När klockan ringer på morgonen undrar jag för mig själv en stund om jag verkligen är normal och kanske borde somna om – och vem gör inte det kl 05.00 på morgonen när det bäcksvart utanför fönstret. Men sen stiger jag upp. Idag var det löpning som stod på schemat. Efter en titt ut genom fönstret och på termometern så blev det Crafts stormpants, en fodrad löparjacka och mössa – kylan är här.
På morgonen är det nästan bara jag ute. Känns som om världen sover och endast jag och hundarna är vakna. Allt är helt stilla i skogen. Att springa på de upplysta stigarna är fantastiskt vackert och idag gnistrade det lite i frosten och i den blöta marken.
Vid ett ställe kan jag välja att följa lamporna eller styra in där det inte finns några lampor. Stod där en stund och funderade och kika sen på månen – tänkte att den hjälper mig och styrde i på den mörka stigen. För en stund stängde jag av iPod:en för att kunna lyssna på tystnaden och ljudet av mina steg mot de frusna löven. Månens sken glittrade i ån och lös genom träden så det blev långa skuggor. Genom denna nästan helt svartvita värld sprang jag och kände mig helt förundrad över hur fantastisk en tidig morgon kan vara!
tisdag 26 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbar bild som man vill betrakta länge...
SvaraRadera