Nu har han åkt

Nu har min fina Olle åkt. Ikväll går båten till Finland och han ska följa med sin nya familj till sitt nya hem i ett nytt land.

Påminner mig själv om att det är mitt eget beslut och att jag hittat ett fantastisk bra hem till honom hos härliga människor som kommer ta god hand om honom. Till och med kanske ett bättre hem än hos mig, vem vet. Om inte annat kommer han slippa åka så mycket bil som han så innerligt hatar och få chansen att börja om med bilåkande och lära sig att det inte är så farligt. Han är en hund som älskar alla och kommer snabbt anpassa sig i det nya hemmet. Där är det nog hans gamla matte som har svårare att vänja sig vid att vara utan honom och hans glada uppsyn.

Det svåra är att intala sig att det bara är en hund. För vi som lever med hund och har ett liv som innefattar mycket hund, ja då är hunden så mycket mer än en hund. Den är vägen till så mycket roligt. Man har så många roliga minnen tillsammans med mina hundar. Ofta när jag har som roligast och är som gladast är när jag gör något med mina hundar. Inte alltid pågrund av hunden, det ska jag erkänna, men det livet som kommer med att vara en hundmänniska. Alla roliga träningar och läger med härliga människor. Glädjen när man lyckats bra med att lära in något moment, en tävling där allt flyter som det ska. Alla gånger jag skrattat åt min knäppa clown-Olle – även dagar när jag varit ur form har han fått mig skratt med alla sina spratt och påhitt. Tidiga mornar när han hoppar upp i sängen och kryper upp när och drar en tung suck och somnar bredvid mig. Ja, jisses vad man älskar de små djuren.

Men påminner jag mig om, det är bara en hund och jag kommer älska min nästa hund också. Det var bara det att det här var inte planen. Vi skulle ha många roliga år tillsammans. Från den dagen han flyttade in här har jag älskat honom och tänkt att det här är den perfekta hunden för mig – och nu kommer han inte tillbaka.

Gamla Nisse ligger med ryggen mot mig där han ligger vid ytterdörren. Han vet att något är fel och att flocken inte är vad den ska vara längre. Han favorit är borta och jag har en känsla av att han just nu anklagar mig rätt kraftigt för det, med all rätt.

Idag är det tungt men imorgon blir det lättare. När jag sen får höra att allt går bra i Finland kommer nog allt kännas bra och rätt. Och jag kommer se tillbaka på våra minnen och tid tillsammans med värme och glädje. Men just nu finns det en mening som stämmer rätt bra in:

Du fattas mig, min goaste Olle.

 

Önskar Emma och Janne Mäkelä stort lycka till med deras nya hund – vet ju att det är en underbar hund de skaffat sig!

När vardagen blev en skräckfilm

För drygt ett år sedan. Satt jag här vid datorn och kikade på bilder jag tagit på min nya underbara hund. Han var i mina ögon nästan för bra för att vara sann. Halvt galen, mycket fart och alltid på väg in i nya galna upptag med lysande pigg ögon. Han är en hund som får mig att skrätta och bli gläd även när jag haft en dålig dag och är stressad och trött.

Funderade där jag satt och tittade på bilden vilket som skulle bli den svåraste nöten att knäcka i träningen med honom. Med min Nisse har det varit fria följet som alltid varit en svag länk i vårt program. Så, tänkte jag undrar om jag kommer ha något sådant med Olle. För som det kändes då hade han inga svaga länkar, han var bara helt underbar. Visst alla hundar har bra och dåliga sidor. Men de sidor jag såg hos honom som kanske inte var de starkaste var inget jag kände skulle störa mig. Utan någon jag med glädje kunde jobba med och se som roliga utmaningar istället.

Men så sitter jag här idag, framför samma dator. Och idag vet jag svaret på vilket som skulle bli det som jag ska få mest problem med – och inte var det något jag någonsin tänkt på. Han hatar att åka bil. Han blir inte illamående utan ångest är nog mer ordet. Den sekund jag tar in honom i bilen flyr stressen till nästan maxnivå och han börjar flämta häftigt och slutar inte förrän han kommer ut ur bilen. Trodde i min enfald när jag började inse att jag nog hade ett problem att det skulle växa bort inte öka i denna grad det gjort.

Man kommer emellanåt till en brytpunkt när man inser att man måste göra något att saker inte bara löser sig. Men min undran idag är om jag är för sent ute. Denna helg har jag insett konsekvenserna av av stressen och rädslan för att åka bil. Rädslor sprider sig och även på min Olle. Den glada obekymrade hunden börjar ändra sig. Han är försiktig, rädd för saker ovanför huvudet och denna helg även delar av väggarna i hallen där vi tränat. Absolut inte hela tiden. Men stressen ligger kvar och gnager och det lyser igenom mer och mer.

Så här sitter man med ett problem jag aldrig trodde jag skulle ha. Tanken att mina hundar inte ska gilla bilen har aldrig funnits i min värld. Bilen innebär ju att de får vara med och komma till roliga platser med rolig träning, bilen brukar för mina hundar vara tryggheten – inte skräckfilmen.

Är inte på min muntra sida denna kväll. Så någon extra tår fälls för denna ljuvliga hund. Olles mamma Meg som i julhelgen tragiskt gick bort endast 6 år gammal. Olle är på så många vis lik sin mor.

Min ljuvliga ljuvliga Olle!

Läcker släkt!

Har haft två härliga dagar med vallning och lydnad på schemat. Åkte ner till Halmstadshallen i onsdags för att där möta upp Lotta Larsson och Maria Winberg. De har båda syskon till min Olle och Maria har även numera kullens mamma Meg.

Jag var lite nyfiken hur Olle skulle reagera i en ny inomhushall. Vill gärna köra lydnad med honom och då måste man få det att funka även inomhus. Olle är inte världens tuffaste hund och fläktar i taket trodde jag skulle störa honom. Men stor eloge till min lilla goa hund. Han skötte sig så fint.

Jag har inte tränat mycket senaste tiden, mörker och för många timmars jobb gör att orken inte riktigt räcker till alla gånger. Så jag måste säga att jag är imponerad av min hund. Höll ihop så fint även om jag tränat så lite med honom.

Riktigt kul var det också att dessa två dagar få se så mycket av två av hans syskon. Det finns många likheter. Måste säga att jag tycker hela den här kullen verkar riktigt trevlig på alla sätt och vis. Goa och glada hundar med mycket arbetsglädje i.

Självklart hann vi också med vallning. Så kul även om jag är så dåligt. Men Olle är en följsam hund med mycket känsla så det underlättar lite för mig. Var själv väldigt impad av båda Bacho och Pinna, som går riktigt bra i vallningen.

Ett stort tack till Maria som fixade med dessa två dagar!!

Olles läckra bror Bacho. Kanonfin i vallningen!

Mamma Meg. Olle är så lik sin mor i både sätt och utseende, så kul att få lära känna henne.

Maria och Meg. 

Syster Pinna!

Hämten är häftiga i vallningen tycker jag. Och att en så liten hund kan komma upp i så otrolig hög fart. Ja det är lite fränt.

Galor och fokus

Det är mycket nu! Julen närmar sig och jag längtar så. Den 15 december tar jag ledigt och åker till Småland till familj och vänner där. Lovar att jag ska njuta till fullo av det!

Men det är sen, inte nu. Nu är det mycket. Vi jobbar för fullt med Västerås Idrottsgala samtidig som det är mycket på jobbet. Uppsala har sin idrottsgala som vi också är involverade i. Dagarna är långa och lediga helger existerar inte riktigt. På detta har jag ju lite andra kul saker jag pysslar med i form av trycksaker, foto och dyl. Gör att dagarna fylls snabbt.

Detta gör att jag har svårt att hålla fast vid mina bra rutiner. Bra rutiner i form av bra mat, motion, komma i säng i god tid, andas djupt, sova gott och vara glad. Sockret drar mig till sig, latheten kryper tätt intill. Vet att det är fantastiskt att må fantastiskt. Vet hur mycket mer energi det ger mig. Vet hur glad det gör mig. Vet hur mycket mer tålmodig jag blir. Vet så väl, så himla himla väl. Så varför är det då så svårt att välja rätt väg när man är trött. Fick min kropp "som den vill" så skulle jag försova mig varje morgon, äta mat som innehåller 30% socker 40% övriga kolhydrater och totalt säkert närmare 5000 kalorier om dagen. Jag skulle ta bilen vart jag än ska. Är ju i grunden en riktig latmask och socker- och kolhydratsfanatiker.

Men så har ju ingen heller påstått att det är lätt att hålla sig till rätt linje. Jonas Colting kritiserade vid ett tillfälle all bantningsreklam där det ser ut som att gå ner i vikt och hålla en god fysik gör man utan egna ansträningar, bara ta ett piller eller en shake så är man där. Men visst stod det att man får ställa upp med mycket vilja, tusentals timmar, blod, svett och tårar, skulle det nog inte vara lika säljande...

Men jag vet att 1200-1600 kalorier om dagen i form av rätt kost, träning 5 dagar i veckan + hundarnas promenader och träning gör mig välmående och tar bort de kilon jag inte trivs alls med. Så det det finns bara en väg – hitta fokus plocka fram viljan och följ planen!

Imorgon är det Västerås idrottsgala. Är så kul med dessa galor. Det är mycket jobb och mycket stress. Förutom alla fantastiska idrottskvinnor och män som får priser imorgon är det riktigt bra artister på scen. Markoolio är på plats. Tommas Oredsson kör sin alltid lika uppdaterade och roliga stand-up, den väldigt söta och charmiga norrmannen och illusionisten Alexx Alexxander kommer inta vår scen med sina spektakulära stunts, så det blir en kväll att se fram emot och många läckra bilder hoppas jag på!

Men sen vet jag att vid någon tillfälle under kvällen kommer jag dragit mig tillbaka i bakgrunden, där ingen noterar mig. För en stund sitter jag där ensam och njuter av detta fantastiska arrangemang. Att sitta där i ett hörn av arenan, titta på alla glada, nöjda människor, lyssna på musiken och skratten – är en speciell stund för mig. Att för stunden insupa känslan från lokalen fyller mig med en sådan härlig känsla att det är svårt att förklara. Men det är min stund dessa kvällar.

Nä nu till mitt fokus. Få klart i det som ska göras i kväll, revy, hemsida, bilder och kom i säng så den planerade löprundan blir av imorgon innan jobbet – FOKUS!

Sköt om er – något man aldrig ångrar ;)

Här är vi imorgon! Hoppas ni får en lika kul kväll som jag!

Scenen fylld med duktiga idrottare! Alltid lika glada när de får för en stund bli hyllade i sin egna stad!

Vill ni läsa mer om våra idrottsgalor gå in på www.dalacompany.se

Och så ännu en helg!

Upp och ner trapporna, alltid glömmer man något och får springa upp igen. Lätt svärande över sig själv och sin tomma skalle knotar jag ännu en gång upp för att hämta det jag glömt. Men efter lite mutter för sig själv och ett antal vändor i trappan så startar jag äntligen bilen och styr iväg denna tidiga morgon och den krokiga vägen mot Strängnäs och Maria R:s härliga lydnadsläger!

Kliver in i klubbstugan lagom till frukost. I stora rummet är långbordet fullsatt av helgens alla deltagare. Det pratas och skrattas för fullt, trots den ännu tidiga timmen. Ler lite för mig själv när jag kliver in och hälsar god morgon till gänget där. Sätter mig ner med min kopp kaffe, drar ett djupt andetag, lyssnar på konversationerna runt bordet och ser fram emot några härliga dagar på Strängnäs brukshundklubb!

Planen denna helg var att hinna få lite länkträning med Nisse. Nisse och jag har tävlat i många år nu och försöker jag nu hålla en plan som gör att han kan hålla den stabilitet han visat i lydnaden de senaste åren. Men har märkt att små saker som jag inte gillar har smygit sig in i vårt program. Så nu försöker jag gå igenom de saker jag märker börjar bli lite svaga länkar och försöker bygga upp dem igen. Bristerna dyker upp främst i länkar och främst i tävlingssituationer, vilket gör det hela lite knepigare.

Det är en sak att köra upp en hund till elit. Men en helt annan sak att hålla sig kvar där. Spännande att se om jag kan få hans lydnad att hålla på samma nivå genom resten av hans karriär, vilket förhoppningsvis är många år till. Är i alla fall mycket nöjd med honom efter helgen. Håller tummarna att vi fixar spåret nästa helg så det blir aktuellt att köra lydnaden också. Kul att få facit på om min träningsplan kommer ge resultat.

Olle är så rolig att träna. Han är så fart så intensiv och ibland så svår. Han är en väldigt känslig liten hund som lätt går upp i stress. Planen med honom var att främst ha en go känsla där han är lugn och balenserad. På träningslistan stod ingångar, ingångar och åter ingångar på plan. Har haft en härlig känsla med honom i helgen. Olle är en smart hund. Är jag noggrann i min inlärning är han väldigt lättlärd. Känns med honom som känslan är det svåra med honom. Kan jag hålla honom balanserad så är han en fantastisk hund som håller ihop på ett fantastiskt sätt. Har fått jätte många goda räd den här helgen från gänget jag tränade med. Så nu ser jag fram emot vinterns träning!

Här ett gäng bilder från helgen. Tyvärr var vädret typiskt svensk, grått och trist. Vilket gör att det inte är lika kul att ta fram kameran, så den låg mest inlåst i bilen.

Solen sken idag!

I går var det Mino-galan i Nyköping. Lite kul är det att få klä sig i klänning och höga klackar. Men ska jag vara ärlig är jag rätt nöjd när jag kommer hem och får kliva ur klackarna. Är inte direkt någon festprisse – trivs bättre under korkeken...

Lördagen bjöd på underbart väder. Började förmiddagen med lite vallning. Hör verkligen inte till vanligheten. Men nu kanske det blir andra vanor! Hoppas verkligen det, för det är så kul och jag är så dålig! Är alltid på fel plats vid fel tidpunkt. Men vad gör väl det – viljan är väl alltid det som räknas.

Efter vallningen var det sista tillfället på kursen jag haft genom klubben. Har haft ett underbart gäng som gett så mycket energi och idéer. Att hålla kurs tvingar verkligen en att tänka till en extra gång vid många tillfällen. Varför gör jag som jag gör, varför gör jag så nu och inte då, hur tänkte jag nu? Ja, många frågeställningar i huvudet gör att man tvingas till att tänka ett steg till i sin egen träning också – inte bara i elevernas.

Hoppas se mer av dessa ekipage jag haft nöjet av att träffa nu under några helger. Hoppas jag bidragit till lite extra träningsglädje, bra tips och kanske även lite extra framgång på tävlingsbanorna i framtiden!

Solen sken denna dag och tänk vad energi det gav. Hoppas på fler dagar som denna!

Bilderna på Olle är tagna av Anna Wiström.

I sitt rätta element

Får på linje

Lite stil

 Möte med den onda...

Bakom linjen

Höst, härligt väder, får, vallhund och trevligt sällskap - livet är gott ibland!

Lyckas man sen för en liten kort stund (läs sekunder), ja då är man lycklig i timmar!

Onda ögat

Vallningskompis – Nico

Härligt hade vi det idag, tror både hundar och mattar var nöjda när vi var klara.