torsdag 3 april 2014

Vilken känsla!

Det är väldigt långt, tänkte jag, när jag stirrade bort med stora ögon.
Vad kommer han göra? Kommer han springa rakt på och ställa till det helt. Kommer han lyssna, kommer han vända ut åt vänster?

Springer själv ner närmare mot flocken och ser att de är på rätt ställe. Vänder mig om, tar ett djupt andetag, och ropar "Väääänster". Och iväg skjuter han som en pil – åt vänster! Vilken känsla! Den kan man leva på ett tag!

Visst fick jag lägga honom när han sen började närma sig fåren, för han vek in för mycket, och gå tillbaka med honom en bit och göra om sista biten. Men vad gör väl det när jag för första gången fick prova på att göra ett "hämt" på 300 meter.

Vallning är riktigt kul. Så mycket instinkter som redan finns där. Små häftiga saker som egentligen är bagateller men ändå så häftiga. Som idag när jag skulle ta ut fåren från fårhuset till hagen. När jag kom ut med dem såg jag att grinden till hagen var stängd. Vänder ryggen mot hunden och fåren och  springer före och öppnar grinden – för hunden håller ju koll på fåren och kommer ta dem till mig! Fränt!

I söndags var jag hos härliga Ragnhild och vallade. Tur man har så snälla människor runt sig, som låter mig dyka upp och valla i tid och otid! Och det är verkligen kanonbra träning på Vingånkers "outback", med får som bitvis ser mer ut som popcorn på stora fält. Var ordentligt nervös första gången jag släppte ut Hugo där. Såg hur han skulle jaga iväg "popcornen" över fälten och det skulle bli ett enda kaos istället för en trevlig vallningseftermiddag... Men han skötte sig och kaoset uteblev.

Här lite bilder från helgens träning på "outbacken i Vingåker"

 Vallningsliga! Gillar Ragnhilds lilla bil!

Vallmyra Donna

 Vallmyra Gnista

  Min Hugo väntar på sin tur. (Best in Work Carl-Hugo)
 
 Vallmyra Fira




 Vallmyra Donna






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar