Två helt fantastiska dagar!

Icebreakers är en stiftelse som samlar in pengar till barn och ungdomar i Västernorrland som behöver ekonomiskt stöd för vård eller annan behandling. De gör uppvisningsmatcher i 3 städer per år. I två dagar har de varit här i sörmland, Norrköping och Nyköping. Jag har haften den enorma fördelen att få vara med på dessa evenemang när några av tidernas största hockeyspelare kommer med Foppa i täten för att samla in pengar till sjuka barn.

Det har verkligen varit fantastiska dagar, från stort till litet. Att få följa med till barnsjukhuset och se glädjen när dessa legender kliver in och barnen får hälsa på sina idoler är helt obetalbart. Tror de flesta av oss som är med där är lite tårögda när vi går därifrån.

Sen finns den egoistiska sidan också – mitt ego. Att under några dagar ingå i dessa legenders lite mer spännande värld är underhållande. Få umgås lite med dem och få en bild av vilka de är. Få fota så kända (och snygga) killar. Att stå vid sargen vid uppvärmningen innan matchen och plötsligen få någon som täcker kameran och rufsar till håret på mig – och när jag tittar upp ser man en skrattande Foppa, jättenöjd med att han lyckades skrämma mig.

När kvällen började gå mot sitt slut lyckades de verkligen förvåna mig då en herrarna i deras styrelse kom fram till mig och sa att de hade en present till mig. Hela laget hade signerat en tröja till mig som tack för jobbet jag gjort dessa två dagar. Jag lovar det är inte ofta någon lyckas göra mig så rörd och så glad. Att de fått tanken att de skulle göra något för den förvirrade fotografen från Succé är mer än jag någonsin kunna ana!

I två dagar har jag fotat och jisses vad bilder jag har. Här kommer ett axplock från två härliga dagar.

 Jag följde med till barnsjukhuset i Norrköping. Tyvärr var det lite väl mycket folk där och det tar lite av tiden som killarna får med barnen. Men jag hoppas att alla var nöjda ändå. Markus Näslund är en av grundarna till Icebreakers. Det hela startade på en presskonferens med Näslund och Foppa.

 Hela gänget samlat utanför sjukhuset i Norrköping.

Jag ljuger om jag inte säger att dessa två hör till några av mina favoriter. Curre Lundmark har jag fördelen att jobba rätt mycket med. Foppa har jag fördelen att springa på med jämna mellanrum!

På fredagsförmiddagen var det golf på Jönåker GK utanför Nyköping. Och jag hade återigen fördelen att få vara vår fotograf på plats.

 De lag som var anmälda fick dra lott där det var en profil som skulle spela med dem 9 hål denna soliga förmiddag.

 

Chris Härenstam är en av de personer som hjälper oss dessa dagar. Helt underbar person. Alltid glad och positiv och det han inte vet om sport är nog inte värt att veta. Som fotograf älskar man denna man då han alltid bjuder på ett hjärtligt leende!

 Entréhallen på Rosvalla. Innan matchen var det autografskrivning och här fick några av killarna visa sina kunskaper med klubban i MacScotts "bur". Det gällde att träffa faten med pucken.

Tre killar som provat MacScott.

Att få smita in omklädningsrummet med hockeyspelare innan en match ska väl vara en tjejs dröm. Men jag drog rejält i Dalas tröja när jag efter en stund insåg att flera av killarna börjat byta om. Kändes som jag nog just då var tjejen på fel ställe... Men innan det han Dala roa sig med att få killarna att posa med ljuvliga Vendela.

..och vem vill inte posa med Foppa ;)

På efterfesten underhöll Dogge Doggelito i både Norrköping och Nyköping. Slänger in bilden innan alla matchbilderna kommer, så Dogge slipper hamna i botten ;) För han är ju en skön typ. Lägger  lagbilden son sista bild istället.

 Det är nog få människor som har så många bilder som jag har på denna mannen. Och lika nöjd blir jag när han kikar in i just min kamera när han passerar.  Här nu ett gäng bilder på matchen. Gillar att ta närbilder, blir mer personligt så matchbilderna blir det lite mindre av.

 Näslund, sällan jag tycker att jag får bra bilder på honom. Men det här gillar jag.

 Så de yngre förmågorna i gänget. Har inte koll på alla namnen så jag ska inte ens försöka med det.

 Så bjöd han på en blick i kameran igen, tackar!

Svartvadet som här ställer upp på TV-intervju. Matchen i Norrköping sändes i Kanal 10. Fick lite sms på kvällen att jag tydligen syntes i bild. Kanske det hade med min placering bakom laget i båset.

 

 Ute på hal is kan man lugnt säga. Jag tycker det är oroväckande nog att springa runt på hal is med en vanlig "liten" kamera som jag har. Tänk att halka med den här...

Daniel Sedin. Och det vet jag bara för att Henrik var hemma med skadad ljumske. Fick reda på att t o m deras tränare har svårt att sära på dem ibland. När de spelar verkar de kunna ha exakt koll på vad de har sin bror utan att direkt titta efter varandra. Har kanske tvillingar ett sjätte sinne?

Min utsikt under två kvällar!

Ishockeyspelaren med det sorgsna uttrycket, skulle nog jag kalla honom. Påminner mig väldigt mycket om skådisen Brendan Fraser.

 Så slutbilden – laget Icebreakers 2011!

En kväll med BAO

I fredags åkte jag till Gripsholms Slott för att titta på BAO - Benny Anderssons Orkester. Har inte varit i Mariefred tidigare så jag blev lite förvånad över hur vackert det var, speciellt när kvällen bjöd på en svensk sommarkväll när den är som bäst. BAO bjuder inte på min favoritmusik, men de var så bra att till och med jag tyckte var bra, väl värt ett besök.

Här några av bilderna från kvällen.

Irriterande reklam!

Sitter på jobbet och har radion på. Ibland blir jag så irriterad på radioreklam. Just nu körs det en reklam om fetmaoperationer. I reklamen är det någon som berättar hur dåligt de mått och hur allt, verkligen allt, blev perfekt efter operationen. Låter på reklamen att en fetmaoperation är lika lättvindigt att införskaffa och konsumera som mat, kläder etc. Skrämmande.

Kanske de borde nämna bieffekterna. Enligt Socialstyrelsens rapporter är dödligheten i samband med fetmakirurgi en halv procent, vilket innebär att runt 75 svenskar i år kommeer att avlida i direkt anslutning till detta ingrepp. Överlever kan man räkna med några av följande biverkningar: diarréer, vitaminbrist, bråck, tarmvred, matsmältningsproblem, blodpropp, värk m fl. Sen kommer den biten att felet egentligen inte ligger i magsäckens storlek utan i ett beroende och ett sockermissbruk. Lika lågiskt som att bota ett eksem som kliar med att hugga av handen så man inte kan klia...

Jag kan absolut förstå de som gör operationen, jag har själv varit kraftigt överviktig så jag vet vad det innebär. Men jag har svårt att förstå upplägget runt en sådan operation. Har två vänner som gjort operationen och nu försöker jag göra allt jag kan för att hjälpa den ena där det inte går som en dans på rosor - fel syn på mat och sockerberoendet finns kvar - vilket gör att sakta men säkert kommer kilorna tillbaka, samt att hälsan inte blir så mycket bättre. Ska du må bra måste du äta bra! Och som ett litet extra tillägg: Måltider ska inte ersättas, de ska avnjutas! Riktig mat är vad som behövs och det som våra kroppar förutsätter för att de ska fungera tillfredsställande.

För att fortsätta lite till om reklamerna har vi just reklamen om frun som plockar upp tv, kylskåp etc när hon är påväg hem från jobbet, lika enkelt som en liter mjölk eller två. Tror det är Elgiganten med sitt 60 månaders räntefritt. Shoppa på för fan - och inbilla dig att du aldrig behöver betala... För det är väl det som reklamen säger, i alla fall i mina öron.

Nu till lite roliga bilder. Träffa min goa vän Anna i Småland för några veckor sedan tillsammans med hennes två beauceroner. Hennes unga hane var en mycket charmig herre! Han fick låna Nisses gröna boll vilken han roade sig kungligt med.

Snart är det slut

Timmen är åter sen. Mina goa vänner har just åkt hem till sitt. Är själv kvar i Lottas egna lilla paradis här i Gassland då hon åkt till Kina på semester. Njuter verkligen till fullo av min tillvaro här, allt från umgänge med goa vänner och familj till underbara kvällspromenader i skogen som ofta slutar med en simtur i Innaren. Roliga löprundor i skogar jag inte utforskat på länge och så klar också lite för mycket mat och andra onyttigheter som hör semestern till. Men tyvärr börjar min semester lida mot sitt slut.

Häromdagen körde en kompis ut mig i skogen så jag kunde springa hem genom ett skogsområde som jag inte varit i tidigare. Du kommer älska naturen, jag lovar, sa hon är hon släppte av mig bland träden, kommer du inte tillbaka inom 1,5 timme kommer jag och letar upp dig (hon vet vilket uselt lokalsinne jag har).

Och visst fick hon komma och leta efter mig, men mest för att jag var så fascinerad av skogen och tog några extra turer. Först var det ett område där istiden verkligen satt sina spår. Sprang på en rullås och runt om var det jättemycket mossbeklädda stenar (även för att vara i Småland) och vissa riktigt stora. Vissa delar av skogen var nästan helt orörd och därav också vacker. Sen kom jag till ett naturskyddsområde med riktigt gammal urskog som ingen rört sen urminnes tider. Stod en skylt som varnade för "farlig skog", eftersom ingen hugger ner gamla träd, utan de får falla när det är dags, log lite hånfullt åt den skylten.

När jag sprang och skuttade mellan stockar och sten retade jag upp mig lite på att det faktiskt idag är så att orörd skog har blivit en sevärdhet. Visst är det tragiskt att skog idag huggs ner till kalhyggen och sen planteras ny skog i prydliga rader. Ingen kan säga att det är blir en vacker skog, den blir bara tät och trist, sen gallras det lite och sen huggs den ner igen. Allt går ut på att tjäna så många kronor som möjligt. Önskar att det fanns en lag om att skogsägare var tvungna att låta en viss procent av sin skog stå orörd. För snart finns väl inte det någon gammal vacker skog kvar, en levande skog som formats av tiden och där träden inte står på rad.

Innan min lilla löptur i gammal skog fotade jag Jämthunden Acke som Marie har hos sig, charmig liten herre!

Timmen är sen

Det är mörk utanför fönstret och timmen är sen. Ölen står på bordet och jag har ingen lust att gå och lägga mig än.

Har idag fyllt 40 – är man vuxen nu undrade jag för mig själv tidigare idag? Det är nu livet börjar för dig, det som varit har bara varit träning,  sa en vän idag. Ett härligt sätt att se på att fylla 40. Stör mig egentligen inte alls att jag idag gått över till en ålder som börjar med 4. För inte skulle jag vilja vara 20 år igen, nu har man på något sätt landat med vem man är och ser livet ur en annan vinkel. Men visst trodde jag kanske att mitt liv skulle se lite annorlunda ut. Bättre eller sämre, det vet jag inte. Men visst funderar man ibland på om man gjort andra val i livet hur livet då skulle se ut idag. Kunde jag gjort på något annat sätt? Om jag fick leva om mina första 40 år – skulle jag gjort något annorlunda – troligen inte. Fast kanske skulle jag vågat leva lite mer, chansat lite mer, om jag då jag var 20 haft den vetskapen jag har idag, att man ångrar inte det man gjort – utan det man inte gjorde.

Är just nu i Småland på en gård utanför Växjö och har semester. Satt tidigare idag med en kopp kaffe i handen på verandan och njöt av tystnaden, långt borta från gator, folk, bilar, sorl. Så tyst, men lyssnar man hör man landets ljud dyka upp ett i tagen, stilla och lugnt. Fåglar som kvittrar, prasslet i löven när vinden drar förbi, trampandet i hästhagen intill. Njuter av lugnet, andas,bara är för en stund, här just nu och ingen annanstans.

Älskar verkligen dagarna jag har här i Småland. Kanske stämmer uttrycket; Du kan ta smålänningen ur småland – men aldrig småland ur smålänningen. Född och uppvuxen här och nog har jag även en del av mitt hjärta kvar här i Smålands mörka skogar. Men kanske det är främst för att jag är ledig när jag är här och låter mig själv njuta av lugnet och att alla "måsten" är kvar i Sörmland. Eller kanske det är skogen, lugnet, tystnaden...

Sätter mig nog en stund till på verandan med min öl, tar några djupa andetag och njuter av sommarnatten.

Ett skogsliv!

I två veckor har jag spenderat större delen av min vakna tid med att träna hund. Största delen i olika skogar i varierande terräng, allt från öppna skogar till berg och branta backar.

Jag har gått, sprungit, klättrat, krypt, krälat, kasat, ramlat, skrattat, njutit, funderat, klurat, gömt mig under granar och stenblock, smygit, lekt med alla olika typer av hundar, svettats, blivit mygg-, knott- och myrbiten, träffat underbara människor från alla olika hörn av Sverige, Norge och Danmark och druckit mycket kaffe i underbart sällskap, skrapat knän, fått blåmärken – vad mer kan man önska!?

Började min semester med att åka till Timrå för att vara instruktör i sök på Mittpunktsveckan. En ny upplevelse för mig att hålla kurs i flera dagar i sträck. Hade även fördelen att kunna köra min egna hund ett pass per dag. Måste erkänna att jag var rätt tom i skallen när Annika och jag på fredagseftermiddagen styrde tillbaka mot Nyköping. Men roligt var det att få följa helt nya människor och deras hundar under flera dagar.

Vi kom hem sent fredagkväll och lördag förmiddag styrde jag mot Uddevalla för ytterligare 5 dagar med sökträning. Två pass per dag i Herrestadsfjällets bergiga terräng som erbjuder en fantastisk bra och rolig träning. Att få träna på dessa banor med så många duktiga människor från olika delar av norden är så kul! Åse gör ett makalöst jobb och jag hoppas verkligen att det blir fler läger där.

Vi var ett gäng från Nyköping som bodde på Uddevalla BK, guld för mig som passade på att träna lydnad på kvällarna – lyxigt att ha en lydnadsplan precis utanför dörren! Men nu sover Kelpien som en stock här hemma efter många dagar fyllda med träning från morgon till kväll.

Gänget i Timrå!

Kampen mot knotten... 

 Mabel och Gucci från Norge.

Katarina och Sam.

Claes och Stella – att jag skulle se en Leonberger som tränar sök och på råga av allt går så bra – det trodde jag aldrig!

Men lite förkärlek till ett litet dopp i värmen har hon ;)

Liten men tuff står det på skarfen och det är hon – golden Micka som helt klart impade på mig!

Irma letar efter figgen som gömt sig i en bergsskreva – klurigt tyckte schäfern.

 Bästa kelpien får lite extra godis av matte.

Jag fixar med Nisses rulle - men vad Mia gör har jag inte en aning om. Kanske hon försöker snygga till sig – men för vem? kanske knotten...

Ett av de andra gängen på lägret. 

I mitten på bilden är Åse som fixar detta kanonläger.

 

Tusen tack alla för underbara dagar i skogen – nu ska min lite lätt slitna kropp krypa ner under täcket i fosterställning och sova som en stock!