Att träna en Hugo

Som den hundnörd man är har man haft flera hundar och träffat många olika hundar genom egen träning och olika kurser. Själv har jag hunnit med att själv träna Irländsk setter, Schäfer, Beauceron och Working Kelpie.

Det var när jag flyttat upp till Södertälje och följde jag med en vän som åhörare på en kurs för Maria Brandel som jag för första gången mötte en Working Kelpie. Jag blev upp över öronen förälskad i Marias Kecke. Älskade sättet han var på och hur han såg ut – det var helgen jag hittade "min" ras.

En tid senare åkte jag mot Vingåker och Vallmyra kennel för att titta på "den bruna valpen". Två veckor senare klev han in i mitt liv med säkra kliv. Han har på så många sätt berikat mitt liv. Man säger ju ofta att man får en hund som är HUNDEN med stora bokstäver. Och jag är rätt säker på att Nisse är just den hunden. Med sin lite lätt bittra och småsura personlighet (även kallad "Bitter-Nils") som inte har mycket av "willing to please" i sig, men som ändå är så underbar, har lärt mig enormt mycket och gett mig många fantastiska minnen och också genom åren många gånger varit min bästa vän.

För några år sedan klev Working Kelpien Olle in i mitt liv. Aldrig haft en hund som var så lättränad. Redan i tidig ålder hands han lärt sig enormt mycket. Det var bara att lära honom så kunde han. Men tyvärr när han gick över halvåret började rädslorna komma. Och efter cirka ett år insåg jag att det var ohållbart för honom att leva tillsammans med mig i mitt röriga liv och med mycket bilkörning. Han var rädd för saker som susade ovanför huvudet och därav hade blivit bilåkning en skräck för honom. Idag lever han ett fantastisk bra liv i Finland och jag kan fälla en tår av glädje över hur glad jag är att han fick komma till Emma och hennes familj!

Den 1 april föddes Hugo i Norge och 9 veckor senare åkte jag och hämtade honom. Man har ofta lite förutfattade meningar hur valpen som man ska hämta ska vara till sättet. I alla fall jag har det. Hugo trodde jag skulle vara en rätt lågtempererad, stabil och rätt hård hund (för att vara en WK). Men, ja, det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Idag är Hugo två år gammal och jag vet idag att han är en högtempererad, förarvek hund med mycket snurr i huvudet. Ibland tror jag han slår flera knutar på sina tankar. Har många gånger under dessa två år skrattat och sagt han verkligen är mitt egna lilla aprilskämt. Under en lång period tränade jag och tränade, men tänkte att jag kommer inte kunna få till en bra tävlingshund av Hugo. I lydnaden har jag haft väldigt mycket ljud, svårt att koncentrera sig, snurrig, väldigt gasad och då även fått jobba på farten. I söket har han haft svårt att jobba ifrån mig och gärna hållit sig på ett avstånd på 30 meter från mig, stopp med snurr och ljud innan han gick ut etc. När jag nu kom till Norge hade jag under en period tyckt han flytit på bra i sökträningen, men då bestämde han sig för att blinda på varje tomslag.

Hugo hittar konstiga saker i sin träning. Han uppfattar saker på ett väldigt märkligt sätt ibland. Men till hans fördel har jag så här långt kunna lösa upp de hinder vi stött på och han går vidare glatt i sin träning. Självklart har han många fördelar också. Framförallt har han en väldigt stor arbetsmotor och arbetsglädje och en underbart charmerande personlighet och en vilja att vara till lags i alla lägen. Lite har jag en känsla av att vi genom åren kommer gå igenom nästan alla "problem" man kan stöta på, utom brist på arbetsglädje – för det har han. Han är också miljöstark och följer glatt med mig på mina "roadtrips". Han har vid det här laget varit i nordens alla länder, åkt båt (tränat massor av lydnad på båtdäck), flygit några gånger och åk många mil bil och sovit på jag vet inte hur många olika platser och finner sig glatt och lugnt i alla situationer jag sätter honom i. En underbar reskamrat!

Man kan aldrig veta hur ens nästa hund kommer att vara att träna. Man lär sig något nytt på varje individ och när man tror man vet hur man ska träna nästa hund – ja, då får man något man aldrig haft förut. Och att träna Hugo är en utmaning på många nivåer. Men en sak är alltid det samma vid varje träningstillfälle, glädjen att få träna denna galna, tokiga, förvirrade, arbetsglada och helt underbara hund. Jag hoppas jag kommer få träna min Hugo i många år framöver och tillsammans med honom få många goa minnen!

Dramatiskt i perfekt ljussättning!

Ibland tar naturen andan ur mig och jag står bara helt mållös och njuter av den skapelse vi lever på. Kanske var det gud, kanske var det "the big bang" som var den som la grunden till vår jord. Oavsett vilket så är den helt fantastisk.

Första gången jag körde in mot Lofoten sommaren 2012 tappade jag andan och bara stirrade. Kontrasten att komma via Riksgränsen och i många mil kört i Sveriges fjäll och sen rakt in i Lofotens dramatiska natur är en känsla man inte glömmer i första taget.

Den här gången kom jag via Norge och tillsammans med härliga Oddbjörg som jag bor hos under min vistelse här i Norge. Vårt första stop var Andenes för att åka på valsafari.

Vår första tur för att se valar bjöd endast på kraftig sjögång. Tror hälften av de som var på bården spydde eller i alla fall mådde bra illa. Värst var nog för familjen med två barn där alla blev riktigt sjösjuka. Oddbjorg stod på däck och höll i sig och tittat på horisonten och klarade sig riktigt bra. Jag la mig nere på däck horisontellt för att slippa använda påsarna som delades ut. I dessa omständigheter är fem timmar på en båt väldigt länge...

In på land en timme för att sen kliva på båten igen. Här en väldigt glad Oddbjorg när vädret bjöd på sol och lugnt vatten. 

Vi var tre båtar som snurrade runt där de plockat upp att det skulle finnas val. 

Det var riktigt häftigt att se val. Vi fick se två olika Spermvalar och vid tre olika tillfällen. Men lite besviken över att man inte kom så nära att man verkligen uppfattade hur enormt stora de är. Visst ser man hur stora de är även på avstånd – men skulle velat få en wow-känsla.

 

Den klassiska stjärtfenan!

Påväg tillbaka in till hamnen i Andenes. 

Efter valsafarin och en middag bestående av just val åkte vi till stranden med hundarna. Så vackra stränder här med kristallklart vatten och vit sand. På bilden schäfern Cobra med sin älskade boll i munnen.

Vänd ryggen mot solnedgången tog den här bilden. Allt ligger som i ett stilla lugn – till och med färgerna. Synd inte jag klarade att fånga just den känslan på bilden. Men det känns som allt ligger i ro och väntar på den nya dagen.

 Dagen efter bar det av mot Lofoten. Kolla stranden och vattnet på den här bilden – man kan tro att man är på någon helt annanstans än i norden.

Reine i Lofoten. En sådan vacker vy. Bilden är tagen kl 23 på kvällen.

På väg till en strand för att se kvällssolen gå ner. Då den just nu går ner och försvinner är det inte midnattssol längre lärde jag mig. Men lika vackert ändå!

Nere på Rambergets strand. En lång bred kritvit strand som denna kväll bjöd på en mäktig show. 

Som den hundnörd man är så ska man hela tiden fota hunden. Jag höll på att dirigera runt Hugo på stenar och ut i vattnet. Hörde sen ett tjatter och fnitter bakom mig. Där stod några Kineser och roade sig kungligt med att fota och skratta om mig och min hund som var rädd för vågorna. Tur man kan underhålla folk ;) Just den här bilden tog även de. Så kanske den dyker på en blogg i någon annan världsdel.

Kari var också på semester på Lofoten, så vi passade på att fota tre av hennes hundar. Och vad jag önskar att jag alltid fick fota i Lofotens magiska ljus. Klockan är här runt 19 om jag minns rätt. Ljussättningen kunde inte vara mer perfekt och landskapet inte underbarare med sina dramatik,  kontrast och färger!

Top of the world!

Det fanns flera anledningar till att jag valde att i år spendera min sommar i Nordnorge och naturen var en av de största anledningarna! Älskar dessa berg och toppar.
Min första dag här i Fauske bjöd vädret på sol och värme. Vilket jag senare har märkt inte riktigt hör till vanligheten. Men denna dag sken solen och vi skulle upp på ett berg som var 996 m. En stigning på 200 m per km sa Jorun till mig. Och ja, det hade absolut ingen aning om vad det innebär. Men lärde mig fort. Det går nästan rakt upp, i alla fall bitvis. Om som rätt otränad så blev det en svettig och slitsam tur uppåt toppen på Sandhornet. Men även om jag var helt slut så var det helt klart värt det – vilken utsikt! Man kände det verkligen som att man var just på – Top of the world!

Bild tagen på vägen till berget. Sådan underbar natur!

Berget längst bort med snö – den toppen var målet.

Nästan kristallklart vatten.

Färden har börjat. Tror vi är på runt 500-600 m här. 

Mina goa hundar som hänger med på allt. Men för Nisses (och min) skippade vi de sista hundra meterna till allra högsta toppen. Det var lösa stenar och mycket klättring. 

Joruns Eddie

Oddbjörgs Cobra

Läger i älskade Norrland

Det är tredje året jag åker till Norrland och Tåmelägret som sökinstruktör. Älskar Norrlands skogar, människorna och känslan att vara där. Tåmelägret är det största lägret jag varit instruktör på och det är ett fantastiskt läger med många grupper och en oändlig mängd skog att vara i. Jag vill gärna ha varierande terräng när jag ska hålla kurs i en hel vecka. Dels för att kunna ge mina kursare mer tips och tankar när de åker hem. Sök i platt terräng är lite annat än sök i rejält kuperad terräng och lite svårare legor. Och man kanske inte tror att Tåme bjuder på annat än tallhed. Men så är inte fallet. Söker man så finner man och i år föreslog gruppen att vi skulle ta en dag i "helvetesrutan" i Skellefteå. Och ja, den gör till viss del skäl för namnet. Att köra 300 m där kräver sin hund och förare ;)

Hade även i år ett underbart gäng som inte bara var duktiga på träna hund utan också flitiga figgar och som bjöd på många skratt under veckan! Ett stort tack till er för en härlig vecka i ert sällskap!

Och som alltid ett väldigt stort tack till den tålmodiga Tåme-ledningen. Att ha mig som instruktör att genom åren visat sig minst sagt krångligt för ledningen. Första året såg jag till att bli hundbiten, året efter gick bilen sönder hela tiden och de fick hjälpa mig att få den till en bilverkstad i Skellefteå. I år blev det samma sak igen. Men den här gången gick den inte sönder fullt så mycket som förra året. Sen behövde jag Wifi (inte det lättaste i Norrland...). Då jag är på resande fot i nästan åtta veckor behövdes även tvättmaskin. Så ett stort tack för att ni fixar och hjälper mig under denna vecka med allt mitt krångel.

Har ni en liten fundering på att kanske åka på läger i Sverige nästa år kan jag varmt rekommendera Tåmelägret. Med sin fina natur, härliga människor och flitiga lägerledning gör det till en vecka ni kommer minnas och troligen vilja göra om ;)

Lite bilder från veckan. Ett pass körde vi inomhussök i lite annorlunda miljö. Norrlands skogar är verkligen vackra!

Som sagt stor variation på rutorna den här veckan! Och ibland med en slående utsikt över Norrlandsskogarna och havet.

Så var det jag och bilar. Här byter Daniel batteri på min bil. Var även hans Wifi jag fick låna under veckan. Hans grannar är nog lite undrande om den svarta Forden som stod utanför hans hus på lite konstiga timmar på dygnet med en person som satt och ugglade där inne ;) Andra bilden från hur min bil bitvis sett ut. Man var ju tvungen att handla lite innan det bar av till Norge så bilen blev verkligen överfull och ett totalt kaos.

Lägerveckan går i ett. Vi börjar vid 08 varje morgon och vid 17 är det middag. Sen är det lärarmöte för att boka morgondagens skogar och planer och ta upp om man har andra frågor. Efter det har jag jobbat lite som grafisk formgivare på kvällarna, så helst plötsligt var lägret över. Bestämde att stanna en natt till i baracken med min goa "Tåme-sambo" Tina Lorentzon för att hinna pausa och njuta lite av att få vara i underbara Norrland!

När alla börjat åka hemåt tog jag hundarna och tog mig ner de få hundra meter som är ner till havet från vårt boende. Det är så härligt att efter en hektisk vecka bara få vara med sina hundar och andas en stund och njuta av lugnet och utsikten som Tåme bjuder på!

Danmark levererar!

Boende på en hotellanläggning i ett riktigt vackert landskap med havsutsikt från fönstret och endast 500 meter ner till havet med en strand som var nästan helt folktom. Inte riktigt det man är van vid när man åker på hundläger. Danmark och ClickerCamp 2,0 levererade verkligen till 100% i mina ögon!

Om vi bortser från riktigt bra boende och underbart god mat (bara brödet i danmark skulle jag kunna skriva några extra rader om) så var upplägget på lägret riktigt bra. Man kunde välja mellan olika instruktörer. Varje kurs var i två dagar, först måndag och tisdag. Onsdagen var inga kurser men därimot fanns där tre seminarier man kunde gå och lyssna på medans hundarna fick en vilodag. Denna dag passade jag av att njuta lite av sol och hav. Sen var det kurs igen torsdag och fredag. 

Det är intressant att få hålla kurs på olika ställen framförallt i olika länder. Har nu haft turen att få ha kurser i alla de nordiska länderna. Alltid lika roligt att se andra sätt att träna och få möljighet att få ta del av andras tankar och idéer.

Jag och Maria passade på att få mycket träning själv också. Med fantastiska fina gräsplaner var det svårt att låta bli. Helt superbt att få träna så många pass med kommenering och störningar runt omkring. De tidiga mornarna var vi dock inte så många. Det var jag Maria, Siv och Peder som var morgonpigga. Men på kvällarna var det mer aktivet och riktigt bra störningar när vi tränade. Kul att se hur hunden utvecklas när man för möjlighet att i 5 dagar träna i en sådan miljö med riktigt skickliga hundtränare och deras ögon.

Hur vi hade det i Danmark låter jag nu bilderna tala för ;)

Fuglsøcentret vi bodde på dessa härliga dagar.

Utsikt från mitt fönster.

Frukost blir lite extra gott med den här utsikten!

Att gå runt området var fantastiskt. Utsikten slående över kullar och hav.

500 meter från hotellet finns en lång strand där man ofta var väldigt själv. Helt underbart.

Hugo och Signe kamperade ihop denna vecka och var verkligen goa vänner.

Min fina Hugo som visade upp en riktigt fin sida i träningen den här veckan. Men förvirrade hund kanske börjar bli vuxen <3 br="">

Hade många trevlig hundar och förare på kurs. Här en av deltagarna. En 8 månaders WK som imponerade stort tillsammans med matte Pia. Riktigt härlig hund!