet och skickade väldigt tätt – det läskiga är att jag tyckte jag skickade glest. Säger väl en del om min skogskänsla. Men gick därifrån med betyg 9.75.

Uppletrutan var i min och Nisse smak. Rätt så öppen och vinden var lagom. Han har blivit mycket bättre på uppletande bara de sista halvåret. Jobbar mer systematiskt och söker själv av på en kanonbra sätt – betyg 10!

Undrar om han kommer hålla ihop tänkte jag när jag gick in på lydnaden. Konditionen är inte 100% och han är en lågtempererad hund och jag körde honom hårt på söket, så han var rätt trött. Det märktes lite på fria följet där han var lite okoncentrerad och inte riktigt med. Även på krypet som han tycker är tungt när han är trött och på inkallningen där han tappar trycket lite. Men det är till en klar fördel i framåtsändandet där jag fick 9-10!!

Vi slutade på otroliga 624!! Känns lite ofattbart faktiskt att jag och min lilla Kelpie kan ha ett sådant flyt att vi gör så höga poäng.

Nisse fick ett stort, stort tuggben som belöning. Tror själv att han var rätt nöjd med sig själv.

Min härlig hund!

Bilden är några år gammal – inte trodde jag då att vi skulle kunna göra så fina resultat. Men han är en lite stjärna – brås kanske lite på far hans – Jim har varit en fantastisk hund i unga dar. Hans högsta poäng var 638,5 om jag minns rätt.

En regning filminspelning!

Nu var det en tid sedan Maria Hagströms bok "Från valp till stjärna kom ut". Idag började filminspelningen för tillhörande DVD vid Taxinge slott. Jag var där för att jag hoppades få lite bra bilder till kommande bok – men tyvärr slog vädrets makter ut mig som fotograf. Men fick lite bilder på dagens event i alla fall. Trots vädret var det en härlig dag med duktiga hundförare. Jag var extra sugen på att få träffa lilla Bobby som jag fött upp och inte träffat på länge!

Lilla Bobby som var där med matte Sara. Han är så lik sin far!

Kan det bli gulligare. Ingen kunde vara gladare än jag att han fått en så underbart bra hem!

Matte Sara med sin lilla stjärna!

Många duktiga ekipage var där.

Totalt tre kamrer var igång samtidigt för att få olika vinklar. En väldigt högt upp!

Så här såg det ut idag.

Tyvärr kom regnet och det rejält bitvis. Tur det finns paraplyer.

Välbehövlig fika-paus.

Det trallar på...

Inte så mycket händer egentligen just nu. Jag jobbar, tränar mig, tränar hunden, läser en bok eller två.

Träningen har jag kommit igång med igen, så skönt. Konstant träningsvärk lär man sig leva med. Hoppas så att jag håller mig frisk nu och orkar hållar fast så jag kan nå de mål jag satt upp för mig själv. Det är väl bara att bestämma sig och sen ligga i – ingen annan gör det ju åt en!

Fina verkar numera uppskatta våra joggingrundor lite mer. Hon hänger på bättre och springer ofta före mig och får "knäpp-ryck" när vi springer förbi klippta stora gräsytor och springer som en tok runt, runt. Hon har varit hos mig 8 månader nu och det är stor skillnad på henne. Hon är betydligt mer positiv till allt vi pysslar med och har blivit riktigt vältränad nu både muskulärt och konditionsmässigt. Och visst är det väl inte så lätt att komma från ett stillsamt liv, med korta promenader, till livet med mig. Joggingturer, ibland långa, promenader, cykling, spår, svampplockning och allt annat hon får hänga med på. Men nu verkar hon fått den kondition som krävs och hon hänger på med en glad min. Det enda som sänker henne är när det regnar – men när hon väl blivit blöt struntar hon oftast även i det. Skön liten hund!

Nu är hon partella-kollad och allt var som det skull så nu ska hon paras i vinter med en hane på Ekorrens Kennel, lilla läckra chokladbruna Mio från Finland. Ska bli så spännande! Med hennes linjer finns det stor chans att det blir chokladfärgade – och det vill jag ha!

Tänk att ha såhär söta små hemma igen!

Träning vs Tävling

På de senaste tävlingarna har markeringarna strulat mer eller mindre – men inte på träning. Ofta får man problem på tävling när hunden lärt sig räkna ut när det är träning och när det tävling. Tävling = inga belöningar hos figuranterna = mindre motiverad att jobba.

Men Nisse jobbar på men markerar inte som han ska när det är tävling. Var igår i Botkyrka och tränade. Bad att få köra först för att få det mer tävlingslikt. Jag var inte med och vallade, gick inte upp till rutan innan utan satt vid bilen. Hade okänd figg, ingen i det gänget tränar vi så ofta med att Nisse borde koppla dem till träning. Och sen körde vi tävlingslikt och han gick som en klocka.

Så vad är det som skiljer som gör honom osäker på tävling. Vad är det jag har missat? Hoppas kunna åka till Västerås nästa helg och göra om samma sak för att försöka "lura" honom. Ev tävling i Surahammar helgen efter – så får vi väl se hur det går då...

Tur är väl att man har något att grubbla över. Man lite trött,  som min härliga träningskamrat Ewa sa – även hon har ett liknande problem – och hennes hund går verkligen helt underbart fint – om han markerade som han skulle...

Vi tog oss igenom...

Hemma från Bruks SM 2010 som hölls i Edsbyn. Ja aldrig kunde jag föreställa mig hur det skulle kännas att delta i ett SM. Jag har varit allt från lätt hysteriskt nervös till riktigt lugn. Mitt mål var att vi skulle få delta båda dagarna – och det fick vi. Mycket tid har jag lagt på att älta det som inte gick bra. Men nu dygnet efter börjar jag kunna njuta lite av det som faktiskt funkade bra – och att vi faktiskt genomförde båda dagarna. Det var fem hundar som bröt på söket – och vi var inte en av dem. Nina hade min kamera och fotade lite innan och under söket. Tills Anders misstänkte att Nisse stördes av kamerasnattret från Nina och pressfotograferna – och snällt nog sa till att ingen fick fota mig mer, det tackar jag för. Men jag är ändå lite glad att ha några bilder som minne!

Samling på Jävsö BK kl 07.00. Stackars Gitt i bakgrunden körde rejält fel på morgonen. Ingen bra start på ett SM.

Grupp A – gänget som börjar i skogen på morgonen. Samling innan det är dags för platsliggning.

Uppställning.

Momentet platsliggning börjar – och därmed även mitt första SM, oj oj.

Tävlingsledaren informerar om var starten på sökbanan är. Nisse kändes taggad och jag kände mig lugnare än vad jag trodde. Tror Ninas sällskap, medans vi väntade på min tur, hade lugnat ner mig lite.

Stunden jag tänkt på så mycket – starten på på en SM-bana.

Tyvärr har jag lyckats få Nisse att vara osäker i sina markeringar. Redan vid första gubben var han ute länge och kom tillbaka utan rulle. När jag såg honom komma utan rulle gick många tankar i huvudet. En tanke var att jag skulle göra påvis även om han inte hade rulle, jag visste ju att han varit hos figgen. Kunde ju bara sagt att jag såg att han spottade rullen. Funderar lite på hur fortsättningen sett ut om jag gjort så. Det hade gett Nisse en positiv känsla – vilken är så viktig för min lilla hund. Men istället skickade jag på andra sidan (som man ska om de kommer utan rulle...) och där fick jag ett stop.

Slut på söket och självklart lite besviken. Två figgar och något stopp och några grunda slag ger inget bra resultat. Och jag som vet hur fantastisk min lilla Kelpie kan gå om allt funkar som det ska. Men jag hade ialla fall lyckats hålla mig lugn och därav lyckats få oss att klara oss så pass att vi fick gå vidare i tävlingen.

Efter söket åkte jag tillbaka till vandrarhemmet och låg och läste närmare två timmar medans Nisse sov som en stock. Han har ingen bra kondition på grund av att han varit sjuk, så jag ville ge honom en chans att ladda om inför uppletet. Och det gjorde han verkligen – vi gjorde ett av vårt bästa upplet någonsin. Jag fick neddrag för jag var lite för glad... men det tar jag så gärna (o: Det hade visat sig vara en svår ruta och då brukar Nisse få problem, men han glänste och plockade in föremålen snabbt och effektivt – var mycket imponerad av min hund!

På lördagen var det lydnad för mig redan kl 07.45. Kände mig lugn ända tills jag klev in på planen och kände hur jag "tappade" Nisse. Hans fokus vändes mot omgivningen och alla lukter som var på plan. Tog någon minut in i fria följet innan han kom på att vi nog skulle göra det här tillsammans. 

Överlag ska jag väl vara nöjd med lydnaden. Han var pigg och glad och höll sen hyfsat fokus på mig. Missade mitt "Stå", troligen pga av sorlet som är runt omkring. Jag missade ordningen i min nervositet och förberedde honom för skall när det var kryp - stor miss.  Sen var det någon fläck där han skulle krypa som han flög upp för - så där blev det noll, lite trist. Vi slutade som elva på detta SM.

Men nu vet jag ialla fall vad det innebär att tävla SM och vad jag behöver träna på om jag skulle kvala igen – vilket jag verkligen hoppas på. Och vi tog oss ialla fall igenom. Och vem vet – kanske det blir SM2011 vid High Chaparral nästa år...

Ett jättegrattis till alla som deltog på SM och då framförallt till de som hamnade på pallen. Lite extra kul tycker jag det är att Lena Hjert och Atte vann skyddet!!