Hopplös romantiker

Även om jag inte vill erkänna det är jag helt fast i Twilight-serien. Förvånad är nog det minsta man kan säga då det mest av allt är en drypande kärlekshistoria mellan en vampyr och en "vanlig" flicka. Men visst blir det lite mer spännande med vampyrer, goda och onda, men alla lika vackra och perfekta och mitt bland dem en flicka så snäll och oskyldig med ett blod som luktar som blommor för vampyrerna och så klart – förbjuden kärlek. Sitter just nu iallafall och lyssnar på bok två. Har messat Jackie på jobbet och bett henne ta med filmen imorgon. Pinsamt, pinsamt men är helt fast. Antar att även jag har en hopplös romantiker inom mig.

Har iallafall hunnit gå igenom lite bilder jag tog i somras hemma hos min familj i Växjö, men som jag inte hunnit komma till ännu.



Mina föräldrars tomt. Från vänster min syster Fia, min systerdotters dotter Bailey, min systerdotter Malin och min mamma Anita.



Bailey badar!



Bailey och min mammas rottis Liston.



Min systers lilla Pinscher Kaxa. Kolla in minen, härlig hund!

Full fart genom helgen!

I helgen var det utställning i Nyköping och Soya var anmäld. Domaren var hård, i vissa klasser åkte de flesta ut med 2:or och 3:or så jag tänkte att ja ja det går som det går. Soya har ju inte det perfekta bettet, men jag tycker hon är fin för övrigt. Lite orolig var jag för hur hon skulle uppföra sig i ringen. Den lilla chihuahuan jag köpte för 3 år sen skulle aldrig klarat av en utställning utan att helt flippa ur pga av all rörelse och ljud. Men hon har verkligen ändrat sig.

Men lilla Soya sken som en liten sol och sprang bredvid matte med hög svans och tyckte livet var fantastiskt. Hade inga problem alls med att en främmande människa klämde igenom henne på bordet. Kritiken blev: A happy bitch with a good head. Slightly undershot mouth, god neck. Well augulated in front and behind. Good tailset. The coat is at the moment too short. She is a happy and freemover! En tvåa. Och jag var så glad och stolt!

Efter utställningen mötte jag upp Waiwi och hennes härliga BC Bosse. De skulle följa med mig och "kolla in" några får jag fått tillåtelse att valla på. Nisse och jag är oerfarna så jag ville inte åka och valla första gången utan att ha någon som kan och en bra hund med mig. Men det gick kanon, så nu har jag tillgång till får!! Tusen tack Waiwi för hjälpen och tack Monica för att jag får "låna" dina får!

Söndagen bjöd först på sök. Därefter en kort spår för att sen åka en sväng till Rosvalla. Denna gång för lite lydnadsträning med Nisse. Sen bar det av till fåren igen och även idag skötte sig lilla Kelpien bra. När vi vallat sprang vi tre varv på slingan vid Söra. Hundarna tyckte inte det var så intressant det tredje varvet...

På kvällen hann vi med ett pass lydnad på planen utanför innan mörket kom.

Nu sover min Kelpie hårt och ser mycket nöjd ut!



Min lilla Soya, hon tyckte verkligen att det var kul att vara på utställning.



Rätt så snygg är hon lilla dockan.



Har nu pratat med hanhundsägaren och det blir Shanana's Cross the Country "Bobbi" som blir far till nästa kull. Mer om Bobbi kan du läsa här! Planerar att para henne runt jul.

Vem vet, kanske en dag...

Satt på nätet häromkvällen och sökte på joggingskor i Gore-tex – vintern, slasket, kylan kommer ju snart. Kom då förbi en sida om en löpartävling arrangerad av Gore-tex, Gore-tex ® Transalpine Run Trailer.

En löpartävling som korsar Alperna i flera dagsetapper. Loppet i år följer fältherren Hannibals fotspår då han marscherade över Alperna med sina krigselefanter. Från Oberstdorf i Tyskland, via Österrike och Schweiz och fram till Latsch i Italien kommer deltagarna att avverka 240 kilometer och 14 400 höjdmeter på åtta dagsetapper. Av säkerhetsskäl tävlar man i team om två personer. Hur man tar sig fram är fritt val - löpning eller vandring med eller utan stavar.

Löpare på högsta elitnivå eller ambitiös vandrare - GORE-TEX® Transalpine Run gör äventyret möjligt för alla som är beredda att utmana sig själva. Att man är hyfsat vältränad och något bekant med högalpin miljö är dock en förutsättning. På berget växlar väder, temperatur och terräng ofta både dramatiskt och plötsligt. Men är man bara förberedd och har rätt utrustning i ryggsäcken kan man se fram emot en upplevelse långt bortom den vanliga vardagsrundan.



Kanske något att sätta upp som ett mål. Att göra något som man inte trodde man kunde klara. Är jag idag vältränad med alpinvan – nja inte direkt. Men vem vet, kanske man når dit en dag.
Ska du hänga på?

Festival

Ja hela veckan har det varit festival i Nyköping. Vårt eventbolag Roligare hade i år en uppsättning av Svenska Delikatesser samt Nyköpings Idol. I kväll blir det AB/CD, tribute-band till AC/DC, de ska tydligen vara riktigt bra.

Vill även passa på att gratta Mai Hallkvist som har varit ute och tävlat högre med sin Kelpie Molle och fick ihop fantastiska 545,25 trots en nolla på framåtsändandet. Ett stor grattis!!



Mai och Molle, jag tog bilden när vi var och tränade i Uddevalla. Hade fördelen att få träna med Mai hela veckan! Både Mai och hennes hund är fantastiskt trevliga!



Molle i full fart! Hoppas jag får träna med honom nästa år i Uddevalla, kul att få följa de man tränat med år efter år.

Ha det gott i värmen!

Lilla Melwin

Fick lite bilder från Melwins matte idag på mailen! Alltid lika kul att få bilder på de små. Är så glad över de hem som min valpar har fått. Ingen kan vara gladare än jag. Hoppas jag hittar lika bra hem till valparna i nästa kull. Planerar att para Soya runt jul.


Lille Melwin i bakgrunden bakom sina två Cavalier-kompisar.

Kanske blir det valpar!

För några år sedan tog min uppfödare hem en liten tikvalp från Austrailen av rasen Working Kelpie. Lil som valpen heter, bodde hos mig i 5 veckor. En ljuvlig hund med mycket fart och fläkt. Olik min Nisse på många sätt, men även hon en underbar hund.

Nu är Lil parad med Nisses halvbror Vallmyra OK (samma mamma). Så nu är det bara att hålla tummarna att det blir några valpar. Jag ska inte ha valp från denna kullen men skulle jag köpa en WK så skulle jag gärna köpa från den här kombinationen.


Ragnhild som har Kennel Vallmyra.


Lil från Austrailen.



Lil jobbar som vallhund på Säby Nilsagård.

Imponerad av min lilla Chihuahua

Helgen har jag (som vanligt) spenderat till största delen i skogen. I lördags fick jag även för mig att prova på ett av mina mål jag har – nämligen att orka springa hela milen i Kisäng. Det är en tuff mil med nästan bara stigar och många backar. Det är ett tag kvar till jag fixar hela milen utan att gå i någon av backarna, men jag sprang nog cirka 8 km av rundan, vilket jag är riktigt nöjd med såhär långt. Det var inte så länge sedan jag bara orkade springa cirka 200 meter i ett sträck.

Något som slog mig när jag sprang är hur fantastisk min lilla Chihuahua är. Jag glömmer lätt bort hur liten hon är. Utan vidare hänger hon på allt jag hittar på. Vi går ialla väder, springer tre dagar i veckan ca 5-7 km. Hon hänger med när jag spårar med Nisse i all möjlig och omöjlig terräng. Går jag genom väldigt risig terräng är hon en klippa på att hitta vägar där hon tar sig fram. De dagar jag tränar för fullt med Nisse ligger hon snällt i bilen och väntar. På vintern stoppar jag om henne med en dunjacka för att hålla värmen i en kall bil. I timmar ligger hon helt still, misstänker att hon förstått att om hon rör sig släpper hon ut värmen.

Ska man ha en sällskapshund så får jag nog säga att en Chihuahua är ett bra val. De hänger med på promenaderna, tar ingen plats, de får plats i en väska ifall man går på en marknad eller liknande där det är massor av folk. De är lättlärda bara man ser till att ha ett bra ledarskap på dem. Ser man till att vara rätt så bestämd från de att de är små, (de är envisa och vill gärna bestämma och blir då trista hundar som gärna ger ett tjuvnyp), så får man en härlig liten kamrat som inte tar någon yta alls...