Underbara luncher!

Njuter av den lilla valpen. Bästa jag vet att är få ge mig ut på lunchen och fota något så gulligt som en valp – kan det bli bättre?! Idag åkte vi till fotbollsplanerna vid Rosvalla.

Hugo tyckte nog att det var lite varmt idag och höll sig helst i skuggan och då fotbollsplaner inte har mycket skugga så fick det bli min skugga ;) En fördel med det fanns det med det, då även en liten Kelpie kunde tänka sig att komma tillbaka med bollarna till mig. De brukar ju annars har en liten förkärlek att hellre springa åt andra hållet med leksakerna.

Lyckan är en liten valp!

Men en härlig attityd klev han in här hemma – som om han alltid vetat att det var till mig han skulle. Han har hållt full rulle ett tag, men nu har han slocknat på fårskinnet bakom mig och lugnet har lagt sig för en liten stund ;)

Lilla Hugo är från Kennel Best in Work i Norge, så det var en lång väg att köra, cirka 8 timmar i bil för att ta sig till Sara och hennes hundar. Men väl värt det. Och Hugo har sovit som en stock i bilen på hemfärden idag. Två stop för rastning och sen har han sovit som en liten ängel.

Så nu är han här denna ljuvlig lilla valp som jag väntat så länge på. Alltid lika spännande att få ny hund! Ser fram emot allt roligt och mysigt vi ska ha tillsammans!

Nedan lite bilder från igår och idag på Hugo och hans kullsyskon.

Hugo upptäcker världen.

Bakom kulisserna

Det har varit hockeyfest! Och jag hade privilegiet att få vara med i bakgrunden som fotograf och följa OS-truppen från -94 denna dag. Men istället för att skriva om dagen kommer här ett gäng av alla bilder jag tagit idag, med lite kommenter.

Hallen utanför omklädningsrummen har det idag varit mycket spring med en salig blandning av folk.

Många glada återseende och många skämt.

Och så klart även lite tid på isen.

Personal från Mastiff – nya trevliga bekantskaper.

Sådan far sådan son. Vet inte vilken av dessa som skrattade mest, men det smittade rejält :)

Så var hela laget samlat. Foppa kom sist och jag hade turen att springa på honom i parkeringshuset när vi båda var på väg till samlingen på eftermiddagen.

Två härliga! Salming och min kära chef Dala.

Var tvungen att ifrågasätta innehållet på det här bordet. Ser det alltid ut såhär frågade jag Foppa tidigare och jo, om "Pudding" är materialare, svarade han. Och här har ni "Pudding" som stolt visar upp sitt matval...

I andra omklädningsrummet fanns ialla fall lite mackor, något bättre kanske... 

Salming visar lite finesser på hans "Hockey-kollektion".

Lite taktiksnack var det också. Men mest var väl budskapet till det här gänget, ut och ha riktigt kul, och var lite försiktiga när ni tacklar kändiskarna – de är ju inte så vana ;)

Ett riktigt hockey-proffs behvöver cirka 7 minuter på sig för att få sig på all utrustning.

Kul prick. Ingen aning om namnet. Men ett riktigt busfrö. Gissar att han har hittat på många hyss under åren som hockeyspelare. Idag roade han sig bland annat med att riva ner vattenflaskorna som jag lovat se till att det fanns vatten i när de värmde upp och så klart att de stod på kanten, vilket han såg till att jag hade lite pyssel med att lyckas med, haha.

Så var det Foppa - alltid mest bilder på honom när jag kommer hem, märkligt ;) Men en sådan härlig person han är. Det går ett sus genom rummet när han kliver in och ändå så enkel och hjärtlig.

 

 En som är väldigt imponerad av Nyköpings egna boxare Erik Skoglund. Han har allt som behövs för att bli bästa, sa Paulo.

Ett riktigt litet energiknippe. Sällan sett någon så fokuserad på isen som denna lilla Dregen.

Laddade inför match!

Som ett duracellbatteri har han hela dagen susat runt och med ett leende så stort över hela ansiktet. Så roligt, de har de verkligen haft idag!

Även Bodström ville ha lite autografer.

I delfinernas värld!

Snälla, nyfikna, påhittiga, sällskapliga, aktiva, intelligenta och helt enkelt så härliga!

Ja, det var några av orden som vi fick höra om delfinerna idag. Tänk att under en vecka eller två få följa deras träning. Stackars Josefin som försökte intervjua om själva showen, delfinernas vardagar, hur många de är etc. Och jag tjatade en massa om inlärning. Hade velat fråga mer för hon hade även använt sina kunskaper från delfinträning på sina hästar, och det hade jag gärna lyssnat på i massor.

Vid dryga året börjar deras träning. Då har deras syn utvecklats så de ser mer vad som finns runt omkring och de börjar vilja vara med och få lite uppmärksamhet från tränarna. Förr sa hon började man mellan 2-3 år, men de har upptäckt att det är en stor fördel att börja plocka upp träningen så snart delfinen visar intresse för tränarna.

De använder sig av shaping där de har en långsiktig plan på hur de ska forma fram ett beteende, vilket så klart kan ändras på vägens gång beroende på individ. Härming, när de unga delfinerna hänger på de vuxna. Och scanning, när delfinen själv gör ett "trix" på egen hand som de belönar för att stärka upp och som sen tillslut blir ett trix som kan utföras på order. Var så imponerad av deras följsamhet. Direkt delfinerna förstod att det var träning på "studsade" de nästan framför sina tränare och följde minsta lilla vink. Tänk att få vara med och träna en delfin, säger bara wow. Får sättas upp på min "dröm-lista".