Lite bitter...

Mot slutet av hösten förra året började jag valla med Hugo. Fick vara och valla hos fantastiska Monica och deras får. Samtidigt kom jag med på kurs för Peter i Norrköping där jag fick komma en timme åt gången med jämna mellanrum. Passade mig perfekt, då kunde jag åka hem och träna på läxorna till nästa tillfälle. Bestämde mig då att ge vallningen lite mer tid och satte upp som mål att starta i Novisklassen på mästerskapen i augusti. Vi har alla brist med tid och jag tränar både vallning, sök, spår och lydnad med Hugo så tiden försvinner ibland. Men bestämde mig för att vallningen skulle få en högre prioritet med bekostnad på de andra grenarna. Novisklass och sen ett riktigt vallprov, sen skulle jag bestämma mig hur vidare jag skulle fortsätta satsa på vallningen eller inte.

Att vara en nybörjare och ta sig till att få en hund klar att gå ett vallprov är en lång väg. Många krokar blir det på vägen för en novis som jag. Men tisdagen den 15 juni var jag på kurs för Peter och körde igenom ett VP. Inte vackert men det gick. På kvällen anmälde jag mig till min första "valltävling" – en fantastisk känsla! Det kvittar nog vad man sätter upp för mål, det är häftigt när man når dem.

Tyvärr fick Hugo hög feber några dagar senare. Visade sig vara anaplasma (fästingsmitta). Så det blev ingen Novisklass för oss. Har försökt att inte vara bitter, men det går inte så bra...

Så till helgen som varit åkte jag och Annica till Halland eller rättare sagt till Tvååker och Öströö Fårfarm för att se på Working Kelpie mästerskapen – utan Hugo.

Men vi hade ändå två härliga dagar. Jag fotograferade mest hela tiden. Vilket också gör att man är väldigt uppmärksam på vad som sker och händer. Samt att jag till stor del stod vid domaren Peter och hörde mycket av vad hans kommentarer om hundarna och förarna.

Förra året kunde jag inte mycket om vallning, men i år har jag i alla fall kommit igång själv med vallningen och dess värld börjar öppna sig för mig. Så det var väldigt intressant att se alla hundar och dess förare. Man behöver alltid ha en målbild framför sig när man själv tränar sin hund. Det har jag haft lite svårt för i vallningen för jag har sett för lite vallning. Men efter två dagar med bara vallning börjar även den banken att fyllas på lite grann.

Men det jag tror jag fick mest av allt fick med mig var en massa inspiration att träna vidare. Så nu planeras nästa års mål inför WK-mästerskapen. Ska se om jag kanske vågar satsa på Bonnklassen – men då krävs det träning, träning och åter träning. Vi är ju noviser både jag och Hugo. Men hujja vad kul det skulle vara!

Här lite bilder. Mer bilder finns att se i mitt galleri på min hemsida kerje.se

Här en kille som jag tyckte gjorde bra ifrån sig i fållan. Lugn och fin och lugnt väntade på att han behövdes.

Och helt klart snyggast i gänget. Snygg-Dany, Hugos pappa med matte Ingegerd i bakgrunden. Dany i full fart för att hämta fåren som ska in i fållan.

Många rumpbilder blev det...

Min förra hund Olles syster Pinna. Som tillsammans med matte Maria var de som gav mig väldigt många målbilder. Matte är lugn och koncentrerad och hunden följsam med mycket känsla för får. Ett riktigt fint ekipage!

Jag smyger sakta sakta... Gillar rumpbilderna! Om jag minns rätt på rumpan är det är en norsk liten dam som jag verkligen gillade.

Peter har genomgång inför Novisklassen. Jag var inte bitter alls...

Så här frustrerad blir man när ett litet får smiter lite kvickt utanför rännan i mästerskapsklassen ;) 

Mycket kroppsspråk i alla former blir det i vallning. Önskar nästan att jag filmat och kunnat sätta ihop ett klipp med musik. Skulle nog se ut som en mycket märklig dans i en fårhage.

Genomgång inför helgens första klass, Bonnklassen – kan jag lyckas träna så väl att jag platsar i det här gänget med min Hugo!?